Jag ringde en väninna och frågade om hon ville fira valborg med mig. Det ville hon. Min man ville inte följa med. På vår lilla ö firar man traditionen som den numera har blivit med eld och sång.
Varje år hör jag att det är ett påhitt av stockholmare. På västkusten eldar man på påsk! Inte på valborg. Men traditioner ändras. Se bara på fenomenet Halloween, som har tappat all kontakt med att hedra de döda. Egentligen är det ursprungligen en keltisk festival då man tog farväl av sommaren. Skelett och häxor hade inte där att göra. Amerikanska irländare tog seden med sig till USA, där traditionen förfinades till sitt nuvarande kommersiella trams och exporterades sedan tillbaka till oss hedningar i Europa.
Min väninna heter Valborg. Vem heter det i dessa dagar? Hon är den enda Valborg jag har träffat. Hon har dock bara Valborg som andranamn. Valborg var ett helgon. Det är inte min väninna. Man firar aftonen och Valborg har namnsdag 1 maj.
Valborg har flyttat till västkusten från Uppsala. Där firar man hejvilt med först forsränning på ån och mösspåtagning (studentmössan) kl 15 och senare sång och eld.
Vår lilla ö kan inte mäta sig med det, men vi har kul ändå.
I år hölls firandet på Bokhandlarens Pub i Bergdalen.
Puben är även just det, en bokhandel med en inredning som får en att känna sig som om man satt i Hemingways vardagsrum.
Kvällen var vårvarm och solen strålade från en klar himmel. En brasa tändes och Kosterkören sjöng vårsånger. Det var en för dagen liten kör, eftersom en del av sångfåglarna hade annat för sig.
En öbo, som mer eller mindre alltid är berusad, tyckte att kören var skitdålig. Jag tycker: sjung själv då gubbjävel eller håll käften och vingla härifrån. Visa respekt när någon bjuder på något trevligt.
Det var många öbor och besökare på puben den kvällen. Det blev intensivt för de två ägarna som jobbade själva. Jag blev imponerad av att när jag var helt övertygad om att vår beställning hade glömts bort, så kom den.
Vi satt i en skön soffgrupp. Min väninna fick många ”men hej, det var länge sedan”. Hon har varit ordentligt sjuk några år, men nu har stigit upp från de ”halvdöda” och återuppstått i ny skepnad. Detta tack vare en ung och påläst läkare. En som kunde ställa rätt diagnos och äntligen ge en fungerande behandling.
Väninnan är sinnessjukt rolig och kan skruva ett skämt. Jag var fascinerad av hennes ”raggnings teknik”. ”Du verkar vara trevlig. Kom hit och sätt dig”.
Nåja, alla var inte okända män utan ”gamla” bekanta.
Hon ville röka. Det får man inte på krogen. Varför då? Jo, vi alla blir ju förgiftade av röken. Men nu är vi så gamla att vi dör snart ändå, så vad spelar det för roll? tyckte hon.
Men man måste lyda lagen, även hon som inte är ett helgon.
Vänner som satte sig hos oss har sålt sitt hus och ska bygga ett mindre. Ett hus är bara ett hus tyckte dom.
Inte för mig. Jag har svårt med tanken att en dag flytta från mitt hus. Och om våra barn säljer till någon knäppskalle efter min död, så ska jag komma tillbaka och spöka. Jag ska krossa porslin, sjunga falskt och slå i dörrar. Säljer dom istället till någon snäll person, ska jag lugnt stanna i himlen och flyga på mina änglavingar bland molnen.
Väninnan saknar sin våning i Uppsala. Hon har en ny fin lägenhet i Trollis. Men det är inte detsamma som en fin stor takvåning med terrass.
Tiderna ändras när man blir äldre. Vänner dör bort eller flyttar för att få ett bättre liv. Det blir svårare att hitta på skoj och genomföra det. En del slutar att köra bil (kanske bra). De utflykter man gör, går till vårdcentralen eller till något sjukhus.
Nej nu får jag skärpa mig. Det var tydligen viktigt att Luleå hockey spelade final…varför nu det, när våren är som vackrast? Valborg vet tydligen det. Jag har verkligen inte en aning.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
