– Vi blev inspirerade av hockeyn när de hade ett disco i mellandagarna, så vi ordnade det som en sportlovsaktivitet, säger Sofia Wehlin Axelsson, ordförande i Uddevalla konståkningsförening.
Sofia berättar att 110 barn dök upp på isdiscot för att åka skridskor bland blinkande lampor och rök, med ljus, spellista och fikabord ihopsatt av engagerade föräldrar.
– Det känns bra att vi som förening kan vara med och bidra till en sådan här aktivitet.
Deltagande i VM
Konståkning har funnits i Uddevalla sedan 1962 som en sektion inom IFK Uddevalla. 1978 bildades Uddevalla konståkningsförening (UKF). Föreningen tränade först på Prostängen på södra sidan av Bäveån, men 1984 flyttade man till Fridhemshallen. UKF har haft framgångar med både singelåkare och teamåkning, bland annat SM-silver och deltagande i VM.
Föreningen, som drivs av en styrelse bestående av föräldrar till åkare, får sina inkomster från evenemang som exempelvis isdiscot, den årliga isshowen samt från träningsavgifter.
– Vi har vissa försäljningsaktiviteter också men det försöker vi hålla mer frivilligt nu för tiden, förklarar Sofia.
Engagerade
– Alla som arbetar för föreningen gör det ideellt förutom våra tränare som är anställda, så föräldrar får vara med och bidra på olika sätt. Inför idag har någon handlat till kiosken, någon har ordnat med ljud och ljus. Vi har delat på sysslorna och väldigt många har varit engagerade, så det är väldigt roligt.
Sofia Wehlin Axelsson är ordförande i UKF. Foto: Josephine Jonäng
Över hela landet har konståkningsintresset de senaste åren ökat, vilket på endel håll lett till att vissa föreningar inte kan ta in fler åkare samt att ishallarna inte räcker till. Sofia Wehlin Axelsson berättar att UKF upplevt ett väldigt uppsving de senaste två säsongerna.
– Skridskoskolan är väldigt populär. Förra året så fick vi införa intagningsstopp för att kunna ta hand om alla och se alla, det var så många, säger hon.
Uddevalla konståkningsförening ingår i Bohuslän-dals konståkningsförbund tillsammans med konståkningsföreningarna på Tjörn, i Stenungsund, Strömstad och Lysekil. Bohuslän-dals ledamoten Alexandra von Essen berättar att svensk konståkning är en av de störst växande sporterna i hela landet. Hon menar på att det ökade intresset beror på flera olika saker.
Breddsport
– Det finns ett ställe i stan att gå till om du vill lära dig åka skridskor, det finns inte flera olika klubbar, så även om du vill spela bandy eller hockey så lär man sig att bli riktigt bra i skridskoskolan. Sedan håller svensk konståkning på att bli mer harmoniserat där vår ambition är alla på is hela livet ut. Konståkning har också förändrats och blivit en breddsport jämfört med tidigare, därför har vi sett en ökning av antal utövare de senaste tio åren, förklarar hon.
Alexandra von Essen lyfter även den inviduella utvecklingen till varför sporten gör sig så populär.
– I sporter som konståkning, gymnastik och kampsport tränar du din egen kropp för din egen skull. Det passar många ungdomar. Det kommer en del press med att spela i ett lag, det ifrågasätts varför man inte passade eller spelade på visst vis. Man har möjlighet att vara sig själv och ingen annan ”drabbas” när man gör två piruetter istället för sex.
Skridskoskola
I UKF finns 120 aktiva åkare, där ett 50-tal av dem är tre till fyra år gamla och går i skridskoskola.
– Det är där man börjar och sen kan man gå vidare till nybörjargrupp. Vi har väl ungefär 45 tävlingsåkare. Den yngsta som tävlar är åtta-nio år upp till kanske 16 år. De tävlar alla i system ett, som är första nivån som tävlingsåkare, berättar Sofia.
Tiden på isen får konståkarna dela med bland annat Uddevalla Hockey klubb.
– Det är huggsexa om tider. Det är klart att man alltid vill ha mer tid, men det är ändå bra med tider. Det är lite ge och ta, om hockeyn har tävlingar så får vi ställa in träning och tvärt om. Där har vi bra dialoger med hockeyn, säger Sofia Wehlin Axelsson.
Fridhemshallen är beläget en bit utanför centrum, en placering som Sofia Wehlin Axelsson tycker kunde varit bättre.
– Standarden på hallen är bra men läget kan man ju säga något om. Det går inte att ta sig hit speciellt lätt med kollektivtrafik till exempel och det underlättar ju inte för barn och unga. När de byggde nytt badhus nu senast och det blev fint där så tänker man ju att det hade varit bra att kombinera.
Sofia avslutar med att säga att det roligaste med föreningsengagemanget är att se hur barnen brinner för sporten.
– För de som tränar fyra till sex dagar i veckan så är det en stor del av deras liv. De utvecklas i sin takt och har sina egna mål. De är i alla åldrar och på alla nivåer och det blir en väldigt fin sammanhållning.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
