Tyckeri

Ledare 16 november 202

FREDSPROJEKTET SOM BLEV ETT KRIGSPROJEKT

Vid folkomröstningen om Sveriges EU-medlemskap 1994 framfördes som en av de viktigaste anledningarna till EU:s existens var att det var ett fredsprojekt. Grunden var den tysk-franska stål- och kolunionen som var ett första steg att binda de tidigare ärkefienderna starkare samman i en ekonomisk allians.

När Sverige gick med i EU 1995 hade samarbetet utvecklats till en slags union med en komplicerad ledningsstruktur av parlament, kommission och ministerråd. Antalet medlemmar när Sverige tillsammans med Finland och Österrike kom in var 15. I dag efter att flera östeuropeiska länder också kommit med är man 27 medlemmar.

Trots att samarbetet mellan dessa länder på grund av deras olika utgångspunkter numera knakar betänkligt i fogarna planeras det för ytterligare utvidgning. Ukraina och Moldavien är nu på förslag att sällas till den rad av kandidatländer som redan består av Montenegro, Serbien, Turkiet, Nordmakedonien, Albanien, samt Bosnien Hercegovina.

Inte mycker kommer ut till offentligheten om tveksamheter till utvidgningen, i alla fall inte i Sverige där EU-kritiken i dag väldigt mycket lyser med sin frånvaro. EU-kritiska partier är annars både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Miljöpartiet och Vänsterpartiets kritiska hållning är däremot grundad på en syn på EU som isolationistisk och därför ser man ofta det som en förmildrande omständighet att ännu fler får komma med i unionen. Sverigedemokraternas kritiska hållning dämpas uppenbart av ansträngningarna att visa hur regeringsfähiga man är.

Sunt tänkande människor, däribland många politiker, borde väl ändå kunna tänka kritiskt när det gäller vissa fenomen i EU, även om man i grunden har en positiv hållning. Exempelvis har det som är en unionens grundpelare, den fria rörligheten av varor, kapital, tjänster och personer kommit att bli ett stort problem. 

Det som vi alla har uppskattat som turister, att vi kan resa runt i Europa utan passkontroller och med bankkort ta ut pengar från vårt bankkonto i rätt valuta var vi än är, har blivit ett gissel som ett smörjmedel också för allsköns brottslighet. Knark, vapen och kriminella rör sig lika enkelt som vi turister över gränserna och innebär ett verkligt hot mot våra välfärdssamhällen genom uppbyggandet av en skuggvärld bestående av svarta pengar som infiltrerar både välfärdssystem, myndigheter och företagsamheten. 

Ett mycket allvarligt problem och ett hot mot freden både i Europa och i vår del av världen är EU:s bristande ledning när det gäller utrikespolitiken. EU vill framstå som den starka spelaren i Europa som värnar en världsordning som skall reglera hur länderna beter sig mot varandra. Men en sådan ledarroll kräver också att man har en stark gemensam utrikespolitik som inte bara kan reagera på exempelvis konflikter mellan länder, utan också agera förebyggande genom ett aktivt förhandlande och byggande av broar för att förhindra konflikter och krig.

Det är oerhört allvarligt att just här har EU så fatalt misslyckats. När man åker till Israel i den nu uppblossade konflikten har kommissionens ordförande ett budskap till stöd för Israel och EU:s talesperson i utrikesfrågor ett annat till stöd för eld upphör.

I konflikten mellan Ryssland och Ukraina som egentligen kulminerade med Rysslands annektering av Krim och som därefter fortsatte med invasionen av Ukraina satt EU märkligt passiv och lät allt bara hända. Liksom också FN, som även den drabbats av någon slags handlingsförlamning.

EU:s utvidgningspolitik har numera fått en slags konfrontatoriskt fokus i stället för ett gemenskapssyfte. Att det handlar om att få över länder till EU för att de inte skall närma sig Ryssland. Det är en märklig omsvängning sedan man efter murens fall till och med förde fram tankar om ett ryskt medlemskap i EU.

I konflikten mellan Ukraina och Ryssland är det bara krig som gäller för EU. Förhandlingar med Ryssland är uteslutna. Fredsprojektet har blivit ett krigsprojekt.

göran nyberg 

INSÄNDARE

HÅLLBARA VISIONER OM VI FÖR BE

Översvämningar, jordskred och bränder följer i klimatkrisens spår. Bland landets kommuner ligger Lysekil efter med att förebygga klimatrelaterade skador. 

