– Det kan bli spel på en marknad på dagen och visstuga på kvällen, säger sångerskan och röstpedagogen, som har rötter att brås på när det gäller att resa och uppträda.
Rosa Moa Brynnel är för oss som varit med ett tag mest känd under namnet Moa Brynnel. Med visor, folksånger och kulningskonst har hon underhållit oss ensam och i olika konstellationer under lång tid. Egensinnig som hon är, och som man kan vara när man är ung, bestämde hon en gång att hon ville heta Moa och så blev det. Men numera har hon alltså återgått till att också använda sitt dopnamn och det gäller för oss andra att lära oss det.
Lite passar det bra nu med positivet och den anknytning det ger till hennes släkts historia på mammans sida.
– De var av ett resandefolk och mina morföräldrar reste bland annat runt på marknader med musik och filmvisning, berättar Rosa Moa.
Efterforskningar
Hon har i sina efterforskningar kommit fram till att det kan vara så att man är en del av det jeniska folket, ett resandefolk med rötter i Västeuropa och med keltiskt ursprung. Mammans familj hette Brandt, ett inte ovanligt namn hos detta folk.
Rosas mormor hette Bernhardina och spelade harpa. Tillsammans med familjen reste hon runt med familjen på marknader och tillställningar och spelade i det Brandtska Kapellet. Under en tid visade man också film i ett speciellt tält man hade med sig.
– Det finns faktiskt skildrat i en av Harry Martinssons böcker, Vägen ut, där huvudpersonen som dräng besöker just ett tält med orkestermusik och filmvisning, berättar Rosa Moa.
Huvudpersonen är inte imponerad av damen som tar betalt och vill ha ut så mycket som möjligt av besökarna, men blir överväldigad av både musiken och filmvisningen när den kom igång.
– Det var gamla grejer med en brinnande lampa som skulle tändas i projektorn, som vevades för hand, berättar Rosa.
Forshällatrakten
Bernhardina hade gift sig med sin kusin som hette Brandt och var alltså från samma släkt och folk. Rosa Moas mamma Greta var den yngsta i syskonskaran och när hon tillsammans med sin resande familj kom till Forshällatrakten mötte hon sonen till stinsen i Groheds station. De brevväxlade en tid och hon gifte sig så småningom med Erik Brynnel, som blev polis till yrket.
Greta fick lära sig spela cello som en del i den Brandtska Solistfamiljen.
Rosas pappa Erik spelade fiol så barnen Brynnel hade musikpåbrå både från pappa och mamma. Rosa blev röstpedagog med sjungandet vid sidan om. Systern Monica blev operasångerska med sången som yrke.
Röstpedagog
Rosa har både arbetat som anställd röstpedagog och frilansat.
– Jag gillar bäst att vara fri, säger hon.
Nu har hon kompletterat sitt utbud som kulturarbetare med positivet. Det är beställt och nyproducerat av en tysk orgelbyggare i Berlin vid namn Stüber. Det har 10 pipor och därmed 20 toner. Positivet vevas runt och tonerna styrs av pappersband av typen hålkort. Det finns tre till fyra melodier på varje band.
När Västsverige är där vevar Rosa Moa på positivet och bandet som ligger i spelar fram ”Jag har bott vid en landsväg” som Edvard Persson en gång sjöng. När man hör den är det lätt att tänka att vad är egentligen en marknad, ett tivoli eller en stadsfestival av äldre slag utan ett positivspels karaktäristiska musik och toner.
Rosa Moa är ofta ute och sjunger folksånger och har visstugor av olika slag.
– Nu kan det vara så att vi åker ut på en marknad och spelar med positivet på dagen och så har vi en visstuga på kvällen, berättar Rosa Moa.
Hon är ofta på Allégården i Göteborg där de regelbundet har folkmusikkafé. I hemtrakterna i Resteröd har Rosa Moa tillsammans med sonen Dan Fägerquist kört igång sommarverksamhet på en liten scen på Åh stiftsgård med musikframträdanden av olika artister. Verksamheten går under namnet Strandöns Lilla Scen.
– Det har varit väldigt välbesökt och vi kommer att ha ett program där även i sommar. Det kommer ett band från Köpenhamn med romsk balkanfolkmusik, Tumult från Göteborg med folkmusik från hela världen, och Krackels Kapell från Dalarna, säger Rosa Moa.
Men parallellt med detta arbetar man också med att bygga upp en egen scen på tomten där man bor vid Resteröds Strand.
– Dit kommer vi att flytta över verksamheten när den är klar och det kommer att bli Bohusläns minsta scen, berättar Rosa Moa Brynnel, som alltså numera kan lägga till positivspelare på visitkortet.