Den klassiska VM-matchen i Zaire 1974 där en boxare lät sin motståndare slå sig trött, en strategi som Göran Nyberg i ledaren använder som metafor för dagens geopolitik. Foto: Flickr

LEDARE: Man kommer att tänka på Muhammad Ali i Zaire

2026-03-11 Muhammad Ali, alias Cassius Clay, var väl lite nedgång och inte i sin bästa form när han skulle möta George Foreman i en match om VM-titeln i Zaire. Så taktiken var låt Foreman slå och slå tills han blir helt slut och se till att vara utvilad för att gå till attack då. Foreman slog och slog och Muhammad Ali blockerade och studsade inte så mycket undan som han gjort 10 år tidigare.

Men mycket riktigt. När Foreman var trött gick Muhammad Ali till attack och vann. Mot alla odds. Den legendariska matchen går under namnet ”Rumble in the Jungle”, ungefär ”Spektaklet i Djungeln”.

När man betraktar Spektaklet i Mellanöstern där USA och Israel tillsammans har startat ett krig utan krigsförklaring mot Iran, får man lite vibbar från boxningsmatchen i Zaire. Iran gör inte mycket väsen av sig. Skickar iväg missiler då och då. Tar smällarna som kommer. Men vi ser inga soldater. Ingen armé.

Det gör iranierna på plats. Regimen skickar ut meddelande till sina medborgare med jämna mellanrum. Gör si och gör inte så. Gå inte ut. Fira inte anfallet från USA och Israel. På gatorna patrullerar regimens poliser och militär och ser till att utegångsförbuden hålls.

Iran vet förstås att lagret av missiler hos Israel och USA inte är outsinliga. Det kommer en dag när de inte vill ta mer av sina lager. Enligt mediauppgifter har militären i USA redan varnat för att lagren är i tunnaste laget. Mycket, väldigt mycket av det amerikanarna haft, har skickats över till Ukraina. Det har nu uppstått en konkurrens mellan de två stridshärdarnas sidor som har stöd från USA. Både Israel och Gulfstaterna behöver luftvärn på samma sätt som Ukraina.

Många undrar hur USA har tänkt att det här skall avslutas. Iranierna verkar bida sin tid och se till att ha krafter kvar till en kommande slutstrid. Det är svårt att tänka sig att angriparna Israel och USA skall kunna slå ut precis allting med sina bombningar. Människorna där måste ju kunna leva, få vatten och mat.

När detta skrivs har Israel enligt medieuppgifter satt ett stort oljekomplex i brand i Teheran. Samtidigt stiger oron i världen för sinande tillgång till olja. Man har kunnat läsa om delade meningar mellan Israel och USA om det riktiga i att attackera Irans oljeinfrastruktur.

Runt om i världen sjunker nu värdet på aktiebörserna. Oron för hur sinande oljetillgång skall påverka företagens verksamheter stiger. Det som först verkade som en västanfläkt ser nu ut att kunna blåsa upp till en verklig storm, en katastrof för den ekonomiska utvecklingen.

Diskussionen om huruvida det är ett taktiskt missgrepp av USA att starta det här kriget tillsammans med Israel är mot denna bakgrund i full gång. Det rättfärdiga i att göra det är en inte mindre diskussion. Alla vet att det var helt emot folkrätten. Det finns inget i folkrätten som gör ett sådan här angrepp rättsligt korrekt.

Iranierna känner sig dessutom oerhört illa behandlade. De satt i förhandlingar med USA. Där kunde USA ha tagit upp allt man ville att Iran skulle förändra. Man kunde hotat med krig om inte Iran slutat att förtrycka sitt folk.

Men utan att framställa några sådana krav, mitt under pågående förhandlingar, satte man igång bombandet med dödandet av ayatollan. Tyvärr verkar det som om president Donald Trump i allt för hög grad lyssnat på Israels premiärminister Netanyahu.

Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!

Publicerad: Uppdaterad:
Nyhetsarkiv