Tyckeri

Ledare 18 april

VI FÅR INTE VARA RÄDDA FÖR STIGMATISERING

Som jag tidigare nämnt så läste jag för några år sedan ett reportage från Tyskland om hur de angripit problmet med klaner som bildat egna små riken i utanförskapsområden och byggt upp kriminell verksamhet i stor skala.

Polisen som intervjuades menade ändå att det hade gått mycket bättre om de hade kommit igång snabbare. En viktig orsak till att man inte gjort det var att det handlade om invandrargrupper som utgjorde de här klanerna, familjerna, genom att de tog med sig strukturer hemifrån och kunde tillämpa dem när landsmän bosatte sig på samma områden.

Att man inte med tillräckligt fokus och tillräcklig kraft tagit tag i problemet berodde inte på att man inte såg det komma. I stället var de på samma sätt som i Sverige en hänsynsfullhet, en rädsla för stimatisering, utpekande av invandrargrupper som kriminella, som höll tillbaka åtgärder både från politiker och myndigheter som polisen.

Kunskapen om vikten av att angripa det här problemet har alltså funnits i Sverige i säkert 10 år. Det var väl ungefär då som insikten om klanerna och bevakningen av dem kom i gång i Sverige.

Just klanerna har vi nog i större usträckning vågat tala om i Sverige numra men frågan är om vi verkligen har vågat tala om de kriminella gängen och koppla det till invandrarproblematiken. Ja, vi vet att det hänger ihop, vi läser om det varje gång som namnen på de som skjuter ihjäl folk publiceras, liksom namnen på ledarena för de här gängen. Invandrare i kanske andra ledet men ändå.

Men när det handlar om att nu vidta åtgärder för att stävja den kriminalitet och det dödadande som sker framförallt mellan de här gängen, och förhindra att ungdomar dras i denna destruktiva värld pratar vi fortfarande inte om invandrar- ungdomarna.

Vi prata om ungomar i utanförskapsområden och vi prata om att vi  måste satsa på skolan för att förhinda rekryteringen in i gängen. Vi måste börja prata om invandrarna och invandrarbarnen och att det är just dem vi skall stötta och deras skolor som måste ha stöd.

Regeringen måste se till så att invandrartäta skolor får så mycket pengar att de blir så bra att alla skulle vilja gå där. Och det är ju bra om det blir skolor med både invandrarbarn och barn med svensk bakgrund. Men vi måste tala om det.

Vi måste också stå ut med att vi nu tar i med åtgärder som kan vara stigmatiserande även mot vuxna kriminella. Visitationszoner exempelvis är själklart att vi måste ha och ja, det blir kanske självklart att om det är i invandrargängen som kriminaliteten finns så blir det nog invandare som kommer att visiteras mer än ändra. Men det måste vi stå ut med för det är ett långsiktigt arbete som till slut skall rensa ut den här kriminaliteten.

Det är hopplöst och skräckinjagande att se hur kriminaliteten i gängen bara ökar och ökar och politikerna hittar inte några effektiva verktyg.

Men det gäller också att göra rätt saker. Jag menar ju att om det inte fanns en marknad där det köps narkotika skulle inte det här problemet finnas. Det är de lättillgängliga miljonerna på gatan som driver fram kriminaliteten.

Därför måst narkotikamarknaden bort. Tänk bort narkotikan och vad skall gängen göra då? Vad har de för anledning då att skjuta ihäl varandra? Det är ju om narkotikamarknaden de slåss.

Så vi måste stötta invandrarbarnen i skolan och på fritiden. Vi måste våga klämma åt langarna på gatan även om de blir stigmatiserade när polisen vill visitera dem. Att köpa narkotika borde dessutom klassas som terrorfinansiering.

Vi kan inte låta detta gift förstöra mer och mer av vårt välfärdssamhälle.

INSÄNDARE 18 april

MER SAMARBETE I VG-REGIONEN

Västsverige med Göteborg har ett utmärkt läge i Skandinavien. När det gäller järnvägen finns en del brister. Det behövs ett nytt dubbelspår mellan Göteborg och Alingsås. Det behövs ett nytt dubbelspår mellan Göteborg och Borås. Det nuvarande  Järnvägen mellan Göteborg och Borås bör anpassas för regional trafik. Det behövs fler mötesspår och flera orter bör få tågstopp. Det gäller Landvetter , Härryda och Sjömarken. Dessutom bör det bli tågstopp vid Mölndals Övre. Det bör byggas dubbelspår på Bohusbanan mellan Göteborg och Stenungsund och på sikt till Uddevalla.

Tåguppehåll bör ske i Jörlanda och Säve. Uddevalla C bör flyttas till i höjd med Västerlånggatan.( Stationen är idag ganska öde.) Då blir det gångavstånd till sjukhuset, Kampenhof och centrum. Det finns ett förslag om en kompletterande sträcka av Bohusbanan mellan Lillhagen och Skårby. Den bör byggas i en tunnel genom Åketorpstunneln mot Körkarlens gata där den fortsätter  på vänstra sidan av E6 via Kärra till Kungälvs centrum och vidare till Skårby där den ansluter till Bohusbanan. Det bör finnas underlag med tanke på alla bussar som går mellan Kungälv och Göteborg. Ett förslag kan se ut enligt följande. Tågen mellan Uddevalla och Göteborg går via Kungälv och pendeltågen mellan Stenungsund och Göteborg går nuvarande sträcka med uppehåll i Jörlanda, Säve och Lillhagen. Det finns även förslag på en ny sträcka mellan Skee ( söder om Strömstad ) via Idefjorden  och vidare till IDD på det norska järnvägsnätet. Med detta förslag  får Bohuslän direkta tågförbindelser till Oslo. Tågen mellan Strömstad och Göteborg bör i fortsättningen gå via Trollhättan. I Uddevalla finns anslutning med tågen mellan Göteborg och Uddevalla på Bohusbanan.

I Skåne har nyligen ett nytt dubbelspår invigts mellan Malmö och Lund med en ny station i Lund (Klostergården).  Det diskuteras ett nytt dubbelspår mellan Uppsala och gränsen till Stockholms län, vilket betyder fyrspårsdrift mellan Uppsala och Stockholm.

I Västsverige  inser man inte hur viktigt det är med en god infrastruktur på järnväg. Det verkar inte vara något samarbete mellan regionens olika delar. Det kan jämföras med Mälardalen  där sju regioner samarbetar för att det ska bli bra infrastruktursatsningar. Det talas om storregional  kollektivtrafik. I Skåne och Mälardalen är det en annan inställning till tågtrafik än i Västsverige.

I Mälardalen är det ett samarbete om lokaltrafiken där det finns ett biljettsystem som kallas Movingo. Något liknade bör det bli även i Västsverige. Förutom VG-regionen, kan Värmland, väster om Karlstad, Jönköpings län ( Nässjö och Jönköping ) samt Halland ingå.

Västtrafiks Kundcenter på Nils Ericson terminalen bör sälja SJ biljetter samt till andra länsbolag. Det bör finnas Kundservice vid de större knutpunkterna.

I Västsverige är det på tiden att politiker och tjänstemän börja inse vikten av god tågtrafik likt den i Mälardalen och Öresundsregionen!

Christer Wilhelmsson

Ordförande, Avdelning Väst Järnvägsfrämjandet

Ledare 11 april

SVERIGE MÅSTE PROTESTERA

Sverige stöder Ukraina med både vapen och pengar för att de skall kunna vinna kriget mot Ryssland. Det må man tycka vad man vill om men det innebär inte att man inte ska kunna kritisera Ukraina när de gör något vi tycker är fel.

Tyvärr är det i vårt förhärskande mediesamhälle som att det lagt sig en våt filt över yttrandeklimatet just när det gäller att våga ta upp sådant som är negativt för Ukraina. 

Minns vilket herrans liv det blev när den fina och anrika ideella organisationen Amnesty International vågade kritisera Ukraina för brott mot krigets lagar när de hade bevis för det.

PK-Sverige blev rasande och till och med Per Wästberg gick ur föreningen. Det är sorgligt att man inte kan vara så stark att man också kan kritisera den man vill värna.

Det jag nu tänker på är Ukrainas ovana att slå till allt längre och längre från sitt eget land. Nu har man återigen angripit Kaliningrad vid Östersjön och denna gång ett fartyg, uppenbarligen vid kaj. Plötsligt känns kriget obehagligt nära. Plötsligt börjar man fundera på om detta verkligen är vad vi tänkt att våra pengar och vapen skall användas till. 

Att Ukraina på detta sätt använder de resurser de får från väst avsedda att bekämpa Ryssland, nu riktas mot de områden som vi vill kalla vårt intresseområde, våra hemmavatten.

Ukrainska uppgifter gör gällande att Ukraina ligger bakom attacken mot fartyget. Det kan då antingen ha varit ett långdistansvapen, en drönare som skjutits iväg från någon plats de når så långt ifrån. Eller så kan det ha varit ett attentat, när någon placerat en sprängladdning på fartygen genom en fysiskt aktivitet.

Om fartyget har legat vid kaj har det visserligen varit långt ifrån Sverige, men det är faktiskt vårt vatten också. Det är Östersjön som vi delar med många länder, inte bara Ryssland utan också Finland, Polen,Tyskland och Danmark. Detta vatten använder vi för vårt fiske och vi kämpar för att få en ekologisk standard på det så att den negativa utvecklingen för båda fiskar och bottenväxtlighet skall vända.

Jag vet att miljökonsekvenserna är katastrofala i Ukraina på grund av kriget och att det som hänt nu i Kaliningrad är väldigt litet jämfört med det. Men ändå, det är allvarligt. Det kan ske utsläpp av både de ena och det andra i vårt innanhav. 

Sverige måste våga stå upp för vårt närområde. Att Sverige stöder Ukrainas kamp mot Ryssland får inte innebära en slags carte blanche för Ukraina att för kriget över till oss. Det är faktiskt något Ukraina måste respektera.

göran nyberg

 

INSÄNDARE 11 april

JÄRNVÄGENS KAPACITET RÄCKER INTE

Järnvägens kapacitet räcker inte. Trafikverkets inriktningsunderlag för infrastrukturplanering 2026-2037 tror att persontrafiken ökar med 50 procent till en och en halv miljon tåg. Godstrafiken växer med 25 procent till 362 000 tåg. Till det kommer EU:s krav på 90 000 internationella godståg. Summa nästan två miljoner tåg. Över 850 000 tåg blir det punktlighetsproblem, vid 1 700 000 kaos.

Om Nya Stambanorna Stockholm-Jönköping-Malmö/Göteborg inte lagts ner för att det ansågs för dyrt, 320 miljarder kronor för Trafikverkets markbana eller 230 för Skanskas brobana (vilket inte alls övervägdes) hade det gett plats för 200 000 snabba tåg och trefalt ökat kapaciteten på de gamla banorna med jämnare hastigheter där. Kvar blev Ostlänken för 91 miljarder kronor, sex miljarder milen, när en bana på bro hade kunnat byggas snabbare för halva priset, Göteborg-Borås, också som dyr markbana, sex mil för för 44 miljarder kronor, och Lund-Hässleholm för 20.

Nämns inte

Ändå nämns nästan inte kapacitetsproblem i inriktningsunderlaget. Grundförslaget på järnvägsinvesteringar är bara 362 miljarder kronor, fyra promille av BNP, och underhållsanslaget räcker inte inte för att betala av på underhållsskulden på 91 miljarder kronor, trots att anslaget har höjts till 215 miljarder kronor och banavgifterna höjts till 34 miljarder (+ 40%) för det. Det blir inget kvar för nya stora järnvägsprojekt, om de inte kan motiveras av NATO-anslutningen. Dock har staten tagit på sig att betala för att fullborda den halvfärdiga Västlänken. Enligt Stoppa Västlänken kostar färdigställande 41 miljarder kronor och att stoppa vid en säckstation i Göteborg sex miljarder. Norrbotniabanan ser ut bli överfull från början. Den byggs som enkelspår liksom tidigare Botniabanan, som nu börjar bli full. Dubbelspår genast hade bara kostat 25 procent mer.

Underhållsskulden drevs upp av att Sverige bara hade avhjälpande underhåll 2005-2020. Det är tre gånger dyrare än förebyggande. Om alla skarvspår helsvetsades hade underhållskostnaden blivit tredjedelen och tågen hade fått köra över 100 kilometer i timmen. Det är så lönsamt att det kunnat finansieras med lån. Trafikverket vill inte göra det på underhållsanslaget även om det är billigare än en underhållsåtgärd av skarvspåret, eftersom det då ses som standardförbättring, vilket kräver investeringsanslag, som inte kommer.

Enda landet

För att motverka klimathotet vill inriktningsunderlaget satsa på elektrifierad vägtrafik – inte på tåg, trots nollutsläpp, tredjedelen av energibehovet även mot ett elektrifierat vägfordon och gånger dyrare frakt. Elektrifiering tar för lång tid för att minska utsläppen så som behövs. Sverige är det enda landet som vill bygga elvägar.

Inriktningsunderlaget tar inte upp EU:s beslutade krav för miljöns skull: Inga lastbilstransporter över 30 mil, intermodala noder vid städer med mer än 100 000 invånare för växling av gods mellan tåg och fossilfria distributionslastbilar och med spår för 740 meter långa tåg och automatiserad tågtrafik, höghastighetståg mellan alla städer över 250 000 invånare, 160 kilometer i timmen på minst 3/5 av matande linjer och förbud för flyg under 50 mil.

Sverige kommer inte att klara något av detta. EU kräver att ingen infrastrukturutbyggnad får försenas av ekonomiska skäl och lämnar stora bidrag för att nå målen. Har man inte klarat dem för kontrollåren 2030, 2040 och 2050 väntar böter, 40 miljarder kronor för Sverige.

Sveriges prognoser för trafikutvecklingen för olika fordonsslag stämmer inte alls med detta. De bygger på prognosmodeller som visat fel i alla år, men som Trafikverket vägrar släppa för mer rättvisande med mindre järnvägsfientlig bias. 1997-2010 har biltrafiken ökat med 13% men prognoserna har sagt 29%. Nu spår man 25%. Det kommer aldrig att inträffa. EU vill öka bränsleskatten och koldioxidavgiften med sex kronor litern var. På motorvägarna införs kilometerskatt med 10 kronor milen. Lastbilarna minskade med 1% men spåddes öka 38%, flyget minskade 6% men troddes öka 24%, persontågen ökade 59% men troddes öka med bara 26% och godstågen ökade med 22% men spåddes endast10% tillväxt. EU har beslutat om 50% ökad godstrafik till 2030 och fördubbling till 2050 och att persontågen skall fördubblas till 2030 och tredubblas till 2050.

Prognosstyrt

Trafikverket arbetar prognosstyrt i stället för målstyrt, att man sätter mål för minsta standard för en ort av en viss storlek. Genom dessa felaktiga prognosmodeller har Sverige överinvesterat i väg och svält ut järnväg. Prognoserna är delvis självuppfyllande. Där man gör investeringar har trafiken ökat vilket motiverat ytterligare investeringar, medan de gått tvärtom för de som inget fått. På det sättet har det motiverats att Stockholmsregionen fått hälften av investeringarna medan övriga landet missgynnats.

