Linnéa Falk Renholm hade som tolvåring en mycket aggressiv cancersjukdom. Under ett halvår fick hon en tuff behandling med cellgifter. Linnéa överlevde tack var 168 blodgivare.
Efter den sjukdomen får Linnéa inte själv ge blod, men arbetar aktivt för att engagera andra. Ett nytt sätt är att sprida information om blodgivning är att springa. Hon har alltid varit en aktiv person, men löpning har aldrig varit någon favorit.
Alla kan springa
– När jag var sjuk, men innan jag hade fått diagnosen, skulle vi springa ett lopp i skolan. Jag kom långt bak i loppet och fick en självbild av att jag inte kan springa. Det har tagit mig många år att inse: Visst kan jag springa! Alla kan springa.
Hennes livs första lopp som vuxen var ett terränglopp i Dals Rostock under den gångna hösten.
– Det var ett trevligt kvällslopp. För att få motivation startade jag en insamling till ”Läkare utan gränser”. Jag skulle springa en meter per krona, som kom in.
Hon genomförde loppet och sprang cirka 10 000 meter.
Nöjd med sin insats
Linnéa är nöjd med sin insats i Uddevallas Blodomloppet. Hon sprang tio kilometer.
– Det var väldigt mycket uppför. Jag kom inte sist, sammanfattar hon och hoppas vara med nästa år igen
Linnéa är uppvuxen i Helsingborg och har medverkat i många aktiviteter för Barncancerfonden och Ge Blod, både i Skåne och i Göteborg. Numera bor hon i Mellerud. När coronapandemin kom hamnade hon som av en ödets nyck i Dalsland och blev kvar. Hon var aktiv inom musikbranschen. Nu ägnar hon sig åt att hjälpa andra med deras arrangemang.
Återfallsrisk
– Jag blir aldrig formellt friskförklarad. Det finns en återfallsrisk i rätt många år. Jag känner mig frisk och har klarat mig så här långt. Jag går på kontroller och är helt fri från mediciner, konstaterar Linnéa eller Lenny, som vännerna kallar henne.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
