Många viktiga frågor behandlades, bland annat en aktualisering av stadgarna från föreningen som bildades 1982.
Vi behandlade också ansökningar från ett antal båtar som ville bli medlemmar. I föreningen är det båtar som är medlemmar och ägarna dess företrädare på våra olika möten.
Fyra nya medlemmar valdes in.
Förslaget till nya stadgar bordlades till ett kommande möte. Bland annat handlar förändringar just om proceduren vid inval och uteslutningar. Viktiga saker som får ta sin tid att tänka över, stöta och blöta.
Föreningens syfte är att främja minnet av en gammal båtkultur av främst gaffelriggade båtar av olika slag, kuttrar, räddningsbåtar, jakter mm. Därmed har man också av Göteborgs stad fått förmånen att disponera den gamla ångbåtsbryggan vid Klippan, som länge varit ett centrum för sjöfarten i Göteborg, både i nära fart och fjärrfart, som för Ostindiska kompaniet och andra.
Direkt kloss med ångbåtsbryggan ligger också minnet av den verkliga närfarten, nämligen det gamla färjeläget för färjan som tidigare gick mellan Klippan och Färjenäs på andra sidan. Där hade min morfar och hans släkt droskstation när min mamma växte upp. När Älvsborgsbron byggdes och färjan försvann så försvann också underlaget för droskstationen. För ungdomarna får man kanske skriva att droska var detsamma som taxi på den tiden.
Själv hann jag med att åka på färjan när den var igång. Jag var 13 år när den invigdes 1966. Medan färjeläget på Klippan underhålls och används för en del turistturer, så har det på hisingssidan förfallit. Nu är det lyckligtvis så att man planerar för att parken mellan Färjenäs och Eriksberg skall vara platsen för olika event under somrarna och i det sammanhanget vill man gärna kunna köra folk med båt till det gamla färjeläget som därför skall komma att rustas upp.
Det sena årsmötet på den gamla passagerarbåten Eduard Melin som nu blir i allt bättre stånd under ny, kompetent och energisk ledning, och där café hålls öppet under allt större delar av året, gjorde att avfärden mot Hällevikstrands varv också anträddes från Göteborg.
För en som gillar att vara på sjön var valet av färdväg mellan Stenungsund och Orust inte svårt, utan färjan mellan Kolhättan och Svanesund blir då naturlig. Det gäller dock att ha koll på tiderna, för en söndag som det var denna dag är det en halvtimma mellan turerna. Om det inte passar är det bättre att köra över Tjörnbroarna, men den här gången passade det precis. När jag kom till Kolhättan var färjan på väg över från Orustsidan och det gäller att vara i tid för har färjan väl börjat sänka bommarna öppnas de inte igen.
Från Svanesund gick färden över Varekil och vägen mot Ellös och efter att ha tagit av mot Mollösund var jag framme vid Hällevikstrand 10 minuter före den utsatta tiden 11.00.
Där väntade det tappra gänget i den lite bitande snålblåsten som inte mycket värmdes upp av vintersolen som lite smått trängde igenom ett envist lager av moln och dimma.
Där ligger just nu Edshultshalls stolthet, den tremastade slätskonaren Westkust, på slipen för en ganska omfattande reparation av stäv och babords bog. Det blev en mycket spännande visning, ledd av varvsägaren själv, Christer Oscarsson.
Han har varit med och visat och berättat på ett flertal skrovseminarium som Maritimt i Väst har arrangerat. Nu fick deltagarna på studiebesöket tillfälle att i praktiken studera uppbyggnaden av spant, bordläggning och stäv, som Christer tidigare bara kunnat berätta och visa bilder från. Mycket givande.
Göran Nyberg
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
