– Örekilsälven hyser mycket höga naturvärden och det är den huvudsakliga anledningen till att vi prioriterar just det här vattendraget. Det finns naturligtvis väldigt många vattendrag i länet men det är här vi ser att vi kan åstadkomma störst miljönytta, säger Daniel Johansson på enheten för vatten- och fiskprojekt på Länsstyrelsen i Västra Götalands län.
Längs den tio kilometer långa älvsträckan från Kärnsjöns utlopp till älvmynningen vid Munkedals hamn i Gullmarsfjorden finns det gott om ruiner och andra rester från förr. De vittnar om den omfattande kvarn- och sågverksamheten som utnyttjade energin i de framrusande vattenmassorna. Älven användes även som flottled från mitten av 1600-talet och fram till 1950-talet.
– Ända från Kärnsjön och i stort sett hela vägen ned till Munkedal faller Örekilsälven rätt mycket i terrängen. Med massor av vattenfall, forsar och strömmar. Den här typen av vattenmiljöer är lite sällsynta av den anledningen att väldigt många fall och forsar i andra vattendrag är bebyggda med kraftverk och dammar, säger Daniel.
Vid Brålandsfallet passerar Bohusleden över Örekilsälven. Foto: David Nyberg
I hela Västra Götaland finns det idag ungefär 300 vattenkraftverk som producerar el och i Örekilsälven ligger endast ett enda av dessa. Det ligger vid Kärnsjöns utlopp precis uppströms området som nu ska bli naturreservat. Alla andra dammar med sågverk och andra verksamheter längs med älven är nedlagda och utrivna sedan många år tillbaka.
– Trots att sågverksindustrin var så pass omfattande här har en stor del av naturvärdena lyckats överleva. Då tänker jag framförallt på laxbeståndet, havsöringen, ål och havsnejonöga. Och färna kan jag också nämna som en typisk art som är beroende av de här strömmande vattenmiljöerna, säger Daniel.
Utöver själva älven är även strandkanterna och skogarna längs med Örekilsälven värda att bevara, förklarar Daniels kollega på länsstyrelsen, biologen Lars-Olof Ramnelid.
– Den skog som står alldeles intill vattendraget bidrar med många olika funktioner som gynnar livet i älven. Det handlar bland annat om att träden skuggar vattnet och ger ett behagligt klimat. Det handlar också om att det faller ned träd i vattnet vilket gynnar insekter som i sin tur blir föda åt fisken, säger Lars-Olof.
Biologen Lars-Olof Ramnelid och projektledare Miljöanpassad vattenkraft Daniel Johansson, intill ruinerna vid Borgmästarbruket. Foto: David Nyberg
En annan viktig funktion som kantträden bidrar med är att de bildar ett rotsystem som fungerar som skydd för småfisk som annars lätt blir uppäten av större fisk.
– Men sen har skogen också ett värde i sig själv. Vi har ganska långa sträckor av dalgången där de branta slänterna ned mot älven täcks av lövskog, ofta ädellövskog. I de äldre delarna av ädellövskogen bildas det allteftersom många olika följdarter som trivs i den typen av skogsmiljöer, säger Lars-Olof.
– Det är allt från mossor, lavar och svampar till snäckor, insekter och inte minst fåglar. Massor av arter som trivs i den här trädmiljön. Man får ofta en väldigt hög artrikedom i den typen av marker.
På grund av de höga naturvärdena är Örekilsälven från Kärnsjöns utlopp till älvmynningen vid Gullmarsfjorden redan sedan tidigare klassad som Natura 2000-område.
– När vi gick med i EU på 1990-talet och Art- och habitatdirektivet implementerades i svensk lagstiftning tog vi på oss att skydda värdefull natur av olika slag. Då blev nästan omedelbart hela den här dalgången inklusive lövskogarna längs älvstränderna ett Natura 2000-område, säger Lars-Olof.
Arbetet med att få till ett verkligt skydd av området i form av naturreservat har däremot tagit längre tid. Processen påbörjades visserligen redan för ungefär femton år sedan, men det är först de senaste fyra åren som arbetet har tagit fart på allvar. Och nu verkar det som att man närmar sig målet. Lars-Olof uppskattar att de kommer vara färdiga med bildandet av naturreservatet i slutet av nästa år.
Försöket med att lägga tillbaka stenblock i älven var lyckat och ledde till en ökning av antalet laxungar. Foto: David Nyberg
Syftet med reservatet är till stor del att skydda området från framtida exploatering genom exempelvis byggnation av vattenkraftverk, industrier och bostadsområden. Det kommer inte heller bli tillåtet att hugga ned träden som står i det blivande naturreservatet.
– Det finns ganska mycket träd här, framförallt lövskog längs ravinbranterna, och då har markägarna naturligtvis rätt till ersättning för att de låter bli att avverka skogen, säger Lars-Olof.
Han förklarar att de tre största markägarna i dalgången är pappersbruket, Munkedals skog och Munkedals kommun och att alla dessa är positiva till planerna på naturreservatet.
Däremot har länsstyrelsen inte kunnat skriva avtal med dem än i och med att de inte har tillräckligt med pengar för tillfället. Men i och med att regeringen i budgeten för 2021, som lämnades till riksdagen i måndags, föreslår en höjning av anslagen till skydd av värdefull natur med 600 miljoner kronor, är han hoppfull om att de kommer kunna göra upp med dem under nästa år.
