Det blev ju en fullkomlig revolution när det gällde bärkassar. Folk hade i väldigt mycket större utsträckning än tidigare nu med sig egna bärkassar, ungefär som i min ungdom när man alltid hade det.
Pappersbärkassarna blev också ett mer attraktivt alternativ än tidigare. Tyvärr såg uppenbarligen den nya regeringen platspåseskatten som något Miljöpartiet likt katten släpat in och att det var helt onödigt.
I själva verket var det ju något som också var på gång i EU och där man har man nu kommit överens om en lag, ett direktiv som att det är förbjudet att sälja och använda vissa engångsartiklar i plast, som bestick, muggar och tallrikar som innehåller mer än 15 procent plast.
Även om plastpåseskatten togs bort blev det ändå på något vis ett uppsving för kunskapen om att plasten är en stor miljöfara i den mån den sprids i naturen. Många fortsätter i dag att ha med sig egna kassar eller att ta papperskassar i stället för plast och papperspåsarna ligger efter återkomsten kvar vid frukt- och grönsaksdiskarna även om det nu återigen ibland också finns plastpåsar där som ett alternativ.
Rapporten om all plast vi har i hjärnan och hur mycket vi för vidare till våra barn i fosterstadiet har också gjort att många nu ser på plast på ett annat sätt. Microplasternas påverkan på vår hälsa är fortfarande inte helt utredd men det fanns alltså resultat som indikerade att alzheimers och demens var vanligare ju mer microplaster man hade i sin hjärna.
I dag hörde jag ett program i P4 Göteborg på morgonen där man helt självklart pratade om att undvika plast i hushållet i samband med att man också undviker att använda bekämpningsmedel i den egna trädgårdsodlingen.
Själv fortsätter jag också i min egen konsumtion att försöka hitta alternativ för att inte bidra till spridningen av microplaster i naturen och gärna också till min kropp. Det har jag ju hållit på med i hela mitt vuxna liv så om det hänger på det ligger jag relativt bra till i det avseendet.
Det senaste jag lagt ned lite jobb på har varit att försöka hitta diskmaskinstabletter som inte har någon plastöverdrag på varje tablett. Även om det smälter vid upphettning så inbillar jag mig att det på samma sätt som exempelvis vattenlösliga plastfärger sprider microplaster ut i naturen.
Jag har för mig att jag tidigare har kunna köpa sådana tabletter, men hur jag än letade hittade jag det inte nu, vare sig först i butiker, där jag skam till sägandes tog en titt i paketen som stod till försäljning i affärerna, eller senare när jag sökte på nätet.
Till slut blev det någon slags plattor jag beställde och som inte hade något plastöverdrag som jag kunde se.
Men medan jag väntade på att de skulle anlända kom jag på att även om alla jag känner i dag använder just diskmaskinsmedel i tablettform så kanske det ändå finns sånt medel i pulverform fortfarande. Och det fanns det. Billigast tror jag också att det var. Om jag inte minns fel var det sådan pulver vi alla använde när diskmaskinerna gjorde sitt intåg i de svenska hemmen.
Så tills producenterna kommer på att göra maskindiskmedelstabletter utan plastöverdrag är det för min del pulverpaketet som gäller!
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
