Det säger Gunilla Almered Olsson, växtekolog, som kom till Härön första gången 1979.
På Härön i Bohuslän strax norr om Skärhamn har människor bott i långa tider. I sundet mellan ön och fastlandet, Kyrkesund, har tidvis varit en livlig verksamhet i form av fiske, fiskberedning och handel. Numera är prägeln framförallt sommarboende där. Inne på ön, i en långsträckt och ganska smal dalgång från norr till söder, har det bedrivits jordbruk på ett par små fastigheter. Av lite otillgängliga bergsformationer något avskild från Kyrkesund.
Jordbruk
När Gunilla Almered Olsson kom dit första gången 1979 bedrevs det jordbruk med kor, häst, får och hönor. Här hade makarna Edvin och Magda Andersson levt sedan sekelskiftet och fått tre barn, Ragnar, Asta och Erik.
När Gunilla kom dit var det bara Ragnar kvar. Han bedrev jordbruket som tidigare, även om orken började tryta. Mjölkade de tre, fyra korna och tog mjölken i en eka in till Kyrkesund. Slog höet med hästen och med lie där det inte gick att köra med slåtteraggregatet.
– En sak som är unikt med Änga och Härön är helheten. Det finns ett kulturlandskap med alla olika delar, åker, bete och ängsmark. På många andra stället finns det ett välbevarat åkerlandskap, eller en välbevarad ängsmark, men sällan en helhet som den på Härön, säger Gunilla Olsson.
Naturvårdsverket
Sedan Ragnar gick bort 1993 köpte Naturvårdsverket gården för att göra den till naturreservat. Många år tidigare, 1959, kom Uno Holmberg dit som ung man. Han hade träffat sin blivande hustru Monica, vars far hade vänner på Härön.
Uno Holmberg kom att bli nära vän till Ragnar. Gunilla Almered Olsson återkom 1980 med ett forskarlag och det blev en första rapport om gården, historien, floran och strukturen på ägorna.
– De studerade hela historien på Härön ända bort till bronsåldern och de la ut rutor och gick igenom allt som växte där i detalj säger Uno.
Den första rapporten väckte intresset hos länsstyrelsen och dåvarande chefen för naturvårdsenheten, Karl-Axel Jansson, som tog initiativ till att stötta det traditionella livet och jordbruksdriften på Änga gård för att detta skapade det värdefulla kulturlandskapet. Till sin hjälp hade han Uno Holmberg som genom sin vänskap med Ragnar på ett naturligt sätt kunde assistera i framväxten av naturreservatet och fungera som lokal förvaltare.
Åkrarna
– När Ragnar inte längre orkade med att arbeta med hästen, skaffade vi en traktor som jag harvade åkrarna med för honom. Han ville inte köra själv. Men en vår när jag hade fullt upp på Sibräcka med vår gård där, sa jag till honom att du förstår att jag inte hinner med så nu får du harva själv. Så jag visade honom hur man frikopplar, bromsar och lägger in växeln och så började han harva själv. Sen blev han biten och när jag ringde en granne och frågade hur det gick så berättade han att Ragnar var ute och körde varenda dag, säger Uno.
Det blev därefter Ragnars naturliga fortskaffningsmedel på ön, exempelvis när han skulle ned till båtbryggan för transport med ekan till fastlandet. Det är en skyddad hamn på sydsidan för fastigheterna på den västra delen av Härön. Där har den gamla bryggan nyligen ersatts av en ny funktionell brygga.
– Det behövs om man skall kunna ta sig Änga på ett säkert sätt under hela året, säger Uno Holmberg.
På ön finns flera vandringsleder som alla utgår från samhällsbildningen vid Kyrkesund. De går både till Änga och till klipporna på västra delen av ön ut mot öppna havet. En skylt pekar mot leden till den vackra Jungfruviken. Vid Sandbacken i den norra delen av Änga gårds ägor betar kossorna ned mot viken. Där finns också lämningar av tidigare boningar.
– Där fanns ett antal hus under 17- och 1800-talet där det bodde folk, berättar Uno Holmberg.
Efter att det bildats naturreservat på Änga gård blev det Uno Holmberg som fick uppdraget att som förvaltare sköta gården så nära det traditionella jordbruket som möjligt. Slåtterängarna har slagits, åkrarna har brukats och betesmarkerna har betats. Tidigare var det Unos får och nötkreatur, nu är det hans son som tagit över gården på Sibräcka och även betesdriften på Härön.
Häst
– De ville att jag skulle ha häst också, men det kände jag blev lite för mycket, säger Uno Holmberg.
Under åren från 1993 och framåt har byggnaderna successivt rustats upp och underhållits. Och återfått en del av sin traditionella prägel.
– Vi tog bort eternitplattorna från boningshuset och satte in nya fönster och dörrar i traditionellt utförande. Jag stod på rännet på Sibräcka och oljade in dem med kinesisk träolja, minns Uno.
