Världen utanför Sverige satsar på förnybar energi. För någon vecka sedan träffades ministrar och företagsledare från tio länder i Hamburg för att underteckna en pakt för att bygga havsbaserad vindkraft i Nordsjön. Målet är i ett första steg 100 GW, som ska tillgodose motsvarande elbehovet i 143 miljoner hem. Slutmålet är 300 GW.
Den tyske förbundskanslern Friedrich Merz har sagt att han vill att Nordsjön skall bli världens största reservoar för ren energi.
Med på mötet i Hamburg fanns ministrar och företagsledare från Storbritannien, Norge, Danmark, Island, Belgien, Frankrike, Tyskland, Irland, Luxenburg och Nederländerna. Samarbetet skall ha startats som en respons på Rysslands invasion av Ukraina för att minska Europas beroende av rysk gas och olja.
Sverige var inte representerat. I en världsunik gemensam satsning på el till Europa är Sverige inte med. De tio länderna kommer att bygga vindkraftsparker till havs som är direkt anslutna till olika länder via högspänningskablar. Man är överens om att bygga ett elnät i Nordsjön, i en pakt för att förvandla den åldrande bassängen för oljeutvinning till en reservoar för ren förnybar energi.
I stället för att vara med på sådana här framtidssatsningar som möjliggör utvinning av el i Nordsjön med hjälp av gemensamma investeringar i en infrastur av högspänningskablar, tröskar Tidöregering vidare i sin tröstlösa kamp för ett energislag, som de som någon slags snuttefilt hänger sig fast vid i sin tro att bara kärnkraft kan ge oss trygg el. Bara genom att riskera radioaktiva utsläpp från produktion och eventuella olyckar kan vi klara framtiden. Bara genom kärnkraft som är omöjliga att skydda i ett storskaligt krig, och som i sin storskalighet blir oerhört lätt att slå ut.
I Ukraina fungerar i dag inte kärnkraftverken utan elproduktionen ger lokalt i vattenkraftverk och vindkraftverk i den lilla utsträckning man har sådan i Ukraina. Det är den lokala elproduktionen som bär upp landet idag. Inte den storskaliga kärnkraften.
Men regeringen som i andra lägen poängterar vikten av beredskap och att klara krig och avspärrningar väljer att satsa allt på några kärnkraftsreaktorer som är oerhört lätta att slå ut och göra stora områden i Sverige strömlösa.
Nu visar det sig dessutom att kalkylerna för en kommande kärnkraftssatsning i Sverige håller på att spricka. Vattenfall har anmält intresse för att bygga tre mindre reaktorer på 500 MW vardera. Dock har man inte mäktat med att få investerare att ställa upp i den utsträckning man tidigare räknat med utan nu meddelar man att för att klara finansieringen måste staten gå in som majoritetsägare i kärnkraftsprojektet.
En slutsats som man också drar är att med bara tre små kärnkraftsreaktorer finns det inte möjlighet för projektet att ta ansvar för slutförvaringen av det radioaktiva avfall som reaktorerna kommer att producera. Vem som skall ta kostnaden för resterande del av kärnavfallsförvaret vet man inte, men slutsatsen är att det alltså krävs en betydligt större satsning på kärnkraft för att det skall kunna gå att lägga in kostnaden för slutförvaret i den ekonomiska kalkylen.
Mycket talar väl också för att regeringens oförmåga att få till en blocköverskridande energiöverenskommelse helt enkelt bromsat näringslivets tro på att en kärnkraftssatsning får det långsiktiga statliga stöd som man menar är en förutsättning, framförallt när det gäller regelverk och ansvarstagande.
Inte mycket talar för att det blir någon spade i jorden för kärnkraften för Ebba Busch och Ulf Kristersson.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
