– Huvudskälet till att vi inte ska sprida slam på åkermarken är att det inte bara innehåller växtnäring från bajs och kiss, utan också PFAS, bromerade flamskyddsmedel, PCB, dioxin, tungmetaller och mängder av andra miljögifter som hamnar i avloppsreningsverken, säger Bertil Hagström, specialist i allmänmedicin och medicine doktor och med mångårigt miljöengagemang.
Som aktiv medlem i miljöorganisationen Läkare för miljön engagerar han sig tillsammans med kollegor över hela landet för att hjälpa till att putta samhället i en mer hållbar riktning.
Föreningen har under sin 30-åriga historia arbetat med allt från att sprida kunskap om hormonstörande kemikalier till att inspirera till hälsosammare och miljövänligare livsstil och att varna för riskerna för både människor och miljö med den utbredda överförskrivningen av läkemedel.
Under de senaste åren har majoriteten av medlemmarna fokuserat främst på att få ner koldioxidutsläppen från deras arbetsplatser som sjukhus och vårdcentraler, för att på så sätt dra sitt strå till stacken i arbetet med att bromsa den globala uppvärmningen.
Läs mer: Fortfarande möjligt att nå klimatmålen
– FN:s klimatpanel IPCC har ju blivit så tydlig både med att det är vi människor som ligger bakom klimatförändringen och att vi redan nu börjar se konsekvenser av den för människors hälsa. Under sommaren 2018 dog 700 svenskar extra på grund av värmen, antalet fästingar ökar och vi riskerar att få hit fler infektionssjukdomar som tidigare bara fanns längre söderut i Europa, säger Bertil Hagström, som själv ändå engagerar sig allra mest i just slamspridningsfrågan.
Lagstiftningen som reglerar spridning av avloppsslam på åkermark i Sverige infördes 1994 och inkluderar gränsvärden i slammet för sju olika grundämnen: kadmium, bly, kvicksilver, koppar, krom, nickel och zink.
I de runt en miljon ton avloppsslam som varje år bildas vid de kommunala reningsverken runtom i Sverige finns dock långt fler ämnen än dessa varav många är skadliga för människor och miljö.
Ungefär en miljon ton avloppsslam produceras vid de svenska reningsverken varje år. Foto: David Nyberg
Flera statliga utredningar har gjorts under de senaste decennierna med målet att uppdatera lagstiftningen utifrån den senaste forskningen för att bättre balansera behoven att bli av med avloppsslammet som bildas vid reningsverken med att få till ett kretslopp av näringen från urin och fekalier och samtidigt skydda åkermarken från att förorenas med de miljögifter som finns i slammet.
På grund av motstående intressen mellan olika aktörer och organisationer har ingen av utredningarna dock än så länge lett till någon uppdatering av lagstiftning eller nya gränsvärden gällande oönskade ämnen i avloppsslammet som sprids på marker runtom i landet.
Det ursprungliga uppdraget i den senaste slamutredningen ”Hållbar slamhantering” var att ta fram en plan för en utfasning av slamspridning på alla marker och införande av alternativa sätt att återföra fosfor från avloppsfraktionerna.
Men i stället för att fokusera helt och hållet på att ta fram en strategi för att avskaffa slamspridningen tog man fram även ett andra alternativ där slamspridning föreslogs förbjudas på alla marker förutom på produktiv jordbruksmark om slammet är kvalitetscertifierat.
Dessutom konstaterades i utredningens rapport, som presenterades i januari 2020, att det inte finns tillräckligt vetenskapligt stöd för att spridning av avloppsslam av bra kvalitet är farligt för hälsa och miljö och att man därför förespråkade just alternativet med fortsatt spridning av slam av hög kvalitet på jordbruksmark.
– Vi är glada att det inte blev ett totalförbud, säger Anders Finnson, en av experterna i slamutredningen, och miljöexpert på Svenskt vatten, branschorganisationen för de kommunala och regionala VA-företagen som driver avloppsreningsverken runtom i landet.
Anders Finnson är miljöexpert på VA-företagens branschorganisation Svenskt vatten. Foto: David Nyberg
– Är näringen tillräckligt bra så är slammet ett fantastiskt alternativ till mineralgödsel och ett mycket bättre sätt att ta hand om resurserna i kristider än att inte ha några resurser alls. Vi ser att många lantbrukare är intresserade av slam från reningsverken för att säkra livsmedelsproduktionen nu när mineralgödselpriserna stiger med raketfart, säger Anders Finnson.
Genom att läsa igenom de över hundra remissvaren på den senaste slamutredningen kan man få en känsla för varför man efter flera decennier av utredningar och diskussioner ännu inte lyckats komma överens om ny och uppdaterad lagstiftning gällande avloppsslam.
I Kemikalieinspektionens remissvar kan man läsa att myndigheten förespråkar utredningens första alternativ, som innebär en successiv utfasning av slamspridning på alla marker. Men att de gärna hade sett även ett alternativ med en snabbare utfasning av slamspridningen än de 12-15 år som föreslås i rapporten.
