– För mig spelar det egentligen ingen roll vem som har rätt och fel utan det viktigaste är att man kommer fram till vad som gäller och att de som har en problematik får den hjälp de behöver, säger Elisabet Jerlhag Holm som är professor i farmakologi och forskar på beroende vid Göteborgs universitet.
– Många upplever ju att de har ett beroende av socker eller mumsig mat och idag hamnar de här personerna ofta mellan stolarna i vården eftersom det inte finns någon diagnos. Därför är det så viktigt att det här studeras så att man kan identifiera vad det är som man kan bli beroende av, om man kan bli beroende, så att man också kan få rätt hjälp.
Med mer forskning inom det här området och därmed ökad kunskap om vad det är som gör att vissa personer har så svårt att stå emot till exempel sötsaker menar Elisabet att man lägger en viktig grund för att i nästa steg kunna ta reda på vad för behandling som bäst kan hjälpa de här personerna.
Hon anser att ett problem med dagens situation där endast de som råkar ha tillräckligt med pengar för att kunna söka privat hjälp för sitt sockerberoende är att det inte är särskilt rättvist. Ett annat problem som hon ser är att man inte heller kan vara säker på att behandlingen som man betalar för över huvud taget fungerar.
– För femton år sedan fanns det inte tillräckligt med vetenskaplig evidens för att säga att man kunde vara spelberoende, och då fick de här personerna inte heller någon hjälp. Men idag när det har identifierats som en sjukdom och spelberoende blivit en officiell diagnos kan de få den hjälp de behöver, säger Elisabet.
– Och för 40-50 år sedan var det samma sak med alkohol. Att man såg det som ett karaktärsfel och att de bara borde kunna bestämma sig för att sluta. Men det kan man ju inte. Har man ett beroende så vet man att det är skadligt och man vill sluta, men man kan inte, för att beroendet tar över.
Ingrid Larsson, näringsfysiolog och docent vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Foto: David Nyberg
Näringsfysiolog och docent Ingrid Larsson vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg är till skillnad från Elisabet övertygad om att det inte finns något behov av att klassa sockerberoende som en sjukdom.
Ingrid påpekar att det inte finns ett vetenskapligt underlag för att människor kan vara sockerberoende. Hon menar att deras liv visserligen kan ha förbättrats när de slutat äta socker men att det inte beror på att de är sockerberoende.
– Visst kan man sluta med sötsaker men man får fortfarande i sig socker på andra sätt. Kolhydraterna i både fullkornsbrödet och havregrynsgröten omvandlas till glukos nere i tarmen. Men man får en känsla av att man äter något nyttigt, säger Ingrid.
Till skillnad från beroende av alkohol, droger och spel om pengar som är giltiga diagnoser idag är kolhydrater något som människan har ett verkligt behov av och som vi har nyttjat i alla tider.
– Vi har inte ett behov av till exempel alkohol för vår överlevnad. Vi klarar oss ett helt liv utan droger. Och vi klarar oss utan att spela på lotto. Men vi måste äta mat, för att få i oss kalorier och näringsämnen.
Ingrid förklarar att vår dragningskraft till söt mat är något som sitter djupt i våra gener och som hade en viktig funktion redan hos våra förfäder som levde som jägare och samlare för 30 000 år sedan. Den söta smaken indikerade att ett födoämne innehöll livsviktig energi, till skillnad från sura eller bittra saker som kanske till och med var skadliga att äta.
– Naturligtvis måste vi lyssna till patienten som säger att hon är sockerberoende och försöka hjälpa henne, men hon är inte sockerberoende. Hon har vant sig vid att äta sötsaker. Och är det något som man har vant sig vid så kan man också vänja sig av med det, vilket är en väldigt bra sak, säger Ingrid.
Ingrid Larsson är övertygad om att det inte finns något behov av att klassa sockerberoende som en sjukdom. Foto: David Nyberg
Det faktum att många av de som ser sig som sockerberoende är nöjda med den hjälp och stöttning som de fått från sockerberoendeterapeuter ser hon inte som ett tecken på att sockerberoende är en verklig företeelse.
