Som en del i regeringens budget för 2020 ingår att invånarna i de mest utsatta gles- och landsbygdskommunerna får en särskild skattereduktion på 1 675 kronor per år. Summan dras av från kommunalskatten, men det är staten som står för kostnaderna. För år 2020 kommer pengarna betalas ut först i samband med deklarationen, alltså på våren eller sommaren 2021.
Villkoret för att få del av skattereduktionen är att man är folkbokförd i någon av kommunerna som ingår i stödområde A och B. De flesta av de här kommunerna ligger i Norrland och i västra Svealand, men de fem sydligaste kommunerna ligger i nordvästra Götaland och är Dals-Ed, Bengtsfors, Åmål, Färgelanda och Mellerud.
Initiativet till skattereduktionen kommer från Centerpartiet och är en del i januaripartiernas budgetsamarbete. Motivet som anges för införandet av skattereduktionen är att göra skattesystemet mer rättvist. Man vill kompensera invånarna för en del av den extra skatt som landsbygdsbor betalar jämfört med invånare i större städer och dess kranskommuner.
Martin Carling är Centerpartist och dessutom kommunalråd i Dals-Eds kommun, som alltså är en av de kommuner vars invånare får del av skattereduktionen. Om det är någon som skulle vara extra stolt och glad över den här skattereduktionen skulle man kanske ha kunnat förvänta sig att det var just Martin. I själva verket visar det sig att han är ganska kritisk, bland annat till sättet som skattereduktionen presenteras.
– Man säger att vi betalar mycket i skatt i vissa kommuner och att vi samtidigt har något sämre service. Men det skulle jag säga är en sanning med modifikation. Ja, den statliga servicen är definitivt mycket sämre i den här typen av kommuner. Men den kommunala, där skulle jag vilja säga att vi ibland till och med kan ha bättre service. Jag tror inte att det finns någon definitiv sanning i att den alltid skulle vara sämre, säger Martin.
Nya väderskydd och förbättrad gångtunnel vid centralorten Eds resecentrum i Dals-Eds kommun. Foto: David Nyberg
– Däremot är det självklart så att vi inte har ett motsvarande utbud av olika saker som man har i andra kommuner, så är det ju. Men det kommunala grunduppdraget, med skola, barnomsorg och omsorg av våra äldre, där är det inte per automatik sämre. Jag tycker att man hellre kunde ha sagt att det här är en kompensation för att den här typen av kommuner får en alldeles för dålig statlig service, att det är därför invånarna kompenseras.
Vad för statlig service är det du tänker på?
– Vi har ingen polis. Arbetsförmedlingen är försvunnen. Alltså, ibland brukar man ju lite skämtsamt säga att den enda statliga närvaro vi har här är Systembolaget.
– Men annars är det klart att ur ett invånarperspektiv kan jag väl tycka att det är okej, det är väl schyst att de får en något lägre skatt. Samtidigt är det inte så väldigt många kronor vi pratar om. 139 kronor i månaden. Det är ungefär 4 100 personer i Dals-Eds kommun som blir berörda, av våra 4 800 invånare. Om man räknar ihop det så blir det sex miljoner kronor per år, säger Martin.
– Så som jag argumenterar kring detta, att jag kopplar det till den statliga närvaron, då kan jag ju inte heller låta bli att tänka att sex miljoner kronor, det hade ju faktiskt kunnat vara en polis i Dals-Eds kommun. Det hade kunnat vara mer än en polis till och med.
Martin berättar att han också har räknat på Dals-Eds skattesats, med den kommunala och regionala skatten sammantaget, och han medger att de har en hög skattesats i kommunen.
– Vi ligger ungefär 2 kronor och 40 öre över medelskattesatsen i riket. Och jämfört med den som har lägst skatt, Österåkers kommun i Stockholms län, så skiljer det 5 kronor och 50 öre.
I och med att staten nu går in och ger invånarna i de här kommunerna i gles- och landsbygd en skattereduktion menar Martin att man riskerar att till viss del minska kommunernas motivation av att bedriva ett effektivt arbete för att på egen hand kunna sänka sina skattesatser.
Dals-Eds kommunalråd Martin Carling (C) är orolig att skattereduktionen skall få negativa effekter. Foto: David Nyberg
Förutom att det här är ett problem i sig menar Martin att det dessutom kan leda vidare till ett annat problem. Nämligen att acceptansen från andra rikare kommuner att bidra ekonomiskt till fattigare kommuner på landsbygden kan sjunka till ännu lägre nivåer än vad som redan är fallet.
– Grunden till varför vi har en hög skatt i vissa kommuner är ju att varken inkomster eller behov är jämnt fördelade över riket. Många kommuner har en större börda än andra. Det kan vara att man har betydligt fler äldre, eller att man har betydligt fler yngre. Generellt sett är det framför allt de äldre och yngre i en kommun som kostar pengar.
– Det andra är att inkomsterna är långt ifrån jämnt fördelade. Skattekraften är betydligt högre i till exempel Österåker. Det är ingen slump att det är den kommunen som har den lägsta kommunalskatten. Orsaken är att de har en väldigt hög skattekraft, med invånare som har högre löner, säger Martin.