De skriver också att de inte håller med utredningen när det gäller flera av slutsatserna angående risker med slamspridning och de menar att utredningens andra förslag inte överensstämmer med försiktighetsprincipen: ”Kemikalieinspektionen anser att det är för sent att sluta sprida slam på åkermark när de negativa effekterna av detta redan har inträffat och är belagda”, skriver de bland annat i remissvaret.
Även Naturskyddsföreningen, Läkare för miljön, Internationella kemikaliesekretariatet Chemsec och Kungliga skogs- och lantbruksakademien skriver i sina respektive remissvar att de motsätter sig utredningens förslag om fortsatt slamspridning på jordbruksmark. De anser alla att fortsatt spridning skulle innebära alltför stora risker för människor och miljö på grund av slammets innehåll av oönskade ämnen.
Lantbrukarnas riksförbund skriver i sitt remissvar att man ställer sig bakom utredningens förslag om fortsatt spridning av slam av hög kvalitet på åkermark. Man skriver bland annat att ”Beslut om att ta emot slam och andra restprodukter i odlingen tas enskilt av varje LRF-medlem”.
Naturvårdsverket förespråkar också alternativet med fortsatt slamspridning på åkermark och betonar att det alternativet underlättar för en billigare och effektivare återföring av näringsämnena i avloppsslammet tillbaka till åkermarken.
Varken i lagstiftningen eller i Revaq-reglerna finns gränsvärden för hur mycket PFAS, PCB, flamskyddsmedel eller andra av människan skapade miljögifter som får förekomma i avloppsslam som sprids på jordbruksmark. Foto: David Nyberg
Många av remissvaren kommer från enskilda kommuner och från regioner som representerar kommunerna i deras geografiska områden. Remissvaren från dessa går generellt ut på att de är starkt emot ett förbud mot all slamspridning med främsta motiveringen att det skulle innebära kraftigt ökade kostnader. I och med att det skulle kosta betydligt mer att elda upp slammet och utvinna fosforn ur askan än att fortsätta med dagens spridning på åkrar och andra marker.
Både utredningens första och andra alternativ skulle innebära en dyrare slamhantering för många reningsverk runtom i landet. Bland annat för att man i båda alternativen skulle behöva hitta nya sätt att göra sig av med allt det avloppsslam som i dagsläget läggs på andra marker utöver jordbruksmark.
– Idag används ungefär 40 procent av allt slam på jordbruksmark. Resten av slammet, i stort sett 60 procent, används på andra marker, bland annat som anläggningsjord till grönytor och motorvägsslänter och för att täcka avställda avfallsdeponier, säger Anders Finnson på Svenskt vatten.
Han berättar att anledningen till att utredningen kom fram till att användning av avloppsslam på marker utanför jordbruksmark bör förbjudas var att en mycket liten del av näringen i slammet på de platserna då kommer till nytta.
– Så för de 60-65 procent av slammet som inte används på jordbruksmark behöver man använda nya tekniker, där man exempelvis gör biokol, förbränner slammet och plockar ut fosforn och gärna kvävet, säger Anders Finnson.
Bertil Hagström i Läkare för miljön anser även han att användningen av avloppsslam som anläggningsjord och till sluttäckning av avfallsdeponier bör fasas ut helt och hållet. Men med huvudargumentet att vi inte ska sprida kemikalierna som finns i avloppsslam på några marker över huvud taget, snarare än att vi annars går miste om värdefull näring. Han menar att det slammet bör förbrännas och med utvinning av fosfor ur askan.
Framför allt, menar Bertil Hagström, är det de resterande 40 procenten av slammet, som idag används som gödsel på åkermark, som måste förbrännas och efter utvinning av fosforn deponeras.
Han förklarar att många av de problematiska kemikalier som vi använder i samhället så småningom i viss mån hamnar i reningsverken och avloppsslammet. Inklusive allt från flamskyddsmedel i datorer och möbler och PFAS i kläder och spolglans i hemmen till kemikalier i industrier och miljögifter i däck, olja och asfalt i stadsmiljön.
– Att först samla ihop alla de här gifterna i avloppsslammet för att sedan sprida ut dem på åkermarken där vi odlar vår mat är helt befängt. De här ämnena hör inte hemma i naturen, de hör inte hemma någonstans, säger Bertil Hagström.
Bertil Hagström berättar att studier har visat på kopplingar mellan exponering för PFAS-ämnen och bland annat leverskador, tarmsjukdomar, sköldkörtelrubbningar, cancer och reproduktionsproblem. Foto: David Nyberg
– Genom att bränna upp slammet och laka ut fosforn ur askan och lägga bara den på åkermarken så kan vi plocka bort alla de här gifterna från kretsloppet.
Av det avloppsslam som sprids på svenska jordbruksmarker idag är ungefär tre fjärdedelar kvalitetscertifierat enligt VA-branschens certifieringssystem Revaq. Utöver gränsvärden för de sju metaller som regleras enligt lagstiftningen finns inom Revaq gränsvärden även för ytterligare 46 olika grundämnen.