Skadliga

Trafikverkets kalkylmodeller är lika skadliga för järnvägen, med felaktiga ASEK-värden för investeringar, högre värden för vunnen tid för bilister än för tågresenärer, högre lönsamhet för väg-än en järnvägsatsning, som har små miljöskador och olycksrisker från början. Nuvärdesberäkningar för lönsamheten är extra drabbande för järnväg med lång livslängd, där nyttan räknas ned med en räntefaktor för att få värdet idag.

Nationalekonomer, som älskar sådana beräkningar har varit Trafikverkets bästa argument att dra ned på järnvägsinvesteringar. Men Trafikverket är inte ensam ansvarig för järnvägens nuvarande tillstånd. Politikerna har också bidragit med rigida regler och dumsnålhet.

Politikerna gör Sverige fattigt genom de ekonomiska regler de skapat för budgeten under förebärande av att de är ansvarsfulla och sparsamma. Det har lett till järnvägen har blivit underfinansierad och befinner sig i kris. Industri hotar flytta utomlands, därför att transporterna inte fungerar. Hela Sverige kan inte leva. Näringsliv och arbetsföra flyktar från glesbygden, som får höga skatter och dålig service.

Ingen tillgång

Statens investeringar ges inte inte samma regler som företagen har. De behandlas som driftskostnader, de får ingen ränta och ingen avskrivning utan direktavskrivs och läggs under budgettaket, som stadgar att budgeten måste ha överskott över en konjunkturcykel. Investerar staten i en järnväg ökar det alltså på statsskulden. Den räknas inte som en tillgång.

Det gör oss fattigare på två sätt. Dels ser statsfinanserna värre ut än vad de är. Det var meningen när det infördes i det finanspolitiska ramverket efter den ekonomiska krisen på nittiotalet. Man talar om statsskulden. Att den är 30 procent av BNP. Men det är brutto. Man talar inte om att staten har tillgångar som är lika stora. Netto finns ingen statsskuld. Det är mycket ovanligt. Sverige är ett av fem länder i Europa som inte har någon nettoskuld. Det är oroande för vårt framtida välstånd. Genom att inte investera gör vi oss fattiga.

Ett allt för stort statligt sparande är i själva verket en skatt som minskar medborgarnas köpkraft. Det var vad som hände i trettiotalsdepressionen. Ekonomerna idag har glömt Keynes. Både statens och näringslivets investeringar drabbas av överskottsmålet.

Eftersom budgetöverskottet är överordnat överflyglas den andra budgetregeln om en ankarstock, som säger att staten skall ha en statsskuld på 30-40 procent för att få en sund balans. Statsskulden krymper nu under det, till förfång för välfärd och samhällsinvesteringar. Det gör att järnvägen alltid blir underinvesterad i förhållande till den ekonomiska tillväxten. Inte ens ekonomiskt lönsamma satsningar sker, än mindre de som bara är samhällsekonomiskt lönsamma. Det är orsaken till dagens tillstånd. För att undkomma budgetprinciperna söker man nu efter privat kapital.

Järnvägen kunde bidra

Trafiken står för en tredjedel av växthusgasutsläppen. Järnvägen kunde bidra till att avvärja hotet mot klimatet. Istället är den på väg mot kollaps. Med snabba åtgärder kan vi rädda bägge. Då duger det inte att gå emot EU:s ansträngningar att rädda klimatet genom att satsa på järnvägen och ådra oss böter och att mista bidrag till nya järnvägar. I stället bör vi bygga höghastighetsjärnväg, helsvetsa skarvspår, återöppna stationer, återstarta persontåg där det finns järnväg och bygga saknade länkar, introducera ett billigt kollektivresekort för hela landet och göra en plan för förbinda alla kommuner med snabb järnväg.

För det behövs målstyrning, inte prognosstyrning. Det behövs en kriskommission som får fullt mandat att låna, begära anbud, byta ledning och effektivisera organisationen. Sverige ligger nästan högst i kostnadsläge. Politikerna bör överge överskottsmålet och låta järnvägen få en riktig investeringsbudget.

hans sternlycke

 

Ledare 4 april

DET ÄR KNARKHANDELN SOM LEDER IN I GÄNGEN

Regeringen vidtar nu den mer integritetspåverkande åtgärden efter den andra för att komma åt den gängrelaterade brottsligheten. En brottslighet som med sprängningar och skjutningar på många sätt är en slags terrorism, inte minst gentemot de oskyldiga människor som drabbas i olika bostadsområden.

Fokus handlar mycket om att finna mördarna och stoppa skjutningarna. I det har samhället också slagit fast att mördandet går allt längre ned i åldrarna och att man måste ta tag i ungdomarna innan det går snett för dem.

Det är helt riktigt. Vi behöver återupprätta en fritidsverksamhet, en ungdoms- verksamhet som ger ett socialt sammanhang och vettiga fritidssysselsättningar till alla oavsett bakgrund och ekonomi.

Det hade vi i princip fram till 70-talet. Ungdomsgårdar och fritidsgårdar som arrangerade resor och aktiviteter som alla kunde vara med på. Förutom att samhället inte var så segregerat som det är nu. Vi måste tillbaka till det och inte minst i de utsatta områdena. Kommunerna måste återigen få resurser för att göra de här sakerna. Det är bästa sättet att, tillsammans med en uppmärksam skola, som ser till att ungdomar tidigt får stöd att klara sina betyg, förhindra att de hamnar snett.

Sen är det tyvärr så att myndigheterna verkar nonchalera den kraft som den oerhörda mångd lättförtjänta pengar som flödar ute på gatorna. När ungdomar kan få en normal månadsinkomst för en vuxen person genom att göra lite springpojksjobb i narkotikahandeln är det naturligtvis en oerhörd frestelse för en person som känner sig underlägsen sina jämnåriga ekonomiskt sett.

För lite äldre ungdomar, unga vuxna på samma sätt en oerhörd frestelse att i narkotikahandeln på gatan få inkomster bilar, kläder, prylar och resor. För vuxna annars hederliga människor kan chansen att kunna rätta till en katastrofal egen ekonomi genom en smugglingsresa eller större transport av knark vara mycket frestande.

Tullen kämpar en ojämn kamp gentemot dessa ekonomiska drivkrafter vars tentakler sträcker sig längre och längre in i vår mer och mer av narkotikapengar korrumperade samhällskropp. Kanske är det dags att göra transportörerna, åkerierna, rederierna och containerbefraktarna skyldiga till narkotikasmuggling när sådant hittas i deras fordon, båtar och containrar.

Det kan tyckas långsökt men det allvarliga läget kan kräva sådana åtgärder. På samma sätt som man börjar undersöka möjligheten att åtal webhotel där olika hemsidor säljer knark.

Som jag tjatat om tidigare görs det dessutom alldeles för lite för att se till att folk slutar köpa knarket. Det behövs mycket tuffare tag mot både partyknarkare och missbrukande narkomaner. Alla typer av beröring med knarket på dess väg från ursprungsländerna till slutkunden skall ge konsekvenser som ingen vill ha.

Det finns de som tycker att offentliggörandet av langarnas ringlistor är för integritetskränkande. Det tycker inte jag. Det är sådana konsekvenser som hjälper till att hålla folk borta från knarket. Polisanmälningar, fängelsestraff, samhällstjänst skall vara regel när sådant upptäckts. Målet skall vara att knarket helt enkelt skall bort. 

Missbrukare skall inte få hjälp med sprutbyten utan som straff för sin del i att försörja gängen dömas till tvångsvård och rehabilitering. 

Allt det ovan uppräknade kommer att kosta pengar för samhället och för de företag som måste införa betydligt hårdare kontroller av sina transporter. Men vi kan inte hålla på och låta knarkhandeln bara växa som de allt större beslagen tyder på att det gör nu. Det förstör både människor och hela vårt tidigare från denna kriminella infiltration någorlunda befriade samhällssystem. Vi kommer att bli ett nytt Italien, ett nytt Turkiet om inte åtgärder sätts in nu. Att politikerna inte gör mer för att stoppa knarkbruket och knarkmissbruket är oförståeligt och oförsvarligt. 

 

INSÄNDARE 4 april

TRAFIKVERKET DRIVER DEN JÄRNVÄGSPOLITIK POLITIKERNA VILL HA

Det har klagats mycket på Trafikverkets järnvägspolitik, men den är vad politikerna utan protester sagt ja till. Det dokument som styrt alla långtidsplaner sedan dess är Kapacitetsutredningen 2012 som leddes av Lena Erixon , tidigare GD Vägverket och då biträdande GD Trafikverket. Inriktningen var mer flyg och väg, och där skrevs: ”Vi måste våga lägga ner järnväg”, och delrapporten om miljö hemlighölls men avslöjades dagen för remisstidens utgång.

Att Jonas Eliasson strax innan han blev måldirektör 2019 gjorde en konsultrapport för Stockholms handelskammare om motorvägen Tvärförbindelse Södertörn och sedan beslutade om den, och att han i den av honom ledda Trafikverkets inriktningsunderlag för infrastrukturplaneringen hade en text som var taget från en lobbyartikel av honom för Svenskt Näringsliv för mer vägtrafik visar bara på sammanblandningen av intressen. 

Att sen höra om anställda som inte öppet vågar kritisera felaktigheter, eller om konsulter som inte är tillräckligt följsamma inte får uppdrag är då inte förvånande. Mer förvånande är att sådan öppen korruption får fortgå.

Det förklarar varför inriktnings- underlaget utgår från 25 procent mer vägtrafik eller att där skrivs, att man bör lägga mindre fokus på ”brister och behov” och att kostnadseffektivitet bör spela en större roll. Det är extrem prognosstyrning i stället för målstyrning till rättvis standard för hela landet. Storstadsområden som gynnats av mer anslag och därigenom fått ökad trafik får mer anslag, men inte landsortsområden som missgynnats får mindre.

Att öka elektrifierad vägtrafik ses som enda sättet att minska klimatbelastningen. Men det kostar. Tågtrafik nämns inte, trots att även eldrivna transporter på gummihjul kräver trefalt mer energi än på räls. Också politikerna har stött det, och att lastbilarna förlängts 10 meter och tillåten vikt ökat till 75 ton, vilket har gett dyra ombyggnader och ökat vägunderhåll. För 5-6 procents utsläppsbesparing har man tagit trafik från tåget, som inga utsläpp ger. Men det står politikerna också för.

2030-sekretariatet och Klimatpolitiska rådet är ense. Omställningen kan inte vänta på åtgärder inom transportområdet för att nå 2030-målen, såväl Sveriges egna om att trafikens utsläpp av koldioxid skall minska 70 procent jämfört med 2010, såväl som EU:s ESR-krav (på områden utanför utsläppshandeln) om 63% minskning mot 1990. Det sviker både Trafikverk och regering, trots att det skulle gynna välfärd, konkurrenskraft, innovation och arbetsmarknad.

Bryr sig politikerna om klimatet och Sveriges välstånd bör Trafikverket avskaffas och en kriskommission för infrastrukturen upprättas.

Hans Sternlycke

Ledare 21 mars

RATIONALISERA INTE BORT VÅR TRYGGHET

Utan att blanda in personlig närvaro i onödan sparas både tid och pengar. På det viset har vi kunnat rationalisera så att vi har ökat vårt välstånd och minskat offentliga sektorns kostnader så att vi klarat oss med lägre skatter.

Allting går med elektricitet, kors och tvärs igenom tråden, sjöng Hasse Alfredsson. Vem kunde ana hur sant det skulle bli. Transaktioner, tjänster, radio, TV, navigering, allt mer sker digitalt och allt mindre manuellt.

Det blir billigt.

Men också väldigt sårbart. Nyligen blev det upprörda känslor inom marinen när ”någon” stört ut en navigeringssatellit så deras fartyg plötsligt var tvungna att navigeras på andra sätt. Kanske med karta och kompass.

Allt mer inom företag och offentlig sektor sker via nätet och i moln av olika slag. Det är effektivt om det används på rätt sätt. Det är oerhört billigt och snabbt. Men oerhört känsligt.

Myndigheter berättar om hur deras system slås ut av hackerattacker. Känsliga personuppgifter läggs ut på nätet eller hotas med att läggas ut på nåtet. Rädslan är stor för vad exempelvis Ryssland skall hitta på och det målas upp som en stor risk för vårt välfärdssamhälle. Hur känsliga är våra vapensystem och var kan uppgifter om våra hemliga anläggningar hittas?

Hemskt är det med de känsliga banktjänsterna där människor nu luras av bedragare som lätt manipulerar människor som inte alls är bekväma med det digitala, utan känner en stor osäkerhet, som bedragarna utnyttjar. De ska hjälpa till.

Jag hörde en bra kommentar häromdagen av en förbannad äldre man som lurats och som inte fått rätt när han krävde banken på ersättning.

– Jag har inte bett om det här systemet. Det har tvingats på mig!

Så är det. Vi är några stycken som gärna hade gått till bankkontoret för att sköta våra bankaffärer. Men det får vi inte längre.

Det är nödvändigt att bankerna blir betalningskyldiga i mycket högre grad än i dag. Då har de en morot att se till så att det inte så lätt blir fel som det är idag.

Det talas mycket om att vi skall ha beredskap för att klara oss i kris och krig. Men våra samhällssystem kommer att kollapsa när främmande makt sätter den sidan till.

Det fanns ett navigationsssystem en gång som hette Decca Navigator. Med hjälp av slavsändare på olika avstånd längs kusten kunde fartyg navigera på ett 20-tal meter när inne i skärgården. De behövde inga satelliter. Det systemet har förstås sjöfartsverket tagit bort. 

Vi har ett rikstäckande system av kopparledningar för telekommunikation. Eller har haft. Nu läggs det ned successivt. Hade inte det varit ett väldigt robust och bra system att ha kvar, som reserv, ifall allt annat störs ut och blir oanvändbart i en krissituation.

De som talar om att nu skall vi förbereda oss för krig borde kanske också se till att Sverige kan styras och ledas och att nödvändiga samhällsfunktioner fungerar och inte kan störas ut i ett sådant läge. 

Det borde vara ett krav att det finns ett reservsystem så att vi klarar oss utan satelliter när vi skall kommunicera och navigera och att det finns tillgång till kontanter och betalsystem när internet kollapsar av attacker från främmande makt.

Det har blivit alltför uppenbart att det har vi inte någon möjlighet att skydda oss ifrån. Det kommer att kosta pengar men tryggheten måste få kosta.

göran nyberg

 

INSÄNDARE 14 mars 2024

MED DCA-AVTALET FÖRLORAR VI MÖJLIGHETEN ATT SJÄLVA VÄLJA VEM SOM ÄR VÄN ELLER FIENDE

Knappt har applådåskorna från Natoanhängarna tystnat förrän det ödesdigra tillkännagivandet kommer: Svenska värnpliktiga kan komma att placeras utomlands. Vad innebär det?

I Storbritannien infördes allmän värnplikt under första världskriget  för att fylla på köttkvarnen i Flandern. Nästan hälften av de brittiska män, som var mellan 18 och 32 år när kriget bröt ut 1914, var sårade eller dödade när det var slut 1918. Totalt dödades 722 000 brittiska soldater (Adam Hochschild: Aldrig mera krig. Lojalitet och motstånd 1914-1918, Ordfront 2011)

I Sverige har värnplikten införts på nytt, först bara för motiverade ungdomar, nu förvarnas om att även omotiverade kan behövas. Och fosterlandet som det ska dös för är nu inte bara Sverige utan även USA och de andra Natoländerna, snart kanske även Ukraina och Taiwan, kanske Israel? Men inte alla länder – några måste vara fiender för att krigsmaskineriet ska hållas igång. 

