Det säger Göran Holmberg, rektor på Dingle naturbruk i 15 år, om det avtal som underkänts i och med att Munkedals kommun säger nej. Även Hushållningssällskapet Sjuhärad, som driver naturbruksutbildning på Strömma i Marks kommun, har i ett skarpt remissvar krävt en förändring.
Göran Holmberg arbetade som rektor för Dingle Naturbruksgymnasium mellan 1995 och 2010. När Västra Götalandsregionen beslutade lägga ned naturbruksskolorna i Dingle, Nuntorp, Sparresäter, Strömma och faktiskt också i Skara, var han sedan med och drog igång friskolan Dinglegymnasiet med skolans elevförbund som initiativtagare.
– Vi visste ju hur avtalet var utformat, men vi körde igång ändå, säger Göran Holmberg om det avtal som striden nu gäller.
Kommunerna som har friskolor och en gammal tradition av lantbruksutbildning, samt ett antal grannkommuner till dessa, har i flera omgångar uttryckt sitt missnöje med att friskolorna i deras kommuner missgynnas ekonomiskt av regionen i det avtal som reglerar samverkan mellan kommunerna och regionen om naturbruksutbildningen.
Senast när en ny avtalsperiod skall starta nu förste januari har flera kommuner i samrådsyttrandet uttryckt sitt missnöje med det förslag till avtal som nu skulle ingås. De har dock inte fått någon som helst respons på sina synpunkter utan svaret har varit att alla måste skriva på om avtalet skall gälla och det har fått flera av de protesterande att inte vilja ställa till problem för de övriga 48 kommunerna i Västra Götaland.
Men inte Munkedal den här gången. Där har dessutom Karin Blomstrand överklagat regionens beslut om utformningen av avtalet.
Det handlar alltså om att när någon kommun köper en utbildningsplats för en elev på Västra Götalands naturbruksskolor subventionerar regionen och därmed alla invånare i Västra Götaland via skattsedeln halva elevkostnaden. Om en kommun köper en plats på en friskola går däremot inte regionen in utan då måste kommunen betala hela elevkostnaden. Om inte friskolan ligger utanför Västra Götalandsregionen. Då träder regionen in och subventionerar elevkostnaden.
– När det här avtalet ingicks fanns det inga friskolor så det var inget problem. Tvärtom sågs det som något positivt som många andra runt om i Sverige såg med viss avundsjuka på. Det innebar att små kommuner på landsbygden, som generellt har fler elever på naturbruksskolor, gynnades, jämfört med större kommuner, säger Göran Holmberg, som var rektor på Dingle Naturbruksgymnasier när detta hände.
Det hela grundade sig på en skatteväxling på endast 1 öre, som sänkte kommunernas skattintäkter, men som ökade regionens skatteintäkter med samma summa.
– Det var bra för naturbruksskolorna som på det här viset kunde ta ut en relativt låg elevavgift genom att man fick resten från regionen, säger Göran Holmberg.
Det fanns också en klausul i avtalet som sa att kommunerna inte fick starta någon egen naturbruksutbildning.
– Men det har exempelvis inte Göteborg brytt sig om. De har redan från början kört sitt eget race och haft djurvårdsutbilding inom naturbruksprogrammet på Burgårdsgymnasiet, tidigare under namnet August Kobb. I Uddevalla har man också naturbruksutbildning, men där har man kringgått bestämmelserna genom att lägga det inom lärlingsprogrammet, säger Göran Holmberg.
Så han menar att det finns flera anledningar till att se över avtalet mellan kommunerna och regionen.
– Antingen bör man behandla friskolorna på samma sätt som regionens naturbruksutbildningar. Det är ju väldigt noga att övriga friskolor får samma ersättning som kommunernas skolor och då borde ju det gälla naturbruksskolorna också. Min uppfattning är att det är olagligt att göra så som regionen gör nu, säger Göran Holmberg.
Han menar att det andra alternativet är att göra om den skatteväxling som en gång gjordes. Det skulle då innebära att kommunerna får tillbaka skatteintäkter, medan regionen förlorar.
– Då skulle kommunerna i stället få betala den fulla avgiften vilket naturligtvis blir en större klarhet för alla, säger Göran Holmberg.
Ekonomiskt skulle det gynna stora kommuner, medan det skulle innebära ett ganska stort tapp för Västra Götalandsregionen. Samtidigt har regionen gjort investeringar i Axvalls hästutbilding på flera hundra miljoner kronor, vars kostnad i fortsättningen i stället måste tas in av kommunerna.
– Som jag ser det är det inte omöjligt att om naturbruksstyrelsen skall ta in de pengarna på elevavgifter kommer de att ligga högre än riksprislistan för naturbruksutbildningar, spekulerar Göran Holmberg.
Han har inte mycket till övers för den satsningen som Västra Götaland gjort på det som är en hästskötarutbildning i Axvall.
– Det är en heltokig satsning, enligt min mening, säger han.
Skatteväxlingen gjordes alltså 1999. Det berodde på att det då skedde en gymnasiereform som förde över alla gymnasieutbildningar till kommunernas ansvar. Tidigare hade landstingen ansvarat för lantbruksskolorna. Samtidigt gjordes utbildningarna om till just treåriga gymnasieutbildningar.
1970 hade lantbruksskolorna förts över till landstingen från de tidigare huvudmännen som ofta var Hushållningssällskapet, även om det var lantbruksstyrelserna som var tillsynsmyndighet och stod för pengarna.
Men det är alltså i dag kommunerna som har ansvaret för all gymnasieutbildning och då har kommunerna i och med det aktuella avtalet köpt utbildningen av regionen med hjälp av skatteväxlingen och elevavgifterna.
Göran Holmberg menar alltså att något radikalt måste göras och att en återtagen skatteväxling kan vara ett alternativ.
I en remiss till Västra Götalandsregionen har Hushållningssällskapet Sjuhärad framfört liknande synpunkter. Det var de som tog över naturbruksutbildningen på Strömma i Marks kommun, när regionen beslutade att lägga ned den skolan.
Det är en utförlig remiss som samanfattas i skrivelsen så här:
• Skatteväxlingen 1999 genomfördes inte enligt riksdagsbeslutet. Den bör fullföljas snarast så hela skatten kommer till kommunkassan. Då skapas rättvisa mellan stora och små kommuner och oavsett var i länet kommunerna ligger.
• De fristående skolorna måste tas in i samverkansavtalet. Ersättningarna för kommunerna ska vara så som det stod i de första avtalen dvs. att kommunerna behandlas lika oavsett om eleverna väljer att genomföra sin utbildning på en friskola eller på kommunens egna skolor.
• En liggande lagrådsremiss betonar att enskilda huvudmän ska inkluderas i samma modell för planering och dimensionering som de kommunala huvudmännen och även att lika villkor skall gälla för dessa parter. Vi kräver av ovanstående skäl att fristående skolor tas in i samverkansavtalet och behandlas likvärdigt. Vi ser också fram emot att få delta i gemensamma regionala råd.
