– Vårt välstånd bygger på andras fattigdom

Som antropolog och professor i humanekologi med fokus på relationen mellan natur och samhälle i olika kulturer och i olika tider har Alf Hornborg en lite annorlunda syn på kopplingen mellan rika och fattiga länder jämfört med de flesta ekonomer och beslutsfattare i vår del av världen.

Uppfattningen att fattiga länder i Sydostasien, Sydamerika och Afrika ligger efter oss på en sorts tidslinje och att bara vi har tålamod och samtidigt hjälper dem att utvecklas så kommer de så småningom komma upp i ett liknande välstånd som vi ger Alf Hornborg inte mycket för.

Han menar i stället att vårt välstånd och höga materiella standard är helt beroende av att människor i andra länder långt bort fortsätter att ha det betydligt sämre än oss.

Om det inte vore för deras mycket låga löner, dåliga arbetsförhållanden och företagens minimala miljöhänsyn hade vi inte haft råd med tillnärmelsevis så mycket teknik, elektronik, kläder och mat som vi har idag.

Det här ojämna handelsutbytet skiljer sig enligt Alf Hornborg egentligen inte särskilt mycket från slaveriet i USA på 1700-talet som försåg Europa med socker, tobak och bomull.

Inte ens dagens så kallade gröna teknik med solceller, vindkraft och elbilar slipper undan det här resonemanget.

– Vi får ofta höra att det är så billigt med fotovoltaisk solenergi, men det är för att solcellerna är tillverkade i Kina, med billig arbetskraft och billiga jordartsmetaller. Och man använder kolkraft för att framställa dem, säger Alf Hornborg.

Solceller beskrivs ofta som ett miljövänligt och klimatsmart sätt att producera el men Alf Hornborg är skeptisk. Foto: David Nyberg

I vår strävan att bli hållbara i Europa har vi enligt Alf Hornborg bara förskjutit problemen till andra delar av världen.

– All den teknik som vi sa att vi ska använda oss av för att ta oss ur fossilbränslesamhället upprepar samma mönster som vi inte tycker om med fossilbränslesamhället, nämligen att vi får en tilltagande klyfta mellan rika och fattiga, och en tilltagande miljöförstörelse, strax utanför vårt synhåll, säger Alf Hornborg.

– Vi har förskjutit det till Afrika, till Kina, till Sydamerika, och så sitter vi i Sverige och tycker att vi är så duktiga här som har fått ner våra koldioxidutsläpp. Men det är en global fördelningsfråga. Teknik är en global fördelningsfråga.

I produktionen av både solceller, vindkraftverk och batterier används förutom fossila bränslen även metaller som bryts i gruvor som ofta ligger i fattiga länder runtom i världen.

Om vi i stället skulle bryta alla dessa mineraler, förädla dem och tillverka alla komponenter och de slutliga produkterna i västvärlden menar Alf Hornborg att varorna på grund av de högre lönekostnaderna skulle bli väldigt mycket dyrare.

Dessutom skulle det behöva öppnas väldigt många fler gruvor och vår natur skulle snabbt förstöras på liknande sätt som sker i många fattiga länder idag.

– Utan de globala handelsflöden som ekonomerna hyllar som frihandel så skulle vi inte ha etanolbilar, solpaneler eller vindkraftverk, därför att de bygger på exploatering av andra delar av världen.

Så du tror inte alls på de här teknikerna?

– Jag tror definitivt att det kommer finnas några länder som kommer ha solkraft, men det är inte en lösning för världen. Koldioxidutsläppen är en global problematik. Så om du sitter i ett rikt land och säger att vi släpper inte ut någon koldioxid, men bara har skickat över koldioxidutsläppen till Kina, så kommer dina barnbarn inte må bättre av det om hundra år.

För att komma till rätta med de globala utmaningarna med miljöproblem och extrem fattigdom menar Alf Hornborg att vi måste förändra det ekonomiska systemet. Han föreslår att vi börjar med att införa en ny sorts lokala pengar för att uppmuntra människor att handla lokalproducerat hellre än importerat. Foto: David Nyberg

När jag påpekar för Alf Hornborg att hans beskrivning av dagens situation inte känns särskilt upplyftande och frågar om vi inte behöver tänka positivt för att över huvud taget ha kraft att åstadkomma den förändring som krävs svarar han att han inte ger mycket för den typen av positivt tänkande.

– Att säga att vi löser det hela med lite ny teknik är för mig ett sätt att invagga sig själv och andra i en falsk trygghet och en falsk tilltro till någonting som faktiskt inte är på gång. Utan det gäller att ta det här på yttersta allvar.

Alf Hornborg medger att han själv inte har mått särskilt bra av att tänka på det här, och inte minst när han tänker på hur livet på den här planeten kan komma att se ut för hans fem barnbarn när de förhoppningsvis fortfarande lever i slutet av det här seklet.

