Det tror polisområdeschefen för Storgöteborg, Erik Nord, behövs för att klara kampen mot de kriminella nätverken fullt ut.
De kriminella nätverken ligger bakom de flesta av de skjutningar som blivit alltför vanliga och polisens möjlighet att få fast de skyldiga och lagföra dem är en avgörande faktor när det gäller hur samhället skall lyckas komma till rätta med den kriminella verksamhet de står för och där skjutningarna kan sägas vara ett symptom. I en intervju för tidningen Västsverige redogör polisområdeschefen i Storgöteborg Erik Nord för hur han ser på de kriminella nätverken och hur man klara kampen mot dem.
– I början på 90-talet började vi få in MC-gäng som vi betraktade som gängbrottslighet då. Grupper som Hells Angels och Bandidos. Det var en handfull. Tidigare hade vi också haft lite juggemaffia på 70-talet i olika varianter, säger Erik Nord.
Han säger att fenomenet att vanliga kriminella som slöt sig samman och inte föddes in i de här nätverken på grund av etnicitet eller något annat, utan mer hade nätverket som en organisationsform dök upp i början på 90-talet.
- De här MC-gängen hade en storhetstid under 90-talet och delvis under inledningen under 2000-talet men sen upptäckte vissa kriminella att man kunde bilda kriminella nätverk utan att ha en styrelse och västar och sådant där, säger Erik Nord.
- Det var några tillfällen också där de etablerade MC-gängen fick bita i gräset mot de här ganska unga stadsdelsnätverken, som inte hade något namn utan egentligen bara var ett nätverk. Det var killar som hade växt upp ihop och begick brott ihop som bildade ett nätverk utan att ha någon speciell organisationsform och sedan med mer fast organisation med oerhört låg tröskel till högt våldskapital, säger polisområdeschefen.
Han hänvisar till journalisten Lasse Wejrup på DN som i sina böcker säger att de var en handfull kriminella nätverk på 90-talet, att de var ett 30-tal, 40 kanske, 2007 när han skrev boken Svensk maffia, och nu 2020 när han har gett ut sin nya bok som heter Gangsterparadiset så säger han att det går inte att hålla räkningen på dem längre men att hans uppskattning är att de är 350 stycken i Sverige nu.
– Det har varit en explosionsartad utveckling på de här kriminella nätverken och det kryper ner i åldrarna och är fruktansvärt våldsamt, säger Erik Nord.
Erik Nord ser två möjliga utvecklingsvägar när det gäller de kriminella nätverken.
– Det är ena är att vi får tag i det, det börjar minska och vi får tryckt tillbaka den här nätverkskriminaliteten. Det andra är att det fortsätter att utvecklas och det går helt i fel riktning och vi får fler och fler, säger han.
Han framhåller att parallellt med den här nätverkskriminaliteten och gäng och nätverk så finns det ju något som vi kallar utsatta områden där det har utvecklats ett utanförskap och parallellsamhällen och som enligt flera rapporter delvis styrs av de här nätverkskriminella.
– Jag menar att det finns en felaktig uppfattning där man tror att de här företeelserna är växlingsbara mot varandra. Det är ju så att om vi skulle knäcka nätverkskriminaliteten innebär inte det att de utsatta områdena försvinner. De innehåller ju andra problem än bara nätverkskriminalitet. Det innehåller radikalisering, svårt utanförskap och dubbla rättssystem och allting annat. Det är inte samma sak som nätverkskriminalitet och man kan också tänka sig att man skulle kunna ta bort de utsatta områdena utan att för den sakens skull komma åt nätverkskriminaliteten, säger Erik Nord.
Är det inte så att nätverken utnyttjar ungdomarna i de här utsatta områdena till sin verksamhet?
– Jag menar att det är en förenkling att se det som att de här gärningsmännen är offer, offer för omständigheterna och för utnyttjande. En del av de här killarna söker sig aktivt till det, eftersom det blir en karriärväg också. Jag tror man gör det för enkelt för sig och när man säger att man måste satsa på skolan, ingen vill bli kriminell, har jag sagt att en del vill bli kriminella och gå med i de här nätverken och det kommer man inte åt genom att pumpa in resurser till skolan, för såna omfattande resurser finns inte att matcha den dragningskraft som finns i det där gangsterlivet rakt av.
– Det vi måste öka är risken för upptäckt och risken för att man åker fast. Sen finns det inget motsatsförhållande i att bekämpa nätverkskriminaliteten och att bekämpa utsattheten i områdena, det kan gå precis hand i hand, men det ger inte riktigt samma resultat, menar polischefen.
Han hävdar att man faktiskt mycket väl kan tänka sig att i ett välfungerande område skulle en nätverkskriminalitet kunna äta sig in i och vara kvar även om alla som bor där har helt annan socioekonomisk status än i dag.