Då 1914-18 var Ryssland vän, nu är det fiende. Tyskland var fiende då, nu är det vän. Det kan växla, men med Nato och DCA-avtalet kan inte Sverige bestämma vem som är vår fiende eller vän, det är främst USA som kommer att avgöra det.

Den som inte vill döda oskyldiga människor av andra nationaliteter har få möjligheter att slippa under krigstider. I Storbritannien fängslades vapenvägrare under första världskriget, några avrättades. Mönstret är detsamma idag. I Ukraina måste du gå under jorden eller fly för att slippa gå  ut i kriget om du inte ska bli åtalad. I Ryssland gäller samma sak. 

”Världen är mitt land”, skrev en brittisk krigsmotståndare och pacifist, Alice Wheeldon, från fängelset 1917. ”Hela världen är vårt land”! Vore inte det ett bra valspråk? Som en ständig påminnelse om att idén om att dö för sitt fosterland lett till död och ofattbart lidande för miljontals människor till ingen nytta. Det är en destruktiv förljugen idé som aldrig har lett till varaktig fred någonstans. 

Allting känns igen från tiden före utbrottet av världskrigen – retoriken, värnplikten, bildandet av allianser, åtstramningen av yttrandefriheten, mediernas ensidighet med demonisering av fienden och utmålande av hotbilder, misstänksamhet mot oliktänkande, uppoffringar av välfärden för militär upprustning etc. Och vapenindustrin har gyllene tider. 

Hur länge ska vi vanliga människor finna oss i detta cyniska spel om makt och pengar under skönmålning av demokrati, frihet och fosterlandskärlek? Nu är vi med i Nato, men det bilaterala försvarsavtalet med USA, DCA, Defence Cooperativ Agreement, måste beslutas av riksdagen innan det kan träda i kraft. Än finns det en chans att slippa amerikanska militärbaser i Sverige. Gör din röst hörd innan det är för sent!

Lena Jarlöv

Arkitekt

Hamburgsund

Ledare 14 mars

RYSSLAND HOTAR INTE EUROPA

Vid Polens gräns mot Ukraina blockerar bönderna överfarten och har i princip tagit över kontrollen av de fordon som vill passera från Ukraina.

Ute i Europa har bönderna lika förtvivlade över hur Ukrainska livsmedel strömmar in och gör de egna jordbruken olönsamma.

De får inte längre betalt för sina produkter i en utsträckning som täcker deras kostnader.

Det är EU som i sin outsägliga välvilja mot Ukraina beslutad att ta bort de tullar som tidigare skyddade det jordbruk i EU som på grund av olika bestämmelser och på grund av omsorg om lantbrukarnas levnadsvillkor, har en högre kostnad än bönderna i Ukraina.

Beslutet från EU angående tullfrihet för det Ukrainska jordbruket ligger i paritet med kompetens på området som EU-parlamentarikerna uppenbarligen har. Det borde vem som helst kunnat räkna ut att det skulle bli katastrofala följder.

Tyvärr är det väl så att kompetensen när det gäller att föra krig och att undvika krig ligger på ungefär samma nivå. En republikansk senator i USA har skrivit en artikell där han slår fast att Ryssland lagt fast ett par röda linjer som de inte skulle komma att tolerera att NATO överträdde. Jag talar nu om Nato och EU i samma sammanhang för det är på något vis kommunicerande kärl.

Den amerikanske senatorn menade att det är livsfarligt att lägga sådana kritiska beslut i händerna på småländerna och småpåvarna i EU. Småpåvar som vitt och brett kan uttala sig om att Ryssland minsann inte skall tro att det kan göra precis som de vill utan nu skall de sättas på plats.

Nu är det ju inte så att dessa EU-länder har någon egen förmåga att sätta Ryssland på plats. Det är bara USA som kan göra det och då möjligtvis till priset av ett tredje världskrig. Numera i detta skede till priset av oerhörda ekonomiska påfrestningar för USA.

Senatorn förfasade sig över att generalsekreteraren i Nato, Jens Stoltenberg, uttalat sig och menat att i praktiken var Ukraina redan godkänd som blivande Nato-medlem. Senatorn slutsats var att Europa får välja, antingen Ukraina eller USA i Nato. Det vill säga att USA kan inte vara kvar om EU tvingar från en sådan konfrontation med Ryssland.

Okunskapen, den bristfälliga insikten, verkar finnas lika mycket i den svenska politiska eliten. Alla verkar gå på den egentligen uppenbara lögnen att Ryssland vid en förhandlingsfred med Ukraina inte skulle nöja sig med det utan gå vidare och hota Europa på ett liknande sätt som Nazityskland gjorde.

Det finns inga sådana signaler och vem tror att Ryssland, med den bristfälliga militärmakt man visat sig ha, skulle göra det.

Det är i princip en allmänt erkänd sanning att Rysslands invasion av Ukraina framförallt berodde på att man inte ville riskera att Ukraina blev ett Nato-land med Nato-trupper längs den ukrainska gränsen mot Ryssland.

Hökarna vill inte ge Ryssland något betalt för deras aggressiva krig mot Ukraina och är radda att Ryssland skulle uppmuntras i sitt agerande inför framtida kontroverser med sina grannländer.

Om det nu är så att Ryssland framförallt vill ha ett Nato-fritt, alliansfritt Ukraina för att avstå från aggression, att man vill det så högt att man till och med kan tänka sig avstå de landområden man nu lagt beslag på, vore det väl ändå värt att pröva det.

I en förhandling får man stöta och blöta olika möjligheter och att tillmötesgå Ryssland när det gäller Nato är kanske ett rimligt pris för att slippa fortsatt dödande av en ukrainsk generation unga män och en miljökatastrof och ekonomisk katastrof som kriget är och hotar att ännu mer bli.

INSÄNDARE 14 mars 2024

MÅNGA HAR GRUNDLÖS KÖNSDYSFORI

Att ta del av nyheter från krigsdrabbade områden som GAZA, Ukraina är för mig en djup plåga. Jag varken kan eller vill försöka gradera lidande. Ändå är det när barn ansätts på olika sätt, dödas, blir våldtagna, saknar alla grundläggande behov, som vatten, något att äta etc., som det bränner mest i mig.

På inget sätt vill jag göra mig skyldig till jämförelser mellan barn, som på olika sätt far illa i den här världen, när jag i min text lyfter fram företeelser, som jag vill skall tillintetgöras.

Vi i vårt land kan hjälpa till med insamlingar och exempelvis skicka ambulanser, och andra nödvändighetsartiklar till drabbade områden, vilket också görs.

Större delen av min egen arbetstid har varit i skolans värld. Bland annat åkte jag runt i Sverige under 20 år och träffade och utbildade politiker, skolpersonal, föräldrar och mötte ett stort antal elever i olika åldrar.

Det är ingen sjukdom att ha en könsidentitet, som inte stämmer överens med det kön du tilldelades vid födelsen. Och det finns såklart människor i vårt land, som lever under dessa premisser.

Den kategorin av personer kan ibland få existera under stark press. Det finns också individer, som fullständigt har bytt kön, som vittnar om befrielse.

Frågor jag själv ställer mig är: varför ökar könsdysfori bland elever och andra unga människor i vårt land så explosionsartat? 

Varför finns det elever som kräver könsneutrala toaletter, för att de är inte säkra på vilket kön de tillhör? Varför krävs könsbekräftande behandling för att i bästa fall hitta sin könsidentitet?…………

Även om villrådigheten bland elever och andra unga människor börjat på låg nivå, skrämmer ökningen mig. 

Jag tror, att det till viss del är alla förvanskade, förfalskade bilder av kroppsideal, som barn från tidig ålder tar del av genom sociala medier, som påverkar dem negativt och är en av orsakerna till att könsdysfori ökar. Förutom alla andra förvridna, felaktiga, oäkta upplysningar, som flödar ut från sociala medier.  

Även vuxenvärlden, kan skapa förvirring och oreda i unga människors hjärnor. Kanske omedvetet. I stället för att ge barn trygghet och tala om att de duger, som de är. Också vi vuxna fångas exempelvis lätt av retuscherade sociala mediebilder, av hur en mänsklig kropp skall se ut.

Större öppenhet tror jag också bidrar till att könsdysfori ökar, och att elever påverkar varandra.

Min konklusion blir: Många elever och unga människor i vårt land har grundlös könsdysfori.

Här har skolan en viktig uppgift med att implementera normer på ett korrekt sätt. Det finns exempel där barnomsorgspersonal tar upp dessa frågor på ett felaktigt sätt med barnen.

Varje gång jag tar del av nyheter där vuxna sexuellt har utnyttjat barn, grips jag av vrede, upprördhet och förtvivlan. Då har jag såklart ingen kunskap om mörkertalet. Men jag är övertygad om, att det endast är ”toppen av ett isberg” som sanningens

ljus får möjlighet att lysa på. Utnyttja barn sexuellt är inte alltid penetrering. Der finns många andra sätt att begå övergrepp på.

Är det dags att börja använda kemiska hjälpmedel för pedofiler? 

Med en väl avvägd, tidsbegränsad injektion, som släcker lusten och därmed förmågan under en period. Det lär finnas människor, som ber om denna hjälp. 

Självklart skall obligatorisk utbildning ingå. En utbildning som syftar till att förändra felaktiga tankemönster.

Hur långt är vi beredda, att som enskilda och på samhällsnivå kämpa mot dessa krafter?

Christer Olsson

Psykolog och författare

070 54 10 352

 

Ledare 29 februari

NU ÄR DET NOG NÅGON SOM BORDE AVGÅ

Det är inte länge sedan vi hade en tragisk dödsolycka vid en tågövergång i Stenungsund. 

För någon månad sedan dog en lokförare vid en tågövergång utanför Uddevalla. För någon vecka sedan dog tre personer sedan de körts över av ett godstag som passerade en järnvägsstation i Örebro.

Trafikverket har ett uppdrag att uppgradera säkerheten på ett stort antal järnvägsövergångar i Sverige. Det kostar pengar. Av någon anledning har inte Trafikverket prioriterat det här arbetet i den usträckning som krävs för att i tid komma till rätta med alla farliga övergångar.

Nyligen släpptes trafiken på på Malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Det gick någon vecka så var det stopp igen på grund av en urspårning.

Näringslivet i Norrland kräver dubbelspår. Både på Malmbanan för att minska sårbarheten. Men också på den nya Norrlandsbanan som nu håller på att byggas, men som bara blir enkelspårig.

– Den kommer inte att klara transportbehovet, säger näringslivet.

Infrastrukturminister Andreas Carlsson är den som är ytterst politiskt ansvarig för både järnvägs- och vägstandarden i landet. Även vägarna får för lite i anslag för att det skall vara möjligt att upprätthålla standarden.

Har vi sett Andreas Carlsson komma med några initiativ för att förbättra situataionen. Har han sagt att många fler miljarder måste satsas för att bygga bort farliga järnvägsövergångar? 

Tidöpartierna har sagt att några nya stambanor vill man inte bygga utan i stället öka underhållet på de befintliga. Inte mycket talar för att det har räckt. Under förra året slogs nya rekord för tågens förseningar. Det blir bara sämre.

Om det hade varit i Italien hade vår infrastruktur minister fått avgå. Han skulle anses inte ha skött sitt jobb. Här i Sverige är inte det ett skäl för att få avgå. Det är mera om man fuskat med taxiresor eller skatten.

Allvarligt talat finns det två personer som här har det högsta ansvaret. Det är VD:n för Trafikverket och det är Andreas Carlsson.

Det det handlar om i deras fall är om regeringen i sitt uppdrag klargjort vad som gäller och om man godkänt Trafikverkets prioriteringar får att nå de målen. Har man godkänt den takt som Trafikverket slagit fast för att uppgradera järnvägsövergångarna måste Andreas Carlsson ta konsekvenserna och lämna sin post.

Om det är så att Trafikverket själva gjort den här nedprioriteringen av säkerhetsarbetet vid järnvägsövergångarna då borde Trafikverkets VD avgå. Eller om hon inte har förstånd på det själv, avsättas.

Sjukvården går på kryckor, vägarna är dåligt underhållna, järnvägarna byggs inte ut för att klara efterfrågan på järnvägstransporter. Vi håller på att bli ett U-land när det gäller infrasatruktur.

Det har framgått med all önskvärd tydlighet att det här inte är ett prioriterat område för den nuvarande regeringen. Och det skall sägas att det har varit alldeles för dåligt tidigare också. Men nu är det alldeles uppenbasrt att förfallet inte uppmärksammas av regeringen i någon som helst närhet till vad som behövs.

 

INSÄNDARE 22 februari 2024

ATT SITTA STILL ÄR INGET ALTERNATIV I DEN GRÖNA INDUSTRIREVOLUTIONEN

Sverige är i början av en historisk omställning, där tunga industrier med stora utsläpp ställer om till fossilfritt och klimatneutralt. Den nya gröna industrirevolutionen har stora möjligheter att skapa ökat välstånd för hela Sverige. Men det är inte unikt för just vårt land. USA, Tyskland och Frankrike satsar stora statliga resurser på att attrahera företag. Det är oerhört positivt för att minska de globala utsläppen, men det ställer också höga krav på Sverige. Förlorar vi vår position i täten till andra länder så tappar vi också konkurrenskraft, arbetstillfällen och skatteintäkter till att bygga Sverige starkt. 

Kommunerna bidrar till att göra Sverige till föregångare i omställningen. Att sitta still i båten och tacka nej till gröna industrisatsningar är inget alternativ. I förlängningen riskerar det att leda till sotdöden med lägre skatteintäkter och sämre vård, skola och omsorg för kommuninvånarna till följd. Sannolikt skulle även flera kommuner riskera att behöva höja kommunalskatten i takt med en åldrande befolkning. 

Vi fyra expansionskommuner har förmånen att ta emot stora industriprojekt och planerar nu för omfattande investeringar i bostäder, infrastruktur och kommunal service. Det här är satsningar som få vågade drömma om för bara några år sedan, och det innebär fantastiska möjligheter. Men det innebär också risker och att vi tar ett stort ansvar för Sveriges utveckling.

Innan den nya befolkningen har flyttat in och betalar skatt, hyror och avgifter är det inte rimligt att kommunerna ska stå ensamma med dessa risker och investeringar. Staten måste därför dela på riskerna med kommuner om enskilda industrisatsningar inte genomförs som planerat. Det skulle också bidra till en större folklig acceptans och framtidstro, där vi nu ser att skepticism sprider sig i takt med att planer blir verklighet. Vi föreslår därför följande:

1. Inför riskdelningsmodeller mellan kommun och stat. 

2. Möjliggör utbyggnad av elnät- och kollektivtrafik på prognos. 

3. Ge expansionskommuner större frihet att testa och tillämpa nya regler och lagar. 

4. Instifta en kunskapsplattform för kommuner som står inför en kraftfull samhällsutveckling. 

Tillsammans kan vi sänka utsläppen kraftigt och stärka Sveriges tillväxt och utveckling. Låt oss ta denna chans som gynnar hela vårt land!

