Samtidigt som USA satt i förhandlingar med Iran om begränsningar av deras kärnenergiprogram kommer plötsligt en våldsam attack mot Teheran med ett bombanfall mot ayatollan Ali Khameineis högkvarter. Det får man kalla ett okonventionellt sätt att förhandla på. För att inte säga direkt svekfullt.
I attacken lyckades man döda den hatade ayatollan och uppenbarligen ett flertal av dennes närmaste män, ledare av olika delar av regeringens maktapparat. USA hade i samarbete med Israels underrättelsetjänst haft span på den gamle mannen under en längre tid och plötsligt uppenbarade sig ett tillfälle då han samlat sina män till ett möte.
Man kan undra vad det var för möte och vad man hade tänkt komma fram till. Det kanske inte är så sannolikt men det kunde varit ett möte där man kommit fram till att de måste gå USA och västmakterna till mötes när det gäller deras krav.
Men det får vi aldrig veta, eftersom USA valde att attackera mitt under förhandlingarna.
Hur de nu skall gå är svårt att säga. USA och Israel har valt att fortsätta ett intensivt bombardemang av olika mål över hela Iran, bland annat ska man ha sänkt ett antal örlogsfartyg. Israel har å sin sidan attackerat Irans bundsförvant Hizbollah i Libanon.
Iran har hotat med våldsamma hämndattacker, men vi kommer ju ihåg hur det blev när de lovade samma sak efter USA:s bombningar av Irans kärnenergianläggningar.
Det blev inte mycket till effekt. Israel styrde bort det mesta och USA drabbades inte i någon större utsträckning.
Effekterna på Irans kapacitet har antagligen varit betydande. Därför är det egentligen inte att förvänta att de kommer att kunna svara speciellt våldsamt nu heller. De har uppenbarligen attackerat ett antal amerikanska baser i de olika gulfstaterna. Israel har fått ta emot ett antal bomber som de inte lyckats bekämpa.
Men mycket talar för att Iran idag inte har mycket att komma med och att USA och Israel är helt inriktade på att slå ut allt vad militär kapacitet heter som Iran har haft eller fortfarande har kvar.
Vad som skall hända sedan är oklart. När det gällde Venezuela verkade det i efterhand som att man haft samarbetsmöjligheter med personer i den högsta ledningen runt Maduro. Det är inte omöjligt att till och med Maduro var med på det hela och att alltihop var ett sätt att rädda ansiktet på Maduro, som slapp krypa till korset själv, och dessutom gav en fin skalp till Donald Trump att skryta med.
Om det finns några sådana krafter att samarbeta med i ledningen av Iran är mindre sannolikt men förstås inte omöjligt. Flera av tänkbara ersättare till Ali Khameinei sägs ha dödats samtidigt med honom. Då är de borta ur leken.
Donald Trump har riktat sig till den iranska befolkningen och sagt att när USA är klara med sina bombningar och aktioner är Iran deras att ta. Men då måste det vara någon som tar ledningen och leder processen till ett nytt styre och förhoppningsvis en demokrati. I bakgrunden finns den tidigare shahens son som säger sig vara beredd och väntar på en förfrågan att ta sig an ett ledarskap genom ett återupprättande av den tidigare dynastin.
Det finns dock en anledning till det auktoritära styre som både den gamle shahen och den islamistiska diktaturen ägnade sig åt, nämligen den splittring som finns mellan olika grupperingar i Iran. Risken är stor att det i stället för en enad väg mot frihet och demokrati, blir inbördeskrig mellan olika fraktioner. Det kan vara så att den som startade det här kriget, också får ta ansvaret och gå in i landet och se till att det här verkligen blir den befrielse många i Iran så länge väntat på.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
