Evert Taube bildade först Visans Vänner i Stockholm 1936, och senare i Uddevalla 1945.
Jan-Olof börjar med ”Den glade bagarn i San Remo”, ”Jag har skrivit till min flicka” och “Karl Alfred och Ellinor”. Han tolkar det hela till gitarren mycket personligt, dramatiskt och manligt aggressivt.
Taubes texter innefattar både idyll och äventyr och är spännande att tolka.
Gamla Bohuslän
Efter pausen tar Lennart Bertilsson vid med ”En håttespelman” som han gör innerligt och varmt. Den handlar om en ”nolhåtte”, en nord-bohuslänning och hans fiol. Det är ingen tvekan om att Lennart älskar sitt gamla Bohuslän. Det hörs på sången. Sedan följer ”En solig morgon i norra Bohuslän” som fick pris för sin tolkning 1998.
Därpå följer Gåke Gunnarsson med ”Kärleken och vinden” och sist Hasse Karlsson med den dramatiska och sorgsna ”Blue Bird av Hull”.
Evert Taube hör ju till vårt kulturarv. Vi fick sjunga hans sånger i skolan. Han engagerade sig också i miljöfrågor i Stockholm. Bl a protesterade han mot nedsmutsningen av Riddarfjärden och mot almarnas nedsågning i Kungsträdgården.
Bildkonstnär
Han växte upp på Vinga i en stor barnaskara på 13 barn. Fadern var fyrvaktmästare. När han var 14 år flyttade familjen in till Göteborg. Evert ville först bli bildkonst-
när, men fick inget ekonomiskt stöd till det av föräldrarna, så han tvingades att gå till sjöss. Det resulterade ju i många sjömansvisor, som t ex ”Möte i Monsunen” som kvällen avslutades med.
Cillan Stigsdotter Rudberg
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
