Klimatkonferensen i Brasilien liksom tidigare klimatkonferenser inleds med några dagar där företrädare för stater har möjlighet att tala om hur de ser på de frågor som skall diskuteras och beslutas. Det finns också andra talare som med sin tyngd, sin erfarenhet och sin personlighet anses kunna vara en tillgång genom ett anförande i detta sammanhang.
Den svenska regeringen har valt att inte skicka någon minister som är med i förhandlingarna de kommande dagarna då det blir en strid på kniven om hur starka eller svaga skrivningarna kommer att bli om den fråga som är avgörande för vår planets och mänsklighetens framtid. Experter finns med men ingen minister som kan representera regeringen och lägga verklig tyngd bakom orden.
Det är illa.
Statsminister Ulf Kristersson hade lämpligtvis varit den representant från Sverige som hållit tal i den här inledande rundan. Om han nu är så upptagen med annat att han inte kan prioritera klimatmötet kunde han exempelvis ha skickat näringsministern Ebba Busch, som dessutom också är vice statsminister. Utrikesministern kunde vara ett annat val och kanske biståndsministern Benjamin Dousa som i denna egenskap borde ha ett hjärta som klappar för de utsatta fattiga länder som nu i första hand drabbas av klimatförändringarna och behöver allt stöd.
Nja, ni ser. Den här raden av höga företrädare för regeringen och för Sverige har inte tidigare gjort något större väsen av sig i klimatfrågan. Kanske är det så att intresset för att hålla ett flammande brandtal om vikten av kraftfulla klimatåtgärder inte riktigt finns hos dem. Det är nog så att Romina Pourmokhtari är ganska ensam om att ha ett verkligt klimatengagemang. Det säger hon i alla fall att hon har. När hon inte kunde åka fanns det ingen som ville.
Erika Bjerström, den gamla SVT-journalisten, har skrivit ett debattinlägg i DN och dessutom skrivit en bok. Där hävdar hon att högerpopulismen har stoppat det konstruktiva arbetet för klimatet i EU. Förstört det.
Ja, det är lätt att hålla med henne i den frågan. Sedan det förra valet har det kommit in krafter i EU som ändrat det målinriktade arbete som EU utförde den förra mandatperioden. Nu kommer det ena beslutet efter det andra som försvagar möjligheterna till att komma till rätta med klimatfrågan.
Politiken i Sverige under den här mandatperioden är ett exempel på det. Den gröna omställning som inleddes under förra mandatperioden har helt stannat av. De skadliga klimatutsläppen ökar i stället för att minska i Sverige. Regeringen styrs i det här arbetet just av ett högerpopulistiskt parti, Sverigedemokraterna.
Och när ingen ville åka till Brasilien drar Ulf Kristersson fram esset ur rockärmen och skickar vår kung. Det är sorgligt och skrämmande att Ulf Kristersson inte kan skaka fram en representant för Sverige som har ett mandat från folket och som dessutom har kompetens att göra det. Ulf Kristersson visar med det här en brist på respekt för klimatfrågans allvar som gör en bedrövad.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
