Omslag: Sanna Sporrong
Jonna får sägas vara huvudperson i Dit hjärtat leder dig då hon i en dålig relation lämnar Göteborg för att flytta ut till den mindre och fiktiva orten Lillhamra. Som instruktör i yoga blir hon snabbt en profil i byn. Inte så att Lillhamra är okänd mark för yogan utan för hennes glädje och positiva inställning till det som eventuellt ställer sig i vägen, och det leder till förändringar i Lillhamra.
Författaren låter läsaren också ta del av händelserna ur Birgits, Gunillas och Erikas perspektiv. Berättelserna löper samman i en varm vänskap mellan de kvinnor som blir en del av varandras liv.
Dit hjärtat leder dig har en både söt och salt inledning som gör att i varje fall jag tidigt kommer på mig själv med att vilja följa Jonnas, Birgits och Gunillas vidare öden, i stället för att kritiskt granska miljöteckning, språk och gestaltning. Ur det perspektivet skulle jag därför vilja ge Dit hjärtat leder dig ett gott betyg.
Men så var det då det här med begreppet feelgood. Jag kan inte påstå att jag är någon van läsare av genren och därför leder mina förväntningar kanske fel. Däremot tror jag inte att jag är ensam om min uppfattning om vad som är good.
Det vore förstås olyckligt om jag avslöjade slutet i romanen, men det är rätt väsentligt för helhetsintrycket. Oavsett genre vill jag säga att författaren har lyckats om läsaren känner att här finns en berättelse om en eller flera personer som hen vill följa i nästa fristående berättelse.
I Dit hjärtat leder dig upplever jag snarare att berättelsen vill lämna sina huvudpersoner i ett läge där det absolut finns en fortsättning, men att jag då som läsare måste köpa en bok till för att få veta hur det går. Den här romanen kändes därför bara halv.
Så ska väl inte feelgood vara?
Betyg: 2/5
