Efter drygt ett decennium av upprepade påtryckningar från EU-kommissionen på Sverige att anpassa vattenkraften till EU:s vattendirektiv trädde ny svensk lagstiftningen i kraft den 1 januari 2019. Enligt de nya bestämmelserna ska Sveriges runt 2 000 vattenkraftverk förses med moderna miljövillkor.
I samband med att den nya lagstiftningen infördes fick Havs- och vattenmyndigheten, Svenska kraftnät och Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en nationell plan för det här arbetet. Med förslag på när i tid som de olika vattenkraftverken ska miljöprövas i så kallad omprövning av befintliga tillstånd. I oktober 2019 lämnade de sitt förslag till regeringen som i juni 2020 beslutade att anta planen.
Samtidigt bestämdes också att länsstyrelserna ska ansvara för en samverkansprocess med vattenkraftverksägarna innan de lämnar in sin ansökan till Mark- och miljödomstolen om nya miljövillkor för deras verksamhet. Förutom kraftverksägarna ska också kommuner och intresseorganisationer få möjlighet att delta i den här samverkan.
För att sprida ut arbetsbördan för domstolar och myndigheter kommer de 2 000 miljöprövningarna ske jämnt fördelat under 20 års tid med start år 2022 enligt tidsplanen i den nationella planen.
Vattenkraftverken är organiserade i så kallade prövningsgrupper med närliggande kraftverk tillsammans. Havs- och vattenmyndigheten har fått ansvaret att föra en förteckning över prövningsgrupperna. Myndigheten är också ansvarig för att vägleda länsstyrelserna i arbetet med omprövningarna, och för att följa upp arbetet med den nationella planen.
Åtgärderna för miljöanpassning kommer att variera. Här Ellenö kraftverk med Ellenö kvarn till höger. Foto: David Nyberg
Anders Skarstedt är utredare på Havs- och vattenmyndighetens miljöprövningsenhet och leder även myndighetens arbete inom Programmet vattenkraft och vattenmiljö, där de samlat projekt som kopplar till arbetet med omprövningen av vattenkraften. Han berättar att länsstyrelserna har startat upp samverkansprocesserna för de prövningsgrupper vars kraftverksägare står först i turordningen i den nationella planen.
– Efter samverkansprocessen ska var och en av de olika vattenkraftsägaren skriva ihop sin ansökan om omprövning för respektive kraftverk och lämna in den till Mark- och miljödomstolen, säger Anders.
När kraftverksägaren skickar in sin ansökan om omprövning skickas den även ut till olika myndigheter, som länsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och Naturvårdsverket. Dessa fyra myndigheter kommer samordna sig i de här prövningarna för att undvika dubbelarbete.
– Ansökan skickas också ut till kommunen och till enskilda som blir berörda, vilket vanligtvis är de som har fastigheter alldeles i närheten. Man brukar också skicka den till några miljöorganisationer och även kungöra ansökan i tidning så att vem som helst har möjlighet att skriva synpunkter och delta på förhandlingar, säger Anders.
Många små kraftverksägare har uttryckt en oro över att länsstyrelsernas krav och domstolarnas beslut ska innebära att de inte kommer kunna driva sin verksamhet vidare. Anders menar att det i de här diskussionerna ofta har varit ett överdrivet stort fokus på länsstyrelsernas inställning till vad för åtgärder som bör göras vid kraftverken.
– Det är ganska vanligt att vattenkraftsägare blir upprörda när länsstyrelsen säger att de tycker att ett visst vattenkraftverk borde avvecklas. Men det är inte detsamma som att det faktiskt blir så i slutändan, säger Anders.
– För hur många av kraftverken som man från myndighetshåll kommer driva linjen att det ska avvecklas är jättesvårt att säga eftersom det inte finns någon sådan nationell sammanställning. Det är också viktigt att komma ihåg att även om länsstyrelsen för fram den synpunkten att det här är ett vattenkraftverk som de bedömer borde avvecklas till förmån för naturvärden, så är det ändå så att det är domstolen som gör den sista avvägningen. Och domstolen behöver inte alla gånger gå på länsstyrelsens linje.
Målsättningen är att den årliga elproduktionen inte ska minska med mer än 1,5 terawattimmar som en följd av miljöanpassningen av vattenkraften. Här Fossumsbergs kraftstation i Uddevalla. Foto: David Nyberg
Anders påpekar att regeringen i samband med beslutet om den nationella planen tydliggjorde att de menar att det i första hand borde vara möjligt att göra miljöanpassningar så att kraftverken inte ska behöva läggas ned utan att de ska kunna fortsätta att drivas vidare. Till exempel genom att man bygger en fiskväg runt kraftverket.
– Men det kan ju också finnas platser där det inte är nödvändigt med en fiskpassage. På vissa ställen kan det till exempel ha varit ett naturligt vandringshinder redan innan kraftverket byggdes, och att man då kanske inte behöver bygga en fiskpassage. Där kanske det finns andra miljöåtgärder som är bättre. Så man måste titta specifikt på varje enskild plats för att se vad som är den mest lämpliga åtgärden just där, säger Anders.
I den nya lagstiftningen om miljöanpassning av vattenkraften framgår det att omprövningarna inte får leda till att alltför mycket elproduktion går förlorad, med en målsättning om att den genomsnittliga årsproduktionen av vattenkraftsel inte ska minska med mer än 1,5 terawattimmar. Det framgår även att man ska försöka behålla största möjliga reglerförmåga i elproduktionen.
– Vattenkraften har en viktig funktion nu när vi ska få in mer och mer förnybara energikällor i elsystemet. Sol- och vindkraft går inte att planera på samma sätt som vattenkraften. Dagar då det blåser mycket och vindkraften går för fullt behöver du inte producera lika mycket vattenkraftsel. Och dagar när det inte blåser lika mycket finns vattenkraften där som man kan använda istället, säger Anders.
Förutom kraftverksägarnas oro över att domstolen ska besluta att kraftverk och dammar måste rivas ut finns det också en oro över att eventuella miljöåtgärder som de blir ålagda att göra i de fall kraftverket får vara kvar blir så omfattande och dyra att de inte kommer ha råd att göra de åtgärder som domstolen kräver.
– Ja, det är ju en oro som har funnits med hela tiden. Och i samband med att riksdagen beslutade om de här nya bestämmelserna så bildade Sveriges åtta största vattenkraftsägare en särskild fond som heter Vattenkraftens miljöfond och som de lade in 10 miljarder kronor i, säger Anders.
Vattenkraftsägarna kan få stöd från Vattenkraftens miljöfond för de åtgärder som måste vidtas. Här Dyrtorps kraftverk i Färgelanda. Foto: David Nyberg
Alla vattenkraftsägare som är med i den nationella planen för omprövning av vattenkraften kan söka pengar från Vattenkraftens miljöfond. Ersättningen får man sedan i efterhand för både kostnader för miljöförbättrande åtgärder som man blivit ålagd att utföra och för domstolskostnader.
Dessutom ersätter fonden även en stor del av eventuella produktionsförluster som uppkommer på grund av nya fiskpassager eller av att kraftverk och dammar tas bort. Däremot ges inte ersättning för exempelvis kraftverksägarens arbetstid som arbetet med omprövning av tillståndet tagit i anspråk.
– Det finns alltså en finansieringsform för de här vattenkraftsägarna så att de inte behöver betala hela kostnaden själva. Sen kan det vara så att även den här lilla procentandelen som de sannolikt behöver betala själva kan vara betungande.