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige 

Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ordförande i Skellefteå 

Claes Nordmark (S), kommunstyrelsens ordförande i Boden

Theres Sahlström (M), kommunstyrelsens ordförande i Skövde 

Adam Johansson (M), kommunstyrelsens ordförande i Falköping

 

 

Ledare 22 februari

SORGLIG HISTORIA NÄR AKELIUS VILLE GE SIG IN I FRISKOLEBRANSCHEN

Jag har länge varit ganska imponerad av Roger Akelius fömåga att tjäna pengar och satssa på rätt bransch i sin aktieportfölj.

Om jag inte minns fel började allt med att han hittade alla luckor som fanns i vårt skattesystem och hjälpte både sig själv och andra att tjäna pengar på att undandra sig skatt.

Till slut insåg våra politiker att något måste göras åt saken och skattesystemet förändrades och förenklades för att täppa till så många luckor som möjligt. Men då hade Akelius redan tjänat så mycket pengar på skatteplaneringen att han hittat annat att utveckla sin förmögenhet med.

Han har nyligen varit och nosat i de olika fastighetsbolag som hänger på gärdsgårn i den ränte- och inflationskarusell vi lever i nu och sett till att satsa och inte satsa på rätt och fel häst.

Men när han nu dessutom trodde sig kunna göra något bra av friskolekoncernen Academedia var det något som gick fel. Möjligtvis var det helt planerat att han skulle sänka aktiekursen genom sina uttalanden, som för gemene man lät ganska bra om man är trött på friskolornas vinstmaximering.

Andra aktieplacerare blev livrädda när han uttryckte att någon aktieutdelning tänkte han inte arbeta för att Academedia skulle ge. Han ville satsa på eleverna och utbildningen i första hand och inte på aktieägarna.

Vi som trodde att Roger Akelius ville göra en insats för en jämlikare skola där eleverna stod i förgrunden blev ändå besvikna i slutänden.

Jag lyssnade på en intervju i Studio 1 där reportrarna ställde frågor om hur han såg på friskolans framtid. Svaren gjorde mig uppriktigt ledsen. För det första för att han ville göra om det svenska skolsystemet till att föräldrar skall betala för skolgången som i andra länder.

För det andra för att han verkade helt förvirrad när det gällde vad han hade givit sig in på. Långt borta verkade den en gång så skarpa hjärnan vara.

Tråkigt att höra.

INSÄNDARE 22 februari 2024

EU BEHÖVER SKÄRPA DJURSKYDSSKRAVEN

Grisar föds med knorr och kycklingar med en näbb. Svenska lantbrukare har fattat det. Nu är det dags för resten av EU att anpassa sig efter verkligheten och sluta stympa dessa djur.

EU borde bli mer svenskt när det gäller djurhållning. Våra lantbrukare tar hand om sina djur och vet att det är god investering  som ger hög kvalitet på vår mat.

Det ger också friskare djur, vilket gör att fler länder borde kunna nå Sveriges låga nivåer av användning av antibiotika.

Centerpartiet vill införa bindande krav på minst 50 procent reducering av mängden antibiotika som ges till lantbruksdjur, med undantag för föregångare som Sverige, samt att EU driver på för ett globalt Parisavtal om antibiotikaanvändning.

EU måste också stoppa stympning av djur som görs helt i onödan. Det är absurt att en lantbrukare i Belgien kan beställa en maskin på Amazon för 80 euro och sen börja kapa näbbarna på sina kycklingar. Åtgärder som tillgång till strö och sysselsättning, optimal belysning, fodersammansättning och skötsel av ströbädden är såklart bättre lösningar än att stympa kycklingarna.

Vi ska absolut införa ett totalförbud mot rutinmässig svanskupering av grisar och näbbtrimmning inom kycklingproduktionen. Behåll knorren och näbben!

Tyvärr har EU-kommissionen fegat ur helt om nya lagarna för djurhållning. I stället för ett stort paket kom en urvattnad ny lag om djurtransporter. I stället för de maximala åtta timmar, som Sverige har som regel för transport av djur till slakt, föreslås nu nio timmar. Vid långa transporter ökar belastningen på djuren, och de kan utsättas för stress, skador, smärta eller bli sjuka. 

Centerpartiet kommer driva djurhållningsfrågorna lika envist som tidigare i Europaparlamentet. De är en enorm konkurrensfördel för Sverige med vår kloka djurhållning. 

Här är kraven vi driver i valrörelsen:

• Obligatorisk bedövning vid slakt. Tills dess märkningsplikt för djur som slaktats utan bedövning.

• Obligatorisk bedövning vid kastrering av tjur, avhorning av utväxta horn samt bränning av hornanlag på kalvar.

• Ökade möjligheter till betesdrift och utevistelse för nötkreatur.

• Alla grisar som hålls ska ha tillgång till tillräckligt och högkvalitativt strömedel.

• Förbud mot systematisk fixering av suggor vid inseminering, under grisning och under digivningsperiod.

• Förbud mot kastrering av gris utan bedövning.

• Förbud mot näbbtrimning inom kycklingproduktion.

• Förbud mot syntetiska färgämnen i foder till värphöns som inte förbättrar fodrets kvalitet.

• Förbud mot tvångsmatning av ankor samt förbud mot tupp- och tjurfäktning.

Emma Wiesner, Europaparlamentariker, toppnamn på Centerpartiets lista i valet till Europaparlamentet

Ove Wiktorsson, kandidat till Europaparlamentet för Centerpartiet

 

UDDEVALLA KOMMUN HAR NOLL KLIMATARBETE

På alla hjärtas dag var det fullmäktige i Uddevalla. Där debatterades frågan om huruvida Uddevalla skulle inrätta en kommunal koldioxidbudget, något som Centerpartiet länge förespråkat. 

En sådan skulle vara ett bra verktyg för att visualisera och skapa förståelse för kommunens klimatarbete. 

Den berättar hur mycket koldioxid vi har kvar att släppa ut om vi ska klara att nå målen för Parisavtalet och varifrån de stora utsläppen i kommunen kommer så att rätt insatser kan göras på kort och på längre sikt. 

Klimatet är en ödesfråga och konsekvenserna om vi inte lyckas hålla den globala uppvärmningen under två grader går inte att överblicka.  

Idag säger sig alla åtta riksdagspatier stå bakom Parisavtalet men den politik vi ser bedrivas säger något annat.  

Sverigedemokraterna går nu till EU val med ambitionen att riva upp lagstiftningspaketet fit for 55 vilket är det ramverk på vilket regeringen vill basera sin klimatpolitik. 

 

Trots att Uddevallas Majoritet i form av Sverigedemokrater, Moderater, Kristdemokrater och Uddevallapartister var emot att ta fram en koldioxidbudget så återremitterades ärendet tillbaka till kommunstyrelsen och därmed finns chansen att tänka om. 

 För att klara att hålla den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt så måste vi börja minska våra utsläpp idag och ju längre vi väntar desto mer drastiska kommer åtgärderna behöva vara.  

Som kommun ansvarar vi för att göra vad vi kan för att minska de utsläpp som vi har rådighet över, och skapa förutsättningar även för de utsläppsminskningar där vi som kommun inte själva har full rådighet. 

 

Trots att vi vet att inrikes transporter står för ca en tredjedel av landets totala utsläpp av växthusgaser så har alla åtgärder för att minska utsläppen från transporter i kommunen valts bort.  

Man väljer att inte enbart köpa in miljöbilar till kommunens verksamheter. Man ställer inte krav på transportdelen i nya avtal. 

Man prioriterar konsekvent biltrafikens framkomlighet framför gång och cykel.  

Kanske är det här vi hittar svaret på varför Uddevallas styrande majoritet inte vill ha någon koldioxidbudget.  

Man vill inte riskera att stå inför att behöva tänka om och tänka nytt utan fortsätta stoppa huvudet i sanden och vänta på att ny kärnkraft ska lösa alla våra problem. 

Nu får vår majoritet ändå en ny chans att visa att man menar allvar med att man vill vara med och bidra till den gröna omställningen, och vi andra kan bara hålla tummarna för att man tar den. 

 Jennie Ekland (C) 

Camilla Johansson (C) 

 

 

 

Ledare 15 februari 2024

”RYSSLAND FÅR INTE VINNA KRIGET”

Den ena efter den andra av våra ledande politiker, i likhet med de ledande politikerna i EU och inte minst i USA, slår fast att Ryssland inte får vinna.

Nu verkar det ändå vara så att Ryssland håller på att vinna kriget. Man avancerar och Ukraina som förväntats gå till motoffensiv har i stället fått lägga sig på försvar i skyttegravar.

Zelensky har avskedat sin arméchef som hade fräckheten att säga sanningen om kriget, det vill säga att den kommit in i en fas av ställningskrig. Han har också tidigare varit motståndare till att offra sina soldater i en fåfäng kamp för Bachmut som man ändå sedan förlorade.

Med sin omsorg om sina soldaters liv är han mycket uppskattad både av soldater och av deras anhöriga. Han är så populär att en del menar att det var en av anledningarna till att han sparkades. Han kan komma att bli en konkurrent till Zelensky om presidentposten.

Kriget går just nu Rysslands väg. Landet har fått fart på militärindustrin och medan Ryssland skickar 5000 artillerigranater kan Ukraina kanske skicka 1000. Medan Ryssland ständigt fyller med ny personal, är viljan bland ukrainska unga män att ansluta till kriget i botten. 

I ett par månader har Ukraina försökt komma fram till en ny mobiliseringslag, utan att parlamentet lyckats komma överens. 

Det blir inte lättare att rekrytera nya soldater när rapporterna om ryska avancemang och usla förhållanden i skyttegravararna för de ukrainska soldaterna duggar tätt.

Med denna utveckling säger svenska och andra västländers ledare att Ryssland inte får vinna. Men de håller på att göra det. Det talas till och med om att en rysk offensiv är på gång. Det vore taktiskt rätt tillfällen när den ukrainska armén är trött och utarmad.

Men Ryssland får alltså inte vinna. Vad skall Väst göra när de ukrainska soldatlen blir allt glesare och det inte hjällper med vilka moderna vapen man sätter i händerna på Ukraina.

Man måste ha soldater på marken som kan avancera för att vinna kriget. Det har Ryssland. Men i alla fall inte just nu Ukraina.

Vad tänker Nato göra då? Är det anledningen till att det är så viktigt att så snabbt få med Sverige i Nato. Är det anledningen till att Sverige släppt till alla dessa förläggningsplatsser i Sverige för att härbärgera USA:s stridskrafter. Märk väl det är inte Nato utan USA som skall förlägga styrkorna på dessa platser.

När de ukrainska leden glesnar och Ryssland avancerar är det inte svår att se en utvecklng där Nato anser att man behöver gå in men egna stridskrafter och soldater på Ukrainas sida.

”Ryssland får inte vinna” är ett ett mantra som kan leda till att svenska soldater skickas ut i krig mot Ryssland. Jag undrar om de Natofixerade svenska polikerina tycker att vi skall göra det. Det är i alla fall en utveckling deras beslut och deras tal om att Ryssland inte får vinna bäddar för. 

 

 

Ledare 1 februari 2024

SKOLAN HADE MÅTT BRA AV LÄNGRE LÄSÅR

Jag lyfte i förra veckans ledare fram Muharrem Demiroks lite tuffa start som ledare för Centerpartiet. Då handlade det om att han ville att partiet skulle gå hårt fram med det friskolesystem som vi som enda land i världen har.

Ett friskolesystem som alla vet ökar på segregationen och gynnar ännu mer elever från hem med föräldrar med studiebakgrund än tidigare. Och som främjar en konkurrens mellan skolor med andra medel än bra undervisning.

Han stötte på patrull och fick ge sig. Synd. Ett borgerligt parti som tog avstånd från friskolorna hade varit en röstmagnet enligt min mening. Man missade öppet mål sa jag då om Centerpartiet.

Även ett annat initiativ från ”Murre” motades också handfast i grind både av Centerpartiet, dock lite mer försiktigt, och en stark opinion ute i landet.

Centerledaren hade tagit intryck av att många elever inte klarar kraven och att det numera skall komma in  så många inslag i undervisningen att man talar om att minska på idrottsämnena, att han hade den självklara idén att då skulle man kanske hellre öka på läsåret något, för att ge alla en möjlighet att lära sig  mer.

Förutom att det skulle ge barnen mer kunskap skulle det säkerligen också göra många färäldrar glada, eftersom det skulle ge barnen något att göra under en del av sommaren då föräldrarna inte kan ha ledigt i samma utsträckning. Bra för föräldrarna alltså.

Men detta var inte ett öppet mål. Snarare en missad straff. Staffan Tapper hette en landslagsman som missade en viktig straff. Han fick öknamnet och minns kanske mest som det, Tappan Straffer.

Muharrem Demiroks försök att lyftta fram en intelligent lösning på problemet att ge möjlighet både till mer teorietisk utbildning och ha kvara idrottsämnet i oförändrad omfattning ogillades nämligen av många.

En mycket tung grupp i sammanhanget var förstås lärarna. Lärarna som för 50 år sedan i alla fall hade ett sommarlov som lockade många duktiga människor att bli lärare bara för att då fick man möjlighet att vara riktigt långledigt på sommaren. Jag hörde till de som tyckte att det var allt i mesta lagaet med ledighet.

Det tycker jag inte längre.

Jag har förstått att dels behöver dessa viktiga människor, som dag efter dag skall tampas med uppgiften att lära våra blivande bärare av samhällsansvaret de viktiga saker man måste kunna för att klara det, att de faktiskt kan behöva ett sommarlov för att hämta krafter.

Dessutom var det förstås också ett sätt att ge en förmån till denna yrkesgrupp, som när de inte hade den i stället kräver löner som motsvarar deras kompetens och tuffa arbetsuppgift.

Så det var nog dumt att minska på sommarlovet som sedan gjorts under många år.

Nu kom ytterligare ett slag mot denna urgamla rätt för lärarna att sig själva se om och plåstra om under ett par månader. Kanske i segelbåten. Kanske i Provence.

Lärarna ogillade alltså också den här tanken att göra läsåret lite längre på våren och sommarlovet lite kortare på hösten.

Och då skall vi förstås inte tala om om eleverna. De sa buuu! eller vad de säger nu för tiden ungdomarna.

Men jag tycker att det var ett bra förslag det också från den nye centerledaren. Friskt vågat! Men jag vet centerpartister som framförallt ogillade förslaget för att det inte vara populärt ute bland folket och därför inte skulle dra några röster.

För någon månad sedan fick vi resultatet av Pisa-undersökningen. Vi hade sjunkit ner igen i jämförelse med snittet i Europa.

Ett längre läsår hade kunnat hjälpa oss att förbättra resultaten igen.

Ledare 25 januari 2024

KÄNDISCIRKUS TECKEN PÅ ÖPPET MÅL I EU-VALET

Ut åkte Sara Skyttedal och in kom Alice Teodorescu. Valet till EU präglas av en kändiskamp framförallt inom de små partierna och bristen på demokratiskt förankringsarbete i toppnomineringarna speglar på något sätt det demokratiska underskott som präglar EU över huvud taget.