Men han menar att vi måste våga se den bistra sanningen om vart vår planet är på väg och vad det är som har gjort att vi hamnat där vi är idag för att vi över huvud taget ska kunna ta nya bättre beslut nu och vända utvecklingen åt ett annat mer önskvärt håll framåt.

– Om vi bara fortsätter att designa ny teknik och sen upptäcker att vi inte har råd med den, eller att det inte alls minskar de globala koldioxidutsläppen, utan bara flyttar på dem, då har vi ju inte löst problemen, vi har bara förskjutit dem utom synhåll.

Idag har Alf Hornborg passerat pensionsåldern och har dragit ner kraftigt på sina uppdrag för Lunds universitet där han jobbat som professor i humanekologi under de senaste 30 åren.

Men han minns fortfarande mycket väl hur han redan i ungdomen förfärades över de stora klyftorna i världen mellan rika och fattiga och över hur mänskligheten behandlade naturen och då inte minst de vilda djuren som till exempel noshörningar och elefanter.

Tyvärr kan han nu konstatera att utvecklingen har fortsatt åt helt fel håll under hela hans vuxna liv.

– Bara fem procent av de landlevande ryggradsdjuren i världen idag är vilda. Resten består av tamboskap eller människor. Så mänsklighetens verksamhet har hela tiden expanderat på den biologiska mångfaldens bekostnad, säger Alf Hornborg.

Alf Hornborgs engagemang för ett mer rättvist och ekologiskt hållbart samhälle började redan i tidig ungdom. Nu när han passerat pensionsåldern kan han konstatera att mänsklighetens verksamhet fortsatt att expandera på den biologiska mångfaldens bekostnad under hela hans vuxna liv. Foto: David Nyberg

Han påpekar också att den pågående massutrotningen av arter verkligen inte är det enda problemet som vi har ställt till med. Utan att trenderna snabbt går åt helt fel håll när det gäller väldigt många olika hållbarhetsparametrar.

När vi förändrar klimatet, skövlar naturen och sprider avfall och miljögifter omkring oss drabbar det inte bara de vilda djuren utan vi förstör samtidigt de livsuppehållande funktioner som vi själva är helt beroende av för vårt välmående och vår överlevnad.

Alf Hornborg säger att det är viktigt att komma ihåg att det inte är så att mänskligheten i stort vill ha det så här, utan att det som driver de här processerna är att några få miljardärer vill förränta sina pengar så mycket som möjligt.

Det är lätt att inse att de fattigaste människorna i världen inte har gynnats av den här utvecklingen. Men Alf Hornborg menar att inte ens välmåendet hos oss genomsnittliga invånare i den rika delen av världen har ökat särskilt mycket till följd av den ökande konsumtionen som överutnyttjandet av planetens naturresurser har möjliggjort.

– Jag minns hur det var att leva i Sverige för 50 år sedan, det var inte fel. Jag vet inte vad jag skulle sakna om jag flyttades tillbaka 50 år. Okej, jag skrev på skrivmaskin i stället för dator, och vi hade bara två tv-kanaler. Men vi var inte mindre lyckliga.

Han berättar att han håller med degrowth-, eller nerväxtrörelsen, i kritiken mot vårt nuvarande tillväxtberoende samhälle där de bland annat brukar påpeka att oändlig tillväxt på en ändlig planet är en omöjlighet.

– Det är naturligtvis så. Vi lever ju redan över våra tillgångar på det här jordklotet. Om alla skulle leva som genomsnittliga européer eller amerikaner så skulle det behövas ytterligare tre eller fyra planeter. Så det är ju uppenbart att alla inte kan leva med den levnadsstandard som vi har nu.

När vi förändrar klimatet, skövlar naturen och sprider avfall och miljögifter omkring oss som en följd av mänsklighetens ständigt ökande konsumtion gräver vi vår egen grav, menar humanekologiprofessorn och författaren Alf Hornborg. Foto: David Nyberg

För att få till en verklig förändring mot ett hållbart samhälle menar Alf Hornborg att vi måste förändra kärnan i dagens ekonomiska system som gynnar de rikaste och missgynnar de fattigaste och de naturliga ekosystemen, nämligen våra moderna pengar.

– Om man går tillbaka 200 år så var det få människor som hade sådana pengar som vi har idag som gör att allting kan bytas mot allting annat. Pengar som vi tycker är självklart men som jag menar är roten till allt ont.

Han anser att det faktum att vi här i den rika delen av världen genom att köpa exempelvis kläder från andra sidan jorden kan byta en av våra arbetstimmar mot fem arbetstimmar från någon som sitter i en fabrik i Malaysia är en viktig orsak till de globala orättvisorna.

Alf Hornborg kallar den här typen av pengar som man kan använda till att byta till sig vad som helst för allsyftespengar, och han menar att det egentligen är ett mycket konstigt påfund. Men att vi inte inser det eftersom vi är så vana vid dem och själva är en del i systemet.

Precis som att reglerna i brädspelet Monopol är skrivna av människor och skulle kunna ändras om vi ville det så är även reglerna för den globala ekonomin skapade av människor.