När Svenskt Näringsliv värderade ”företagsklimat” 2022 hamnade Lysekils kommun i bottenskiktet. Regionen Göteborg, Stockholm och Oslo räknas som en ekonomisk tillväxtzon men bristen på kompetent personal bromsar aktiviteten. För att klara av dagliga pendelresor med familjen kvar i Lysekil krävs passande transportalternativ. Det minskande invånarantalet i kommunen kan bero på att den egna bilen eller bussen inte svarar upp mot behoven för sådana pendelresor. Annat vore det att stiga på en upplyst, uppvärmd och bekväm tågvagn på Lysekils station. Lysekilsbanan är en järnväg mellan Lysekil och Munkedal, där banan ansluter till Bohusbanan och det västsvenska järnvägsnätet. Moderna tåg erbjuder utrymme, internetuppkoppling och kanske en bemannad kaffevagn. Tåget gör det också möjligt för ungdomar, barnfamiljer och personer med funktionshinder att resa bekvämt. 

En annan orsak till företagarnas låga värdering av Lysekil kan vara bristen på alternativa lösningar för godstransporter. Transportföretaget SDK Shipping arrenderar Lysekil hamn med industrispår som ansluter till Lysekilsbanan. Inom EU styrs godstransporter från lastbil till tåg och inlandsfartyg, något som entreprenörer anpassar sig till. SDK Shipping förlorar redan idag sjöfrakter då kunderna förutsätter fortsatt landtransport på järnväg. Utan en fungerande järnväg kan företaget enbart erbjuda lastbilstransporter och dagligen lastas 60-70 långtradare i Lysekils hamn och körs genom tätorten ut på väg 161 eller 162. 

Trots EU:s transportprioritering satsas ensidigt på vägtrafik i Lysekil. En konsultfirma har fått två miljoner för att presentera en glädjekalkyl – en pontonbro över Gullmarn till väg 161. Lysekils kommun har hittills bidragit med 480 000 kr men det krävs mer. Fyrbodals Kommunalförbund stödjer broprojektet ”förutsatt att Lysekil betalar eventuella tilläggsstudier som behöver göras”. Försvaret har uttryckt sig negativt när det gäller pontonbron. Eventuellt kan ett skäl vara risken för sabotage. Broresterna efter en sprängning skulle blockera Marinens fartyg från Skredsviksbasen.

Vid framtida klimatrelaterade katastrofer i Europa kan EU:s prioriteringar för att hejda klimatförändringarna ersättas av regelverk, som alla medlemsländer är skyldiga att följa. Överflyttning av gods från väg till järnväg och kustsjöfart kan exempelvis bli tvingande. Lysekils järnväg och den centralt lokaliserade järnvägsstationen kommer då att skattas högt. Trots detta planerar Trafikverket att lägga ned Lysekilsbanan. Försvarsmakten anser däremot att järnvägen skall vara kvar liksom dess status som riksintresse. Järnvägen har ett civilt intresse och påståendet att ingen vill köra på Lysekilsbanan är falskt. Redan 2012 ansökte Hallinden Terminal AB om att få nyttja banan för omfattande och stadigvarande timmertransporter till Värö Bruk i Halland. Trafikverket har även fått information om samhällsekonomiskt lönsamma projekt 2019 och 2020 men det är planer som förtigits och fördolts. Trafikverket har inte heller tagit hänsyn till att ytterligare entreprenörer lämnat besked förra året om att de vill trafikera Lysekilsbanan. Myndigheten respekterar inte sina egna riktlinjer. Trafikverkets utredningsledare har lämnat klara besked: ”Trafikverkets Riktlinjer anger att eftersom underhållet har upphört kan underhållet återupptas och därmed drift återupptas om den förväntade trafiken kan ha sådan omfattning att den kan betraktas som samhällsekonomiskt lönsam.” 

