Jag och min man har därför haft en del diskussion gällande behovet av att ha en säng i lastbilarna. Mannen tycker att det är självklart att sova mitt på dagen när det är rast medan jag brukar replikera med att jag aldrig sover på mitt dagjobb och därav inte har en säng på kontoret. Hur som helst så finns det sängar i bilarna. Dock har aldrig någon haft behov av att övernatta i dem vilket många andra chaufförer gör som kör betydligt längre sträckor.
Nu har jag dock testat på livet som fjärrchaufför och slagit mitt egna rekord över körsträcka i lastbil på en och samma dag. Eftersom jag inte jobbar med att köra lastbil så fylls kontot med mil bakom ratten på ganska sakta.
Inte många veckor efter att jag själv ropade hem tre pallar med klinker på auktion så ropade mannen hem ett nytt lastbilsflak. Inte var det i närmsta buske flaket fanns heller utan det skulle hämtas i Bålsta utanför Stockholm. En körsträcka som inte hinns med tur och retur från oss på de tio tillåtna körtimmarna man har på ett dygn. Vi dividerade fram och tillbaka vem som skulle åka och om vi skulle köra själva eller ihop. Var man två stycken kunde man såklart köra fram och tillbaka samma dag men så var det ju det där med att någon behövde ta hand om barnet också. Så allt slutade med att jag tutade i väg mot Bålsta förra lördagen och mannen stannade hemma och tog hand om dottern. Efter att ha stannat för kvällsmat och tagit lite rast rullade jag in på lastbilsparkeringen vid Nyköpingsbro strax efter halv elva på kvällen. Parkeringen var nästan full av lastbilar vilket kändes tryggt på ett sätt men samtidigt så kändes det ändå lite småläskigt att befinna sig där som ensam tjej en mörk helgnatt. Efter att ha morskat till mig lite klev jag i alla fall ur och letade upp toaletten. Hade förberett mig på att hitta en riktigt sunkig toalett. Så där sunkig som det känns som att alla offentliga rastplatstoaletter alltid är. Blev därför förvånad över att hitta en riktigt fräsch toalett, målad i glada färger och där man kunde uträtta sina behov ackompanjerat av djungelläten som strömmade ur en högtalare.
Att sova gick väl hyfsat. Grannbilen hade kylaggregat som morrade och gick hela natten. Jag försökte inbilla mig själv att jag åkte båt och till sist lyckades jag somna. Mörkrädd som jag är hade jag även tagit med egen batteridriven nattlampa. Någon tuffing är jag inte direkt. Efter att ha tagit ett toalettbesök och ätit lite frukost tuffade jag sedan vidare mot Bålsta när klockan slog åtta och mina nio timmars dygnsvila var inkasserad. Förutom att jag nu testat att sova i lastbilen så har jag även kört lastbil genom Stockholm. Det är väl inte utan att man är tacksam för att det finns GPS. Ännu lite mer tacksam är jag väl för att jag körde på helgen och inte behövde uppleva den intensiva vardagstrafiken. Det var tillräckligt mycket trafik denna söndag.
Det var inte utan att jag nästan kände mig som en riktig lastbilschaufför när jag på vägen hem stannade på en vägkrog och fick chaufförsrabatt på lunchen mot uppvisande av mitt körkort. Och kanske är jag lite tuff ändå som gav mig ut på en sådan här resa trots att jag inte ser mig själv som en riktig lastbilschaufför. Även fast säljaren av flaket kommenterade tofflorna i fotsteget med ”Jaha du är en sådan där riktig chaufför som kör utan skor” så var jag otroligt nöjd med att komma hem och veta att jag inte skulle köra mer lastbil kommande vecka. Och den egna sängen var underbar att somna i. ”Båtljudet” saknade jag inte alls. Mannen frågade skämtsamt om jag gjort om samma resa om jag haft möjlighet dagen efter. Svaret blev NEJ.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
