Man framhåller att det är sådant som det finanspolitiska ramverket är till för att förhindra. Man säger att på det här sättet för man över kostnader på kommande generationer för något man alltså skulle haft råd med utan att låna i alla fall hela denna summa.
Själv brukar jag tänka att den här generationens politiker först förstörde en försvarsinfrastruktur med beredskapslager, fastigheter, kanonbatterier i våra kustnära berg, stationer med fasta mineringar i våra kustvatten, vapen och utrustning för miljarder och levde dessutom några decennier på i stort sett inga försvarskostnader alls.
När det sedan skall byggas upp igen vill inte den generation som stod för vårt förstörda försvar ta kostnaden för att bygga upp det igen, utan skjuter det betalningsansvaret på våra barn och barnbarn. Det är skamligt och man frågar sig hur hela politikerkåren, från vänster till höger blivit medskyldiga till detta svek.
Min analys slutar i att de grupper som i alla tider varnat för ryssen och velat rusta upp försvaret nu hade Rysslands Ukrainainvasion att argumentera med och fick med politiker som inte haft försvaret som sitt största intresse, och därför inte hade mycket att sätta emot när den situationen uppstod. Det gäller även Nato-anslutningen.
Jag skulle gärna se att förnuftiga människor i riksdagen och inte minst i oppositionen nu försöker hitta möjligheter att få stopp på den pengarullning som 300-miljardersberget nu ger minister Pålsson möjlighet till.
En utgift som jag blir väldigt förvånad över att man tar är det planerade köpet av nya stora krigsfartyg. Fyra fregatter har man tänkte sig till en uppskattad kostnad av mellan 40 och 60 miljarder. Med erfarenhet av hur sådana här projekt brukar utveckla sig är risken inte försumbar att slutnotan närmar sig 100 miljarder.
Att man på det sättet tar i anspråk närmare en tredjedel av de tänkta lånen är uppseendeväckande i sig. Finns inte viktigare saker att satsa pengarna på. De skall gå till att förstärka vårt luftförsvar säger man. Ok, ett luftförsvar nedsprängt i bergen längs våra kuster, skulle inte det kunna vara något.
FOI, Försvareta forskningsinstitut, säger i sin analys att det innebär en betydande förstärkning av den förmågan. Men, säger man, de nya målen blir också ett utsatt mål för en fiende.
Det är också en något som jag har funderat på. Jag trodde att erfarenheterna från Ukraina skulle avskräcka från miljardinvesteringar i krigsfartyg. Jag trodde att ukarinarna i princip har raderat ut den ryska svartahavsflottan med sina drönare under vatten, på vatten och i luften.
De svenska militära företrädarna och våra försvarspolitiker brukar unisont uttrycka hur mycket man lärt av det ena och det andra från kriget i Ukraina. Man kan undra hur de tänker när det gäller hur de här fregatterna skall skydda från ryska undervattensdrönare och ubåtar i Östersjön.
Tyvärr leder den rådande krigshetsen och krigshetsarna utvecklingen åt helt fel håll. Om vi får fred i Ukraina så borde inte målet vara att man skall rusta upp sina krigsmakter till tänderna för att bevara freden. Vi borde i stället i en kommande fredsuppgörelse se till att det blir början på en nedrustning. Världen med en accelererande klimatkris och länderna i den industrialiserade världen med accelererande ekonomiska problem har annat som pengarna behöver läggas på. Vi kan inte hålla på på detta sätt, det leder inte till något bra.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