För ett beslut om trafik på Lysekilsbanan krävs inga kommunala konsultbidrag. Trafikverket genomförde redan 2017 en utredning av ”de infrastrukturåtgärder som krävs för att återuppta persontrafiken och godstrafiken” (Lysekilsbanan PM 2017-02-20). Redan en begränsad upprustning tillåter tågtrafik med hastigheten 70 km/timme. Tåget skulle då vara framme i Uddevalla före bussen. Järnvägen skulle också avlasta väg 161 från en del tung lastbilstrafik. Förutsättningarna i Trafikverkets åtgärdsstudie för sträckan Skår – Rotviksbro blir då annorlunda och den planerade väginvesteringen för väg 161 kan begränsas.

Ytterligar värden inom Lysekils kommun är hamnen i Brofjorden, Sveriges största isfria hamn med 40 meters djup vid kaj. Även Lysekils hamn är värdefull som lättillgänglig för sjöfarten. EU:s prioritering av kustsjöfart kan tillämpas i Sverige och realiseras i Lysekil. Enligt Sjöfartsverket är det möjligt att trafikera Brofjorden – Göteborg med inlandsfartyg exempelvis med M/V Höljan (framtida Vänermax) och M/T Veendam. 

Med hållbara visioner vågar man tro på en framtid i Lysekil.

Mats Fägerquist

Ledare 9 november 2023

VI BEHÖVER EN KOLLEKTIVTRAFIKSTRATEGI

Runt om i världen sänker man priset för att åka kollektivt för att både minska trängseln i trafiken och för att minska de klimatförstörande utsläppen. I Luxemburg har man till och med gjort det helt gratis att åka kollektivt. Med stor framgång. På gatorna trivs människor som går och cyklar och i stället för att trängas med bilar samsas alléer med träd med fotgängare och cyklister.

Men det gör sig inte självt. Stora summor har investerats i kollektivtrafiken och ännu mer ligger i planeringen. I Luxemburg har man satsa på spårvagnar som det miljövänliga alternativet.

I Sverige är det här perspektivet sorgligt frånvarande. I artikeln i GP berättar den kollektivansvarige politikern i Luxemburg att det krävs ett nationellt engagemang, att en nationell strategi kommer på plats, för att alla skall sträva åt samma håll.

I Sverige finns det inte någon sådan. Trots att klimatkommissionen slagit fast att mer järnväg för både gods och persontransporter är avgörande för hur vi skall lyckas minska våra utsläpp i tid.

Vi behöver ha en nationell strategi för ökad kollektivtrafik och ökad spårtrafik. Även om vi skulle få fram ren energi kommer den aldrig att vara tillräcklig. Vi behöver också vara smarta och utnyttja energin på bästa sätt. Det gör man på järnvägen där den minimala friktionen minskar energiåtgången.

Genom de långa tågen med flera vagnar får man dessutom med mycket mera gods och passagerare på ett mycket ekonomiskt och effektivt sätt.

Tyvärr var förändringen av kollektivtrafiken ett av Göran Perssons och statens sätt att komma till rätta med ett upparbetat underskott i statens finanser. Kommunerna och regionerna fick ta över den regionala kollektivtrafik som staten dessförinnan stått för. På samma sätt som man fick ta över skolan och mycket annat.

Det innebär därmed att numera konkurrar kollektivtrafikkostnaden med kostnaderna för vård, skola och omsorg i region och kommuner. I Västra Götalandsregionen höjer man nu kollektivtrafiktaxorna för att man inte har råd att skjuta till mer pengar.

Ute i kommunernas landsbygdsdelar är det nu kommuninvånarna som med sina kommunala skattepengar måste finansiera bussen som naturligtvis inte går ihop ute i glesbygden. Men som behövs för att folk skall kunna bo där. Speciellt om man inte har bil.

För det första behövs alltså en nationell strategi för att få över transporter av gods och personer till järnväg och persontrafik till bussar där det behövs. Sedan måste det också avsättas pengar till detta nationellt så att det också händer något ute i landet. Kanske vore det bästa att staten tog tillbaka ansvaret för busstrafiken i hela landet så som det var förr. Då var det SJ som körde bussen upp till Hedekas eller till Hunnebostrand.

Om inte måste regionerna och kommunerna få pengar från staten så att de har råd med att göra de här satsningar, att ha kvar och utveckla kollektivtrafiken i stället för att som nu, höja taxorna och minska på trafiken.