Hur många vet exempelvis vilken institution det är som bestämmer i EU. Är det parlamentet som vi nu skall välja ledamöter till? Eller är det EU-kommissionen som jag tror olika länder nominerar mer eller mindre förtjänta ledamöter till, eller är det ministerrådet där de olika länderna också är representerade?

Det är alltså inte bara avståndet utan också den underliga organisationen som gör det svårgenomträngligt. Nu har vi dessutom ett demokratiskt underskott där olika kändisar ibland och politiker som inte duger hemma utan som man vill bli av med av olika skäl skickas till Bryssel.

Vi går nu till snart till EU-val och som en signal om att ovanstående har en viss relevans visare en undersökning att sex av tio svenskar vid en nyligen gjord underökning inte visste att det är ett EU-val på gång.

Detta kommer emellertid nu att ske och denna gång till ackompanjemang av muller från bomber och granater i öster där Ryssland och Ukraina håller på att döda varandras unga generationer, medan väst håller sig undan och låter Ukraina offra sina män och kvinnor för att vi skall behålla vår frihet.

USA:s mantra om att Ryssland inte kommer att nöja sig med att besegra Ukraina utan att man därefter kommer att gå vidare för att erövra land efter land i sitt grannskap har svalts utan debatt av våra riksdagspolitiker. Någon tanke på att detta skulle ha sin grund i Sovjets sönderfall och en ur Rysslands synpunkt felaktig uppdelning av det gamla Sovjetväldet kommer inte på tal att tänka. Men USA:s försvarsminister har sagt att det handlar om att en gång för alla knäcka Ryssland. USA vill ha en motståndare mindre i kampen om världsherraväldet.

Tyvärr har denna attityd nu byggt upp en tidigare inte skådad allians mellan Ryssland och Nordkorea stöttade genom ekonomiskt utbyte av både Kina och Indien. Konfrontation har skapats och leder till en ny axelmakt från Ryssland ned till Kina.

Jag hintade i en tidigare ledare om att varningarna på Folk och försvar i Sälen hos mig sände onda aningar om att Nato tänker gå in i kriget på Ukrainas sida på allvar med olika stridskrafter. De onda aningarna blir ju inte mindre av att Nato nu sätter i gång en militärövning där förband av olika slag skall skickas över från USA till oss och där 90.000 soldater skall sättas på fötter.

En varning till Ryssland säger man rakt ut att det är. När vår regering dessutom nyligen ingått ett avtal med USA om att det landet skall få tillgång till 17 olika militärförläggningar för sina egna stridskrafter i Sverige börjar det verkligen likna en förberedelse för krig på allvar.

Är jag konspiratorisk? Nej jag tror jag är logisk. Våra politiker säger med emfas att Ryssland får inte vinna, då hotar katastrofen Västvärlden. Nu sviktar Ukraina vid fronten, bland annat av brist på både manskap och materiel. Alltså kommer katastrofen närmare. En katastrof som då måste förhindras och om Ukraina inte klarar det finns bara en möjlighet kvar, nämligen att Nato går in. Att Sverige går ut i krig tillsammans med Nato.

I detta läge skickar vi kändisar och föredettingar till ett EU som hittills inte lagt fingrarna i kors för att förhindra det krig som riskerar allas vår framtid.

Ledare 18 januari 2024

CENTERPARTIET MISSADE ÖPPET MÅL

Att efterträda tidigare Centerledaren Annie Lööf skulle vara svårt för vem som helst. För Muharrem Demirok går det så där, partiet balanserar på och under fyraprocentsstrecket i opinionsundersökningarna. Men jag menar att det hade kunnat se helt annat ut om partiet låtit den nye partiledaren få partiet dit han ville.

Enligt opinionsundersökningarna är svenska folket emot friskolor. Om det skulle röstas i frågan skulle de antagligen avskaffas. Av någon anledning håller en majoritet av riksdagen och uppenbarligen en majoritet av partiernas partistyrelser envist fast vid det friskolesystem som tillåter vinstdrivande företag att tjäna pengar på våra barns undervisning. Det högsta målet för dessa företag är alltså att tjäna pengar. 

Ett sätt att tjäna pengar är naturligtvis att ha så bra undervisning som möjligt så att så många som möjligt vill gå på företagets skolor. Men ett annat sätt är att spara in på så mycket som möjligt utan att verksamheten helt går överstyr. Båda exemplen finns. Men det bästa vore att bara tillåta friskolor som inte har som syfte att tjäna pengar.

Ett parti som klart säger ifrån att nu skall vi avskaffa möjligheten för vinstdrivande aktiebolag att tjäna pengar på våra barns utbildning har alltså uppenbarligen stora möjligheter att tilltala en stor opinion. Ett parti som säger att nu tillåter vi bara friskolor som har som främsta syfte att ge våra barn en bra utbildning, exempelvis sådana som drivs av ideella stiftelser.

När Muharrem Demirok blev partiledare för Centerpartiet hade han uppenbarligen talat med många centerpartister som tyckte att nu får det vara nog med flirtandet med riskkapitalisterna i skolbranschen. Kanske hade det tidigare kommunalrådet mest pratat med partifolk ute i kommunerna som upplevt det jobbiga med att det kommer friskolor och etablerar sig där de inte behövs och där de ställer till med problem för att kommunen har satsat mycket pengar på sina egna skolor.

För tonen var tuff när den nye partiledaren tillträtt och uttalade sig om friskolesystemet. Hans kritik var mycket mer frän än exempelvis den som kom från Liberalerna, vars partiledning i alla fall muntligen sagt sig vilja rätta till felaktigheter i systemet, exempelvis ge mindre pengar till friskolorna per elev än vad kommunen själv satsar på eleverna i sina egna skolor.

Jag tänkte att äntligen kanske det händer något när det gäller friskolorna. Jag tänkte att det här kommer Centerpartiet och Muharrem Demirok att kunna fånga många nya röster på. Men jag och många med mig fick tji.

Snabbt hördes röster från tunga centerpartister att nu har partiledare givit sig väl fria tyglar. Nu hade han gått sin egen väg utan att först förankra detta i partiet. Och Muharrem Demirok har sen dess inte sagt mycket om friskolorna.

Säkert var det förhastat av Centerledaren att gå ut så som han gjorde. Han borde sett till att ha haft stöd för sin linje innan. Även om Annie Lööf också tagit tänjt på gränserna då och då, var det enklare för en som var så förankrad i rörelsen efter sina många år som partiledare. För Muharrem gick det inte.

Tyvärr. Tyvärr för våra barn som går i en skola som kommunerna i teorin har ansvaret för men där staten tagit ifrån dem ansvaret för friskolorna. Tyvärr för landet som får elever som presterar allt sämre i de olika internationella undersökningarna.

Och tyvärr för Centerpartiet. Jag menar att man missade ett öppet mål. Det var bara att skjuta in bollen. Jag är rätt säker på att opinionssiffrorna hade kunnat se betydligt bättre ut för Centerpartiet om låtit Muharrem driva sin linje.

göran nyberg

 

INSÄNDARE 18 januari 2024

VI BEHÖVER FREDSPRODUKTION – INITIATIV FÖR FRED – INTE MER VAPEN

Den 28 december publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av Gunnar Hökmark, före detta moderat EU-.parlamentariker. Den hade rubriken Europa måste möta Putins hot med krigsproduktion. Europa måste ställa sig på krigsfot skriver han. Ta stora lån, snabbstarta produktion och leveranser av ammunition drönare, luftvärn och stridsfordon. 

Krigsproduktion, det är ju det Sverige och EU redan håller på med för fullt! Tätt i hälarna på USA och Ryssland. Men Hökmark sätter ord på det och vill påskynda processen. Och hans vision utvecklas till nya höjder på konferensen Folk och Försvar i Sälen 8 och 9 januari  av både militära och politiska ledare. 

Producera betyder alstra, skapa, frambringa, åstadkomma. Krigsproduktion betyder att åstadkomma krig. Ryssland har länge påtalat att de ser Natos utvidgning som ett hot mot sin säkerhet. USA och Nato förnekar att det skulle utgöra något hot, samtidigt som nya militärbaser planeras allt närmare den ryska gränsen. USA ser Ryssland och Kina som hot mot sin hegemoni. Väst ser Ryssland som ett hot mot demokratin. Båda sidor kapprustar, risken för total förödelse av livet på planeten ökar i takt med att krigsproduktionen ökar.

Men krigsproduktion har aldrig lett till ökad säkerhet och mindre krig! Demokrati kan inte bombas fram. Det visar USAs många misslyckade försök med miljontals döda i Irak,  Afghanistan, Vietnam,   Kambodja, El Salvador  med flera länder och nu från det sargade Ukraina, där slutet är ovisst. 

DCA-avtalet mellan Sverige och USA är ett markant steg i krigsproduktionen. 17 platser i Sverige

riskerar att bli måltavlor för en angripare som känner sig hotad.

Jag har aldrig förr känt mig så uppgiven över dårskapen hos världens ledare som nu. Ukrainakriget är en tragedi som kunde ha undvikits av kloka ledare, som inte varit inriktade på krigsproduktion. Många har varnat. En är den amerikanske professorn i statsvetenskap John Mearsheimer, som redan 2014 skrev:

USA och dess europeiska allierade står nu inför ett val beträffande Ukraina. De kan fortsätta med sin nuvarande politik, som kommer att fördjupa fiendskapen med Ryssland och ödelägga Ukraina under resans gång – ett scenario där alla blir förlorare.  Eller också kan de lägga om kursen och verka för att skapa ett blomstrande men neutralt Ukraina, ett som inte hotar Ryssland och låter väst laga sina relationer med Moskva. Den linjen skulle alla vinna på. (Foreign Affairs, vol 93, nr 5, 2014, svensk översättning i ”Vems fel är Ukrainakrisen?,  Karneval förlag 2014).

Ödeläggelsen av Ukraina pågår nu för fullt enligt krigsproduktionens logik. Krigsproduktion producerar död. Dess verktyg är vapen, i värsta fall kärnvapen, och propaganda.

Fredsproduktionens mål skulle vara: Ingen enda varelse dödad i krig. Dess verktyg skulle vara mellanfolkligt samarbete, samtal, diplomati, förhandlingar, kompromisser, förståelse för olika kulturer och tänkesätt, handel, resor. Ja, många nya verktyg skulle utvecklas och förfinas på samma sätt som krigsmaskineriet finslipar sina verktyg om tid och medel avsätts för det. En fredskultur skulle främjas i skola och samhälle. Fredsdepartement inrättas, fredsministrar tillsättas.

Livet ska ha högsta prioritet. Palestinska, israeliska, ukrainska och ryska liv ska värderas lika. Världen behöver samarbeta för att klara klimatkrisen. Vi måste börja tänka fredsproduktion!

Lena Jarlöv

Hamburgsund

Ledare 11 januari 2024

OTÄCKA SIGNALER FRÅN FOLK- OCH FÖRSVARSKONFERENSEN

Kriget mal på i Ukraina och förhoppningarna om att Ryssland skulle tryckas tillbaka i en vår- och sommaroffensiv har helt kommit på skam.

I dag är det istället Ryssland som är på offensiven och både strider hårt för att erövra nya områden och bombar över hela Ukraina för att troligtvis trötta ut både civilbefolkning, politisk ledning och militären.

Allt färre tror på att Ukraina skall kunna besegra Ryssland, bara bristen på soldater kommer att i längden bli väldigt bekymmersam allteftersom de stridbara åldrarna dör eller skadas i kriget. Ryssland har oerhört störrre möjligheter i det fallet.

Resutrsmässigt verkar heller inte kriget i någon större grand ännu ha påverkat Ryssland. Efter en svacka för något halvår sedan har depåerna fyllts på inte minst från Nordkorea, även om inget sådant medgivande har kommit och från Iran, Kina stöttar våldsamt genom att köpa rysk olja i mängd, och tjänar dessutom på att sälja sina bilar på den ryska marknaden där väst nu dragit sig tillbaka och lämnat fältet fritt för nya kinesiska fossilbilar.

I en analys menade författaren att det finns tre möjliga utveckligsvägar i Ukraina med tanke på det stillastående slagfältet.

Ett är att Väst fortsätter att leverera vapen och utrustning och finansiell hjälp att driva landet Ukraina. Inte mycket talar för att det kommer att leda till någon vinst för det angripna landet utan att Väst i stället i evigheter måste leverera pengar och vapen dit. Ingen tycker att det är speciellt attraktivt.

Det andra alternativet som lyftes fram är att Nato går in med fötter på marken, det vill säga går in som en stridande part för att trycka tillbaka Ryssland ur Ukraina. Det skulle säkerligen nå framgång i teorin, men mycket sannolikt till priset av ett tredje världskrig.

Den tredje utvecklingsvägen är att Väst biter huvudet av skammen och upprättar någon slags kontakt med Ryssland för att förhandla fram någon slags vapenstillestånd och på sikt möjligen fredsförhhandlingar.

Av uttalandena från det som jag inte skulle vilja kalla Folk och Försvar utan Länder och Krigskonferensen kommer väldigt klara uttalanden om att det är alternativ ett som gäller. Vi skall leverera vapen, vi skall producera mer ammunition och vi skall placera en bataljon svenska soldater i Baltikum

Det som oroar mig är att man så tydligt också talar om att vi vanliga människor i våra lokalsamhällen nu måste förbereda oss för krig. Överbefälhavaren Mikael Bydén sa att nu måste var och en av oss förebereda oss för vad som kan hända om det blir krig.

Statsminister Ulf Kristersson sa att han alls inte ville skrämmas, men att det här är den bistra verkligen. Han ville vara tydlig och transparent.

Jag hoppas att detta inte är vad jag tycker känns oerhört obehagligt, nämligen att man verkligen på allvar börjar diskutera alternativ två i den analys jag läste, nämligen att Nato går in i striderna.

 Men lyssnar på de svenska företrädarnas barnsliga tro på att om Ukraina inte vinner väntar en katastrof för hela Europa så är ju egentligen en krigsinsats från Nato den naturliga följden. 

Den ryska björnen är inte farligare nu än tidigare. Men Gud förbjude att mina onda aningar har någon grund.

Ledare 4 januari 2024

Folkomröstningarnas förbannelse

Många har uppfattningen att folkomröstningar är ett bra sätt att vitalisera demokratin. Jag är inte riktigt av den uppfattningen. 

Alla som sitter i en politiskt vald församling sitter där på ett personligt mandat och de beslut han eller hon tar ställning till kan inte senare skyllas på den ena folkomröstningen eller den andra.

Därför har vi inte beslutande folkomröstningar, utan bara rådgivande. Jag tror att den modellen är den enda riktiga. Att var och en har personligt ansvar gentemot väljarna för varje beslut man är med och tar eller inte tar. I evighet amen.

Vi som inte ville och många inte fortfarande vill ha någon kärnkraft och därmed massa giftigt kärnavfall att lämna över till våra barn och eventuella barnbarn, var glada över att det blev en folkomröstning om kärnkraften en gång i tiden.

Men resultatet var inte så kul för oss, men vi fick naturligtvis acceptera resultatet.

Under åren därefter har de förnybara energikällorna utvecklats på ett sätt som inte ens vi förespråkare egentligen hade kunna drömma om. Det går nu att bygga ett helt lands elförsörjning på förnybara energikällor som sol, vind och vatten och med vätgas som en extra buffert som reservkraft om det inte blåser.