Däremot finns inga gränsvärden för vare sig mikroplaster, nanopartiklar, läkemedelsrester, PFAS, dioxiner, PCB, bromerade flamskyddsmedel eller några andra av de av människan skapade ämnen som förekommer i avloppsslammet.
Det här menar Bertil Hagström innebär att Revaq-slam inte borde få kallas certifierat eller kvalitetssäkrat.
– Att vi har valt att inte ha gränsvärden för en lång rad organiska ämnen beror på att vi tycker att det är effektivare miljövård att i stället koppla bort lakvatten från avfallsdeponier, samt ha restriktioner som begränsar vilka ämnen de industrier som är påkopplade till reningsverken får lov att använda eller producera, säger Anders Finnson.
När det gäller kemikalier som kommer från hushållen menar han att det är svårare att påverka vad för ämnen som används och som så småningom hamnar i avloppet och i slammet.
– Det är helt nödvändigt att fortsätta arbetet i samhället med att fasa ut alla PFAS. Med väldigt stor sannolikhet är risken för exponering i hemmet av till exempel PFAS mångfalt större av bland annat kosmetik, spolglans och andra produkter i våra hem än vad som kan komma till avloppsvattnet, sedan till slammet och vidare till marken, jorden och till sist till konsument via grödan, säger Anders Finnson.
Bertil Hagström menar att dagens som han säger ”så kallade certifiering” är långt ifrån tillräcklig för att göra slamspridning okej idag eller inom överskådlig tid framåt.
– Avloppsslammet innehåller tusentals ämnen som vi vet har negativa effekter på människor och miljö. Dessutom tillkommer mängder av nya kemikalier varje dag. Som det kommer dröja många, många år innan vi vet vad de har för miljömässiga och hälsomässiga effekter, säger Bertil Hagström.
Vad tänker du om slamutredningens konstaterande att det saknas vetenskapligt stöd för att slamgödslade grödor ger hälsopåverkan eller påverkar ekosystemen i jordbruket på ett negativt sätt?
– Det är i just såna här situationer där det finns stora kunskapsluckor som försiktighetsprincipen måste gälla. Vi kan inte vänta med att vidta åtgärder tills forskningen kommit i kapp och vi fått de fullständiga bevisen. Då är risken stor att det är för sent och att både odlingsmarken och grundvattnet redan är förstört, säger Bertil Hagström.
Runt 40 procent av allt avloppsslam i Sverige sprids på jordbruksmark. Foto: David Nyberg
Han nämner en nyhet från den 22 mars i år i tidskriften The Guardian om en ung familj som köpte en lantbruksfastighet och startade upp en ekologisk grönsaksodling i delstaten Maine i USA för att några år senare hamna i ekonomisk kris som en följd av just slamspridning.
När de köpte den aktuella fastigheten visste de inte att säljaren under många år hade gödslat markerna med avloppsslam. Men när de så småningom fick reda på detta lät de göra tester som avslöjade farligt höga nivåer av PFAS i odlingsmarken, dricksvattnet, grödorna, hönorna och i deras eget blod.
I samma tidningsartikel skriver The Guardian också att de även har pratat med jordbrukare som berättat om kollegor som hemlighållit tester som visat att deras marker innehåller höga halter av PFAS, för att inte riskera att inte längre kunna sälja grödorna som de odlar på de förorenade markerna.
I en rapport från februari i år från Naturskyddsföreningen konstateras att minst två miljoner svenskar har dricksvatten med PFAS-halter som överskrider det nya uppdaterade gränsvärdet som infördes i Danmark i höstas.
Naturskyddsföreningen anser att även Sverige bör justera våra gränsvärden som i dagsläget är betydligt högre än Danmarks, för att bättre spegla den senaste forskningen och EU:s nya rekommendationer.
PFAS är en grupp svårnedbrytbara ämnen som används överallt i samhället i bland annat friluftskläder, matförpackningar, rengöringsmedel och brandskum.
Läs mer: Bristfällig kunskap om många kemikalier
Bertil Hagström förklarar att studier har visat på kopplingar mellan exponering för PFAS-ämnen och bland annat leverskador, tarmsjukdomar, sköldkörtelrubbningar, cancer och reproduktionsproblem.
– När vi sprider avloppsslam på åkermarken sprider vi också PFAS-ämnena som finns i slammet. Eftersom PFAS är mycket långlivade sipprar de så småningom ner och förorenar grundvattnet och kommer på så sätt tillbaka till oss med dricksvattnet, säger Bertil Hagström.
– Självklart måste vi fortsätta och intensifiera arbetet med att fasa ut PFAS och andra miljöfarliga kemikalier från produkter vi använder i samhället. Men så länge det fortfarande finns tusentals problematiska ämnen i slammet varav många vi ännu inte ens vet vad för effekter de har var för sig, och än mindre vad de har för effekter tillsammans, så kan vi inte fortsätta sprida slammet på åkermarken, säger Bertil Hagström.
