Högberg inledde intervjun med att säga som hon sagt i tidigare intervjuer, att ponnyridningen är nerbantad på grund av pandemin och att den nu ska öppna upp till vad den var innan pandemin, liksom andra verksamheter inom kommunen. Efter att hon hört vad verksamhetschefen Charlotte Gerd sagt om att hästarna inte vill möta barnen, säger hon så här:
– Jag blir väldigt förvånad nu efter vad jag fått till mig under den här intervjun. Jag gav ett tydligt direktiv om att när vi återgår efter covid ska verksamheten rörande ponnyridningen tillbaka till det som var innan.
Nu har du fått veta att bara en och en halv häst av sju bedöms kunna delta i verksamheten. Hur ska det gå ihop?
– Ja det är det jag måste ta reda på. Förvaltningen och chefer har fått skriftligt från mig om hur verksamheten ska se ut. De har haft ett år på sig att genomföra det. Att det inte gjorts gör mig besviken. Ponnyridningen ska vara och har alltid varit en stor del av verksamheten på Emaus.
Det finns sju hästar och de flesta anses inte passa i verksamheten. Ska de verkligen vara där då?
– Nej så kart inte. Djurens välbefinnande måste alltid komma först och om det inte passar in i verksamheten ska de givetvis inte vara kvar på Emaus.
Roger Hansson, avdelningschef på fritid var också med under intervjun. Han berättade att Emaus består av flera olika delar och målet för verksamheten är att man ska kunna njuta över åldersgränserna. Vi ställde en fråga som kommit in från en läsare till oss i redaktionen.
Om man utvecklar en verksamhet, gör man då det genom att avveckla?
– Emaus har varit en fråga sedan jag började här på förvaltningen och ibland känns det som att man inte vet skillnaden på att utveckla och avveckla. Att utveckla kan ju innebära att allt inte sker på samma sätt som igår och att man inte får det precis som man själv vill ha det.
Roger berättar vidare att förvaltningen fått till sig genom bland annat en medborgardialog man haft, att de önskar sig ett café i gula villan. Annelie inflikar att hur det i så fall ska drivas är inte klart, men att en privat aktör kan vara ett alternativ.
Så här svarade verksamhetschefen Charlotte Gerd på vår tidigare fråga hur man vet om en häst säger ja eller nej:
”Det är en fråga vi arbetar med i våra nätverk: Det handlar om att uppmärksamma och analysera beteenden och signaler. Vad gäller hästar är så kallat smärtansikte och hur hästen placerar sin kropp i en given miljö, allmängiltiga.”
Nätverket har bland annat bestått av Carpe Momentum, Eva Bertilsson. Empatia, Therese Lilliesköld och REDE Djurskyddet Sverige, Helena Risinger.
När vi frågade Gerd om dessa hästarna verkligen ska vara i verksamheten och varför de är kvar där, svarade hon:
– Vi har två som fungerat i den ponnyridning vi haft under pandemin, den ena trivs med det och den andra trivs delvis med det. Hur vi ska göra nu när den delen ska utökas är något vi tittar på. Vi får se om de hästar som gick i häst och vagn accepterar ponnyridningen. Vi har även två pensionärer och en häst som är sjuk. Vi måste ju börja med den här testningsfasen, så att säga.
Hon fortsätter med att säga att behöver vi leverera en viss del ponnyridning då måste vi ha en viss mängd hästar.
Det blir ju ett konstigt svar när man säger att man inte ska avveckla ponnyridningen utan man ska utveckla den, samtidigt som man inte har ponnyer man kan använda i verksamheten. Förstå du hur flera undra hur man ska kunna bedriva en ponnyridning om de hästar som finns inte säger ja?
– Vi kan inte gå från nu till full verksamhet direkt, utan vi får ju jobba oss upp på olika sätt.
Men hur kunde det bli så med tanke på det direktiv som kommit från politiken?
– Enhetens upplevelse är att det inte har varit tydligt kring ponnyridningen hela tiden. Men jag bollar över den frågan till Roger. Vi har arbetat med utgång från djuret och vi har anammat den här nya forskningen som handlar om frivillig hantering och utifrån det valt rätt aktivitet för respektive djur. Nu gäller aktiviteten ponnyridning, så nu får vi se över den. Min uppgift är bara att implementera uppdraget.