Det som tyvärr har visat sig är att det efter folkomröstningen har uppstått någon slags låsningar, där de som en gång helt förkastade det förnybara samhället som en ouppnåelig utopi, nu fortsätter att vidhålla den tanken in i kaklet. Trots att vi inte behöver någon smutsig kärnkraft är det just det man vill ha i stället.

En annan folkomröstning är egentligen anledningen till att jag tar upp det här temat, nämligen den om trängselskatten i Göteborg.

Om låsningarna efter folkomröstningen om kärnkraft är stora verkar de ändå slås med marginal av de som politiker nu ger uttryck för i Göteborg.

Folkomröstningen om trängselskatten blev i själva verket i första hand en folkomröstning om Västlänken, som skulle finansieras med trängselskatten. Västlänken var i sin tur en del i det stora Västsvenska paketet med en stor mängd satsningar på infrastruktur i vär region.

Bakom den stod Västra Götalandsregionen med en del av finansiering, staten genom Trafikverket för en del, och Göteborgs kommun för en del.

Kommunen var alltså med och tog det här beslutet som innebar att både regionen och staten var med och betalade satsningar som alla, inklusive Göteborgs kommun bedömde var bra för oss här i Västsverige och inte minst just Göteborg.

Nu har det visat sig att det mycket komplicerade projektet att långt ned i Göteborgs omväxlande berg och lera bygga detta järnvägsspår blivit dyrare än man tänkt.

Det är inte helt ovanligt. Men det är nu det gamla spöket från folkomröstningen visar sig. Kommunpolitiker som tyckte att Västlänken var bra och ville ha den och trängselskatten, föll i debatten för frestelsen att definitivt uttala att några mer pengar från kommunen än de som man satsat i projektet från början, skulle man absolut inte bidra med om det nu skulle bli några fördyringar.

Därför står nu kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius(S) som den tappre soldaten Svejk på sin post och stenvägrar att diskutera någon som helst annan utväg än att Trafikverket skall skjuta till det som behövs. Han har mage att säga att det är Trafikverkets projekt och då skall Trafikverket stå för pengarna.

Självklart känner han flåset från Demokraterna i nacken, partiet som kom i fullmäktige tack vare trängselskatten.

Men Jonas Attenius borde stå över detta spel. Politikerna i partierna som drev igenom trängselskatten trots folkomröstningsresultatet måste ta ansvar nu.

Det finns ett enkelt sätt att lösa finansieringen på och det är att förlänga trängselskatten så många år det behövs. Det är enkelt och det är dessutom bra för miljön i Göteborg.

Visa lite statsmannatag, Jonas Attenius och Co!

göran nyberg

Ledare 7 december 2023

FLER HAR SURDEGAR ATT TA TAG I

Sverigedemokraterna har utlovat en vitbok om deras nazistiska förflutna. Vi får se om den blir klar någon gång. Kanske mycket att skriva om förstås.

Skämt å sido så kommenterade jag detta i en tidigare ledare att det finns anledning för fler partier och Sverige som nation att göra detsamma. Det finns en del som vi inte är så stolta över och inte gärna pratar om när det gäller rasbiologi och sådant. Trots att mycket kan förklaras av att det var den tidens vetenskap.

Socialdemokraterna har något oväntat gjort en slags revision av sin migrationspolitik och kommit fram till att den har inte funkat. Det är också något som fler partier borde kunna göra.

Dock verkar inte socialdemokraternas tilltag vara så där väldigt förankrat i partiet och rörelsen. Jag har inte hört exempelvis Magdalena Andersson uttala någon slags ånger.

Jag skall säga det med en gång. Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna är en katastrof för Sverige. Den miljöpolitik och den energipolitik som de vill föra och som de får med sig regeringen på att föra kommer att kosta Sveriges skattebetalare stora summor som kunde använts i välfärden och försena klimatarbetet som i stället behvöer snabbas på.

Det är den verkliga katastrofen.

Oppositionen går nu hårt åt Sverigedemokraterna både när det gäller deras krav på hårdare straff, tuffare brottsbekämpning, visitationszoner, bevakningskameror och avlyssning.

När sprängningarna dånar i villaområdena och folk vill flytta därifrån tror jag att jag vet var sympatierna ligger när det gäller brott och straff.

Når Richard Jomshof och Jimmy Åkesson ryter till mot islam och islamister skakar både opposition och övriga Tidöpartier av upprördhet.

Men människor ser vad som sker när islamistiska Hamas går in över gränsen och kallblodigt mördar gamla, kvinnor och barn.

De etablerade partierna gjorde Sverigedemokraterna en stor tjänst när de vägrade sans och balans i migrationspolitiken. Öppna era hjärtan var en floskel som beredde vägen för en migrationsvåg som vi inte lyckats bemästra.

Även om också jag tror att Sverigedemokraternas kritik mot migrationsvågen inte enbart handlade om integrationsfrågan utan till stor del ren främlingsfientlighet så i slutänden hade de rätt i sak. Därför växer Sverigedemokraterna fortfarande.

Nu riskerar vi att se en sådan effekt igen. När Sverigedemokraterna lyfter kritiken mot Islam så är jag medveten om att det finns både främlingsfientlighet och kanske ett uns Nato-avoghet i det agerandet.

De är inte så ledsna över att det blir lite grus i det maskineriet.

Men i sak har de rätt i att vi måste få kritisera det som är dåligt i Islam. Religioner är inte något som man bara kan tycka är något för de som är troende.

Om en religion som har inslag som inte andra religioner har, måste vi få lov att kritisera den religionen. Islam har den tråkiga inriktningen att den lägger sig i vilken lagstiftning länder skall ha. Den lägger sig i vilken ställning kvinnan skall ha i familjen.

Sverigedemokraterna är på väg att få en ny språngbräda till nya höga opiniionssiffror och nya höga valresultat när de nu hudflängs för att de vågar kritisera islam.

GÖRAN NYBERG

Ledare 16 november 202

FREDSPROJEKTET SOM BLEV ETT KRIGSPROJEKT

Vid folkomröstningen om Sveriges EU-medlemskap 1994 framfördes som en av de viktigaste anledningarna till EU:s existens var att det var ett fredsprojekt. Grunden var den tysk-franska stål- och kolunionen som var ett första steg att binda de tidigare ärkefienderna starkare samman i en ekonomisk allians.

När Sverige gick med i EU 1995 hade samarbetet utvecklats till en slags union med en komplicerad ledningsstruktur av parlament, kommission och ministerråd. Antalet medlemmar när Sverige tillsammans med Finland och Österrike kom in var 15. I dag efter att flera östeuropeiska länder också kommit med är man 27 medlemmar.

Trots att samarbetet mellan dessa länder på grund av deras olika utgångspunkter numera knakar betänkligt i fogarna planeras det för ytterligare utvidgning. Ukraina och Moldavien är nu på förslag att sällas till den rad av kandidatländer som redan består av Montenegro, Serbien, Turkiet, Nordmakedonien, Albanien, samt Bosnien Hercegovina.

Inte mycker kommer ut till offentligheten om tveksamheter till utvidgningen, i alla fall inte i Sverige där EU-kritiken i dag väldigt mycket lyser med sin frånvaro. EU-kritiska partier är annars både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Miljöpartiet och Vänsterpartiets kritiska hållning är däremot grundad på en syn på EU som isolationistisk och därför ser man ofta det som en förmildrande omständighet att ännu fler får komma med i unionen. Sverigedemokraternas kritiska hållning dämpas uppenbart av ansträngningarna att visa hur regeringsfähiga man är.

Sunt tänkande människor, däribland många politiker, borde väl ändå kunna tänka kritiskt när det gäller vissa fenomen i EU, även om man i grunden har en positiv hållning. Exempelvis har det som är en unionens grundpelare, den fria rörligheten av varor, kapital, tjänster och personer kommit att bli ett stort problem. 

Det som vi alla har uppskattat som turister, att vi kan resa runt i Europa utan passkontroller och med bankkort ta ut pengar från vårt bankkonto i rätt valuta var vi än är, har blivit ett gissel som ett smörjmedel också för allsköns brottslighet. Knark, vapen och kriminella rör sig lika enkelt som vi turister över gränserna och innebär ett verkligt hot mot våra välfärdssamhällen genom uppbyggandet av en skuggvärld bestående av svarta pengar som infiltrerar både välfärdssystem, myndigheter och företagsamheten. 

Ett mycket allvarligt problem och ett hot mot freden både i Europa och i vår del av världen är EU:s bristande ledning när det gäller utrikespolitiken. EU vill framstå som den starka spelaren i Europa som värnar en världsordning som skall reglera hur länderna beter sig mot varandra. Men en sådan ledarroll kräver också att man har en stark gemensam utrikespolitik som inte bara kan reagera på exempelvis konflikter mellan länder, utan också agera förebyggande genom ett aktivt förhandlande och byggande av broar för att förhindra konflikter och krig.

Det är oerhört allvarligt att just här har EU så fatalt misslyckats. När man åker till Israel i den nu uppblossade konflikten har kommissionens ordförande ett budskap till stöd för Israel och EU:s talesperson i utrikesfrågor ett annat till stöd för eld upphör.

I konflikten mellan Ryssland och Ukraina som egentligen kulminerade med Rysslands annektering av Krim och som därefter fortsatte med invasionen av Ukraina satt EU märkligt passiv och lät allt bara hända. Liksom också FN, som även den drabbats av någon slags handlingsförlamning.

EU:s utvidgningspolitik har numera fått en slags konfrontatoriskt fokus i stället för ett gemenskapssyfte. Att det handlar om att få över länder till EU för att de inte skall närma sig Ryssland. Det är en märklig omsvängning sedan man efter murens fall till och med förde fram tankar om ett ryskt medlemskap i EU.

I konflikten mellan Ukraina och Ryssland är det bara krig som gäller för EU. Förhandlingar med Ryssland är uteslutna. Fredsprojektet har blivit ett krigsprojekt.

göran nyberg 

INSÄNDARE

INDUSTRIN KAN GÖRA SVERIGE TILL VINNAR I KLIMATOMSTÄLLNINGEN

I Dubai pågår FN:s klimattoppmöte och det är tydligt att en global grön kapplöpning har startat för att investera i teknik som ersätter olja, kol och gas. Sverige måste satsa på industrin för att klara oss i konkurrensen. På så sätt kan utsläppen minska, samtidigt som export och välfärd ökar, skriver Svante Axelsson för Fossilfritt Sverige och Marie Nilsson för IF Metall.

FN:s dom över det internationella klimatarbetet är hård. Trots alla extrema klimatskador i form av översvämningar, värmeböljor och skyfall, och trots de vetenskapliga varningarna, så har världssamfundet inte lyckats minska utsläppen globalt.

Nu måste staterna angripa problemet på fler sätt, och folket måste få ta del av vinsterna med klimatomställningen. Idag är flera fossilfria tekniker mogna att skalas upp – till exempel är solceller, batterier och vindkraft 75–90 procent billigare än för ett decennium sedan. 

Teknikens framsteg gör att stater nu ser klimatomställningen som en möjlighet att öka konkurrenskraften, exporten och välfärden. Till exempel satsar USA 300 miljarder dollar i offentliga investeringar i grön teknologi.

I Sverige är enigheten om hur vårt land ska byggas starkt mycket större inom näringsliv och fackförbund än i riksdagen. För att höja tempot i den takt som klimatet och konkurrensen kräver bör nu Sverige införa industriella mål. Regeringen bör:

1. Öka elproduktionen med minst 45 TWh till 2030. Annars riskerar Sverige att företag flyttar utomlands eller skjuter på sina investeringar.

2. Anta Energimyndighetens vätgasstrategi. Den ökade elanvändningen behövs framför allt för vätgas som kommer att ersätta fossila bränslen inom järn, stål, raffinaderi, kemi och godstransporter. 

3. Lägga fast ett produktionsmål på 10 TWh biogas till 2030.

4.  Stötta cementindustrins omställning så att den är klimatneutral 2030.

5. Lägga fast mål om produktion av minst 1,8 miljoner ton negativa koldioxidutsläpp till 2030.

6. Ha liknande ambitioner som EU gällande laddinfrastruktur, så att elektrifiering av fordon kan öka snabbt. 

Sverige konkurrerar på den nya gröna marknaden med ekonomiskt starka länder. Ska vi komma helskinnade ur kampen måste vi ha ett nära samarbete mellan stat och näringsliv med tydliga spelregler, där båda parter delar på risken i de tekniksprång som ligger framför oss.

Sverige har ett försprång i den gröna kapplöpningen. Huruvida vi kommer ut som vinnare eller förlorare kommer att avgöra vår framtid som modern välfärdsstat. Vi har alla förutsättningar att vinna.

Svante Axelsson
Nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Marie Nilsson
Ordförande IF Metall

 

DCA BESKÄR SVERIGES MÖJLIGHETER ATT BEDRIVA EN SJÄLVSTÄNDIG UTRIKESPOLITIK

Regeringen har med stöd av socialdemokraterna sedan början av året förhandlat med USA om ett försvarssamarbete, DCA, Defence Cooperation Agreement.  Avtalet innebär att Sverige upplåter militärbaser på fyra platser till USA att förlägga trupper och förvara stridsvagnar, vapensystem och annan militär utrustning på. Förhandlingarna har nu avslutats och förslaget ska inom kort skickas ut på remiss för att sedan beslutas i riksdagen. Enligt Dagens Nyheter den 1 november är en majoritet i riksdagen för avtalet. Det väntas träda i kraft i slutet av 2024.

Enligt avtalet ska USA få tillgång till svensk infrastruktur men amerikanska militärer som är verksamma här ska lyda under amerikanska lagar. De orter som ska välsignas med dessa baser är utpekade, men vilka det är hålls hemligt tills avtalet är undertecknat, så något samråd med invånarna där blir det inte .  

Vi tror inte att Sverige blir säkrare av att ha amerikanska trupper förlagda på vår mark – kanske i Göteborg, Östersund, Luleå och på Gotland. Till och med Jens Stoltenberg har erkänt att NATO:s utvidgning till gränserna mot Ryssland och inviterna till Ukraina att bli medlem bidrog till Rysslands anfall på Ukraina.  Amerikanska baser i Sverige kommer sannolikt på samma sätt att betraktas av Ryssland som ett säkerhetshot. Det talas mycket om det allt mer spända säkerhetsläget i Sverige. Varför då ytterligare öka på spänningen?

Genom att hysa amerikanska trupper och vapen på svensk mark blir vi delaktiga´i och medansvariga till USA:s vidlyftiga utrikespolitik och kan inte kritisera eller ta avstånd från den, vad de än gör. Vi tvingas lyda USA oavsett om presidenten heter Biden eller Trump eller något annat. Nu avsätter USA till exempel många miljarder dollar till militär upprustning i Taiwan. De försök som USA hittills gjort att bomba fram demokrati har gruvligt misslyckats. Resultaten från Vietnam, Irak och Afghanistan och otaliga andra länder som USA intervenerat i för demokratins skull förskräcker. Med DCA-avtalet kommer vi att bli medspelare i sådana aktioner. 

DCA-avtalet är oberoende av NATO-medlemskapet. För USA är DCA ett bekvämt sätt att slippa den tröga processen med konsensus som NATO innebär, för att vidta militära åtgärder som berör Sverige.

