Linus Elmelid med sina tre dragare framför vagnen lastar av ett lass med timmer vid avlägget. Foto: David Nyberg

En kusk och hans hästar

Linus kör häst yrkesmässigt i skogen

2020-08-20 Regerande svenska mästaren i skogskörning Linus Elmelid insåg tidigt vad han ville ägna sitt liv åt. Direkt efter avslutade gymnasiestudier startade han eget företag med fokus på körning med häst i skogsbruket. Sedan dess har han breddat verksamheten till att inkludera även inkörning av andras hästar och arbete som körinstruktör.

Årets skogskörnings-SM som skulle ha hållits i Veddige nu i september ställs in på grund av coronan. Det beslutade organisatören Jordbrukare-Ungdomens Förbund i lördags. Förra årets vinnare Linus Elmelid får därmed behålla titeln som regerande mästare under ytterligare ett år.

Linus är den som har vunnit SM i skogskörning flest gånger av alla genom alla tider, så det är inte helt omöjligt att han hade vunnit igen och fortsatt vara regerande mästare ändå. Men det långt ifrån självklart, konkurrensen brukar vara hård, framför allt mellan Linus Elmelid och hans svåger Tobias Andreasson.

Under Västsveriges intervju med Linus under en för honom helt vanlig arbetsdag med hästarna i skogen berättar han att han varit intresserad av skogskörning ända sedan han var en liten pojk.

– Jag började köra med ett får när jag var i 3-4 årsåldern. Då var jag med farsan ute i skogen och drog grenar. Sen så har jag alltid varit intresserad av häst. Och jag har ju haft den fördelen att jag har haft möjlighet att använda häst så mycket jag har velat, i och med att min far alltid har haft häst.

Hästarna står lugnt och stilla när Linus Elmelid med hjälp av griplastaren fyller vagnen med massaved. Foto: David Nyberg

Det faktum att Linus far Bruno Elmelid även han vunnit flera SM-guld i skogskörning vittnar om att Linus har haft en god läromästare och inspirationskälla ända från början.

Direkt efter avslutade studier på skogsutbildningen vid naturbruksgymnasiet i Svenljunga startade Linus 1999 det egna företaget Linus Skogstjänst. På så sätt kunde han fortsätta att arbeta med hästar i skogen i det egna arbetslivet på ungefär samma sätt som han tidigare hade gjort på sin fritid tillsammans med Bruno.

– Jag hade hela tiden en klar bild över vad jag ville göra och det var att köra med häst. De första åren med det nystartade företaget fokuserad jag helt och hållet på arbete i skogen. Med framför allt motormanuell huggning, röjning och körning med häst. Kombinerat med en del planteringsjobb också i och med att det inte var så lätt i början att få jobb hela tiden.

Nu när det har gått drygt 20 år sedan starten är entreprenadjobb i skogen fortfarande företagets största intäktskälla. På vissa av uppdragen tar Linus själv ned träden, antingen med motorsåg eller med en liten smal skördare som han lånar av en kollega. Och på en del av jobben samarbetar han med andra som fäller och kvistar träden så att Linus och hästarna kan fokusera på det de är bäst på. Att köra ut virket ur skogen till närmsta upplagsplats för vidare transport med virkesbil.

Linus Elmelid gillar utmaningarna som arbetet med hästarna i skogen innebär. Foto: David Nyberg

Majoriteten av kunderna är privatpersoner som vill ha hjälp med vindfällen eller gallring. Den främsta anledningen till att de vill att virket forslas ut ur skogen med häst och vagn istället för med vanlig skotare är att det då inte krävs lika breda stickvägar.

– Anledningen till att man inte vill ha för stora vägar är att det stjäl mark och leder till färre träd som får står kvar och växa vidare. För att få så hög avkastning som möjligt vid slutavverkningen vill man inte ta ner fler träd än vad som är nödvändigt för att få fram bra kvalitet på stammarna, säger Linus.

Utöver av privatpersoner anlitas han också regelbundet av länsstyrelser och av Skogsstyrelsen.

– Då handlar det ofta om att ta bort gran för att ge plats åt lövträd att växa till, i naturvårdsområden, naturreservat och andra skogar där man vill ha så liten påverkan på naturmiljön som möjligt. I och med att vi inte kör lika stora lass som vanliga skotare blir belastningen på marken lägre och risken för spårbildning inte lika stor.

För att på ett smidigt sätt kunna lasta på och av virket från vagnen har Linus en griplastare med bensinmotor till hjälp. Med den gör han åt ungefär fem liter bensin per arbetsdag. Framdrivningen av vagnen sker helt och hållet med äkta hästkrafter.