– Om man har ätit godis varje dag i flera år och man har fetma och känner sig trött och eländig, och så kommer det någon som säger att man ska sluta med det. Och att man får stöd i den förändringsprocessen och börjar äta mer grönsaker och går ner i vikt och känner att man tar kontrollen över sitt godisintag. Känslan man får av det kan ju göra att livskvaliteten ökar med flera hundra procent, säger Ingrid.
– Så det är klart som sjutton att de är nöjda. Men det beror inte på att de är sockerberoende. Utan på att de har fått nya rutiner.
Elisabet däremot menar att det inte finns tillräckligt med vetenskapligt underlag för att man ska kunna säga att man inte kan vara sockerberoende eller att det endast handlar om att man har vant sig vid att äta mycket sötsaker.
– Om man tittar på de djurstudier som gjorts så ser man mycket mer än att det bara är en vana. Sen så finns det också stora skillnader mellan olika typer av beroenden, säger Elisabet.
– Slutar man med heroin så är det oerhört vanligt att man återfaller väldigt snabbt. Men tittar man på nikotin och rökning så finns det ju en del som bara slutar och inte återfaller. De tänker på det och kan kontrollera det, och samma sak för alkohol. Men för vissa går det inte. Och det kanske är så för socker också. Det faktum att vissa kan sluta rätt av betyder inte att det är så för alla, och det betyder inte automatiskt att det inte kan handla om ett beroende, säger Elisabet.
Elisabet Jerlhag Holm anser att det behövs mer forskning för att bättre förstå varför en del människor har så svårt att stå emot sötsaker. Foto: David Nyberg
Ingrid påpekar att många använder sötsaker för att trycka bort jobbiga tankar och känslor:
– Att gå och köpa choklad och sega råttor är ju ett lagligt sätt att självmedicinera, och då är det klart att man kan behöva en del choklad och andra sötsaker. Men det innebär inte att man är sockerberoende. Då ska man i stället få behandling för det som tynger och som man har svårt att hantera.
Även här har Elisabet en lite annorlunda syn på saken:
– Om man jämför med alkohol så finns det många anledningar till att en person dricker. En del gör det för att minska stress eller ångest, andra gör det för att få en kick, ett rus eller en känsla av belöning. De kan alla ha ett beroende, men med olika bakomliggande orsaker. Så skulle det också kunna vara för socker, säger Elisabet.
Gemensamt för alla droger är att man upplever att man får en belöning i form av bland annat en känsla av välmående när man använder drogen. Upplevelsen av belöning drivs ofta av att signalsubstansen dopamin frisätts i hjärnan och triggar specifika mottagarreceptorer.
– Det här är etablerat sedan långt tillbaka när det gäller droger, men man har också sett i ganska många djurstudier med råttor att även socker triggar dopaminfrisättningen i hjärnan på liknande sätt, säger Elisabet.
– Visst är det samma typ av signalering, men signaleringen är fantastiskt många gånger större för heroin, kokain och amfetamin än vad den är för en chokladkaka, säger Ingrid.
På liknande sätt som alkohol, nikotin och narkotika triggar frisättningen av dopamin och bidrar till en upplevelse av belöning gör även socker det. Foto: David Nyberg
– Det stämmer att det frisätts väldigt mycket mer dopamin när man tar framför allt amfetamin och kokain. Men när det gäller alkohol, nikotin och cannabis så ligger alla på liknande nivå av dopaminfrisättning som för socker, säger Elisabet.
Både djurstudier och studier hos människor har visat att individer som är beroende av droger eller alkohol har ett förändrat belöningssystem. Bland annat har man sett att de har ett lägre antal dopamin D2-receptorer, vilket gör att det krävs mer av den aktuella substansen för att uppnå samma effekt som om receptorerna hade funnits i normalt antal.
– Och det här ser man även hos djur som dricker socker under längre perioder. Att deras hjärnor är förändrade på liknande sätt med reducerat antal dopamin D2-receptorer, säger Elisabet.