Tyvärr är det ju dessutom så att det finns en upparbetad skuld när det gäller underhåll och investeringar i både järnväg och vägar i det här landet. Vi lever, framförallt när det gäller järnvägstrafiken, på att våra tidigare generationer lånade upp pengar för att se till att få ett effektivt transportsystem.

Det är det järnvägsnätet vi har i dag i princip. Våra riksdagsledamöter har bestämt att staten inte skall låna upp några pengar till infrastrukturprojekt. Då blir det som det är i dag. Vi får vänta i 20 år på att det skall bli några pengar till våra lokala vägprojekt. Det går utför med våra lokala vägar. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha en ny ordning där infrastrukturprojekt som skall finna i 100 år också kan finansieras med lån som betalas av under många år. 

göran nyberg

INSÄNDARE

DET MÅSTE BLI LÄTTARE ATT KÖPA BILJETT

SJ har stängt samtliga resebutiker och tagit bort alla biljettautomater. De säljer endast biljetter via telefon under kontorstid och då kostar det 100 kronor extra. Pressbyrån säljer SJ-biljetter mot en avgift på 100 kronor extra. Vissa länsbolag säljer SJ-biljetter. I Västsverige säljer endast Tidpunkten i Trollhättan SJ-biljetter. Den stängs våren 2024 liksom de återstående Tidpunkterna. I Borås ville man sälja SJ-biljetter men fick inte. Kvar blir endast den vid Nils Ericson terminalen intill Göteborg C. Resplus är en gemensam biljett mellan länsbolag och SJ. 

Ett exempel är Stenungsund–Stockholm. Då reser man först med Västtrafik till Göteborg och sedan med X2000. Då bör samtliga länsbolag sälja varandras biljetter samt SJ-biljetter, biljetter till Öresundståg, MTRX och FlixTrain. Vissa ställen bör även kunna sälja biljetter till utlandet. Idag hävdas det att efterfrågan har minskat kraftigt på fysiska försäljningsställen. Detta har styrts medvetet. SJ lade på 100 kronor på varje köp. Västtrafik hänvisar till ToGo-appen. Det fanns tidigare en informationskiosk på Göteborg C som bemannades av personal från Trafikverket och Västtrafik som svarade på frågor rörande all kollektivtrafik.

På Göteborg C finns det personal från SJ och Västtrafik som hjälper resenärerna och det är bra. Men det är inte säkert att personal från Västtrafik kan svara på frågor om SJ:s tåg eller MTRX:s tåg. Det bör vara personal som kan svara på frågor rörande all kollektivtrafik. SJ har även en lounge, men den har nästan bara de med förstaklassbiljett tillgång till. Tidpunkten bör bli ett bra försäljningsställe, som säljer alla slags biljetter till alla länsbolag samt till olika operatörer inom kollektivtrafiken.

Det är mycket viktigt att det finns resebutiker som samtidigt är informationsställen. Alla har inte en app eller dator. Turismen ökar kraftigt, vilket innebär att det är många ovana resenärer som vill ha någon att fråga. Västra Götalandsregionen har enormt mycket att erbjuda. Här finns storstad, skärgård och glesbygd.

Det är även viktigt med kundvärdar på de större stationerna. Förutom i storstäderna finns det i Alvesta, som bemannas av länstrafiken Kronoberg med generösa tider. De hjälper till med bland annat information, byten, ombokningar och ledsagning. Det är ett lysande exempel på samarbete mellan länstrafik och övriga tågbolag. På tågen i Mälardalen finns det en kundtidning som heter ”Res Stockholm–Mälardalen”. På Tåg i Bergslagen (Örebro län, Västmanlands län och Dalarnas län) finns det en kundtidning som heter ”Hit och dit”. En liknande tidning bör finnas på tågen i Västsverige

Sammantaget behöver det bli bättre kundvänlighet för kollektivtrafikresenärerna.

Christer Wilhelmsson

Ordförande Järnvägsfrämjandet Avdelning Väst

Ledare 2 november 2023

VILKET DILEMMA FÖR PK-MAFFIAN

I Sverige ska vi helst alla tycka likadant och tycka att samma länder och ledare är onda och andra är goda. Det är inte populärt att försöka nyanser och förstå och se det från den sida som PK-maffian har bestämt är den ”onda” sidan.

