Läkande arbete ger lokala grönsaker och bördig jord

– Vi är inte intresserade av att köra traktor hela dagarna, utan vi vill jobba nära naturen utan hörselskydd. Man ska kunna höra fåglarna medan man arbetar, säger Axel Isidorsson som driver Lia gård strax söder om Ljungskile tillsammans med sambon Hanna Santén.

Redan från starten för knappt fem år sedan hade de som målsättning att bygga upp en arbetsplats och verksamhet som är formad efter människans och naturens behov snarare än kring traktorer och andra maskiner.

– Än är vi inte i hamn med en modell som går att kopiera rakt av, men vi tänker i alla fall att det behöver finnas praktiska exempel och förebilder för personer som vill starta upp ett småskaligt jordbruk.

Axel menar att deras sätt att bedriva jordbruk ger en bra arbetsmiljö som har goda förutsättningar för att vara läkande och stärkande för många av de som står utanför arbetsmarknaden idag.

– En modern gård som är hundra procent produktionsfokuserad och med avancerade maskiner är troligtvis inte en lika lämplig plats att komma till. Stora maskiner gör mycket jobb men det kan också bli väldigt fel och leda till stora skador om man inte hanterar dem på rätt sätt, säger Axel.

Axel Isidorsson mitt i rödbetslandet. Foto: David Nyberg

Ofta krävs det flera års utbildning för att kunna jobba på en konventionell gård idag. Dessutom är det kanske inte heller särskilt hälsosamt och rehabiliterande att sitta i en traktor större delen av arbetstiden, menar han.

– Om man i stället bär maten till djuren och pratar med dem samtidigt så tar det lite längre tid men det ger också mer tillbaka.

För två år sedan blev Axel och Hanna kontaktade av Chris Duff vars terapeut hade rekommenderat honom att arbeta i naturen som en del i hans rehabilitering.

– Jag jobbade som biståndsarbetare och var ledare för ett team som drev utvecklingsprojekt i olika delar av världen. Under kriget i Kirgizistan 2010 var jag ansvarig för att evakuera 100 personer från staden Osj.

– Och det var det som blev den utlösande faktorn för mig, det blev för mycket. Senare fick jag diagnoserna utmattningssyndrom och posttraumatisk stress, säger Chris.

Eftersom det blev omöjligt för honom att fortsätta på samma sätt som tidigare försökte han under åren som följde att anpassa sig. Genom att jobba som konsult på distans hemifrån, undvika stressande situationer och dra ner på arbetstiden. Men det räckte inte utan det blev i stället bara allt värre.

Chris Duff arbetade tidigare som ledare för ett team som drev utvecklingsprojekt i olika delar av världen. Nu odlar han grönsaker på Lia gård i Ljungskile. Foto: David Nyberg

Vändpunkten kom när han fick träffa en terapeut som förklarade för honom att det han behövde för att återhämta sig var först sjukskrivning på heltid. Och därefter att börja arbeta med händerna i en naturlig miljö, allra helst utomhus.

– Jag hade då provat både att trappa upp intellektuellt arbete successivt och praktiskt arbete inomhus. Men det är helt klart så att det är just praktiskt arbete i naturen som är det som fungerar för mig, säger Chris.

En viktig drivkraft för Axel och Hanna i deras arbete på Lia gård kan beskrivas med hjälp av begreppet regenerativt jordbruk.

– Så som jag ser det är hållbarhet att något förblir på en konstant nivå, medan regenerativt innebär att det blir bättre än vad det var innan. Allt från stora beslut till det dagliga praktiska arbetet styrs av målet att lämna ifrån oss platsen i bättre skick än när vi kom, säger Axel.

Som exempel nämner han att de arbetar medvetet för att på bästa sätt ta vara på växternas förmåga att ta koldioxid från atmosfären och binda det som biomassa i marken och sedan få det att stanna där.

– När det gäller korna och fåren växelbetar vi mer än man gör traditionellt. Vi har mindre fållor och flyttar dem oftare. Så att gräset får långa viloperioder och sedan betas intensivt när det väl betas.

Både jerseykorna och shropshirefåren på Lia gård betar ett högt gräs för att de ska trampa ner mer gräs och därmed bidra till att mullhalten ökar. Foto: David Nyberg

– Djuren får alltså beta ett högre gräs vilket gör att de trampar ner mer gräs än vad man generellt vill annars. Det gör att mullhalten och kvaliteten på jorden höjs. Vilket i sin tur leder bland annat till att markens vattenhållande förmåga förbättras och att vi klarar av både torra och blöta perioder bättre, säger Axel.

