Ideella miljöorganisationer har sedan 2005 kunnat söka statligt stöd för arbete med kärnavfallsfrågor. Syftet med stödet har varit att göra det möjligt för miljöorganisationerna att granska och inkomma med synpunkter på kärnkraftsindustrins arbete med det framtida slutförvaret för använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall. Alltså det arbete som de svenska kärnkraftbolagens eget gemensamma bolag SKB, Svensk kärnbränslehantering AB, har ägnat sig åt sedan 1970-talet och som fortfarande pågår.
Den största av de organisationer som fått del av det här stödet är MKG, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, som har sitt kontor i Masthugget i Göteborg. Sedan 2005 har föreningen haft mellan två och tre heltidsanställda, men under de senaste åren har de successivt av ekonomiska skäl tvingats minska personalstyrkan och därmed även den granskande förmågan.
Idag är det endast kanslichefen Johan Swahn kvar och även han kommer försvinna runt årsskiftet. I februari i år fick han besked från regeringen om att det statliga stödet riktat specifikt till miljöorganisationer som granskar kärnavfallsfrågan då kommer fasas ut helt och hållet. På onsdagen i förra veckan fick han veta att årets medel skärs ner med en tredjedel jämfört med i fjol.
– Vi rullar på till årsslutet och sedan finns det inga pengar till nästa år, så vi kommer avveckla kansliet under hösten, säger Johan Swahn.
I alla fall på kort sikt tror Johan Swahn att föreningen kommer finnas kvar på ideell basis utan anställda, men huruvida föreningen finns kvar även några år fram i tiden är han mer osäker på.
Skälet som regeringen anger till att de inte kommer fortsätta finansiera miljöorganisationernas kärnavfallsgranskningsarbete efter årsskiftet är att det inte längre finns något behov av föreningarnas granskande arbete.
Man menar att frågan är avslutad i och med att den dåvarande socialdemokratiska regeringen i januari 2022 beslutade att godkänna kärnkraftsindustrins planer på slutförvar av det använda kärnbränslet på 500 meters djup i Forsmark.
– Men att det sedan pågår en fortsatt prövning i miljödomstolarna i fyra års tid och av Strålsäkerhetsmyndigheten längre än så har de inte tagit hänsyn till, säger Johan Swahn.
Vad tänker du om att ni inte kommer få fortsatt ekonomiskt stöd?
– Problemet är ju att även Kärnavfallsrådet, som var ett kritiskt granskande organ åt regeringen, avvecklades vid årsskiftet. Och sen försvinner miljöorganisationernas egen möjlighet att få resurser för att granska frågan ett år senare.
Johan Swahn säger att han hade haft lättare att acceptera att stödet till miljöorganisationernas granskande arbete nu kommer försvinna om Kärnavfallsrådet fanns kvar. Nedläggningen av Kärnavfallsrådet beskriver han som katastrofalt och till och med mer problematiskt än att stödet till miljöorganisationerna snart upphör.
– Det gör ju att Sverige tappar hela det internationella nätverk som man har byggt upp med motsvarande råd runtom i världen, som också jobbar med att ge oberoende vetenskapliga råd till regeringar i kärnavfallsfrågan, säger Johan Swahn.
Han påpekar att det här innebär att Strålsäkerhetsmyndigheten från och med nästa år kommer vara den enda aktören som har tillräckliga resurser för att granska kärnkraftbolagens arbete i kärnavfallsfrågan.
– Så det kommer inte längre finnas någon egentlig motpart till industrin kvar. Utan nu blir det bara myndigheten och industrin som själva kan förhandla om situationen utan att på allvar granskas av någon, säger Johan Swahn.
Räcker det inte att Strålsäkerhetsmyndigheten granskar?
– Vi tycker att det finns stora problem både med det existerande förvaret för kortlivat radioaktivt avfall i Forsmark som ska byggas ut, och med det planerade kärnbränsleförvaret. Särskilt då med frågan om koppar är ett tillräckligt bra material för att kapsla in det använda kärnbränslet, säger Johan Swahn.