– Men min bild är att det inte behöver bli riktigt så illa som man tror. Det behöver inte vara så att det är 700 kriminella nätverk i Sverige om ett antal år för nånstans går det ju en mättnadsgräns. Men det är ju nog så illa om det kommer att vara 350 som vi har nu, säger Erik Nord.
– För att på riktigt komma till rätta med det här behövs mer resurser till brottsbekämpningen och det är mer poliser helt enkelt. Den satsningen som gjort och som riksdagen har beslutat om med 10.000 fler polisanställda fram till 2024-2025 den innebär att vi kommer att bli ungefär 26.000 poliser. Det är fortfarande som så med det nya antalet är vi under den lägre nivån av Europagenomsnittet. De länder som är högre upp ligger på ungefär sex poliser per tusen invånare, där vi har två nu i dag. Tyskland har tre. Jag tror att vi behöver upp till Tysklands nivå, vilket betyder att vi skall vara 30.000 poliser på 10 miljoner invånare, konstaterar Erik Nord.
Han konstaterar dessutom att eftersom Sverige växer och väntas vara uppåt 12 miljoner år 2050 så behöver antalet poliser växa med 6.000 till 36.000 poliser om vi skall ha kvar samma antal per invånare.
– Om vi blir så pass många kommer vi att ha den resursen som man har i Tyskland. Då kommer vi att kunna planera våra insatser på ett sådant sätt att vi inte behöver hoppa bock som vi får göra idag med våra polisinsatser utan vi kan jobba lite mer långsiktigt, säger Erik Nord.
Men han menar att det räcker inte bara med fler poliser utan att polisen också behöver nya verktyg för att klara upp brott, exempelvis hemlig dataavläsning, mer kameraövervakning, att man skall kunna följa fordonstrafiken hela tiden via kameror precis som man gör i många andra västeuropeiska länder och kunna göra analyser av det materialet som genereras då när man följer fordonen, man kanske till och med ska kunna följa efter och se vilka telefoner som åker i vilka bilar osv, för att kunna få ett bra underrättelseunderlag över hur det ser ut.
– Mycket handlar om teknik och att vi skall få använda den och samköra system. I dag är det helt otänkbart att det allmänna ska få göra såna körningar som helt uppenbarligen de stora kommunikationsbolagen kan göra, telefonbolag och google och apple och allt vad de heter. De samlar ju ihop så mycket information så de vet exakt var varje människa befinner sig, och inte bara det, de vet vilka preferenser de har beroende på vad de googlar och vad de är intresserade av på nätet, det gäller både dig och mig och du kan vara lugn för att det, som du har i din mobiltelefon, kan din operatör öppna och lyssna på utan att du vet om det där, eftersom det tillhör deras affärsvärld på något sätt, säger Erik Nord.
Han konstaterar att i dag är det helt otänkbart att det allmänna i brottsbekämpande syfte skulle få göra det.
– Jag träffade en engelsk polischef som sa så här till mig en gång: Menar du att ni inte får använda kamerorna för trängselskatten för att hålla koll på fordonsflödet? Så det är ok att ta ut skatt med hjälp av kamerorna men de får inte användas för att förhindra mord?
– Ja, så är det ju sa jag, så funkar det, och då frågade han, vet politikerna verkligen om det här?
Erik Nord menar att vi i också behöver justera straffsatser. Att man faktiskt behöver göra om den svenska straffrätten. Den är enligt polischefen idag utformad så att när en person i olycklig ställning begår ett enda brott en enda gång, då gäller det hitta bästa möjliga lösning för att rehabilitera den här personen.
Han konstatera att den inte är skriven för någon som egentligen kan tänka sig att mörda för att göra en kriminell karriär och sen kunna leva vidare. Han lyfter fram 17-åringen som dödade en person i ett överlagt mord på en pizzeria, som skedde uppe i Stockholm. Det var han som rymde under en permission nu i somras. Han blev dömd till tre års ungdomsfängelse och enligt Erik Nord ger han inte upp sin kriminella karriär.
– Den svensk som nyligen blev fälld nere i Köpenhamn för medverkan i dubbelmordet där, han var ju ung, under 18 år, han fick 20 års fängelse och han blev ju helt chockad över att det var så i Danmark, säger Erik Nord.
– Med det här vinner man ett par saker. Man kan hålla dem inlåsta till dess att en mognad i huvet har inträffat hos de här unga individerna, alternativt så länge att man kan skydda resten av samhället ifrån dem om de inte blir bättre. Om man skulle kunna para det systemet med ett rabattsystem med ett kvalifikationskrav som innebär att om en omogen 17-åring som kanske är med och begår ett mord och blir dömd till 20 år eller motsvarande, kan se till att få det straffet halverat eller till och med ännu mer under förutsättning att hans utveckling visar på det, det vill säga om han förstår vad han har gjort, om han visar på en öppen vilja att lämna det kriminella livet och gå vidare, så skulle man kanske kunna ha ett bättre rabattsystem i efterhand, tycker Erik Nord.