Detta är över huvud taget ett farligt sätt att betrakta världen. Att dela in länderna i onda och goda. Att över huvud taget också karaktärisera ledare som onda eller goda. Oftas finns det förnuftsmässiga anledningar som gör att de handlar som de gör.

Jag tror att för min del var det i alla första gången jag fick höra den indelningen av länder när George Busch bestämde att Sadam Hussein var ond. Sedan har flera ledare fått beteckningen onda exempelvis Bashar el Assad i Syrien, Hossni Mubarak i Egypten och Mohammar Khadaffi i Libyen.

Nåde den som försökte hitta något gott och en förnuftsmässig anledning till att de faktiskt tyckte att de gjorde det rätta i sina handlingar. Det visade sig ju sedan att för den aktuella befolkningen blev det väldigt mycket sämre när den aktuelle ledare avsattes eller nästan besegrades som i Syrien. Det blev krig och lidande och islamism. Som dessa visserligen despotiska men ändå ledare hade skonat sin befolkning ifrån.

Det senaste året är det förstås Rysslands ledare Putin som är den onde för att inte säga ärkeonde ledare som av ren ondska vill döda och förinta varenda ukrainare. Att försöka förstå Putins och Ryssslands agerande från deras utgångspunkt har varit och är fortfarande lönlöst. Då är man Rysslandskramare.

Men nu handlar det mesta i nyhetsflödet om Israel och Hamas. I Sverige finns sedan länge starka sympatier för både Israel och Palestina eller palestinierna. Israels bosättningspolitik och ockupation av land som av världssamfundet utsett vara reserverade för palestinierna har frestat på sympatierna för Israel och inte minst på vänstersidan i politiken kraftfullt lutat åt de drabbade palestiniernas sida. Så till den grad att den socialdemokratiskt ledda regeringen beslutade att erkänna Palestina som stat inom de gränser som till dels sedan många år ockuperas av Israel.

Häromveckan visade det sig att de palestinier som styr i Gaza och är organiserade i Hamas använt de senaste åren till att bygga upp en ansenlig militär styrka troligtvis med hjälp av främst Iran. De skickade ett till soldater utklätt mördargäng in i södra Israel bland fredliga kibbutzer med ofta vänstersympatiserande invånare som ofta levt i harmoni med arabiska invånare och låtit barnen gå i mixade skolor i denna del av Israel. Civila fredliga människor mördades bestialiskt av detta gäng. 

På detta reagerar inte oväntat Israel kraftigt. Nu skall Hamas utplånas från jordens, och i alla fall Gazas yta. Då finns bara ett sätt att komma åt en terrororganisation som gömmer sig i bostadsområden bland civila. Det är att göra som Bashar el Assad gjorde med Rysslands hjälp i Aleppo. Man måste bomba sönder staden och få de civila att fly så att inte terroristerna har någon att gömma sig bakom. Om Israel inte fullföljer den här strategin kommer de inte att komma åt Hamas och då inte hämnas den fruktansvärda massaker dessa gjorde sig skyldiga till.

I London, i Paris, i New York och I Sverige demonstrerar människor för de civila och ibland också för Hamas som nu hotas av Israels angrepp med bomber och stridsvagnar. Självklart skall de göra det.

Men vem skall man hålla på? Palestinierna som gick in och kallblodigt mördade ungdomar på festival och försvarslösa gamla och barn på kibbutzerna med ett uppbyggt hat mot ockupationsmakten som en anledning. Eller Israel som nu dödar civila genom sina bombningar men som inte kan göra annat om man skall kunna förinta Hamas som hotar att fortsätta döda civila Israeler genom sina återkommande raketattacker. 

Att hoppas på en mer nyanserad syn på vilka som är onda eller goda i en konflikt i framtiden är väl att hoppas på för mycket.

göran nyberg

INSÄNDARE

ALLHELGONAHELGEN ÄR ALLTID UNIK

Så står allhelgonahelgen åter för dörren. Vi är många som kommer att bege oss till våra kyrkogårdar under helgen; stilla oss, tända ett ljus och minnas de som inte längre finns bland oss. Helgen är återkommande år efter år, samtidigt är det för en del av oss varje år en helt ny helg att gå till mötes.