Så perspektivfönstren som satts in i huset någon gång försvann igen. Inomhus är boningshuset som det var när Magda och Edvin bodde där en gång med den gamla vedspisen på plats i det stora köket.
Utöver boningshuset finns ett brygghus med sommarkök, en ladugård med lada, och ett hönshus på gården. Allt i en prydlig ordning. När vi besöker Änga pågår slåttern av slåtterängar och vallar. Uno åker runt och vänder höet med gårdens John Dere.
– Den blev lite för stor, eftersom vi vid tiden för inköpet hade hand om flera olika fastigheters marker. Sedan har det minskat av olika skäl, säger Uno.
Det finns också saltängar, där havet då och då går upp och gör markerna lite sumpiga och fuktiga och där den nya traktorns fyrhjulsdrift var tänkt som en tillgång för att inte köra sönder ängsmarken.
Vandringslederna på ön passerar alla gårdsbildningen på Änga, där Uno och hustrun Monica informerar om reservatet, dess syfte och verksamhet. Man berättar och man delar ut informationsmaterial. Monica visar också sina akvareller.
Fältarbetet
Efter de första karteringarna på 80-talet har Gunilla Almered Olsson tillsammans med Roger Svensson som också var med på de första studierna, publicerat en uppföljande rapport 2020. I fältarbetet deltog medlemmar i föreningen Bohusläns flora med erfarna botanister som Ingemar Jonasson och Evastina Blomgren.
I detta arbete koncentrerar man sig på gräsmarksarter, och man skriver att total 385 olika arter har registrets på Härön, eller Herrön, som används i rapporten med en gammal, tidigare använd stavning på öns namn. En stavning som också stämmer bättre med hur ortsborna än i dag uttalar namnet på ön.
Av de 385 växtarterna är en stor del sådana som gynnas av att marken hålls i hävd, det vill säga slås eller betas, vilket betecknas som mycket värdefullt i en tid när allt färre sådana marker hävdas och många arter därför försvinner. Det gäller ju också de många djur och inte minst insekter som är beroende av dessa växter.
På gården finns exempelvis arten Ängslosta i cirka 200 000 exemplar. Den näst rikaste förekomsten på Tjörn har ungefär 10 000 respektive 5 000 exemplar. Ängslosta finns kvar på runt 30 lokaler på Tjörn, i övriga Sverige och Danmark på några få lokaler med ett fåtal exemplar i varje.
En annan unik företeelse som finns på Härön är slåtterhävdad sälta, strandängar vid havet med särpräglad vegetation och biologisk mångfald. Detta fanns kvar 1980 och restaureras nu igen med slåtter. Utan slåtter och bete tar vassen över. De unika sältorna vid Rördammen på Härön ger en ovanlig upplevelse och kanske kan besökaren finna den lilla, 5 cm, ormbunken ormtunga här.
Biologisk mångfald
Förutom bevarandet av arter som skapat en biologisk mångfald genom, som man skriver i rapporten, årtusenden av brukande, vill rapportförfattarna också lyfta fram det sätt som människorna och deras husdjur levde på Härön.
– Man klarade sig på det som fanns lokalt på ön samtidigt som man också begränsades av det, säger Gunilla Almered Olsson.
Hon menar att i dessa tider av insikt om krisberedskap att vi behöver klara vår försörjning, är livet man levde på Härön ett exempel på hur man hade kunskaper om hur lokala resurser kunde användas hållbart för att kunna leva på jordbruk och djurhållning.
– Det gick men det var till priset av oerhört många timmars arbete, säger Gunilla Almered Olsson.
Kunskapskälla
Hon menar ändå att de som arbetar med och planerar för vår långsiktiga livsmedelsförsörjning har en kunskapskälla i det jordbruk som man bedrev på Härön.
– Det gick i tusentals år. Utan vare sig bekämpningsmedel eller konstgödsel framställda med fossil energi, säger hon.
Vilket kanske dessutom varit en förutsättning för den biologiska mångfald och artrikedom som vi nu kan finna på Änga och på Härön.
Gunilla Almered Olsson är professor i humanekologi och arbetar med hållbarhetsfrågor och utvecklar detta:
– Det är den viktiga framtidsaspekten av kulturlandskapet på Härön. Det är en mycket stor kunskapsbas som finns i varje kvadratmeter här. Vi strävar inte efter att återskapa en slags museumsjordbruk på Härön. Kunskapen om hur lokala resurser, mark, jord, sten, vatten, växter och djur och landskap, används genom århundraden utan att förbrukas, för mat till människor och husdjur, för bostäder, transporter, redskap, hantverk, konst och socialt liv.
– Detta är kunskaper för framtiden och för kommande generationer som vi behöver ta vara på och föra vidare. Som tur är finns det många möjligheter och intresse i västsveriges skolor, folkhögskolor och universitet och i samarbetet med organisationer och föreningar, säger Gunilla Almered Olsson.