Kan ni ha kvar det förhållningssättet nu framöver?
– Den frågan har jag ställt men inte fått svar på.
Vi frågade Roger om han ser du på saken nu efter att ha hört vad Gerd sagt om antalet hästar man kan ha i verksamheten.
– Jag tänker att vi måste vara tydlig med vår kommunikation så att man som medborgare ska veta vad man kan förvänta sig av respektive verksamhet. Det har blivit en miss i kommunikationen här om vad politiken vill med verksamheten. Men det är viktigt det som Annelie säger, att det absolut inte finns några planer att avveckla Emaus.
Roger svarar vidare:
– Rent konstruktivt så är det så att för att kunna åstadkomma och genomföra det som politiken vill, måst vi se över våra förutsättningar. Skulle det vara så att vi inte har hästar som kan eller vill delta i verksamheten, då måste man förändra förutsättningarna. Vi har fått ett anslag och en viljeinriktning, det här ska genomföras men ibland har vi även en annan sida, nämligen att förutsättningarna inte är de bästa och då måste vi titta på det.
Vi frågade Högberg, har man förstått uppdraget rörande ponnyridningen när man svara så?
– Jag har fått till mig att ponnyridningen inte genomfördes på grund av covid, men nu förstår jag att det även finns andra orsaker till det.
Vi frågade även Gerd hur man vet hur en häst säger nej och vem som avgör det samt vilken utbildning personalen har.
– Vi har hjälp av en konsult när vi avgår detta.
Hon berättar vidare att personalen har blandad utbildning med ingen är djurskötare. Alla har dock djurkunskap, menade hon. Vi frågade också hur personalen på Emaus mått kring bland annat allt som skrivits i sociala medier.
– Personalen tycker att det är jobbigt.
Frågan om betesreducerare kom också upp igen och Gerd hävdade att veterinär sagt ja till det. Vi har begärt ut dokument där det styrkts. Men några sådan har vi ännu inte fått.
Så här svarar Jordbruksverket: ”Betesreducerare är inte tillåtet. Undantag kan ske om veterinär har ordinerat rutinmässig användning att ingå i en konvalescensbehandling.”
Vi ställde frågan till Länsstyrelsen, och djurskyddskontrollant Emma Filipsson, säger så här om saken:
– Man ska inte använda betesreducerare mer än nödvändigt och absolut inte dygnet runt. Det kan användas och vi bedömer det från fall till fall. Det är inte något man ska ha långsiktigt utan man ska hitta andra alternativa hagar eller sätt.
Så om du kom ut till en hage där i princip alla hästar gick med detta, hade du reagerat?
– Ja det hade jag gjort. Att det inte finns personal till exempel som kan flytta hästarna, är inte en godtagbar orsak till att använda betesreducerare dygnet runt.
Annelie avslutade mad att säga:
– I en kommunal organisation så är det så här. Politiken talar om vad som ska göras, sedan är det tjänstepersonernas uppgift att tala om hur vi ska uppnå de politiska målen. Det är deras jobb. Jag skrev ett tydligt ordförandeuppdrag för drygt ett år sedan. Vi har fått ta hänsyn till pandemin, nu är den över så nu ska verksamheten tillbaka, gällande ponnyridningen, till vad den var innan. Har man då hästar som inte fungerar i verksamheten, så får man ju se över hur man ska hantera det.
Roger flika in:
– Oavsett orsak och anledning ibland och om verksamheten tycker att man måste göra något stegvis, så är det så man får göra. Men man måste ha klart för sig vad som är målet. Exakt när vi hamnar där är svårt att säga.
Gäller de uppdaterade tiderna för ponnyridning som står just nu på hemsidan?
– Man vet aldrig med djur. Ibland vill eller kan de inte delta i en aktivitet och då måste man ställa in den. De kan bli halta eller sjuka, svarar Gerd.
Hur ska ni kunna utöka från en halvtimmes ponnyridning på måndagar till två gånger i veckan om ni inte har hästar som vill?
– Det som står på hemsidan gäller vecka 39, avslutade Gerd.
