Vid Västsveriges förra besök på Orust återbruk sommaren 2020 hade verksamheten öppnat upp portarna för första gången bara några få månader tidigare. Då var det ingen som visste om de skulle lyckas skapa den hubb för återbruk som de hoppades på. Idag ett och ett halvt år senare kan man konstatera att de lyckades.
Initiativtagare till återbruket är miljöföreningen Orust kretsloppsakademi som sökte och fick ekonomiskt stöd i form av ett 18 månader långt Leaderprojekt för att kunna starta upp återbruket.
Projekttiden tog slut den 30 november i år och sedan dess drivs återbruket utan ekonomiskt stöd utifrån, och runt årsskiftet är planen att verksamheten ska knoppas av från Orust kretsloppsakademi för att bli en fristående stiftelse.
Återbrukets två verksamhetsutvecklare Helena Lilliecreutz och Elisabet Staf från Kretsloppsakademins styrelse är de som har lett Leaderprojektet och som från och med början av nästa år ska driva vidare Orust återbruk i stiftelseform.
I vävstugan tas gamla uttjänta textilier tillvara och blir till eftertraktade trasmattor, berättar Elisabet Staf. Foto: David Nyberg
De berättar att de är stolta över att de lyckats bygga upp en återbruksverksamhet som nu är ekonomiskt självförsörjande och kan stå på egna ben.
– Vi har hela tiden varit medvetna om vikten av att ta väl hand om kunderna och se till att de går ut härifrån och känner att de har gjort en bra affär och vill komma tillbaka, säger Helena.
– Har vi en kund som är intresserad av något ser vi alltid till att komma överens, säger Elisabet.
– Med snabb omsättning av varor blir det också roligare för kunderna att komma tillbaka, när de märker att det hela tiden kommer in nya saker, säger Helena.
Anledningen till att Orust återbruk startades var att man ville bidra till att minska belastningen på planeten från människors konsumtion.
– Vi kan inte fortsätta så här att hela tiden gräva upp nya råvaror från planeten för att producera saker som vi använder bara ett kort tag och sedan slänger eller eldar upp. Den här konsumtionshetsen är ju fruktansvärd, säger Elisabet.
Som exempel på resursslöseriet nämner hon den globala modeindustrin som bidrar till att motsvarande ett lastbilslass med kläder dumpas eller bränns varje sekund dygnet runt året om.
Produktutbudet är stort i det gamla mejeriet i Vräland. Man kan till och med köpa återbrukad målarfärg som blivit över från färgaffärer, berättar Helena Lilliecreutz. Foto: David Nyberg
Förutom att genom återbruksverksamheten rent konkret ge kläder, porslin, möbler och annat en andra chans och samtidigt minska behovet av produktion av nya produkter vill Orust återbruk också vara med och bidra till mer hållbara konsumtionsbeteenden generellt i samhället.
– Därför är det fantastiskt roligt att se hur inställningen till att köpa nytt nu håller på att förändras. Modemedvetna unga tjejer kommer hit och köper grejer och åker hem och stajlar och fotograferar och lägger upp på Instagram. Det är inte alls lika coolt längre att åka till Torp köpcentrum och köpa nytt, säger Elisabet.
Till sin hjälp med arbetet på Orust återbruk har Helena och Elisabet fem personer som arbetstränar. Det här gör de i samarbete med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen.
– Vi skapar på så sätt en meningsfull sysselsättning för människor som annars skulle gå hemma och kanske inte ha så mycket att göra. Här blir de del av en gemenskap och får känna att de är med och gör skillnad, säger Helena.
En annan viktig del i verksamheten är volontärerna. Chatrine Skoglund är pensionär sedan nio år tillbaka och hjälper till på återbruket när hon inte har fullt upp med att måla eller spela dragspel. Framför allt hjälper hon till med att packa upp, damma av och sortera varor som folk skänker till återbruket.
– Jag tycker att det är roligt att komma ut och träffa folk. Och så är det spännande att se vad för grejer som ligger i lådorna som kommer hit. Jag är lite nyfiken av mig, säger Chatrine och skrattar.
I lådorna kan det ligga allt från surfplattor till gamla sugrör från 50-talet.
Chatrine Skoglund packar upp, sorterar och placerar ut varor på hyllorna i butiken. Foto: David Nyberg
Saker som Chatrine tror att återbrukets kunder kan vara intresserade av sätter hon upp på hyllorna i butiken och resten packas ner i lådor igen för att antingen skänkas vidare till andra second hand-butiker runt om på Orust, eller när det gäller saker som hon inte tror att någon kommer vara intresserad av alls, för vidare transport till återvinning.
Helena förklarar att de när de startade upp återbruket inte hade någon aning om vare sig hur mycket varor de skulle få in, vad för saker de skulle få eller på vilket sätt de skulle få in dem, men att de så här drygt ett och ett halvt år efter starten kan konstatera att de får in väldigt mycket saker.
En del får de in genom att folk lämnar grejer i deras container som står vid Månsemyrs återvinningscentral vid Ellös. De får även in saker från dödsbon och när folk flyttar ihop och två hushåll blir ett.
– Det har också blivit väldigt mycket så att folk kommer med saker hit till återbruket och lämnar dem här på plats. Och det är vi jättetacksamma för i och med att vi då slipper väldigt mycket transporter, säger Helena.
