Det finns emellertid inte någon faktabakgrund i ett sådant påstående.
Från amerikansk sida har man från början varit tydliga med att man vill se till att Ryssland inte lyckas med sitt erövringskrig för att förhindra att Ryssland blir för starkt.
Från Rysslands sida har man framför allt framhållit att man agerat inför hotet att Ukraina skulle gå med i Nato och att Natos vapen och styrkor skulle placeras vid Rysslands gräns.
Från Rysslands sida finns också ett missnöje med hur gränserna drogs när Sovjetunionen föll ihop. Att det inte skulle varit självklart att de gränser som drogs upp mellan sovjetrepublikerna också skulle vara desamma när dessa stater blev självständiga.
Det har ju också visat sig att dessa gamla gränser på många sätt hade kunnat dras på bättre sätt för att motsvara dagens befolkningspositioner. Det har ju givit upphov till stridigheter på många ställe, Nagorno Karabach är ett sådant, Georgien ett annat. En stor ungersk befolkning i Ukraina är likaså en konfliktunge som hade kunnat undvikas med en annan gränsdragning.
Ryssland menar också att man fick ett muntligt löfte då att Nato i inte skulle flytta fram sina positioner i den nya geopolitiska situationen, vilket man emellertid snabbt gjorde med trupp och vapen i både Baltikum och Polen.
Nu är både Finland, Baltikum och Polen medlemmar i Nato. Inget talar för att Ryssland skulle ge sig på ett Nato-land. Styrkeförhållandena mellan Nato och Ryssland är oerhört ojämna till Natos fördel.
Att någon skulle kunna tro att Ryssland är ett hot mot Europa när man inte ens lyckats erövra Donbass på fem år är ganska svårt att förstå.
Den svenska högerledda regeringen har väldigt hög svansföring när det gäller att stötta Ukraina i kriget mot Ryssland och när det gäller den svenska upprustningen. Många hundra miljarder skall våra kommande generationer få betala i form av återbetalning av lån för att dagens politiker inte vill ta kostnaderna för upprustningen själva.
Jag tycker det är motiverat att Sverige tar sig tillbaka till den nivå av försvar, det vill säga cirka fyra procent, innan bland annat den moderatledda regeringen under Reinfeldt och Borg satte spiken i kistan för det svenska försvaret och när de äskade mer pengar, kallade Reinfeldt det för ett egenintresse.
Dagens politiker raserade vårt tidigare försvar men vill inte vara med och betala återuppbyggnaden utan det skjuter man över på kommande generationer.
Finanspoliska rådet tycker detsamma om regeringens och riksdagens agerande när det gäller finansieringen av upprustningen.
Tyvärr får man ju även en viss dålig smak i munnen när regeringsföreträdare på ett inte alltför sofistikerat sätt agerar för att utnyttja Sveriges kunniga industristruktur och därmed ge Sverige ekonomiska fördelar.
Man har exempelvis utan några förbehåll godkänt ett eu-lån på 900 miljarder till Ukraina och oförblommerat förutsatt att dessa pengar skulle användas till bland ett köp av 150 Jas Gripen, SAAB:s stridsflygplan.
Nu svajar dock Ukraina på målet om det självklara i att de pengarna också räcker till flygplansordern. De skall användas till mycket annat också.
Hela upprustningskarusellen är dessutom förödande för hela Europa. De här miljarderna som nu satsas på vapen hade behövts till ökad välfärd, energisatsningar och teknisk utveckling. I stället hotas nu ekonomin i väldigt många länder inklusive de tre stora, Storbritannien, Tyskland och Frankrike.
I stället för att gå i täten för militariseringen, borde Sverige, Sveriges riksdag och regering, gå i täten för att vända utvecklingen till fred och nedrustning. Det är fullt möjligt, men en realistisk syn på Ryssland och en dialog för en fredlig framtid.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