– Det är inte så att vår ekonomi är skriven i sten, den är skapad av människor och kan därför också skrivas om av människor, och det är den föränderligheten och öppenheten som vi oftast inte ser.

På frågan vad han har för tankar om hur systemet skulle kunna förbättras svarar Alf Hornborg att det egentligen inte ingår i hans uppdrag som professor i humanekologi att komma med förslag på förändringar, utan att hans uppdrag har varit att beskriva verkligheten så som den ser ut.

Men eftersom många av hans studenter genom åren har frågat honom om just detta har han gjort det ändå. Alltså skissat på ett alternativ till dagens ekonomiska modell.

Om Alf Hornborgs förslag att komplettera våra vanliga pengar med lokala pengar som bara kan användas för att köpa varor och tjänster som producerats i närområdet blir verklighet menar han att det skulle bli lättare att få lönsamhet i exempelvis småskalig matproduktion. Foto: David Nyberg

Alf Hornborgs förslag är att våra vanliga allsyftespengar kompletteras med en ny typ av pengar som delas ut till alla invånare i landet varje månad i form av en universell basinkomst som bara kan användas till att köpa varor och tjänster som är producerade lokalt.

– De här pengarna kan du använda till att köpa potatis som har odlats några kilometer utanför stadsgränsen. Du kan anlita skräddaren för att lappa dina trasiga jeans. Du kan gå till skomakaren för att få dina skor lagade, säger Alf Hornborg.

Huvudsyftet med de komplementära lokala pengarna skulle vara att motivera människor att handla lokalt i stället för importerat i de fall där det är praktiskt möjligt. På så sätt tänker sig Alf Hornborg att både tid och naturresurser skulle frigöras för de människor i det globala syd som idag producerar produkter åt oss. Tid och resurser som de då skulle kunna använda till sig själva i stället för till oss.

Alf Hornborg menar att de allra flesta vill göra ekologiskt och socialt hållbara val men att dagens ekonomiska system gör att det ofta är billigare att göra precis tvärtom.

– Men om det blir ekonomiskt gynnsamt för den enskilde medborgaren att leva hållbart, då kommer de också att göra det, och det här tror jag är sättet att göra det på.

I och med att allsyftespengarna inte skulle tas bort utan bara kompletteras med de lokala pengarna skulle vi även fortsättningsvis kunna köpa mediciner, elektronik, datorprogram och annat som kräver en större marknad för att kunna produceras, på den globala marknaden.

För att de lokala företagarna ska motiveras att ta emot de här lokala pengarna som betalning för sina varor och tjänster tänker sig Alf Hornborg att myndigheterna erbjuder sig att växla tillbaka en viss mängd av deras lokala pengar varje månad till vanliga pengar.

– Det här skulle göra det mycket lättare att bedriva företagsamhet på lokalplanet. Väldigt många av dem som i vanliga fall skulle slås ut av de stora kedjorna som importerar saker utifrån får plötsligt en möjlighet att tjäna ganska bra.

Eftersom Alf Hornborgs tanke är att staten i och med detta skapar helt nya komplementära pengar blir själva utbetalningarna ingen stor kostnad. Den stora kostnaden blir i stället inväxlingen av de komplementära pengarna till vanliga allsyftespengar.

Genom att införa lokala pengar menar Alf Hornborg att man skulle kunna göra det ekonomiskt gynnsamt för konsumenter att göra hållbara val i stället för som idag då det ofta är billigare att köpa varor producerade på andra sidan jordklotet än i närområdet. Foto. David Nyberg

Alf Hornborg menar att staten skulle kunna finansiera det här genom alla de kostnadsbesparingar som han tänker sig att den här reformen skulle leda till.

Stora summor pengar skulle exempelvis kunna sparas in på kostnader för bygge och underhåll av vägar när fler av våra varor produceras lokalt.

Minskat behov av transporter skulle också göra omställningen till ett fossilfritt och klimatneutralt transportsystem både enklare och billigare.

– Idag kör vi varor kors och tvärs över hela planeten med stora fartyg, med flygplan och med lastbilar. Jag menar att om den här reformen skulle genomföras så skulle transporterna radikalt minska, och den största vinsten med det är ju naturligtvis att koldioxidutsläppen skulle minska.

En betydande andel av den här reformen menar Alf Hornborg skulle kunna finansieras genom att delar av pensioner, sjukpenning, arbetslöshetsersättning och andra socialförsäkringar skulle kunna betalas ut i den komplementära valutan i stället för i vanliga pengar.

Dessutom menar han att mycket av vår tids ohälsa är en konsekvens av det samhälle som våra moderna pengar skapar och att det därmed finns mycket pengar att spara in även där.

– Detaljerna kring hur en sådan här reform skulle se ut kan man ju diskutera. Men det jag framför allt vill säga är att det viktigaste är att förändringen inte i första hand handlar om hur man förändrar tekniken, utan att det handlar om hur vi förändrar pengarna, säger Alf Hornborg.