Det faktum att återbruket ligger i Vräland centralt på Orust nära väg 160 är en fördel inte bara när det gäller att få varor levererade till platsen utan också när det gäller tillgängligheten för kunderna i och med att det är mycket trafik som passerar där.
Även det faktum att det gamla mejeriets lokaler som återbruket hyr in sig i är rätt rejält nedgångna efter att ha stått nästan tomma under många år kan ses som en fördel i och med att det innebär att återbruket får tillgång till många kvadratmeter för relativt låg hyra.
– Vi tycker att det är roligt att få återbruka även byggnaden som vi är i och låta den få fylla ett nytt syfte, säger Helena.
Karl renoverar och lagar cyklar i återbrukets cykelverkstad. Foto: David Nyberg
Hon berättar att de inte kan göra precis vad de vill med fastigheten i och med att de inte äger den utan bara är hyresgäster. Men att de ändå redan har hunnit med rätt mycket spackling, slipning och målning, och att laga ett inrasat tak och ett antal trasiga väggar.
Några av nackdelarna med lokalerna är att det är mycket trappor som de måste bära alla återbruksvaror upp och ner för, att elsystemet är gammalt och opålitligt och att det inte finns något centralt värmesystem och att det därför blir kallt på vintern.
– Men man kan inte alltid få allt man önskar sig på samma plats, säger Helena.
Som ett sätt att stötta de lokala matproducenterna startade Orust återbruk i november förra året det egna varumärket Smaka på Orust. Ett samarbete med 25 matproducenter runt om på ön som får möjlighet att sälja sina produkter på återbruket i Vräland.
Produkterna säljs i form av presentlådor som de kallar för Orust matlåda. Vilket innebär att man får fylla en återbrukad låda från Ohlssons skor med valfria lokalproducerade produkter från matproducenterna som finns representerade i butiken.
– I och med att det här är ett gammalt mejeri så sa vi redan från början att det skulle vara väldigt roligt om vi kunde börja sälja mjölk här igen, förklarar Helena.
Utöver mjölk från Torps farm säljer de bland annat korv från Töllås fårgård, äppelmust från Orust äppelmusteri, kombucha från Agnetas odlingar och kaffebönor från rosteriet Markgrens mörka.
– Det blir ju optimalt återbruk med både återbrukade vävstolar och återbrukade textilier, säger Elisabet Staf. Foto: David Nyberg
Ett annat initiativ som de också startade upp under hösten 2020 är vävkurser där man väver trasmattor.
– Under första sommaren fick vi in mängder av tyger som vi inte visste vad vi skulle göra av. Vi fick också in en del trasmattor som däremot gick åt direkt, för alla ville ha trasmattor i sina uterum, på logar, i partytält och på bryggor, säger Elisabet.
Samtidigt fick Orust återbruk många samtal från personer som ville skänka vävstolar, som de först tackade nej till i och med att efterfrågan på vävstolar är väldigt låg. Men i och med att Elisabet själv hade vävt tidigare dröjde det inte länge innan hon kom på idén att starta en vävstuga.
– Så helt plötsligt tog vi emot en massa vävstolar och satte upp en kurs i att väva trasmattor här i Mejeriet tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan, säger Elisabet.
– Det blir ju optimalt återbruk med både återbrukade vävstolar och återbrukade textilier. Förr i tiden slängde man ju ingenting, utan man tog vara på allt. Gamla uttjänta skjortor, jeans och lakan till exempel återanvändes för att göra trasmattor, och jag tror att vi måste komma tillbaka dit igen.
I återbrukets cykelverkstad lagar och renoverar de under det annars lite lugnare vinterhalvåret cyklar som folk har skänkt till dem och sedan säljer de dem under våren och sommaren till framför allt sommargäster.
– Vi tjänar inte så mycket pengar på cykelverkstan men det är i linje med vår miljöpolicy att underlätta för fler att cykla mer och komma ut i naturen, säger Helena.
Helena Lilliecreutz berättar att man snart kommer kunna gå kurser i bland annat återbruksbyggnation på Orust återbruksgård fem minuter från Mejeriet i Vräland. Foto: David Nyberg
Återbrukets till ytan största del är byggavdelningen där de säljer allt från dörrar, fönster och duschkabiner till verktyg och målarfärg.
– Så vi har en väldig blandning av olika saker här och det är nog en av anledningarna till att det har gått så bra och att vi har så mycket folk som kommer hit, att det finns så många olika saker av allt möjligt att titta på.
Helena förklarar att deras kunder framför allt är privatpersoner, men också mindre snickerifirmor och andra företag.
– Jag har köpt och sålt fastigheter i femton år och har alltid återbrukat alla möjliga byggnadsdelar i mina byggprojekt. Just gamla hus har varit min passion, säger Helena.
Hon berättar att Orust återbruk nu inleder ett kurssamarbete med Nääs byggnadsvård med anor från början av 1800-talet, ihop med Studieförbundet Vuxenskolan. Kurserna kommer vara placerade fem minuter från Mejeriet i Vräland, på Orust återbruksgård.
– Hantverk, byggnadsvård och återbruk ligger ju ganska nära varandra. Vi vill ju återbruka äldre produkter som ska få ett andra liv, och då krävs det lite hantverk för att få ordning på dem.