Andra studier har visat att vissa läkemedel som används för olika typer av beroenden också ger effekt när det gäller socker.
Här nämner Elisabet att läkemedlet Naloxon som används för att minska abstinenssymptom vid heroinberoende även minskar abstinenssymptom när det gäller socker. Dessutom minskar Naloxon även intaget av söt och högfet mat hos personer som hetsäter.
– Ett annat exempel är läkemedlet Champix som används vid rökavvänjning och för att minska konsumtionen av alkohol. Där har man sett i djurstudier att Champix även minskar konsumtionen av socker, säger Elisabet.
– Det blir ofta att man bara pratar om socker. Men egentligen ser man ungefär samma effekter på all mat som är belönande. Välsmakande eller mumsig mat, säger Elisabet Jerlhag Holm. Foto: David Nyberg
Inom beroendeforskningen ser man ofta att användandet av olika substanser påverkar varandra. Som att bruk av nikotinprodukter bidrar till att man får en ökad risk att utveckla ett alkoholberoende. Liknande samband ser man också när det gäller socker.
– Har man socker ombord så får man en annan respons till amfetamin. Vilket tyder på att det kanske påverkar samma system på något sätt. Man har också sett både i råttstudier och i människostudier att om man prefererar söta saker så har man även en ökad risk att få ett alkoholberoende, säger Elisabet.
Mycket av den forskning som hittills har gjorts på sockerberoende har gjorts på djur och inte på människor. Ingrid menar att det innebär att man bör vara väldigt kritisk till resultaten och inte alltför lättvindigt dra slutsatsen att man skulle få samma resultat även på människor.
– Det har gjorts studier vad gäller socker och belöningssystemet där man har gett råttor sockerlösningar under en tid och sedan tagit bort sockerlösningarna. Och då har man sett att de har utvecklat abstinenssymptom, säger Ingrid.
– Men de här studierna speglar inte den komplexitet som finns när det gäller sockerberoende hos människor. Råttorna i de här experimenten går inte efter socker för att de är sura eller arga eller irriterade. Eller för att fira födelsedagar eller för att de är glada eller för att solen skiner. Utan de här studierna blir väldigt rena mekanistiska. Och därför blir det också väldig tydliga resultat.
– Att gå och köpa choklad och sega råttor är ju ett lagligt sätt att självmedicinera, och då är det klart att man kan behöva en del choklad och andra sötsaker. Men det innebär inte att man är sockerberoende, säger Ingrid Larsson. Foto: David Nyberg
Ytterligare anledningar som Ingrid nämner till att man bör se på djurstudierna med kritiska ögon är att råttor och människor har två helt olika metabolismer och att råttor är nattaktiva djur till skillnad från människor.
Även Elisabet anser att man inte kan översätta djurstudierna rakt av till människor och hon menar att det är viktigt att man går vidare med de resultat som man har fått fram från råttstudierna för att verifiera dem i studier även på människor. Men hon är inte riktigt lika skeptisk till djurstudierna som Ingrid.
– Visst är råttor och människor olika på många olika sätt. Men när man tittar på den här typen av beroendemodeller så är det generellt så att det man ser hos råttor det ser man också hos människor. Det stämmer att råttor är aktiva på natten, men vad spelar det egentligen för roll för dopaminfrisättningen? säger Elisabet.
Hon är också noga med att påpeka att råttorna i de flesta av de här experimenten nästan alltid har haft tillgång till socker endast under ett visst antal timmar per dygn. Och att man ofta inte får samma resultat om de har tillgång till socker hela tiden.
Elisabet menar att det här tyder på att många av de effekter som man ser skulle kunna hänga ihop mer med på vilket sätt man äter godsakerna snarare än just sockret i sig.
– Det blir ofta att man bara pratar om socker. Men egentligen ser man ungefär samma effekter på all mat som är belönande. Välsmakande eller mumsig mat. Som ofta innehåller både socker och fett, säger Elisabet.
