Monica Frej och Jan-Olof Carlsson, Uddevalla, körde Öppet Spår Måndag för en dryg vecka sedan. Då var det plusgrader, fuktigt och vått från start till mål.
– Riktigt roligt att göra loppet. Det var första gången för oss och vi visste inte vad vi hade att vänta. Vi hade inte heller tränat och förberett oss särskilt mycket inför loppet, utan målet var bara att genomföra det, säger paret, som till vardags är långlöpare.
– Då flera rutinerade åkare uttryckte att det var det värsta loppet de upplevt så tror vi att det bara kan bli lättare. Vi vill göra loppet igen och då sätta utmanande mål att träna inför, konstaterar Monica och Jan-Olof.
Kalla nätter
Det var åtminstone kallt nätterna före Vasaloppet, även om det var några plusgrader före starten i Sälen.
– Spåren var lösa, men det var hårt stavfäste. Ibland var det inga spår. Man kan vara orolig för dem, som kommer sedan, säger Henrik Jonsson, som kommer från Bengtsfors, men numera bor i Trollhättan.
Jan-Erik Karlén, Uddevalla, har åkt Vasaloppet varje år sedan 2015 utom ett covid-år.
– Startbacken var väldigt ”sockrig” = lös snö. Spårkanterna tål inte att man byter spår. Därför körde jag i ytterspåren. De håller bäst. Det var bra glid. De flesta stakade. Jag använde benen och körde med klister. Burkvalla hade aldrig fungerat. Underlaget växlade, säger han.
Jonas Larsson åkte sitt andra Vasaloppet i söndags. Det första gjordes 1994.
– När man står där i starten och känner förväntningar, oro och glädje med tusentals skidlöpare, som alla har ett gemensamt mål – det är väldigt mäktigt. Då spelar det ingen roll att man står i elitledet eller längst bak. Vi är under några korta minuter innan startskottet en homogen enhet, som bara väntar på att få släppas iväg. Det är svårt att beskriva. Det måste bara upplevas, säger Jonas.
– Det var hyfsade förhållanden åkmässigt trots plusgrader. Spåren var lite sladdriga och ibland isiga men jag tycker de var ändå höll förvånansvärt bra. Men så var det inte för alla. Längre bak så fanns inga spår bitvis. Men en stor eloge till arrangörerna som slet hårt med att spåra nya. Det är långt mellan Sälen till Mora och man skall inte ta det lättvindigt. Det kräver träning och målmedvetenhet men belöningen när man glider fram på upploppet i Mora med all publik är värt allt slit. Sällan har väl ett mål varit mer efterlängtat, hävdar Jonas.
Många funktionärer
Anders Sörensson, Munkedal, är trots sina 51 år redan veteran. Det blir man efter att ha genomfört minst 30 skidlopp à 90 kilometer mellan Sälen och Mora. I praktiken gäller det Öppet Spår Söndag, Öppet Spår Måndag och Vasaloppet.
– Ja, då var mitt 34:e Vasalopp genomfört. Efter alla dessa år blir jag lika imponerad av detta arrangemang. Att få så många funktionärer och synka ihop allt detta är otroligt med tanke på alla deltagare. Utifrån mildvädret som har varit, så får man säga att Vasaloppet har lyckats mycket bra med att få ihop snö och spår. De, som startar långt bak, har nästan alltid ganska lite spår att åka i eftersom de förstörs av alla spårbyten som vi åkare längre fram gör, säger han.
– Själv så är jag nöjd med min insats, trots att min truga gick sönder i startbacken, lyckades jag ta mig upp till toppen och fick en ny stav några kilometer senare. Min inställning är alltid att göra ett så bra lopp som möjligt, även när det strular. I Smågan låg jag på plats 447 och i mål blev jag 286 på tiden 4 timmar och 16 minuter. Så ett bra lopp därifrån till mål och bäste veteran, med lite spurtstrid är alltid kul! säger Anders.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