– Dessutom har vi ytterligare ett 20-tal till största delen mindre markägare utmed älven som berörs av naturreservatet. Där har vi jobbat ganska intensivt de senaste åren med att sluta avtal och där har nästan alla skrivit på nu, säger Lars-Olof.
Betesmark som inte längre används. På västra sidan av älven vid Borgmästarbruket strax nedanför Kärnsjöns utlopp. Foto: David Nyberg
Även av de här markägarna är de allra flesta ganska positivt inställda till planerna på naturreservatet vilket Lars-Olof inte är särskilt förvånad över. Majoriteten av dem är nämligen med i fiskevårdsområdet, och de planerade åtgärderna längs med älven kommer gynna fiskevårdsområdet väldigt tydligt. Dessutom är skogen på ravinbranterna svårbrukad, förklarar han.
– Naturligtvis har vi haft mycket diskussioner med sportfiskeklubben i och med att sportfisket är det stora friluftslivet i dalgången. Eftersom de sköter fisket på ett ansvarsfullt och bra sätt finns det ingen anledning för oss att gå in med några föreskrifter för fisket. Utan det kommer bli samma regler som redan finns och som fiskevårdsområdet själva har beslutat om, säger Lars-Olof.
När det gäller andra delar av friluftslivet i det blivande naturreservatet har länsstyrelsen kontakt med Munkedals kommun, Intresseföreningen Maltes stig vid Saltkällan och med Friluftsfrämjandet angående stigar, leder och liknande.
– Bland annat så förs det samtal om en upprustning av Bohusleden genom naturreservatet. Den är i lite dåligt skick på vissa håll och nu när vi bildar reservat måste vi se till att den uppdateras och blir välskött och lättillgänglig, säger Lars-Olof.
För att göra plats åt timmerflottningen har stora mängder sten flyttats från älvfåran till strandkanten. Foto: David Nyberg
En annan organisation som är med i diskussionerna om det framtida naturreservatet är Västkuststiftelsen. Med hjälp av ekonomiskt stöd från länsstyrelsen tar stiftelsen ett övergripande ansvar för drift och underhåll av många av naturreservaten i Västsverige.
Förutom att ansvara för att exempelvis stigar, eldstäder och vindskydd anläggs och underhålls kan det också handla om att se till att betesmarker hålls öppna med hjälp av nötkreatur, häst och får.
– Den här ravinen har varit betad i väldigt hög utsträckning av nötdjur förr i tiden. De markerna skulle man kunna restaurera till fina trädklädda betesmarker och sedan släppa på djur igen, säger Lars-Olof.
– Diskussioner pågår nu med intresserade markägare och det kommer att ske på lite olika sätt. Utöver att ha djuren på betesmarkerna kan man också låta dem gå i lövskogen så att de får röra sig över större områden. Med omväxlande trädklädda betesmarker och mer sluten lövskog.
Kostnaden för bildandet av naturreservatet uppskattar Lars-Olof till någonstans mellan fem och åtta miljoner kronor. Varav största delen utgörs av ersättningen till markägarna. Utöver dessa åtgärder finns det även långt gångna planer på ännu fler arbeten i det blivande naturreservatet för ytterligare runt sju miljoner kronor. Men de åtgärderna har lagts i ett separat så kallat biotoprestaureringsprojekt.
En av orsakerna till det är att länsstyrelsen inte har tillräckligt med personal för att driva vidare det projektet på egen hand. Istället kommer det fortsatta arbetet med biotoprestaureringsprojektet drivas av Munkedals kommun. Åtgärderna är dessutom så pass omfattande att det krävs tillstånd från Mark- och miljödomstolen innan genomförandet.
Örekilsälvens mynning vid Munkedals hamn i Gullmarsfjorden. Foto: David Nyberg
För att underlätta flottning av timmer i Örekilsälven rensades stora stenar och stenblock bort från älvfåran under alla de år som timmerflottningen pågick. Den största åtgärden som planeras inom biotoprestaureringsprojektet är att återföra dessa stenblock till älven igen. En del av stenen som tagits upp ur älven och använts till byggnader och stenmurar kommer dock få ligga kvar på land av kulturminnesskäl.
– Syftet med att föra tillbaka sten och block till vattendraget är att så långt det är möjligt återställa de naturliga livsmiljöerna för lax och annan fisk i älven, säger Daniel.
Redan 2012 till 2013 åtgärdades en sträcka på ungefär en kilometer av älven genom att stenblock med hjälp av grävmaskin och dumper flyttades tillbaka ut i älven från strandkanterna.
– Och då har vi sett på de provfisken som vi gjorde både innan och efter åtgärden att mängden laxungar ökade markant efter att vi hade återfört block och sten till älven. Med tanke på att de resultaten var så pass positiva så känner vi oss trygga med att vi vill skala upp de här insatserna betydligt, säger Daniel.
En annan åtgärd som ingår i biotoprestaureringsprojektet är naturanpassning av erosionsskydden av krossad sten längs den delen av älven som går genom Munkedals tätort.
– Det skulle till exempel kunna vara att täcka dem med lämpliga jordmassor och sedan låta vegetation växa på dem. Kanske med inslag av träd och buskar. Det skulle öka den biologiska mångfalden i och omkring älven väsentligt.
