De har ju dessutom envist hävdat att en sådan eftergift till Europa kommer att betyda Västeuropas undergång eftersom man av någon anledning vet att om Ryssland får de landområden man nu i princip har ockuperat så kommer de att fortsätta att om några år ta både resten av Ukraina och av någon anledning, oklart vilken, även anfalla Västeuropa inklusive oss här i Sverige.
Efter att ha lyssnat på svenska regeringsföreträdare under de senaste månaderna är det nästan som att det också finns ett egenintresse av att kriget fortsätter. Sveriges försvarsindustri har fått stora ordrar från först Ukraina och sedan också andra länder i den kapprustning som nu har startat.
Ett särskilt kapitel är avsiktsförklaringen om att Ukraina vill köpa 150 JAS Gripen av Sverige. För att inte tala om 100 franska Rafale-stridsplan som har slutit en liknande uppgörelse med Frankrike om.
För att kunna betala för sådana köp har det framställts som att det är ett villkor att EU kan frigöra medel från de cirka 150 miljarder Euro av Rysslands frysta tillgångar i Bryssel. Att Sveriges statsminister nu i sitt första uttalande om förslaget till fredsplan lyfter fram vikten av att frigöra just dessa miljarder gör nästan att man får lite dålig smak i munnen.
Finns det ett svenskt egenintresse i att kriget fortsätter. Finns det ett svenskt egenintresse i att frigöra medel från Rysslands frysta tillgångar?
Det är illa nog. Men dessutom är det ju inte så att man rakt av planerar att plocka ur dessa frysta tillgångar från de banker där de nu finns. Nej, tanken är att det skall tas ett motsvarande stort EU-lån, den senaste siffran jag såg var på 200 miljarder, det verkar som om aptiten blir allt större när det gäller denna läckerbit, med de frysta tillgångarna som säkerhet.
Sverige, Tyskland och Finland, som tidigare varit starka företrädare för att EU inte skall skuldsätta sig med alla medlemsländer som risktagare, tar nu steg efter steg som går emot denna linje och riskerar hela EU:s och EU-ländernas framtida ekonomi med ett sådant risktagande.
Tanken verkar också något orealistisk. Ukraina skall först vara tvungen att betala tillbaka lånet när Ryssland börjar betala för Ukrainas återuppbyggnad. Men om pengarna under tiden har använts till krigföring och att hålla Ukrainas nationella ekonomi under armarna så behöver ju de pengar man eventuellt får av Ryssland att just användas till återuppbyggnaden. Hur då det stora EU-lånet skall kunna betalas tillbaka verkar mycket osäkert. Och då står EU och EU-länderna med det här eventuella 200 miljarderslånet, som också en gång måste betalas tillbaka till långivande banker.
Det stora lån som Sveriges riksdagspartier kommit överens om att ta för att snabbt kunna rusta upp vårt försvar är också oroande. Intrycket är att man nu går på en gigantisk shoppingtur utan att behöva fundera på hur mycket allt egentligen kostar. Det senaste godiset man ser framför sig är uppenbarligen två helt nya fregatter. En fartygstyp vi i Sverige inte haft sedan 70-talet.
Men nu skall det minsann bli av! Jag trodde i min enfald och okunskap att krigsfartyg över huvud taget blivit omoderna med tanke på hur lätt Ukraina decimerat och nära förintat den ryska flottan i Svarta havet med sina drönare både över och under vattnet. Det verkar väldigt konstigt.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