– Och då har vi ju två system i Sverige som ska kompensera för detta. Vi har kostnadsutjämningssystemet, som ska utjämna behoven, och vi har inkomstutjämningen. Men det är inte ett fullständigt utjämningssystem, och det skulle säkert inte vara realistiskt att ha heller, det skulle man aldrig få politisk acceptans för. Men det är ändå viktigt att det ligger på en rimlig nivå, för att skapa förutsättningar för att vi ska kunna ha en likvärdig service i hela landet.
Så du tänker att det är viktigt att den nya skattereduktionen för gles- och landsbygdsbor inte blir en ersättning för de här andra utjämningssystemen?
– Precis.
Det är det du är orolig för?
– Det är det jag är lite orolig för. Så man måste snarare slå vakt om de här utjämningssystemen. Och verkligen se till att de både följs upp kontinuerligt och utvärderas och förbättras. Det är väl kärnan i det hela egentligen.
Hade du hellre varit utan den här nya skattereduktionen helt och hållet?
– Jag vet inte, kanske. För mig dyker det upp bilder av att det kan urholka systemet. Att man gör undantag och speciallösningar.
Ed station. Foto: David Nyberg
Martin förklarar att de kommunala utjämningssystemen diskuterades intensivt i höstas och att de då ofta presenterades som landsbygdssatsningar. Han framförde då kritik mot detta med motiveringen att utjämningssystemen inte bör ha någon geografisk profil, utan att de endast ska utjämna olika behov. Exempelvis om det är oproportionerligt många äldre i någon kommun, oavsett om det är i staden eller på landet, då ska pengarna styras dit, menade han då.
– Det kan ju låta bra, att nu ska vi rädda landsbygdskommunerna med det nya utjämningssystemet, men vad leder den argumentationen till i förlängningen? Jo, det leder till att de som är emot utjämningssystemet, till stor del kranskommunerna runt våra storstäder, som har det gott ställt, att de ställer inte upp på det helt enkelt. Att de får ännu mer vatten på sin kvarn för att ifrågasätta det här systemet, som är grundläggande om vi ska ha en likvärdig service i hela landet.
– Man måste fundera lite på hur man argumenterar så att man inte biter sig själv i svansen i slutändan. Det är lite det jag är rädd för.
Och att de här kranskommunerna blir ännu mer kritiska till utjämningssystemen nu då i och med skattereduktionen för gles- och landsbygdsbor?
– Ja, då skulle det möjligtvis kunna bidra till det. Eller att man säger, bra, då behöver vi inte utjämna i så hög utsträckning, utan då skickar staten istället pengar direkt till invånarna i de här kommunerna.
En person som är betydligt mer positivt inställd till skattereduktionen för gles- och landsbygdsbor är Centerpartiets riksdagsledamot och skattepolitiska talesperson Per Åsling. Han bekräftar för Västsverige att utgångspunkten som de haft när de tagit fram och drivit igenom förslaget är att man i gles- och landsbygdskommuner betalar en högre skatt och har sämre service och att de med skattereduktionen vill minska det här som de anser är en orättvis skattestruktur.
Han förklarar också att de ser den nuvarande skattereduktionen på 1 675 kronor som ett första steg och att de hoppas på att kunna höja beloppet ytterligare i framtiden. Dessutom tittar de på möjligheterna att framöver även utöka det geografiska området och inkludera fler kommuner.
Centerpartiets skattepolitiska talesperson Per Åsling. Foto: Anna Simonsson/Centerpartiet
Per Åsling ser inte risken att de rikaste kommunerna i och med skattereduktionen för landsbygdsbor nu eventuellt kan komma att bli ännu mer kritiska till skatteutjämningssystemet, som något större problem. Det är en helt annan sak menar han, i och med att de med den här skattereduktionen vänder sig direkt till privatpersoner. Dessutom är pengarna som tas från kommuner endast en liten del av den totala summan som ingår i det kommunala skatteutjämningssystemet. Den största delen kommer från staten, förklarar han.
Skulle man inte ha kunnat tänka sig att istället lägga pengarna som den här skattereduktionen kostar på bättre statlig service på landsbygden, med exempelvis fler poliser och fler Arbetsförmedlingskontor?
– Det är inte antingen eller, utan det är både och. När jag säger att det är sämre service menar jag att det är sämre service rakt av. När det gäller den kommunala servicen så har man längre till den, och det är sämre kommunikationer etcetera etcetera. Nej, det här är en kompensation för att bor man på landsbygden så ska man ha en rättvis beskattning i förhållande till genomsnittsbeskattningen, säger Per.
En kritik mot den här skattereduktionen för gles- och landsbygdsbor är att den kan minska motivationen för kommunerna att jobba själva för att sänka sin skattesats. Men du tror inte att den kommer göra det?
– Nej. Om de boende i kommunerna får rättvisare skattevillkor så har det ju ingenting med den saken att göra. Jag konstaterar bara att förutom att man betalar mer i skatt, så har man också sämre service. Vårt fokus är att skapa ett rättvisare skattesystem, att skapa mer jämlika villkor, oavsett om man bor på landsbygden eller i tätort.
