Bidragen på olika håll ökar och skatterna skall sänkas. Samtidigt kommer hela budgeten att bjuda på ett stort underskott. Detta utan att vi får se några stora satsningar på infrastruktur och energi denna gång.
I stället är det försvaret och stödet till Ukraina som får mer och mer pengar ur vår kassa som nu alltså börjar naggas i kanten. Det som vi under många goda år med strikta budgetregler sparat i ladorna, som man säger, sätter man nu med allt större fart sprätt på. Själv har jag länge förespråkat att staten borde kunna låna till långsiktiga investeringar som nya järnvägar, vägar och hamnar. Det är sådant som betalar sig men under en lång tidsrymd. Det är orimligt att dessa investeringar skall tas ur varje års budget. Då blir inte mycket gjort och det har det heller inte gjorts under många, många år.
Ibland funderar man över hur regeringarna, framförallt de borgerliga, men även socialdemokratiskt ledda under många år, har kunnat hålla på att sänka skatterna så mycket som man gjort. Ett vet vi, att moderaterna under Fredrik Reinfeldt och med Anders Borg som finansminister sålde ut i princip hela vårt försvar och drog ned anslagen och var en viktig anledning till att man kunde sänka skatterna som man gjorde. Men självklart märks det också på våra vägar och järnvägar som under många år blev allt sämre.
Man har inte reinvesterat och hållit uppe standarden på det som vi har och man har investerat allt för lite i nya vägar och järnvägar.
300 miljarder vill man utöver anslagen till Ukraina låna upp för att förstärka det svenska försvaret. Över hela linjen har man uppenbarligen anammat det gamla moderata narrativet att vi måste satsa mer på försvaret och göra det snabbt. Det är i princip samma sak som att erkänna att moderaterna hade visst rätt hela tiden och de andra hade fel.
För egen del tycker jag att vi bör nå upp till en försvarsbudget på 3-4 procent av statens utgifter. Men vi kan göra det i den takt vi skapar utrymme för det i budgeten. Någon gång måste det ändå betalas och då blir det dyrare om man har lånat till det. Just nu är priserna dessutom mångdubblade på bara några år på grund av att alla länder nu vill göra samma sak.
Denna sjuka att skapa allt större underskott sprider sig i Europa. De stora staterna Tyskland, Storbritannien och Frankrike har stora problem med att klara både välfärd och att hålla sina budgetar. Tyskland tittar på olika knep att komma runt sina hårda bestämmelser om att inte ha några underskott, Storbritannien aviserar att man vill ansöka om lån i IMF, den internationella valutafonden, som hjälper länder i kris världen över. Framförallt i utvecklingsländer.
I Frankrike går regeringen mot att bli bortröstade i en misstroendeomröstning föranledd av att regeringen vill genomföra ett tufft sparprogram för att få budgeten i balans. Man sparar på pensionärer och välfärd bland annat och protesterna i landet är omfattande. En del tycker att man måste kunna spara på annat, exempelvis försvaret.
I Sverige räcker inte pengarna till den sjukvård vi vill ha. I Tyskland inte till den välfärd man vant sig vid. I Frankrike och Storbritannien ligger en finanskris i farans riktning. En ekonom säger att så stora är problemen att det är riktigt farligt för hela Europa.
Då pratar vi om ekonomin. Inte om Ryssland, vilket är det de europeiska verkar ha sitt största fokus på.
Nu måste Europa börja se vilken ekonomisk katastrof som väntar om kriget i Ukraina inte tar slut. Än har vi inte sett det, men Europa, liksom USA, måste ha de pengarna till välfärd, till skola och till miljö och klimat. Annars väntar både den ena och den andra katastrofen.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
