Flera av skutorna på Västkusten har Hällevikstrands varv som sitt reparationsvarv om det behövs mera omfattande åtgärder. Man kan nog säga att om det i sådana fall inte blir Hällevikstrand blir det något varv i Norge eller Danmark. På Hällevikstrand strävar man efter att bygga och reparera på det sätt man gjorde under företrädarnas tid.
– Vi gör som de gjorde. På andra ställen gör man på ett annat vis. Men vi vet att för oss här på västkusten fungerar våra metoder, säger Christer Oscarsson, som numera stöttar flera ägare till segelskutor med att ta fram underhållsplaner och planera olika typer av åtgärder.
Skutorna och fiskebåtarna är numera en del av en bredare verksamhet på Hällevikstrands varv. För några år sedan investerade man i en småbåtshamn i viken utanför varvet och med den har också båtuppläggning och service till fritidsbåtsägare blivit allt viktigare för varvet.
– Långa tider på året är trycket på slipen inte så stort och då är det bra med ytterligare ben att stå på, säger Christer Oscarsson.
Grundaren till varvet, Oscar Augustsson, föddes 1954 på gården Röd i inte långt från Hällevikstrand. Han blev vid åtta års ålder faderlös och som en följd av det tvingades familjen från gården. Man kan tänka sig att den unge Oscar tidigt fick hjälpa till med försörjningen och som 18-åring gick han till sjöss som timmerman.
Släktgården
1883 gick Oscar i land och arbetade på Kustens varv i Göteborg där han lärde sig än mer om vad skeppsbyggnad innebär. Han hade nu familj och 1889 flyttade man till Hällevikstrand. Oscar Augustsson arbetade då med reparation och underhåll av fartyg som kölhalades i lämpliga vikar. Han kunde så småningom köpa tillbaka släktgården på Röd. Verksamheten i Hällevikstrand utvecklades till båtbyggeri- och snickeriverksamhet och 1905 byggde han slipen på varvets nuvarande plats.
Här började man främst med att bygga om motorlösa engelska kuttrar som vid den här tiden köptes billigt från England som där började ersättas av ångtrålare. Man förbyggde båtarna, som man sa, och gjorde dem stabilare och sjövärdigare och man satte också in motorer i många av kuttrarna.
Första nybygget var en tullbåt till Kustbevakningen som byggdes 1910. Från 1915 kom nybyggnationen i gång även när det gällde de då moderna fiskebåtarna. Under åren fram till det sista nybygget 1983 hade man en stor mängd nya fiskebåtar och förbyggt 29 engelska kuttrar. En av de var Lord Nelson, som varvet återkommande servade, och dessutom förbyggde 1938.
Tagit över
Vi den tiden hade Oscar Augustssons barn tagit över varvsverksamheten, efter att han gått bort 1932. Han hade fyra barn, tre söner och en dotter.
– De arbetade allihop hela livet på varvet. Dottern Olga skötte om bokföringen, berättar Christer Oscarsson, vars farfar Wilhelm var en av sönerna.
Från 40-talet tog nybyggnadsverksamheten riktig fart och 1944 byggde man en båthall i samband med en stor order från Island på fiskebåtar. 1960 togs varvet över av ägarnas söner i ett nytt aktiebolag, Hällevikstrands Slip & Varv. År 1963 byggdes en ny brygga. Från 1970 har huvudverksamheten varit reparation och underhåll av träfartyg av olika slag men med inslag av nybyggnad och den sista nybyggda fiskebåten levererades 1984. Idag ägs varvet av Christer Oscarsson och hans syssling Nils-Rune Oskarsson.
– Vi driver och arbetar på varvet tillsammans. Jag behöver honom och han behöver mig, säger Christer Oscarsson.
En av de förbyggda kuttrarna var alltså Lord Nelson. Hon byggdes 1885 i Grimsby i England. 1899 köptes hon till Gullholmen av ett partrederi med bland andra Stefanus Kristiansson och Peter Tobiasson. 1928 såldes Lord Nelson till bröderna Olausson på Rossö. Hon kom 1938 till Hällevikstrands varv för en omfattande förbyggnad. Efter en lång verksamhet på Västkusten som fraktfartyg, men också på islandsfiske, hamnade hon 1966 på ostkusten där hon blev fritidsfartyg.
Exekutiv auktion
1989 kom hon tillbaka till Bohuslän och fick hemmahamn på Gullholmen. 1994 köptes hon av Strömstads Maritima förening på exekutiv auktion i Göteborg.
– Deras ursprungliga plan var att dra upp henne i Kebalviken på en gummihjulsvagn och reparera henne på plats, berättar Christer Oscarsson.
Men i stället tog man henne till Hällevikstrands varv 1995 där reparationsarbetena påbörjades 1996. Behoven var omfattande. Under de kommande åren genomfördes reparationer i långsam takt. 2001 fick man klart ett EU-projekt med en omfattning på ca 2,5 miljoner. I samband med det flyttades Lord Nelson in i varvshallen, där hon står än i dag. EU-projektet slutfördes 2003. Fram till 2011 fortsatte reparationsarbetena i den takt pengar fanns för de arbeten som utfördes.
Loppmarknad
Strömstads Maritima förening hade en loppmarknad, som sommartid drog in pengar till Lord Nelson, men efter att man drabbats av en brand då hela marknadsförrådet brann upp, hämtade man sig aldrig riktigt. Föreningen har i dag ingen verksamhet.
Finansiering
Christer Oscarsson menar att det borde kunna gå att i ett projekt få finansiering för en reparation och upprustning av Lord Nelson.
– Det finns många olika vägar att gå och jag är övertygad om att det skulle vara möjligt, säger han.
