Här är det till stor del grusväg som gäller och många vägar är ojämna att köra på. Jag har ett fåtal små rundor som fungerar bra när barnvagnen skall med. En av dem är en längre grusväg som jag brukar gå några kilometer på och sedan vända vid en korsning och gå hem igen. Vägen är trafikerad så vanligtvis kommer det åtminstone någon bil och kör förbi. En dag hörde jag att en bil kom körande bakifrån så jag gjorde som jag brukar och körde ut vagnen till sidan av vägen så att bilen skulle kunna köra förbi. Denna bil saktade dock in och stannade istället för att passera. En man körde ner sidorutan, hälsade och frågade om detta var vägen till hönseriet som ligger några kilometer ifrån där vi bor. Jag fick erkänna att jag visste att det gick att köra denna väg men att jag var osäker på vilket håll man skulle köra i den korsning där jag brukade vända vid mina promenader. Tyckte att det var lite pinsamt att vara så nära hemma och inte veta hur dessa vägar gick. Berättade för mannen att jag hittade till hönseriet men att jag brukar köra en annan väg när jag skall dit. Vi resonerade dock en stund och kom fram till att det troligtvis var vänster som gäller i korsningen. Jag fortsatte promenaden och mannen kom inte tillbaka så jag misstänkte att han nådde sin tänkta destination.
Väl hemma började jag fundera på min förmåga att hitta i närområdet där jag bor nu. I Kindaholm där jag växte upp vet jag nästan vart alla vägar går trots att jag inte bott där på 20 år. I Borås där jag bodde nästan 10 år hittar jag också jättebra. Här i Halland där jag bott i 7-8 år hittar jag dock jättedåligt. Kanske beror det på att alla bilar numera har GPS så att man slipper tänka hur man skall köra. Kanske beror det på att min man är uppväxt här och hittar i varenda buske. När vi åker ihop så hittar han alltid och jag behöver inte tänka på hur vi skall köra. Mitt dåliga lokalsinne här hemma gjorde mig lite irriterad. Bestämde att det var dags att göra något för att jag skall hitta bättre. Hur gör man det då? Jo man ger sig ut och kör. Nu när jag som sagt är hemma med mitt barn så är det också en aktivitet som fungerar att göra. Även när det regnar och promenader inte känns så lockande. Särskilt som dottern gillar att åka bil och gärna tar sin sovstund medan bilen rullar fram. Desto mer det svänger och guppar desto bättre verkar hon sova.
Så de senaste veckorna har jag varit i många avkrokar. Har kört olika vägar och testat vart jag kommer. Det har varit en hel del aha-upplevelser men jag har också insett att jag faktiskt inte hittar så dåligt som jag kanske trodde. I vilket fall så har det känts som små äventyr att ge sig av utan något tydligt mål. Hittills har jag bara behövt konsultera Google maps en gång för att orientera mig om vart jag hamnat och jag har hittat hem igen utan allt för stort besvär.
Vägen till hönseriet då? Jo självklart har jag kört grusvägen nu och testat vart jag hamnar både om jag väljer höger eller vänster i korsningen. Man kan faktiskt komma dit oavsett vilket håll man väljer men det är närmst att köra vänster.
Projekt bättre lokalsinne fortsätter. Det är åtminstone 6 månader av föräldraledighet kvar och fortsätter jag i samma takt som nu kommer även jag hitta till varenda buske när jag är klar.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