USA har redan nu DCA-avtal med Norge och Baltikum och avtalet med Finland har just slutförhandlats. Förhandlingar pågår också med Danmark. Norge har skrivit in förbud mot kärnvapen i sitt avtal, men Sveriges politiska ledning anser inte att det behövs!  

Syftet med DCA-avtalet från svensk sida sägs vara att stärka Sveriges försvar. Men eftersom DCA-avtalet gör Sverige till måltavla kommer hotet mot oss istället att öka!

Lena Jarlöv, Kristina Olsson, Annsofi Söderling, Moona Björklund, Eli Tistelö, Barbro Lindahl, Elsa Agélii, Kerstin Hermansson, Mena och Lars Nyberg

Medlemmar i Bottna för Fred.

  

PÅHITTADE ORD, LÖGER OCH POLITIKERS DRÖMMAR OCH FANTASIER

I ”Sveriges mest lästa villatidning” såg jag i oktober en helsidesannons från vårt största elbolag, med rubriken: ”Orosfritt fossilfritt”. Även den töntiga texten i övrigt är beklämmande. Det påhittade ordet ”fossilfri” om kärnkraften används flitigt. När lögnen upprepas dagligen även av andra aktörer än våra politiker är risken stor att lögnen upphöjs till sanning. Gruvbrytningen, anrikningen och upparbetningen av uranet till bränslestavar är absolut inte ren och fossilfri. På flera platser nära gruvorna bor fattiga ursprungsbefolkningar, som får betala med sjukdom och en förstörd livsmiljö. Byggnation, drift, underhåll och reparation av kärnkraftverken är inte heller fossilfri. Det är ganska lätt att förstå, tycker jag. Hantering, mellanlager och ett eventuellt slutförvar av det radioaktiva avfall som reaktorerna producerat, är troligen det värsta av allt. Fortfarande, efter mer än 70 år, finns ingen verklig lösning i sikte, men genom en omröstning i riksdagen ansågs avfallsfrågan löst. Att ett antal politiker trycker på knappar och därmed tycker att de löst detta svåra problem är patetiskt! Kopparkapslarna, där avfallet skall förvaras i   100 000 år, är bara en liten, men viktig detalj i detta svåra problemkomplex. Noggranna tester tyder på att kopparn kan bli spröd redan efter 100 år. Vad händer då under de resterande 99 900 åren? Stora mängder koppar behövs, men koppar kommer sannolikt att bli en bristvara framöver. Kristdemokraternas legendariske partiledare Alf Svensson sa att kärnkraften är ett hot mot Guds skapelse, men nu drömmer energiministern om att Sverige åter skall bli en stolt kärnkraftsnation. Vägen dit blir mycket knagglig!                                                                                               

                                                                                           

Rubrik i Ny Teknik, den 1/12-2023: ”Världens största fusionsreaktor med supraledande magneter nu i drift.”

Oj! Fusionsreaktorer har man pratat om sedan 1960-talet. Mycket tid och mer än 560 miljarder Euro har hittills spenderats på denna enda reaktor, för att nå målet, enligt artikeln. Jag läste vidare:”Än så länge finns det inga fusionsreaktorer som ger mer energi än vad de kräver i drift”. Jaha, då är det fortfarande som det är! Från USA kom nyligen nyheten att Nuscales, världens ledande företag för SMR, lagt ner sina planer på en första anläggning i Idaho. Planerna omfattade ursprungligen 12 stycken Små Mysiga Reaktorer som senare reducerats till 6 st. ”Trots miljardstöd och löfte om mer, så går  kalkylen inte ihop”, läser jag också. Knaggligt är det, ja.

När vi lyssnade på vår nyvalda regering förra året, så kunde vi tro, att de trodde, att de kunde starta upp ”de fullt fungerande reaktorer, som den förra regeringen lagt ner”. Fantastiskt att två stora lögner får plats i den korta meningen! Sedan dess har de stegvis flyttat ambitionerna till 10 st nya reaktorer i drift år 2045. Mycket smartare! 2045 är tillräckligt långt in i framtiden. Då är dagens politiker inte kvar. De slipper att ta ansvar, utan får bra betalt för att ägna sig åt retorik, det politiska spelet och flygresor till klimatmöten. Kärnkraftens hallelujastämning upplevde jag redan på 1960-talet. På 1950-talet planerades 50 st reaktorer, så avfallet skulle räcka till många bomber. Sverige skulle bli en stolt atomvapennation. Vackra ”sagor” gjorde mig frälst på atomkraften, men 1972 sade några kloka kvinnor i Sveriges Riksdag sanningen. Då vaknade jag och fler som varit naiva.   

Kjell Gustavsson, Ljungskile          

 

TRAFIKVERKET OC H FÖRSVARSMAKTEN

Lysekilsbanan är en järnväg mellan Lysekil och Smedberg (nordväst om Munkedal), där banan ansluter till Bohusbanan och det västsvenska järnvägsnätet. Järnvägen som är 35 km lång elektrifierades 1950. 

I februari 2018 upphörde Trafikverket med underhållet av järnvägen för en tilltänkt rivning. Men Försvarsmakten avråder i februari 2022 från nedläggning av Lysekilsbanan och påpekar att långsiktigt är det bättre att järnvägen är elektrifierad än att eldrift saknas. 

Försvarsmakten rekommenderar vidare att banans status som riksintresse inte förändras i avvaktan på en fördjupad beredning i ärendet.

Klara besked som ignoreras.

Trafikverket river ner den elektriska utrustningen längs banan till en kostnad av 3,4 miljoner. Konsekvensen av den skadan blir ytterligare en utgift på 62 miljoner för att återställa.

Järnvägens status som riksintresset stryks i Trafikverkets register.

Mats Fägerkvist

                                                  

                                                                                     

 

 

INSÄNDARE

HÅLLBARA VISIONER OM VI FÖR BE

Översvämningar, jordskred och bränder följer i klimatkrisens spår. Bland landets kommuner ligger Lysekil efter med att förebygga klimatrelaterade skador. 

När Svenskt Näringsliv värderade ”företagsklimat” 2022 hamnade Lysekils kommun i bottenskiktet. Regionen Göteborg, Stockholm och Oslo räknas som en ekonomisk tillväxtzon men bristen på kompetent personal bromsar aktiviteten. För att klara av dagliga pendelresor med familjen kvar i Lysekil krävs passande transportalternativ. Det minskande invånarantalet i kommunen kan bero på att den egna bilen eller bussen inte svarar upp mot behoven för sådana pendelresor. Annat vore det att stiga på en upplyst, uppvärmd och bekväm tågvagn på Lysekils station. Lysekilsbanan är en järnväg mellan Lysekil och Munkedal, där banan ansluter till Bohusbanan och det västsvenska järnvägsnätet. Moderna tåg erbjuder utrymme, internetuppkoppling och kanske en bemannad kaffevagn. Tåget gör det också möjligt för ungdomar, barnfamiljer och personer med funktionshinder att resa bekvämt. 

En annan orsak till företagarnas låga värdering av Lysekil kan vara bristen på alternativa lösningar för godstransporter. Transportföretaget SDK Shipping arrenderar Lysekil hamn med industrispår som ansluter till Lysekilsbanan. Inom EU styrs godstransporter från lastbil till tåg och inlandsfartyg, något som entreprenörer anpassar sig till. SDK Shipping förlorar redan idag sjöfrakter då kunderna förutsätter fortsatt landtransport på järnväg. Utan en fungerande järnväg kan företaget enbart erbjuda lastbilstransporter och dagligen lastas 60-70 långtradare i Lysekils hamn och körs genom tätorten ut på väg 161 eller 162. 

Trots EU:s transportprioritering satsas ensidigt på vägtrafik i Lysekil. En konsultfirma har fått två miljoner för att presentera en glädjekalkyl – en pontonbro över Gullmarn till väg 161. Lysekils kommun har hittills bidragit med 480 000 kr men det krävs mer. Fyrbodals Kommunalförbund stödjer broprojektet ”förutsatt att Lysekil betalar eventuella tilläggsstudier som behöver göras”. Försvaret har uttryckt sig negativt när det gäller pontonbron. Eventuellt kan ett skäl vara risken för sabotage. Broresterna efter en sprängning skulle blockera Marinens fartyg från Skredsviksbasen.

Vid framtida klimatrelaterade katastrofer i Europa kan EU:s prioriteringar för att hejda klimatförändringarna ersättas av regelverk, som alla medlemsländer är skyldiga att följa. Överflyttning av gods från väg till järnväg och kustsjöfart kan exempelvis bli tvingande. Lysekils järnväg och den centralt lokaliserade järnvägsstationen kommer då att skattas högt. Trots detta planerar Trafikverket att lägga ned Lysekilsbanan. Försvarsmakten anser däremot att järnvägen skall vara kvar liksom dess status som riksintresse. Järnvägen har ett civilt intresse och påståendet att ingen vill köra på Lysekilsbanan är falskt. Redan 2012 ansökte Hallinden Terminal AB om att få nyttja banan för omfattande och stadigvarande timmertransporter till Värö Bruk i Halland. Trafikverket har även fått information om samhällsekonomiskt lönsamma projekt 2019 och 2020 men det är planer som förtigits och fördolts. Trafikverket har inte heller tagit hänsyn till att ytterligare entreprenörer lämnat besked förra året om att de vill trafikera Lysekilsbanan. Myndigheten respekterar inte sina egna riktlinjer. Trafikverkets utredningsledare har lämnat klara besked: ”Trafikverkets Riktlinjer anger att eftersom underhållet har upphört kan underhållet återupptas och därmed drift återupptas om den förväntade trafiken kan ha sådan omfattning att den kan betraktas som samhällsekonomiskt lönsam.” 

För ett beslut om trafik på Lysekilsbanan krävs inga kommunala konsultbidrag. Trafikverket genomförde redan 2017 en utredning av ”de infrastrukturåtgärder som krävs för att återuppta persontrafiken och godstrafiken” (Lysekilsbanan PM 2017-02-20). Redan en begränsad upprustning tillåter tågtrafik med hastigheten 70 km/timme. Tåget skulle då vara framme i Uddevalla före bussen. Järnvägen skulle också avlasta väg 161 från en del tung lastbilstrafik. Förutsättningarna i Trafikverkets åtgärdsstudie för sträckan Skår – Rotviksbro blir då annorlunda och den planerade väginvesteringen för väg 161 kan begränsas.

Ytterligar värden inom Lysekils kommun är hamnen i Brofjorden, Sveriges största isfria hamn med 40 meters djup vid kaj. Även Lysekils hamn är värdefull som lättillgänglig för sjöfarten. EU:s prioritering av kustsjöfart kan tillämpas i Sverige och realiseras i Lysekil. Enligt Sjöfartsverket är det möjligt att trafikera Brofjorden – Göteborg med inlandsfartyg exempelvis med M/V Höljan (framtida Vänermax) och M/T Veendam. 

Med hållbara visioner vågar man tro på en framtid i Lysekil.

Mats Fägerquist

Ledare 9 november 2023

VI BEHÖVER EN KOLLEKTIVTRAFIKSTRATEGI

Runt om i världen sänker man priset för att åka kollektivt för att både minska trängseln i trafiken och för att minska de klimatförstörande utsläppen. I Luxemburg har man till och med gjort det helt gratis att åka kollektivt. Med stor framgång. På gatorna trivs människor som går och cyklar och i stället för att trängas med bilar samsas alléer med träd med fotgängare och cyklister.

Men det gör sig inte självt. Stora summor har investerats i kollektivtrafiken och ännu mer ligger i planeringen. I Luxemburg har man satsa på spårvagnar som det miljövänliga alternativet.

I Sverige är det här perspektivet sorgligt frånvarande. I artikeln i GP berättar den kollektivansvarige politikern i Luxemburg att det krävs ett nationellt engagemang, att en nationell strategi kommer på plats, för att alla skall sträva åt samma håll.

I Sverige finns det inte någon sådan. Trots att klimatkommissionen slagit fast att mer järnväg för både gods och persontransporter är avgörande för hur vi skall lyckas minska våra utsläpp i tid.

Vi behöver ha en nationell strategi för ökad kollektivtrafik och ökad spårtrafik. Även om vi skulle få fram ren energi kommer den aldrig att vara tillräcklig. Vi behöver också vara smarta och utnyttja energin på bästa sätt. Det gör man på järnvägen där den minimala friktionen minskar energiåtgången.

Genom de långa tågen med flera vagnar får man dessutom med mycket mera gods och passagerare på ett mycket ekonomiskt och effektivt sätt.

Tyvärr var förändringen av kollektivtrafiken ett av Göran Perssons och statens sätt att komma till rätta med ett upparbetat underskott i statens finanser. Kommunerna och regionerna fick ta över den regionala kollektivtrafik som staten dessförinnan stått för. På samma sätt som man fick ta över skolan och mycket annat.

Det innebär därmed att numera konkurrar kollektivtrafikkostnaden med kostnaderna för vård, skola och omsorg i region och kommuner. I Västra Götalandsregionen höjer man nu kollektivtrafiktaxorna för att man inte har råd att skjuta till mer pengar.

Ute i kommunernas landsbygdsdelar är det nu kommuninvånarna som med sina kommunala skattepengar måste finansiera bussen som naturligtvis inte går ihop ute i glesbygden. Men som behövs för att folk skall kunna bo där. Speciellt om man inte har bil.

För det första behövs alltså en nationell strategi för att få över transporter av gods och personer till järnväg och persontrafik till bussar där det behövs. Sedan måste det också avsättas pengar till detta nationellt så att det också händer något ute i landet. Kanske vore det bästa att staten tog tillbaka ansvaret för busstrafiken i hela landet så som det var förr. Då var det SJ som körde bussen upp till Hedekas eller till Hunnebostrand.

Om inte måste regionerna och kommunerna få pengar från staten så att de har råd med att göra de här satsningar, att ha kvar och utveckla kollektivtrafiken i stället för att som nu, höja taxorna och minska på trafiken.

Tyvärr är det ju dessutom så att det finns en upparbetad skuld när det gäller underhåll och investeringar i både järnväg och vägar i det här landet. Vi lever, framförallt när det gäller järnvägstrafiken, på att våra tidigare generationer lånade upp pengar för att se till att få ett effektivt transportsystem.

Det är det järnvägsnätet vi har i dag i princip. Våra riksdagsledamöter har bestämt att staten inte skall låna upp några pengar till infrastrukturprojekt. Då blir det som det är i dag. Vi får vänta i 20 år på att det skall bli några pengar till våra lokala vägprojekt. Det går utför med våra lokala vägar. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha en ny ordning där infrastrukturprojekt som skall finna i 100 år också kan finansieras med lån som betalas av under många år. 

göran nyberg

INSÄNDARE

DET MÅSTE BLI LÄTTARE ATT KÖPA BILJETT

SJ har stängt samtliga resebutiker och tagit bort alla biljettautomater. De säljer endast biljetter via telefon under kontorstid och då kostar det 100 kronor extra. Pressbyrån säljer SJ-biljetter mot en avgift på 100 kronor extra. Vissa länsbolag säljer SJ-biljetter. I Västsverige säljer endast Tidpunkten i Trollhättan SJ-biljetter. Den stängs våren 2024 liksom de återstående Tidpunkterna. I Borås ville man sälja SJ-biljetter men fick inte. Kvar blir endast den vid Nils Ericson terminalen intill Göteborg C. Resplus är en gemensam biljett mellan länsbolag och SJ. 