I år är det kanske du som står vid en ny grav. Kanske har du under året tvingats ta farväl av någon du älskar. Kanske närmar du dig i år kyrkogårdens askgravlund lättad över att ett kroppsligt lidande fått ta slut, men med en ny tomhet. Allhelgonahelgen är alltid unik.

Enligt Svenska kyrkans statistik besöker drygt var tredje svensk någon av landets kyrkogårdar under allhelgonahelgen. Orden har sin givna plats, men vi behöver även hantera vår sorg och våra minnen rent kroppsligt. Vi behöver bokstavligen få tända ett ljus i mörkret och låta det bära oss.

För en del är helgens besök på kyrkogården fridfullt, för andra river den upp sår. Alla är vi på olika inre platser. Samtidigt delar vi erfarenheten av att ha förlorat någon som står oss nära. Även om vi känner oss ensamma i vår sorg, så kan allhelgonahelgens många brinnande gravljus bli ett yttre tecken på att vi inte är det.

Vi kan inte bota varandras sorg, men vi kan göra den mer uthärdlig genom att dela den. I kyrkan finns en stor erfarenhet av sorgearbete. Här finns möjlighet till enskilda samtal och till sorgegrupper där du får följas åt tillsammans med andra. Att, sida vid sida, efter hand ana att det finns ett liv efter döden för dig som blir kvar.  

I närvaron av vår förgänglighet kan vi uppleva att ett existentiellt fönster öppnas. Stunder när liv släcks blir portar till perspektiv som sträcker sig bortom våra fysiska kroppar här och nu. I mötet med det ändliga kan vi ana oändligheten. I det djupaste mörkret kan vi upptäcka evighetens ljus.

Låt oss i helgen, omgivna av varandra, tända våra ljus för att hedra dem som gått före oss och för att hålla fast vid hoppet och ljuset bortom mörkret. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Susanne Rappmann

Biskop i Göteborgs stift

Ledare 26 oktober 2023

MER PENGAR BEHÖVS TILL VÄLFÄRDEN

När Centerpartiets nya partiledare Muharrem Demirok går ut och vill plocka poäng på att partiet i sitt budgetförslag sänker skatten mer än moderaterna, tror jag att det är många som hajar till och undrar om det verkligen är något att plocka röster på.

Sverige sänker och sänker skattetrycket och numera har uppenbarligen Danmark ett högre skattetryck än vi. Alla vi som lider med rapporterna från skolan att man inte klarar att hjälpa de elever som har det jobbigt, och alla som lider av hur sjukvården inte klarar sina uppdrag på ett vettigt sätt undrar hur politikerna tänker.

Regionerna drar nu ned på både personal och vårdplatser och säger att det är statens fel som inte kompenserar regionerna för ökade kostnader. Det är visserligen sant att regeringen ger alltför lite pengar till regioner och kommuner vars kostnader stigit skyhögt tack vare inflationen, men när budgeten för nästa år skall läggas finns det ingen annan än den egna majoriteten som bestämmer vilken verksamhet man skall ha och vad den skall få kosta.

Vi märker i Västra Götaland hur det sparas på både det ena och det andra, Sahlgrenska får våldsamma sparbeting och jourcentraler stängs och får minskade öppettider. Det mycket framåtsyftande och rationella förslaget att ha två närsjukhus i Fyrbodal strategiskt belägna i var sin del av kommunalförbundsområdet dit ingen skulle ha mer än en timma i bil är uppenbarligen lagt i papperskorgen för att ingen anser att man har pengar att bygga nya lokaler för.

Dessutom var det ju väldigt radikalt och fick mycket motstånd framförallt från Lysekil och Strömstad. Men ett närsjukhus i Munkedal för norra Bohuslän och ett närsjukhus i Bäckeförs för Dalsland byggde på en mycket grundlig utredning och förnuftsbaserade argument. Men det väger lätt när lokalpatriotismen färgar politikernas glasögon.

Men när det gäller ekonomin så drabbas i dessa tider både skola, vård och omsorg. Kanske i första hand skolan och sjukvården. På något sätt är det där politikerna sätter in sina stötar när det skall sparas pengar.

Samtidigt skakas landet av ett gängkrig som inte skådat sin like i Sverige innan och knappt i något annat land i Europa heller.