– Strålsäkerhetsmyndigheten har inte hanterat problematiska frågor under de senaste 40 åren på annat sätt än att slutligen bara låta industrin göra precis som de vill. Det kan naturligtvis vara så att industrin har rätt. Men det finns också en stor risk att industrin inte har rätt.
MKG anser att det är mycket troligt att kärnkraftsindustrins planerade kärnbränsleförvar i Forsmark inte kommer kunna hålla människor och miljö säker från farlig strålning från det radioaktiva avfallet under den mycket långa tidsperiod som avfallet är farligt.
Därför skickade MKG tillsammans med flera andra miljöorganisationer i april 2022 in en ansökan om rättsprövning av regeringens godkännande av kärnbränsleförvaret till Högsta förvaltningsdomstolen.
Föreningarnas förhoppning med ansökan om rättsprövning är att den ska leda till att regeringsbeslutet upphävs. Ett viktigt skäl som föreningarna anger till att beslutet bör upphävas är den forskning vid KTH, Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, som visat på stora brister med de kopparkapslar som planeras att användas för att kapsla in kärnbränslet i.
Forskarna har kommit fram till att kopparkapslarna kan frätas sönder alldeles för snabbt och riskerar att kollapsa redan inom 1 000 år. Med tanke på att det använda kärnbränslet som är tänkt att förvaras i kapslarna är farligt i minst 100 000 år skulle kollapsade kapslar efter 1 000 år kunna få allvarliga konsekvenser.
Eftersom kapslarna ska deponeras 500 meter ner i berget och omslutas av bentonitlera räcker det inte med att kapslarna går sönder för att det ska bli problem. Det radioaktiva använda kärnbränslet måste också ta sig upp till ytan för att kunna ställa till med skada för människor och djur.
Både MKG, Mark- och miljödomstolen och det numera nedlagda Kärnavfallsrådet, menade dock att det finns betydande risk att de radioaktiva ämnena tar sig upp till ytan, via grundvattnet.
– Jag tycker att jag ser en stor risk att vi om tusen år har en radioaktiv zon i Forsmark, som vi då måste hantera genom att inte tillåta att människor vistas där, säger Johan Swahn.
Han menar att om planerna så som de ser ut idag på slutförvar av kärnavfall i berget i Forsmark förverkligas är det troligt att området om något eller några tusen år och sedan fortsatt under många tusen år framåt blir så pass kontaminerat att det måste stängas av på liknande sätt som området runt Tjernobyl är avstängt idag.
– Det kan ju inte vara meningen att man ska planera för att människor om tusen år i större utsträckning dör i cancer i de här områdena.
Johan Swahn förtydligar att han menar att människor som dricker vatten och äter mat odlad i området kommer att bli sjuka.
Han nämner också utmaningen att hitta ett sätt att kommunicera om kärnavfallsförvaret och strålningen i det här området till de människor som kommer leva runt Forsmark i en avlägsen framtid.
Svensk kärnbränslehantering AB håller inte alls med kopparkorrosionsforskarna på KTH och framhåller att deras egen forskning visar att kopparkapslarna visst kommer hålla tillräckligt bra. De menar att kapslarna till och med kommer hålla så pass bra i det planerade slutförvaret att bara ungefär en kapsel av 6 000 skulle korrodera sönder på en miljon år.
Nästa steg i arbetet med slutförvaret är miljödomsförhandling i Mark- och miljödomstolen som i enlighet med regeringens beslut från januari 2022 ska utmynna i ett tillstånd för slutförvaret av kärnavfall inklusive villkor för tillståndet.
Samma domstol som i sitt yttrande 2018 inför regeringens beslut 2022 konstaterade att osäkerheten kring kopparkapslarnas hållbarhet var alltför stor för att tillstånd skulle kunna ges kommer alltså få tillbaka ärendet igen för att utforma tillståndet som kärnkraftsindustrin behöver för att kunna börja bygga slutförvaret.
I Sverige finns idag drygt 7 000 ton högaktivt använt kärnbränsle som i väntan på slutförvar förvaras i mellanlagret i Oskarshamn.