Linus Elmelid anlitas regelbundet av bland annat Skogsstyrelsen för att ta bort gran och göra plats åt lövträd. Foto: David Nyberg

Av de tre hästar som tillsammans drar griplastarvagnen är det tolvåriga renrasiga ardennern Vilma som går i mitten. På sin högra sida har hon nioåriga dottern Viola, vars far är en renrasig shire. På Vilmas vänstra sida går sjuåriga Lotta, som är 25 procent shire och 75 procent ardenner.

– Enligt många ska man ju bara ha renrasigt, men jag vill ha en brukshäst som fungerar för det ändamålet jag använder den till. Renrasig ardenner har gått den vägen att den har blivit lite för liten. Och shire har blivit lite för hög utan att kroppen har hängt med riktigt, den är inte så tung i förhållande till höjden, säger Linus.

Han förklarar att det är viktigt att hästarna har både massa och styrka och samtidigt har så låg tyngdpunkt som möjligt för att det ska gå lättare för dem att dra timmervagnen i terrängen. Det faktum att det var 50/50-korsningen Viola som Linus tog hem fjolårets SM-guld i skogskörning med tyder på att avelschansningen i alla fall inte var helt misslyckad.

Förutom de här tre hästarna har Linus ytterligare fyra stycken skogskörningshästar. Två yngre hästar som är under upplärning och på väg in i systemet och två äldre som närmar sig pensionsåldern.

– De äldre hästarna har jag som reserv och kan sätta in här vilken dag som helst. Jag använder dom också i jordbruket hemma på gården en del, som komplement till traktorn, till bland annat plöjning, sådd, ringvältning och strängläggning av gräs, säger Linus.

– Men framför allt är de väldigt stabila och bra läromästare vid inskolningen av nya hästar. När man kör in en ny häst för griplastarvagnen i skogen börjar man alltid med två rutinerade hästar tillsammans med den som är under upplärning.

Viola, 9 år, 50 procent ardenner och 50 procent shire; Vilma, 12 år, renrasig ardenner; Lotta, 7 år, 75 procent ardenner och 25 procent shire. Foto: David Nyberg

Under inskolningen av hästarna hemma på gården Fornebo en och en halv mil söder om Svenljunga, har Linus god hjälp av frun och kompanjonen Diana Elmelid, som precis som Linus är uppvuxen på en gård som jobbar mycket med hästar.

– Man måste alltid vara två personer i början när man kör in en ny häst. Så att man kan hjälpas åt när man sätter för hästen för ett redskap, och sedan att det är någon som står framme vid hästens huvud och kan stötta med ett rep. För hästen har alltid väldigt svårt att stå still till att börja med, säger Linus.

Inkörning av hästar är något som Linus och Diana också hjälper andra hästägare med. När hästarna anländer till Fornebo ska de vara helt otränade vad gäller körning och helst runt tre år gamla. Någonstans mellan två och tre månader brukar paret Elmelid ha hästarna på gården innan de lämnas tillbaka till ägaren igen.

– Då har vi lagt en grund, så att hästen går att sätta för en vagn och köra och att den inte är rädd och så vidare, som kusken sedan kan bygga vidare på. Men det skulle bli alldeles för dyrt om vi skulle göra färdigt en häst helt och hållet.

– Sen behöver man träna upp konditionen, muskulaturen och lydnaden. Det tar ytterligare minst 2-3 år innan du får hästar som står så här still, säger Linus och tittar på de tre hästarna som står lugnt och tryggt anspända för griplastarvagnen bredvid oss där vi sitter och gör intervjun.

– I och med att vi inte kör lika stora lass som vanliga skotare blir belastningen på marken lägre och risken för spårbildning inte lika stor, säger Linus Elmelid.

En stor drivkraft för Linus är viljan att föra traditionen och kunskapen om användning av häst som arbetsredskap vidare så att den inte går förlorad. Därför passar det honom väldigt bra att han utöver den egna verksamheten även arbetar som körinstruktör på Strömma Naturbrukscentrum där han lär ut körning med häst ungefär två dagar i veckan.

Viljan att bidra till att de här kunskaperna lever vidare, ihop med intresset för djur och natur i allmänhet och för hästar och hästkörning i synnerhet har gjort att Linus aldrig behövt tvivla på om han valt rätt bana i livet. Han berättar att han tycker att det är intressant och fascinerande att följa och vara en del i hästarnas utveckling.

Dessutom gillar han också utmaningen att få hästarna att fungera tillsammans med både utrustningen och med varandra och i det praktiska arbetet i skogsbruket.

– Jag trivs väldigt bra här ute i skogen och skulle kunna gå här i månader bara jag och mina hästar.

Publicerad: Uppdaterad:
David Nyberg,
Nyhetsarkiv