I förra veckans Västsverige fick vi hjälp av nationalekonomen, journalisten och författaren Arne Müller att granska en aspekt av elbilsboomen. Industrins ambition om att komma bort från beroendet av metaller som idag ofta produceras under hemska förhållanden i bland annat Kongo-Kinshasa verkade enligt Arne fullt möjlig att uppfylla. Kobolt, litium, grafit och andra ämnen som används vid tillverkningen av elbilsbatterier skulle kunna brytas i Sverige och i andra länder med strängare regler och bättre möjligheter för insyn i hela produktionskedjan, menade han.
Den här förändringen i produktionen skulle dock inte lösa alla problem med materialförsörjningen till elbilsbatterierna. Att flytta råvaruutvinningen exempelvis till Sverige innebär inte automatiskt att problemen med omfattande ingrepp i naturen och stora koldioxidutsläpp försvinner, förklarade han. I den här andra halvan av intervjun med Arne går vi vidare och fördjupar oss ytterligare i hur utsläppen från transportsektorn skulle kunna minska.
Pudelns kärna
– Här kommer vi då till pudelns kärna. Det man inte kommer förbi, det är att om den här omställningsekvationen ska gå ihop, så måste antalet bilar minska. Det är ju den mer svartsamma sanningen. Dagens situation där vi har en snabbt ökande mängd bilar även i länder som Sverige, det går bara inte.
Arne berättar att myndigheten Trafikanalys har publicerat en prognos över hur bilförsäljningen och den svenska bilflottans utsläpp förväntas utvecklas fram till år 2022. Där kan man läsa att elbilar och laddhybrider blir fler och att förbrukningen i konventionella bensin- och dieselbilar successivt förväntas minska.
Tillverkningen av bilarna
– Det ser ju jättebra ut. De visar att det kommer ut mindre ur avgasrören. Men då räknar de samtidigt med en fortsatt ökning av bilparken. Räknar man även in de utsläpp som själva tillverkningen av bilarna orsakar, ja då ökar bilparkens totala utsläpp i alla fall, under den här perioden, eftersom utsläppen orsakade av själva tillverkningen av ännu fler bilar äter upp hela utsläppsminskningen som kommer från avgasrören. Och det går inte om vi ska klara klimatekvationen.
– Omställningen till annat än fossila drivmedel är naturligtvis bra, men den är inte tillräcklig, utan vi måste också använda bilparken mer effektivt och vi måste minska behovet av transporter. Det är egentligen den enskilt viktigaste uppgiften med omställningen. Hur kan vi se till att vi inte behöver förflytta oss så absurt mycket som vi gör idag.
Betyder det att ännu fler måste flytta från landsbygden och in till städerna för att på så sätt minska behovet av arbetspendling?
– Nej det tror jag inte, snarare tvärtom. Ska vi klara omställningen är en av de första saker som behövs en betydligt jämnare och mer balanserad befolkningsutveckling. Inte minst genererar städernas tillväxt enorma utsläpp i form av byggande. Det finns en schablon som säger att varje kvadratmeter nybyggd yta genererar 500 kilo koldioxid. Om du då tittar på våra snabbt växande städer med hundratusentals kvadratmeter nybyggd yta varje år så blir det stora utsläpp.
Du säger att det vore bra om fler bor på landet, samtidigt som antalet bilar ska minska, den ekvationen går inte riktigt ihop.
– Jag tror att det behövs ganska omfattande samhällsförändringar. Det är inte min uppgift att formulera detaljerade program för hur det ska gå till, men det går att peka ut några huvudriktningar.
Arne förklarar att han är övertygad om att det går att få till ett samhälle med betydligt lägre transportbehov än idag, till och med med en större andel av befolkningen bosatt på landsbygden. Även om man bara fokuserar på att minska transportbehovet är det fördel om fler bor på landet menar han.
Jordbruksproduktionen
– Ett skäl är att jordbruksproduktionen måste öka kraftigt igen. Det är helt orimligt att importera så mycket livsmedel från andra sidan jordklotet som vi gör idag. Det säger sig självt att ska vi klara klimatekvationen så går inte det. Med fler personer sysselsatta inom jordbruket skulle behovet av arbetspendling in till städerna dessutom inte bli lika stort.
En annan viktig strategi för att skapa bättre förutsättningar för människor att leva på landsbygden och att minska behovet av bilresor är decentralisering av samhällstjänster, menar Arne. Han anser att vi behöver se till att även mindre samhällen och byar har en grundläggande service med bland annat skola, butik och någon form av basal sjukvård. Gärna också en järnhandel som man hade förr, där man kan köpa både spik, färg och plank.
Trafiktdrivande
– Att stänga igen externa köpcentrum och handelsområden är antagligen nog så viktigt som att sätta upp laddstolpar för elbilar. Om man ser på utvecklingen under de senaste årtiondena, tror jag att just externhandeln är en av de mest trafiktdrivande satsningar som vi har haft i samhället.
– Går du in i HUI Researchs statistik över handeln ser du att kring de här större regionala städerna där handeln har koncentrerats, så har du ett stort geografiskt omland med kommuner där det finns lite, eller nästan ingen sällanköpshandel alls. Skulle du vända den utvecklingen, så att du inte skulle ha de här väldigt centraliserade strukturerna inom handeln, ja då skulle du minska transportbehoven betydligt.
Ökad inhemsk matproduktion och en grundläggande samhällsservice även på landsbygden låter inte särskilt revolutionerande. Det här är väl saker som alla vill?
– Ja, men det är inte åt det hållet utvecklingen går, det är inte det som har styrt de övergripande politiska besluten.
Varför är det inte det?
– För att det finns starka ekonomiska intressen som drar åt andra håll. När bilindustrin nu har fått fart på produktionen av elbilar så är de väl glada och nöjda även om diesel och bensin avvecklas, för de vill sälja bilar, vad det är för drivmedel är sekundärt. Men tänk tanken att en svensk näringsminister skulle gå in till ett möte med bilbranschen och säga att vi ska halvera antalet bilar i Sverige. Att vi vill bibehålla mobiliteten i stort sett, men att antalet bilar måste halveras. Där har du en konflikt, det skulle inte vara populärt.
– Samma sak med handeln. Om man skulle säga till dem att det här går inte, det är helt orimligt att folk åker många mil in till stora handelsområden. Dels köper man mer än vad man hade tänkt från början, dels alstrar det jättemycket transporter, så kan vi inte ha det. Det skulle inte heller vara populärt.
– Så snart man ifrågasätter den grundläggande inriktningen mot fortsatt tillväxt i någon mening ligger det naturligtvis en konflikt i detta. Exakt vilka politiska slutsatser man drar av det får som sagt andra än jag ta ställning till. Men det är nödvändigt att se att konflikten finns, och att se att man kanske inte kommer förbi den om man vill tackla de här frågorna på riktigt.