I grönsaksodlingen använder de sig av gröngödsling och låter även växtrester ligga kvar på marken. Dessutom tillförs organiskt material också i form av komposterad stallgödsel från kossornas och fårens ströbäddar.

– Vi har också valt att odla plöjningsfritt för att störa jorden och maskarna och mikrolivet där så lite som möjligt. Vi använder bredgrep för att lufta jorden och när vi sår på friland fräser vi bara de översta fem centimetrarna. Men ofta planterar vi i stället ut plantor som vi har sått i krukor i växthuset och då behöver vi inte ens fräsa.

En annan strategi som de använder för att minimera mängden ogräs trots det plöjningsfria arbetssättet är täckodling med hjälp av plast.

– Plasten har egenskaper som ett halmtäcke men den går fort att lägga ut och flytta. Under plasten har vi organiskt material som maskarna kan jobba med i den fuktiga och skyddade miljön. Plasten gör också att vi kan hålla ner på bevattningen och den är rationell att arbeta med, säger Axel.

I stället för kemiska bekämpningsmedel använder de sig av täckodling med plast för att hålla nere mängden ogräs runt kålrabbi och andra grönsaker. Foto: David Nyberg

De odlar grönsakerna i 88 permanenta bäddar som är 20 meter långa och 75 centimeter breda. Bäddarna är indelade i åtta block med elva bäddar i varje block. Där varje block innehåller grönsaker från specifika växtfamiljer.

– Vi arbetar efter en åttaårig växtföljd, bland annat för att undvika växtsjukdomar. Så varje år flyttar vi blocken ett hack.

Odlingssystemet är också anpassat efter grödornas olika behov när det gäller bland annat ogräsbekämpning, näring och specifika växtföljder.

– Kål har till exempel stora starka rotsystem som inte har så mycket behov av symbios med mykorrhiza, medan morötter däremot har det. Så då väljer vi att inte odla morötter efter kål, eftersom kålen inte gynnar mykorrhizan, som morötterna behöver.

– Innan morötter väljer vi i stället att odla grödor som gynnar mykorrhizan, som gurkor, bönor eller ärtor, säger Axel.

Grönkålen och de andra grödorna som odlas på Lia gård skördas samma dag som de levereras direkt hem till hushåll i Ljungskile. Foto: David Nyberg

Förutom att de strävar efter att ha en stor variation av olika sorters grönsaker som de odlar för försäljning är de också måna om mångfalden av de vilda växterna och djuren i området. Både för naturens egen skull och för att mångfalden även gynnar grönsaksodlingen.

De har grävt en liten damm mitt i odlingen för insekterna, de kompletterar grönsakerna i odlingen med ytterligare insektsvänliga blommor, de lämnar en del grönsaksrester och rishögar här och där till djurlivet, och framför allt så undviker de kemiska bekämpningsmedel.

– Använder du bekämpningsmedel dödar du inte bara skadedjuren utan du trycker samtidigt undan de som äter skadedjuren och som är beroende av dem för sin överlevnad.

– Nyckelpigor, skalbaggar, paddor och fåglar jobbar för dig dygnet runt mer eller mindre med att hålla skadedjursnivån på en acceptabel nivå. Man måste helt enkelt tåla och acceptera ett litet bortfall på grund av skadedjuren, för att möjliggöra för naturen att upprätthålla någon sorts egen balans.

Hanna Santén med nyskördad blomkål. Foto: David Nyberg

Axel berättar att de redan efter bara knappt fem års verksamhet har sett en ökning vad gäller till exempel mängden maskar, skalbaggar och andra insekter. Även strukturen på jorden har förbättrats och blivit porösare och ger större skördar.

– Det finns ju väldigt mycket liv i jorden som man inte ser. Men man märker en väldigt stor skillnad på hur mycket maskar man hittar när man gräver. Och det kan man ju ha som en liten indikator. I början hittade man knappt några alls, och nu ser man maskar så fort man gör något i jorden, säger Axel.

När jag var här i våras nämnde du sommargrisar som skulle få böka bort veketåg från en av betesmarkerna här på gården. Hur har det gått med det?

– Det blev inga grisar. Vi hade bokat tio stycken som vi gick och väntade på, men när vi skulle hämta dem fick vi inte tag på säljaren så vi vet inte vad det var som hände med det. Men vi jobbar ju långsiktigt och nu har vi i alla fall en färdig hage där vi förhoppningsvis kan ha grisar nästa år i stället.