Det gäller också Claes Eriksson tycker jag, men eftersom jag ändå satt i bilen och det inte var något kul på andra kanaler så blev det Claes Eriksson i alla fall.
Den började ungefär som jag väntat mig med en vinterdikt i Claes Eriksson-stil med ordvrängningar och riktningar som svängde hit och dit och som var roligt och klurigt och så där. Man skrattade lite i mjugg, dels åt det skämtsamma men också åt det igenkända Claes Eriksson-diktandet. Som typ ”under en filt i Madrid, ligger en flicka på glid, uti ett skjul i Tasjkent, där står ett fönster på glänt”. Eller hur det var i parodin på Jaques Brel, som i Claes Erikssons tappning hette Kjell Brel.
Efter denna småtrevliga inledning på Vinterpratet, liksom denna ledare, gav sig Claes Eriksson in på att vara den lite bittra 50-talist som han givit uttryck för i flera sammanhang, inte minst på scen, och det var väl en sak som gjorde mig tveksam till om detta vinterprat var något för mig. Men det var det. Det kanske säger något om mig också.
Han började med att konstatera att en gång i tiden sågs Sverige som ett mönsterland jämlikhetsmässigt. Överallt i världen tyckte man att livet i Sverige var rätt bra. Nästa konstaterande var förstås att så är det inte längre. Nu är Sverige i stället ett av ett litet antal länder med flest miljardärer per invånare. Ett sällskap av länder som man kanske inte vill känna någon gemenskap med.
Med detta blev det också en övergång till skolan och skolresultaten. Han menade att även den var rätt bra dåförtiden när alla gick i den skola som låg närmast. Att det gav en bra start för de flesta. Idag, framhöll Claes Eriksson, är det inte så. Idag, konstaterade han, finns det en skola i något utanförskapsområde i Göteborg där 25 procent av de som gick ut nionde klass hade godkända betyg. Samtidigt påstod Claes Eriksson, fanns det skola i Örgryte, en stadsdel för rätt välbeställda, kanske till och med någon miljardär, i Göteborg, där 100 procent av niondeklassarna hade godkända betyg.
Sedan drämde han till med att han var säker på att om 100 procent av eleverna hade godkänt betyg även i skolan i det aktuella utanförskapsområdet, skulle basen för de kriminella gängens rekrytering av ungdomar helt enkelt försvinna, eller i alla fall minskas till ett minimum.
Så tydligt kan det uttryckas denna självklarhet, så tydligt kan det svenska samhällets, politikernas, misslyckande uttryckas. Sveket mot ungdomarna som politikerna, från vänster till höger, är ansvariga för.
De har helt enkelt inte sett till att ge de resurser som behövs till de skolor där de mest behövande barnen och ungdomarna går. Det vet ju alla att det inte är så att de som bor i utanförskapsområdena är dummare än de som bor i Örgryte. Det kan ju faktiskt till och med vara tvärtom, som uttrycket ”street smart” har sin grund i.
Nej, anledningen är som alla vet skillnaden i vilka omständigheter familjemässigt och välståndsmässigt man växer upp i. Det är en skillnad i hur mycket svenska man behärskar och hur mycket hjälp man får hemifrån. Den hjälpen accentueras ytterligare av att föräldrarna kan stötta med att välja ”rätt” skola, där det är bäst förutsättningar för lärande och att få godkända betyg.
Valfriheten och friskolorna är en sak som komplicerar det hela ännu mer, men grunden i allt är att för lite resurser helt enkelt har satsats i de skolor där de med sämst förutsättningar går.
Jag har själv för längesedan på ledarplats uttryckt det som att politikerna genom att satsa resurserna på rätt ställe skall se till att det inte skall finnas några skäl för elever att söka sig från en skola till en annan för att få en bättre skolgång. Det skall inte vara bättre i Örgryte än i Angered.
Det går om man vill. Att ge lärarna så hög lön i Angered jämfört med i Örgryte att de med gott samvete för sig själva kan välja att arbeta där samtidigt som de känner att de gör en insats där det gör väldigt mycket nytta. Att man ser till att ha dubbelt så hög lärartäthet i Angered jämfört med i Örgryte.
Det är inte svårt. Det kostar bara pengar. Men det måste vi göra för att inte svika barnen som behöver det mest.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
