Däremot minns jag känslan från min barndom ute på landet, då åskvädren kändes så mycket häftigare än i dag, hur telefonen i hallen ringde när blixten slog ner i luftledningen ute på gärdet och puls och spänning stegrades i min kropp när blixtarna lyste upp tillvaron som strålkastare på en rockkonsert på Ullevi. Så som skedde när blixten slog ner i bilen familjen åkte i, i Ljungdalen (det är sant) på väg upp till Flatruet i Härjedalen. Hår såväl på huvudet som på armarna stod rakt ut, så nog vet jag vad det är att vara elektrifierad. Rädd hann jag inte bli, mera förvånad över att bilen skyddade oss, men inte gummihjulen som vi trodde då, utan bilens kaross, som bildade vad som kallas Faradays bur.
Sommarens väder
Trots min tvekan inför att förutspå sommarens väder måste jag erkänna att jag är bekymrad. Bekymrad över vad som komma kan redan till sensommaren. Det talas nämligen om att det stundar en ovanligt kraftig El Niño.
Ni som följt mitt krönikeskrivande genom åren känner till detta återkommande väderfenomen på Stilla havet. Men en kort meteorologisk repetition kan väl inte skada.
Walkercirkulationen
Väder orsakas till dels av tryckutjämning, hög- och lågtryck förenas under mer eller mindre dramatiska former. Klimatologen Gilbert Walker var först ut med att beskriva samspelet mellan hög- och lågtrycken i Stilla havet och efter honom kallas de cirkulerande luftmassorna där för Walkercirkulationen. Den innebär kort uttryckt att luften värms och stiger upp i väster, upp till hög höjd över Sydostasien och Australien där den kyls av, vänder om och rör sig österut för att sjunka ner utmed Sydamerikas västkust. Där tar sydostvindspassaden tag i den och för den tillbaka västerut. På sin väg över Stilla havet mot Australien och Sydostasien värms den åter upp och väl framme omvandlas den till regn med hjälp av den allt varmare luften. Ett livsnödvändigt regn som gör Östra Australien till den del av landet och kontinenten där folk gärna bor. När det inte blir för mycket av det goda.
På andra sidan av Stilla havet, däremot, där kallt djupvatten från Antarktis dominerar, blir det i stället extremt torrt, en av jordens torraste platser, Atacamaöknen i norra Chile, återfinns här.
Men med ett intervall på tre, fyra år vänder hela detta jättelika klimatsystem. Högtryck och lågtryck byter plats. Passadvinden försvagas, det varma ytvattnet transporteras i motsatt riktning. Nederbördsbildningen förflyttas österut, från Australien som drabbas av torka medan de torra områdena på Sydamerikas västkust får del av efterlängtade regn som både kan orsaka erosion men får öknar att blomma. Eftersom det brukar ske vid juletid har fenomenet fått beteckningen El Niño, Jesusbarnet.
Ovanligt kraftig
Världsmeteorologiska organisationen (WMO) har dock rapporterat om snabbt stigande temperaturer utmed ekvatorn i Stilla havet. Mycket tyder därför på att El Niño är i vardande och det redan i början av sommaren. Eftersom såväl havsvattnet under ytan är ovanligt varmt liksom markytans temperaturer kommer att vara över det normala särskilt i södra Nordamerika, Centralamerika och Karibien, samt Europa och norra Afrika befarar WMO att det kan bli en ovanligt kraftig El Niño i år.
Resultatet kan bli: torka och stor brandrisk i Australien och Sydostasien, skyfallsliknande regn på västsidan av de amerikanska kontinenterna med allt vad dessa kan föra med sig. Och en förhöjd temperatur över stora delar av klotet på grund av den ovanligt höga havstemperatur som väntas.
Jag kan bara skriva; gläd er med mig om jag och WMO:s meteorologer är onödigt pessimistiska och till och med har fel. Men nog finns det anledning för oss alla att förbereda oss på vad som kan komma. Framför allt på extremvärme och torka men också på rejäla oväder. Varför inte med en eller ett par fläktar, vatten i flaskor men också regnkläder och gummistövlar, ska vi kalla det början till klimatprepping.
Några ord till slut om den fullkomligt katastrofala svenska skogspolitiken. Varje dag försvinner 100 fotbollsplaner av gammalskog. Skogsstyrelsen varnar enligt DN för att om 25 år kan all svensk naturskog vara borta och undra på det. Hela 26 000 hektar naturskog avverkas årligen och regeringen vill ytterligare öka farten. Inte bara 1 400 rödlistade arter hotas. Åtta gånger så mycket koldioxid lagras i naturskog jämfört med i produktionsskog. Rädda naturskogen!
Månadens lästips handlar för övrigt om människans hejdlösa rovdrift på naturen beskriven av Per Högselius i ”Gräv upp, hugg ned, pumpa ut – Människan och naturresurserna under 5 000 år.”
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
