På Nordkoster finns det Västra bryggan (där kosterbåtarna lägger till) och Östra bryggan (som är gästhamnen).
De flesta turistsamhällen har liknande problem. Det finns inte bostäder till öborna. Man säljer till högstbjudande och sen står huset tomt (nästan) tills turistsäsongen börjar igen.
Bostäder till bofasta behövs. På Nordkoster finns det åtta lägenheter som ägs av Strömstadsbyggen. Där har bara tre barn bott (inte samtidigt) på 30 år.
På Sydkoster drev samhällsföreningen på kommunen och vi fick tolv hyreslägenheter 2001. Där har betydligt fler barn bott. Lägenheterna är små men också lite större än på Nord.
Ett projekt vid Västra bryggan om att bygga lägenheter som var anpassade för äldre och rörelsehindrade startade. Eldsjälar som drev projektet tänkte att man frigjorde hus när de äldre kunde bo bekvämare.
Den ekvationen gick inte ihop. De äldre hade betalt av sina hus och bodde billigare där än i nyproduktion. Men grundtanken var god.
Bor man på en ö får man göra det mesta själv. Eldsjälar skänkte mark i ett fantastiskt läge ett stenkast från havet och Västra bryggan.
Överklagande och annat juridiskt trams om utsikt, vatten osv malde på några år. Men skam den som ger sig. 2004 kunde man sätta spaden i jorden. Jag skrev en artikel om det i lokaltidningen. (Det här var innan Stampen tog över och smulade sönder de små tidningarna.)
I september 2005 stod huset Västrabo klart med tolv lägenheter i tre olika storlekar. Ganska små men i en mycket fin miljö. Huset har ett stort gemensamt kök med uteplats samt en kultursal med balkong.
I år var det dags för jubileum.
Jag skulle dit med en väninna. Jag hade glömt mitt linfärjekort och stod vid linfärjan med lång näsa eftersom jag inte kunde ta mig över sundet.
Någon kommer, tänkte jag. Det dröjde, men till slut kom ”någon” som visade sig vara min väninna. Hon har bättre minne än jag.
Vi välkomnades i Västrabo och vi började med en poängpromenad inomhus. Frågorna handlade om Västrabo. Man skulle gissa på antalet ärtor i en burk. Vi letade och letade, innan vi såg svaren på frågorna på väggen. Där stod det noll ärtor, vilket fick oss att dra på munnen.
Gunilla Hansen, som fortfarande ända sedan starten är en av eldsjälarna, visade i en korridor hur en hjärtstartare fungerar. Det finns en sådan i huset.
Sedan fick vi fika med hembakat.
Det är kul att träffa öborna på ett minglande sätt. Då kan man prata med flera öbor som man inte har sett på ett tag.
Sedan var det dags för Kosterorkestern och öarnas fantastiska musiklärare Bengt Johansson. Bara fyra barn spelade och en pojke utmärkte sig alldeles särskilt och visade sin talang både i sång och på piano. Förmodligen en framtida musiker om han fortsätter.
Vi fick också en visning av lägenheterna. De var större än jag mindes dom och utsikten över Kostersundet är både vacker och rogivande.
Det finns många sångfåglar på öarna och ännu ett framträdande i kultursalen hölls av Malin Engström ackompanjerad av ”vår” Bengt.
Det blev ännu mer musik efter en stund. Nu också med Bengt på piano och Viktoria Erixon Tyft på dragspel. Och drag blev det!
De drog igång med Kostervalsen och hela publiken i kultursalen sjöng med. Det blev mer vals, Säkkijärven polkka, vild boogiewoogie och en hel del mer.
Viktoria skojade mellan låtarna och stämningen mellan musikerna var mycket humoristisk då de överraskade varandra i musikaliska utsvävningar och lekfullhet. Som om inte bara det räckte som en fin avslutning på jubileet, bjöd vädrets makter dessutom på en dubbel regnbåge över Kostersundet.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