Han säger att om man hade de här tre sakerna, mer resurser, nya verktyg och en justerad straffrätt, då skulle han nästan kunna lova att vi kan komma till rätta med det här bekymret. – Problemet är att det tar tid att få fram de nya resurserna, de nya verktygen kommer att svida lite i vår personliga frihet, och vi behöver göra stora förändringar i våra straffsatser. Alltså det är svåra politiska beslut, säger Erik Nord.
Du menar att politikerna måste våga ta de här steget för att klara av att stoppa en utveckling där de kriminella nätverk lever kvar och kanske blir ännu fler?
– Jag tror att politikerna är ju en del av oss så det handlar väl snarare om att vi själva måste orka se oss själva i ögonen och säga att vi är beredda till de här uppoffringarna för att bli av med det här, för det skulle ju kunna bli som så att om det blir ännu värre om vi inte gör något.
Det finns väl också en fara i alla miljarder som skapas i kriminalitet och som letar sig ut i företag som kanske bedriver laglig verksamhet, men där de här nätverken har och kanske aktivt utövar ett inflytande? Vilken effekt kan det ha på samhället i stort?
– De här kriminella nätverken, alltså, några av de är väldigt våldsamma, och har hög svansföring på gatunivån, medan några andra har tagit sig ett litet kliv uppåt. I gatugängen är det bara kolsvart, bara kriminalitet, möjligtvis kryddat med lite bidragsbedrägerier och annat sådant där, men i nästa nivå börjar man gå över och öppna lite företag och då blir en del av verksamheten vit och en del är svart, det vill säga kriminell, och rätt mycket är grå och glider däremellan. Ju mer utvecklad den där familjen är, eller släkten är, skulle man kunna tänka sig att mer och mer blir grått från att bara vara svart, och den vita delen bara växer, men är egentligen bara till för att skänka lite välbehövlig skugga över den grå delen.
– Och, det är klart, så gjorde ju också den italienska maffian i USA. De åkte ju inte omkring i plymförsedda hattar där på 60-talet utan då hade de hade muterat in i lite företagsamhet och det finns ju ingen anledning att tro att det skulle bli annorlunda här. Därför måste vi kunna bekämpa även den formen av kriminella nätverk.
I Tyskland jobbar de fokuserat och talar klarspråk om problemet med utifrån kommande klaner och menar själva att man tagit tag i det för sent på grund av beröringsträdsla och för att inte stigmatisera en grupp. I ett TV-inslag menade man att Sverige kanske dröjt ännu längre än de själva. Upplever du det så också?
– Jag vet inte det. Jag tycker inte vi ligger så hemskt lång efter, vi vet hur vi skall göra. Vi behöver resurser och nya verktyg och sedan kanske justeringar i straffskalan, men det är klart att vi har oerhört generösa välfärdssystem, som det går att mjölka pengar ur. Det var en tysk polis som sa till mig att en anledning till att vi har bekymmer med det här kan vara att vi har sådana välfärdssystem som är så lätta att mjölka på pengar, att det är därför vi har fått hit den kriminaliteten. Det kanske kan ligga något i det där.
Det finns ju en annan sida av det här också, att pengarna från kriminaliteten kommer från narkotikahandeln, där det dels handlar om att det finns en marknad i form av brukarna, och dels öppna gränser där det är lätt att föra in narkotikan. Är de öppna gränserna något vi också borde åtgärda?
– Gränserna har en betydelse i att reallöneökningarna bland annat tack vare att globaliseringen varit så stor under de senaste decennierna och jag vet inte hur mycket man är villig att acceptera av begränsningar som innebär att vår ekonomi påverkas negativt.
– Min bild är att det som driver kriminalitet är makt och pengar. Makten är ju en slags självhävdelse, men när det gäller pengar kommer man väldigt snabbt in på narkotika, beroende på att det ger så stora utväxlingar att varje investering går att dubbla både en och två gånger, om man går in och köper i grossistledet där, och det är väldigt lite annan verksamhet som det sker i. Man får inte ut det om man säljer svartsprit eller smuggelcigaretter. Det är därför alla sysslar med narkotika och det är klart att är det många som kan ägna sig åt narkotikahandel så försöker man bredda marknaden genom att få upp antalet brukare då och därför pågår det en form av lobbyverksamhet för att få fler brukare att använda det här.
– Jag är inte säker på att vi skall bygga en ny tullverksamhet för det, men det kan säkert vara så att de behöver nya resurser, men de skall jobba underrättelsebaserat. Att stanna allt vid gränsen och undersöka allt som skall in, det är ganska lite pang för pengarna, utan då är det bättre att man jobbar med en bra underrättelseverksamhet, så man stannar de som har narkotika, avslutar Erik Nord, polisområdeschef i Storgöteborg.