Ett exempel är Stenungsund–Stockholm. Då reser man först med Västtrafik till Göteborg och sedan med X2000. Då bör samtliga länsbolag sälja varandras biljetter samt SJ-biljetter, biljetter till Öresundståg, MTRX och FlixTrain. Vissa ställen bör även kunna sälja biljetter till utlandet. Idag hävdas det att efterfrågan har minskat kraftigt på fysiska försäljningsställen. Detta har styrts medvetet. SJ lade på 100 kronor på varje köp. Västtrafik hänvisar till ToGo-appen. Det fanns tidigare en informationskiosk på Göteborg C som bemannades av personal från Trafikverket och Västtrafik som svarade på frågor rörande all kollektivtrafik.

På Göteborg C finns det personal från SJ och Västtrafik som hjälper resenärerna och det är bra. Men det är inte säkert att personal från Västtrafik kan svara på frågor om SJ:s tåg eller MTRX:s tåg. Det bör vara personal som kan svara på frågor rörande all kollektivtrafik. SJ har även en lounge, men den har nästan bara de med förstaklassbiljett tillgång till. Tidpunkten bör bli ett bra försäljningsställe, som säljer alla slags biljetter till alla länsbolag samt till olika operatörer inom kollektivtrafiken.

Det är mycket viktigt att det finns resebutiker som samtidigt är informationsställen. Alla har inte en app eller dator. Turismen ökar kraftigt, vilket innebär att det är många ovana resenärer som vill ha någon att fråga. Västra Götalandsregionen har enormt mycket att erbjuda. Här finns storstad, skärgård och glesbygd.

Det är även viktigt med kundvärdar på de större stationerna. Förutom i storstäderna finns det i Alvesta, som bemannas av länstrafiken Kronoberg med generösa tider. De hjälper till med bland annat information, byten, ombokningar och ledsagning. Det är ett lysande exempel på samarbete mellan länstrafik och övriga tågbolag. På tågen i Mälardalen finns det en kundtidning som heter ”Res Stockholm–Mälardalen”. På Tåg i Bergslagen (Örebro län, Västmanlands län och Dalarnas län) finns det en kundtidning som heter ”Hit och dit”. En liknande tidning bör finnas på tågen i Västsverige

Sammantaget behöver det bli bättre kundvänlighet för kollektivtrafikresenärerna.

Christer Wilhelmsson

Ordförande Järnvägsfrämjandet Avdelning Väst

Ledare 2 november 2023

VILKET DILEMMA FÖR PK-MAFFIAN

I Sverige ska vi helst alla tycka likadant och tycka att samma länder och ledare är onda och andra är goda. Det är inte populärt att försöka nyanser och förstå och se det från den sida som PK-maffian har bestämt är den ”onda” sidan.

Detta är över huvud taget ett farligt sätt att betrakta världen. Att dela in länderna i onda och goda. Att över huvud taget också karaktärisera ledare som onda eller goda. Oftas finns det förnuftsmässiga anledningar som gör att de handlar som de gör.

Jag tror att för min del var det i alla första gången jag fick höra den indelningen av länder när George Busch bestämde att Sadam Hussein var ond. Sedan har flera ledare fått beteckningen onda exempelvis Bashar el Assad i Syrien, Hossni Mubarak i Egypten och Mohammar Khadaffi i Libyen.

Nåde den som försökte hitta något gott och en förnuftsmässig anledning till att de faktiskt tyckte att de gjorde det rätta i sina handlingar. Det visade sig ju sedan att för den aktuella befolkningen blev det väldigt mycket sämre när den aktuelle ledare avsattes eller nästan besegrades som i Syrien. Det blev krig och lidande och islamism. Som dessa visserligen despotiska men ändå ledare hade skonat sin befolkning ifrån.

Det senaste året är det förstås Rysslands ledare Putin som är den onde för att inte säga ärkeonde ledare som av ren ondska vill döda och förinta varenda ukrainare. Att försöka förstå Putins och Ryssslands agerande från deras utgångspunkt har varit och är fortfarande lönlöst. Då är man Rysslandskramare.

Men nu handlar det mesta i nyhetsflödet om Israel och Hamas. I Sverige finns sedan länge starka sympatier för både Israel och Palestina eller palestinierna. Israels bosättningspolitik och ockupation av land som av världssamfundet utsett vara reserverade för palestinierna har frestat på sympatierna för Israel och inte minst på vänstersidan i politiken kraftfullt lutat åt de drabbade palestiniernas sida. Så till den grad att den socialdemokratiskt ledda regeringen beslutade att erkänna Palestina som stat inom de gränser som till dels sedan många år ockuperas av Israel.

Häromveckan visade det sig att de palestinier som styr i Gaza och är organiserade i Hamas använt de senaste åren till att bygga upp en ansenlig militär styrka troligtvis med hjälp av främst Iran. De skickade ett till soldater utklätt mördargäng in i södra Israel bland fredliga kibbutzer med ofta vänstersympatiserande invånare som ofta levt i harmoni med arabiska invånare och låtit barnen gå i mixade skolor i denna del av Israel. Civila fredliga människor mördades bestialiskt av detta gäng. 

På detta reagerar inte oväntat Israel kraftigt. Nu skall Hamas utplånas från jordens, och i alla fall Gazas yta. Då finns bara ett sätt att komma åt en terrororganisation som gömmer sig i bostadsområden bland civila. Det är att göra som Bashar el Assad gjorde med Rysslands hjälp i Aleppo. Man måste bomba sönder staden och få de civila att fly så att inte terroristerna har någon att gömma sig bakom. Om Israel inte fullföljer den här strategin kommer de inte att komma åt Hamas och då inte hämnas den fruktansvärda massaker dessa gjorde sig skyldiga till.

I London, i Paris, i New York och I Sverige demonstrerar människor för de civila och ibland också för Hamas som nu hotas av Israels angrepp med bomber och stridsvagnar. Självklart skall de göra det.

Men vem skall man hålla på? Palestinierna som gick in och kallblodigt mördade ungdomar på festival och försvarslösa gamla och barn på kibbutzerna med ett uppbyggt hat mot ockupationsmakten som en anledning. Eller Israel som nu dödar civila genom sina bombningar men som inte kan göra annat om man skall kunna förinta Hamas som hotar att fortsätta döda civila Israeler genom sina återkommande raketattacker. 

Att hoppas på en mer nyanserad syn på vilka som är onda eller goda i en konflikt i framtiden är väl att hoppas på för mycket.

göran nyberg

INSÄNDARE

ALLHELGONAHELGEN ÄR ALLTID UNIK

Så står allhelgonahelgen åter för dörren. Vi är många som kommer att bege oss till våra kyrkogårdar under helgen; stilla oss, tända ett ljus och minnas de som inte längre finns bland oss. Helgen är återkommande år efter år, samtidigt är det för en del av oss varje år en helt ny helg att gå till mötes.

I år är det kanske du som står vid en ny grav. Kanske har du under året tvingats ta farväl av någon du älskar. Kanske närmar du dig i år kyrkogårdens askgravlund lättad över att ett kroppsligt lidande fått ta slut, men med en ny tomhet. Allhelgonahelgen är alltid unik.

Enligt Svenska kyrkans statistik besöker drygt var tredje svensk någon av landets kyrkogårdar under allhelgonahelgen. Orden har sin givna plats, men vi behöver även hantera vår sorg och våra minnen rent kroppsligt. Vi behöver bokstavligen få tända ett ljus i mörkret och låta det bära oss.

För en del är helgens besök på kyrkogården fridfullt, för andra river den upp sår. Alla är vi på olika inre platser. Samtidigt delar vi erfarenheten av att ha förlorat någon som står oss nära. Även om vi känner oss ensamma i vår sorg, så kan allhelgonahelgens många brinnande gravljus bli ett yttre tecken på att vi inte är det.

Vi kan inte bota varandras sorg, men vi kan göra den mer uthärdlig genom att dela den. I kyrkan finns en stor erfarenhet av sorgearbete. Här finns möjlighet till enskilda samtal och till sorgegrupper där du får följas åt tillsammans med andra. Att, sida vid sida, efter hand ana att det finns ett liv efter döden för dig som blir kvar.  

I närvaron av vår förgänglighet kan vi uppleva att ett existentiellt fönster öppnas. Stunder när liv släcks blir portar till perspektiv som sträcker sig bortom våra fysiska kroppar här och nu. I mötet med det ändliga kan vi ana oändligheten. I det djupaste mörkret kan vi upptäcka evighetens ljus.

Låt oss i helgen, omgivna av varandra, tända våra ljus för att hedra dem som gått före oss och för att hålla fast vid hoppet och ljuset bortom mörkret. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Susanne Rappmann

Biskop i Göteborgs stift

Ledare 26 oktober 2023

MER PENGAR BEHÖVS TILL VÄLFÄRDEN

När Centerpartiets nya partiledare Muharrem Demirok går ut och vill plocka poäng på att partiet i sitt budgetförslag sänker skatten mer än moderaterna, tror jag att det är många som hajar till och undrar om det verkligen är något att plocka röster på.

Sverige sänker och sänker skattetrycket och numera har uppenbarligen Danmark ett högre skattetryck än vi. Alla vi som lider med rapporterna från skolan att man inte klarar att hjälpa de elever som har det jobbigt, och alla som lider av hur sjukvården inte klarar sina uppdrag på ett vettigt sätt undrar hur politikerna tänker.

Regionerna drar nu ned på både personal och vårdplatser och säger att det är statens fel som inte kompenserar regionerna för ökade kostnader. Det är visserligen sant att regeringen ger alltför lite pengar till regioner och kommuner vars kostnader stigit skyhögt tack vare inflationen, men när budgeten för nästa år skall läggas finns det ingen annan än den egna majoriteten som bestämmer vilken verksamhet man skall ha och vad den skall få kosta.

Vi märker i Västra Götaland hur det sparas på både det ena och det andra, Sahlgrenska får våldsamma sparbeting och jourcentraler stängs och får minskade öppettider. Det mycket framåtsyftande och rationella förslaget att ha två närsjukhus i Fyrbodal strategiskt belägna i var sin del av kommunalförbundsområdet dit ingen skulle ha mer än en timma i bil är uppenbarligen lagt i papperskorgen för att ingen anser att man har pengar att bygga nya lokaler för.

Dessutom var det ju väldigt radikalt och fick mycket motstånd framförallt från Lysekil och Strömstad. Men ett närsjukhus i Munkedal för norra Bohuslän och ett närsjukhus i Bäckeförs för Dalsland byggde på en mycket grundlig utredning och förnuftsbaserade argument. Men det väger lätt när lokalpatriotismen färgar politikernas glasögon.

Men när det gäller ekonomin så drabbas i dessa tider både skola, vård och omsorg. Kanske i första hand skolan och sjukvården. På något sätt är det där politikerna sätter in sina stötar när det skall sparas pengar.

Samtidigt skakas landet av ett gängkrig som inte skådat sin like i Sverige innan och knappt i något annat land i Europa heller.

Skolan, vården och rättsväsendet behöver mer pengar. Det förebyggande arbetet bland ungdomar likaså. Pengar till ungdomarna behövs naturligtvis framförallt i de fattiga utanförskapsområdena för att förhindra att de glider in i kriminalitet. Men faktiskt också i de mer välbeställda områdena för att förhindra att ungdomarna börjar köpa knark. Det behövs vettiga, kontaktskapande sysselsättningar där också.

Som jag skrev tidigare så har klansamhällena i utanförskapsområdena, gängen, fått växa till sig i skyddet av en beröringsskräck och rädsla för stigmatisering av de invandrarfamiljer det i princip till hundra procent handlar. På samma sätt finns också en beröringsskräck när det gäller narkotikamissbrukarna. Det är synd om dem. Man skall inte vara hårda mot dem.

Men både partyknarkarna och missbrukarna slussar miljarder narkotikapengar som korrumperar och förstör vårt samhälle varje år. Ni noterar säkert hur både advokater och till och bankanställda nu går de rika gängkriminellas ärenden.

Regeringen säger nu att gängen nu tjänar mer pengar på välfärdbrott och bedrägerier än på narkotikan. Jag tror inte på det. I vilket fall som helst kommer pengarna först in via narkotikahandeln, sedan används dem i företagandet och annat för att tvättas och bli vita. Men regeringen vägrar se sanningen på gatan där narkotikaförsäljningen sker och där ungdomarna får del av knarkpengarna och köper dyra kläder och klockor. Självklart skall den ekonomiska brottsligheten motarbetas med alla medel.  Men slaget är redan förlorat om man inte stoppar inflödet av narkotikamiljardernas korruption av den svenska samhällskroppen.

Pengar behövs till åtgärder överallt i vårt samhälle och då känns inte skattesänkningar som den första åtgärden man tänker på för att få ordning på alla de problem som vi nu brottas med.

GÖRAN NYBERG

SÄLJES

INSÄNDARE

Att ha god hälsa är en mänsklig rättighet

Att ha en god hälsa är en mänsklig rättighet. Enligt FN:s funktionsrättskonvention har personer med funktionsnedsättning rätt att åtnjuta bästa möjliga fysiska, psykiska och sociala hälsa. Tyvärr visar forskning att alla inte har tillgång till god hälsa i Sverige. Personer med intellektuell funktions-nedsättning är en grupp som riskerar att oftare blir sjuka än övriga befolkningen. I gruppen är det vanligare med övervikt, diabetes och högt blodtryck. Det är dessutom vanligare med psykiska sjukdomar.

Enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer bör vuxna vara fysiskt aktiva på måttlig intensitet i minst 150–300 minuter per vecka eller minst 75–150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet per vecka. Forskning visar att endast en av nio vuxna med intellektuell funktionsnedsättning når rekommenderad nivå av fysisk aktivitet. Detta är mycket allvarligt och får stora konsekvenser, både för den enskilde och för samhället. FUB Göteborg kräver att Göteborgs kommun prioriterar hälsa för personer med intellektuell funktionsnedsättning!

Här kommer förslag på satsningar som Göteborgs kommun kan göra:

• Digital träning. Ta fram målgruppsanpassade träningsfilmer som användaren kan titta på hemma i egna lägenheten eller tillsammans med grannar i gemensamhetsutrymme i LSS-bostad.

• Träningslotsar som kan besöka samtliga LSS-bostäder för tips och peppning kring träning.

• Inför friskvårdstimme på daglig verksamhet.

• Utlys stegräknartävling där boende och personal utmanas att gå fler steg varje dag.

• Garanterade hälsosamtal med legitimerad personal till alla som tillhör LSS.

• Kommunala mötesplatser där alla kan komma och träna.

• Tillgängliga vårdcentraler med kompetens inom intellektuell funktionsnedsättning.

• Genomför en hälsomässa där medborgare och personal i kommunen bjuds in för att dela egna initiativ och ta del av andras goda exempel.

• Samarbeta med FUB och Parasport för att ta fram anpassade aktiviteter för personer med funktionsnedsättning.

• Fritidskonsulenter med kunskap om olika funktionsnedsättningar och resurser att genomföra aktiviteter.

• Gratis utlåning av utrustning och fritidshjälpmedel.

Med vänlig hälsning

FUB Göteborg