Den fick till följd att pojkar och flickor som bott väldigt länge i Sverige, utbildar sig och jobbar och gör allt som är möjligt för att göra rätt för sig i sitt nya land, och bor här tillsammans med sin mamma, pappa och syskon, när de fyller 18 skall skiljas från sina familjer och flytta utomlands.
Regeringens och Ulf Kristerssons svar på kritiken är att de kan ju alltid söka uppehållstillstånd igen när de kommit till de som en gång var deras hemland. Det är ju bara det att då har de inga giltiga skäl till att få komma hit igen. Man kan inte få det för att förenas med sina föräldrar för den bestämmelsen har tagits bort. Man kan inte få det för att studera. Man kan bara få det för att jobba och då med en lön på 33 390 kronor.
Som sagt, vreden i opinionen blev för stor och regeringen och Sverigedemokraterna fick ge sig. Det var till och med så att det var Jimmy Åkesson som först gick ut och sa att vi kan göra en paus med utvisningar tills nya regler är på plats.
Det var kanske inte heller en tillfällighet att det var Åkesson som gick ut med detta. I denna fråga är det med all sannolikhet just Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen. Att man har med det i sitt Tidöavtal och att de andra partierna inte kan göra något utan att allt spricker för denna regeringsfähiga församling.
Annars har man ju lite svårt att förstå att någorlunda sansade människor i Liberalerna, Kristdemokraterna(!) och Moderaterna sitter helt stilla och låter det här hända. Med stenansikten säger de bara att de svenska migrationspolitiken måste skärpas och detta blir en följd av det.
Den enda krusningen på vattenytan i denna fråga har jag sett från Moderata Ungdomsförbundet som krävt ett slut på detta principiellt korkade beteende att skicka ut skötsamma ungdomar när man i alla andra sammanhang sagt att det är de oskötsamma och kriminella man vill bli av med medan skötsamma människor som gör rätt för sig skall få stanna.
Men inte 18-åringar med föräldrar och syskon med uppehållstillstånd i Sverige.
Efter Åkessons lappkast blev det förstås också så att regeringen pausade alla nya beslut om utvisningar av 18-åringarna.
Däremot fanns det en hel del beslut som redan hade tagits och där utvisningen ännu intet hade genomförts. Man tycker att medmänskligheten och omtanken om ungdomar i den situationen kunde nå även de som redan hade fått beslut. De skulle ju till och med kunna omfatta de som dessutom redan hunnit bli utvisade, om man verkligen i grunden tycker att 18-åringarna borde få vara tillsammans med sina familjer i Sverige.
Men så långt kunde man uppenbarligen inte sträcka sig. Ebba, Ulf och Simona satt tysta när de med gamla beslut nu skulle utvisas.
Ett sådant fall var de två systrarna Darya och Donya som bodde i Göteborg med den övriga familjen. Båda studerade till sjuksköterskor och utvisades ensamma till Iran i oktober. De uppmanades, så som Ulf Kristersson fört fram, att från Iran ansöka om studietillstånd från Iran. Det gjorde de, och fick avslag.
Nu är de där i det krigshärjade Iran, skilda från sin familj i Sverige. För mig spelar det egentligen ingen roll om de så blivit utvisade till England. Självklart skall Sverige kunna visa hänsyn till familjerelationer och tillstånd som givits under en annan tid med andra regler.
Ulf, Ebba och Simona har givit omänskligheten ett nytt ansikte. Ytterligare ett utöver Jimmy Åkesson, men där blev vi kanske inte så förvånade.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
