Stubbracet i Guddeby utanför Kungälv förra lördagen präglades av regn och lera från början till slut. I och med det våta underlaget fick förarskicklighet och traktorvana i år en ännu större betydelse jämfört med tidigare år som varit torrare. De speciella förutsättningarna gjorde årets tävling extra spännande in i det sista. Kanske bidrog väderleken även till att traktorer som hade modifierats kraftigt med exempelvis utbytta motorer inte hade samma försprång som de hade haft annars. Vinnaren av traktorracets öppna klass blev Mikael Norrman med hans Ferguson 135.
– Den är inte jättetrimmad. Jag har satt på en turbo och ställt upp dieselpumpen så mycket det går, men originalmotorn har jag kvar fortfarande, säger Mikael till Västsverige när tävlingen är avslutad.
Hur kommer det sig att just du står som vinnare idag?
– Ja, det är väl rätt mycket tur, och lite skicklighet.
Hade du vunnit även om det inte hade varit så blött?
– Det hade varit svårare för mig att vinna om det hade varit torrt.
Han berättar att det här är första gången som han tävlar i Guddeby, men att han har kört två år i stubbracet i Uspastorp. Mikael driver ett jordbruk i Harestad, en mil sydväst om Kungälv, och brukar 15 hektar åkermark som gör honom självförsörjande på foder till köttdjuren på gården.
Har du alltid vetat att du ville jobba på en gård?
– Ja, ända sedan jag var liten.
När körde du traktor första gången?
– Det var väl i fyraårsåldern ungefär. Så det har blivit några tusentals timmar i en traktor genom åren.
Använder du din Ferguson 135 även i arbetet på gården?
– Jag vänder höet med den. Det är det enda jag gör med den.
Varför gör du det med den?
– Det är mest grejen. Att man ska ha en gammal traktor när man vänder hö. Man ska känna lukten av höet när man kör.
I damklassen försvarade Johanna Hermansson förstaplatsen från förra året på hennes rosa Ferguson TE20 från 1948.
Vad är det som gör att du lyckas ta hem förstapriset två år i rad?
– Jag är väl enveten, haha. Nej, jag har kört mer än de andra.
Kör du traktor i arbetet?
– Nej, detta är bara för skojs skull, jag köpte traktorn efter stubbracet 2017, och jag har den enbart för tävling.
Stubbracet arrangerades av Kungälvs Hushållningsgille och samordnades av föreningens ordförande Dane Carlsson som är nöjd med årets arrangemang.
– Det känns jättebra, med tanke på förhållandena. Jag hade inte trott att det skulle komma så pass många som det ändå gjorde.
Varför kallar ni tävlingen för stubbrace?
– Man kan också säga parallellslalom med veterantraktorer. Här i Kungälv är det fjärde året vi kör i år, men där de började med det här för 20 år sedan ungefär, så körde de racet efter att de hade tröskat. Då blir det ju kvar en stubb på 20-25 centimeter efter tröskan. De körde på en stubbåker helt enkelt, därav namnet stubbrace.
Vad är syftet med stubbracet, vad var anledningen till att ni drog igång det här för fyra år sedan?
– Det var framförallt för att vi ville hitta på något bra för ungdomar att göra, alltså någon aktivitet. Vi fick in ett par nya i styrelsen i hushållningsgillet tack vare stubbracet, varav den ene här vann nu då.
Han betonar också att han är väldigt tacksam över att Johannes Löndahl på Guddeby gård även i år upplåter sina marker för arrangemanget. Dessutom är Dane Carlsson noga med att förklara att det är många inblandade som har lagt ned väldigt många timmars arbete för att stubbracet skulle kunna genomföras. Framförallt styrelsens kassör Göran Erlandsson lägger ner minst lika mycket, eller ännu mer jobb än vad han själv gör, berättar Dane. Även stödet från personerna bakom stubbracet i Uspastorp betyder mycket, förklarar han.
– Utan dem hade det aldrig blivit något stubbrace i Guddeby från första början. Det är tack vare Erik, Gert och andra eldsjälar i Uspastorp som vi kom igång med detta. Deras stöd varje år med både personal och material är livsviktigt för oss.