Skolan, vården och rättsväsendet behöver mer pengar. Det förebyggande arbetet bland ungdomar likaså. Pengar till ungdomarna behövs naturligtvis framförallt i de fattiga utanförskapsområdena för att förhindra att de glider in i kriminalitet. Men faktiskt också i de mer välbeställda områdena för att förhindra att ungdomarna börjar köpa knark. Det behövs vettiga, kontaktskapande sysselsättningar där också.

Som jag skrev tidigare så har klansamhällena i utanförskapsområdena, gängen, fått växa till sig i skyddet av en beröringsskräck och rädsla för stigmatisering av de invandrarfamiljer det i princip till hundra procent handlar. På samma sätt finns också en beröringsskräck när det gäller narkotikamissbrukarna. Det är synd om dem. Man skall inte vara hårda mot dem.

Men både partyknarkarna och missbrukarna slussar miljarder narkotikapengar som korrumperar och förstör vårt samhälle varje år. Ni noterar säkert hur både advokater och till och bankanställda nu går de rika gängkriminellas ärenden.

Regeringen säger nu att gängen nu tjänar mer pengar på välfärdbrott och bedrägerier än på narkotikan. Jag tror inte på det. I vilket fall som helst kommer pengarna först in via narkotikahandeln, sedan används dem i företagandet och annat för att tvättas och bli vita. Men regeringen vägrar se sanningen på gatan där narkotikaförsäljningen sker och där ungdomarna får del av knarkpengarna och köper dyra kläder och klockor. Självklart skall den ekonomiska brottsligheten motarbetas med alla medel.  Men slaget är redan förlorat om man inte stoppar inflödet av narkotikamiljardernas korruption av den svenska samhällskroppen.

Pengar behövs till åtgärder överallt i vårt samhälle och då känns inte skattesänkningar som den första åtgärden man tänker på för att få ordning på alla de problem som vi nu brottas med.

GÖRAN NYBERG

SÄLJES

INSÄNDARE

Att ha god hälsa är en mänsklig rättighet

Att ha en god hälsa är en mänsklig rättighet. Enligt FN:s funktionsrättskonvention har personer med funktionsnedsättning rätt att åtnjuta bästa möjliga fysiska, psykiska och sociala hälsa. Tyvärr visar forskning att alla inte har tillgång till god hälsa i Sverige. Personer med intellektuell funktions-nedsättning är en grupp som riskerar att oftare blir sjuka än övriga befolkningen. I gruppen är det vanligare med övervikt, diabetes och högt blodtryck. Det är dessutom vanligare med psykiska sjukdomar.

Enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer bör vuxna vara fysiskt aktiva på måttlig intensitet i minst 150–300 minuter per vecka eller minst 75–150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet per vecka. Forskning visar att endast en av nio vuxna med intellektuell funktionsnedsättning når rekommenderad nivå av fysisk aktivitet. Detta är mycket allvarligt och får stora konsekvenser, både för den enskilde och för samhället. FUB Göteborg kräver att Göteborgs kommun prioriterar hälsa för personer med intellektuell funktionsnedsättning!

Här kommer förslag på satsningar som Göteborgs kommun kan göra:

• Digital träning. Ta fram målgruppsanpassade träningsfilmer som användaren kan titta på hemma i egna lägenheten eller tillsammans med grannar i gemensamhetsutrymme i LSS-bostad.

• Träningslotsar som kan besöka samtliga LSS-bostäder för tips och peppning kring träning.

• Inför friskvårdstimme på daglig verksamhet.

• Utlys stegräknartävling där boende och personal utmanas att gå fler steg varje dag.

• Garanterade hälsosamtal med legitimerad personal till alla som tillhör LSS.

• Kommunala mötesplatser där alla kan komma och träna.

• Tillgängliga vårdcentraler med kompetens inom intellektuell funktionsnedsättning.

• Genomför en hälsomässa där medborgare och personal i kommunen bjuds in för att dela egna initiativ och ta del av andras goda exempel.

• Samarbeta med FUB och Parasport för att ta fram anpassade aktiviteter för personer med funktionsnedsättning.

• Fritidskonsulenter med kunskap om olika funktionsnedsättningar och resurser att genomföra aktiviteter.

• Gratis utlåning av utrustning och fritidshjälpmedel.

Med vänlig hälsning

FUB Göteborg