Fiskberedningen har gamla anor på Västkusten och Ellös är en av platserna där man tagit emot fångsterna från fisket. Här byggde KF-ägda Foodia en gång upp den fabrik som företaget nu bedriver verksamhet i, sedan 1991 var det Fiskberedning Paul Mattsson AB som var huvudman och sedan några år har fiskarnas organisationer i olika konstellationer varit med som ägare.
Från årsskiftet är det nu SVC, Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund, som är helägare av bolaget, som också fått tillbaka namnet Sweden Pelagic AB.
VD är Martin Kuhlin som med en bakgrund som fiskegrossist i eget bolag i Göteborg rekryterades av ägarna till fabriken i Ellös 2015. Han visar runt i anläggningen som har en högt automatiserad produktion.
– Vi investerar och moderniserar successivt både produktionsanläggning och lokaler, säger Martin Kuhlin.
Anläggningen ligger precis vid kaj och fiskebåtarna kommer direkt från sillfisket till Ellös. Det är inte de största trålarna som kommer dit, det sätter djupet stopp för.
– Redan 2014 började vi diskutera en kaj på pontoner och en eventuell muddring med kommunen. Det skulle kosta 11-12 miljoner, och det är inte en kostnad som vi kan ta själva, även om vi skulle kunna få en del av kostnaden i EU-stöd, säger Martin Kuhlin.
Han konstaterar att det inte är rimligt att sjöfarten och fiskeindustrin skall behöva stå för infrastruktur som hamnarna helt på egen hand, när staten helt och hållet betalar vägar och järnvägar. Det är också en fråga som Fiskekommunerna i Bohuslän driver för att få staten att ta en kostnad som även för kommunerna är en tung belastning.
Om det skall finnas en framtid för beredningsindustrin i Ellös i nuvarande form hänger också på om det går att få till stånd en rening av det avfallsvatten som bildas i processen. Man har dels egen rening i dag i ett första steg, därefter fortsätter reningen i kommunens reningsverk. Nya lagkrav ställs nu på bland annat kväverening och för att möta detta och även säkerställa en kapacitet inför framtida behov på Orust skall kommunen bygga ett nytt reningsverk och diskussioner pågår hur beredningsindustrin skall kunna lösa sin del.
– Diskussionerna förs i en konstruktiv anda, säger Martin Kuhlin.
För Ellös är beredningsindustrin för många en del av ortens själ. Dessutom har ett 30-tal personer sin utkomst härifrån, varav 14-15 heltidsanställda och 25-30 visstidsanställa med upp till 80-procentig tjänst. När vi är på besök har en last med sill precis gått igenom produktionsprocessen, och man håller på med städning och rengöring av maskiner och utrymmen. Sen är det lugnt tills nästa båt kommer.
– Vi har högsäsong från augusti till december. Det beror på att tillgången på sill är störst då. Sedan är verksamheten mer sporadisk fram till mars. Under våren och fram till juli finns det i princip ingen sill alls och följaktligen ingen verksamhet här, säger Martin Kuhlin.
Det är alltså sill, som delas in i sill och skarpsill, som är det som Sweden Pelagic sysslar med. Sillen kommer framförallt från Skagerack, Kattegatt och Nordsjön.
– För tillfället på grund av kvoterna i mindre grad från Skagerack och mer från Nordsjön, berättar Martin Kuhlin, som konstaterar att tillgången i Skagerack varierar kraftigt.
– För några år sedan fick vi 4-5 gånger så mycket sill därifrån. Före dess inget alls under en period, säger han.
12.000 ton sill tas in från båtarna varje år och av det blir 40 procent rensade fileer och i konserverade hela eller i bitar i tunnor, som sedan levereras till kund. De resterande 60 procenten, som utgörs av huvud, ben, fenor och inälvor, säljs för fiskmjölsproduktion.
Den största delen av försäljningen går på export, framförallt till Baltikum, Polen och Tyskland.
– Tyskland och Polen är riktigt stora konsumenter av sill, säger Martin Kuhlin.
Han berättar att de emellertid äter sillen mycket surare än den vi svenskar stoppar i oss.
– Därför har vi en kontinental och en svensk lake som vi lägger in sillen i beroende av vart den skall gå, säger Martin Kuhlin.
Idag är det som sagt enbart Ellösanläggningen i Sverige som har en fullständig produktion av inlagd sill i tunnor. SVC äger även en anläggning i Västervik, som man planerar att lägga ned efter årets säsong. Där lägger man inte in utan fryser sillen och säljer den så.
– En sådan anläggning har man också på Gotland och den är tänkt att vara kvar, säger Martin Kuhlin.
