Den säger Lina Kinning på Svensk Vindenergi och hon menar att vi i Sverige är i början på en utveckling som kräver ny praxis och nya planeringsprocesser.
En mängd ansökningar från olika vindkraftsproducenter behandlas nu av myndigheterna när det gäller vindkraftsetableringar till havs. Här på västkusten handlar det nu framför allt om flytande vindkraftsparker, långt ut till havs och på djupa vatten.
– Oavsett vilka verksamheter man skall starta så finns det risk för intressekonflikter, säger Lina Kinning, som är ansvarig för området havsbaserad vindkraft på branschorganet Svensk Vindenergi.
Lokalisering
Hon säger att det handlar om lokalisering, vad det är som skall etableras och möjligheterna till att få till någon form av samexistens mellan de här två verksamheterna som man vill bedriva på samma plats.
– Det är inget nytt fenomen att det uppstår intressekonflikter mellan fiskeribranschen och vindkraften när man har etablerat havsvindkraft, säger Lina Kinning.
Hon menar att det finns två viktiga anledningar till att det stormar just nu så mycket i den här frågan.
– Det beror på två saker framför allt, vår planeringsprocess, och på att vi är i början på att bygga vindkraft till havs, säger Lina Kinning.
Skillnaden i planeringsprocessen handlar om man i flera av våra grannländer, exempelvis Tyskland, Danmark och Norge först har en myndighetsdriven process där man plockar fram och utreder olika områden för vindkraftetablering först och därefter auktionerar ut dem till villiga investerare. Då tar man motsättningarna mycket tidigare i processen så att de är avklarade när investeringen skall göras.
– Vi har ju inte den processen i något annat område inom energiproduktion, utan vi har den här marknadsdrivna etableringen och då blir det så att man tar de diskussionerna i samrådsskedet. Om det kommer många ansökningar samtidigt upplevs det som att det kommer väldigt mycket och att man inte har kontroll över var det kommer att hamna någonstans. Det skapar oro, säger Lina Kinning.
– I och med att man protesterar tycker man att man har en chans att stoppa det. Och att man i stället kan bygga någon annanstans. Och riktigt så enkelt är det ju inte. Fisket är platsspecifikt. Men vindkraften är också rätt platsspecifikt för att man har andra intressen att ta hänsyn till, fortsätter hon.
Hon säger att vi nog kommer att få ett bättre förfarande så småningom. Det har tillsatts en utredning om hur en anvisningsprocess skulle kunna se ut. Men hon menar att även i nuvarande planering kommer både vindkraftens och fiskets intressen att utredas och tas hänsyn till.
– Det finns en havsplaneringsprocess och det finns en samrådsprocess i samband med tillståndsgivningen där de här frågorna tas upp. Det finns dessutom nu tre områden av vindkraft till havs som har fått tillstånd. Krügers flak, Galene och Kattegatt Syd. Där har man i tillståndsvillkoren varit väldigt tydlig med hur man skall ta hänsyn fisket, säger Lina Kinning.
Andra länder
Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten har tillsammans tagit fram en rapport där man bland annat redovisat exempel på hur man gått tillväga i andra länder. Där tar man upp bland annat möjligheten till fiske i vindkraftsparkerna beroende på konstruktionen. Vilka avstånd som exempelvis behövs mellan vindkraftsverken för att man skall kunna bedriva fiske där. Vilken sorts fiske som passar för de olika utformningarna.
– I slutänden kan det bli fråga om politiska avvägningar, ska vi ha matproduktion eller energiproduktion på en viss plats. Eller möjligtvis också om vi ha matproduktion via fiske där. Det finns ju andra typer av vattenbruk, fiskodlingar och algodlingar, bland annat, som också är matproduktion, säger Lina Kinning.
Ofta har man villkor i de tillstånd som ges. Utgångspunkten är att det inte ska drabba någon negativt. Det som händer om man inte kan fiska i en park och tränger undan fiskenäringen är att man vindkraftsbolaget åläggs kompenserande åtgärder, man får betala för att någon inte ska förlora inkomst.
Olika exempel
I Storbritannien, Frankrike och Irland finns olika exempel på hur man kompenserat för inskränkningar i fiskemöjligheterna. I Skottland satsades pengar i en fond för en dialog om olika utvecklingsprojekt för de berörda. I Frankrike ålades man årligen miljoner på investeringar i marknadsföringen och förädlingen av fiskets produkter. På Irland skapades en gemensam organisation med företrädare för fisket, för rederinäringen och för vindkraften för att ta fram de vindkraftsområden som man vill ha.
Man har också på vissa områden tagit med möjligheten till alternativa arbetstillfällen där fiskare med sina båtar också anlitats för tillsyn och underhåll av vindkraftsparkerna.
– Det som driver den här utvecklingen är energiomställningen och den gröna omställningen för att vi skall bli mer självförsörjande på el och kunna ställa om till klimatvänlig el och skapa jobb i den här sektorn. Det är i slutänden i mycket en näringspolitisk fråga, säger Lina Kinning.
Hon säger att dialogen nu är igång med representanter för fisket och hon tror att man successiv kommer att kunna lämna diskussionerna i det här höga tonläget och komma in en mer konstruktiv fas så småningom om olika sätt att hitta en fungerande samexistens mellan fisket och vindkraften.
