– För tio år sedan fanns det ställen längs Bohuskusten där du inte kunde gå för att det låg så mycket skräp, och om vi slutade strandstäda skulle det bli så igen, säger Västkuststiftelsens strandstädningskoordinator Florina Lachmann.
Västkuststiftelsen ansvarar för förvaltningen av runt 280 naturreservat i Västra Götaland och Halland. Stiftelsens huvuduppgifter är naturvård och att bidra till att skapa goda förutsättningar för ett aktivt friluftsliv.
Skräpiga stränder är negativt både för de djur och de människor som vistas på stränderna och eftersom många av naturreservaten ligger längs kusten är det kanske inte så konstigt att just Västkuststiftelsen engagerar sig så pass mycket för att hålla stränderna rena.
– Är det väldigt skräpigt så påverkar det hur man kan njuta av naturen, säger Florina Lachmann.
Stiftelsen har varit involverad i strandstädningen i flera decennier och har sedan 2015 även haft uppdraget från kustkommunerna från Kungsbacka i söder till Strömstad i norr att koordinera strandstädningen i de tolv kommunerna.
Västkuststiftelsens strandstädningskoordinator Florina Lachmann. Foto: Lisa Sihlberg
Finansieringen av strandstädningen i de här kommunerna sker sedan 2018 genom statligt stöd på sammanlagt runt tolv miljoner kronor årligen via Naturvårdsverket.
Ungefär 200 ton skräp städas bort från stränderna längs kuststräckan varje år av flera tusen människor som deltar i strandstädningen i varierande omfattning.
För att underlätta koordineringen av strandstädningen och göra arbetet så effektivt som möjligt har Västkuststiftelsen utvecklat det digitala verktyget Strandstädarkartan som finns både som mobilapp och som webbsida. Där kan vem som helst gå in och se bland annat på vilka stränder det finns ett städbehov och var man kan hämta sopsäckar att samla skräp i.
Man kan också markera på kartan var man har städat och var man har ställt fyllda säckar med skräp för upphämtning efter att man har städat färdigt om man inte har möjlighet att ta hand om dem själv.
Dessutom kan man även markera på kartan var man sett att det finns städbehov som man själv inte haft möjlighet att städa upp.
Strandstädarkartan kan användas av alla som deltar i strandstädningen. Vilket innebär allt från frivilliga enskilda privatpersoner och ideella organisationer till professionella städare i form av upphandlade entreprenörer och kommunala strandstädarteam i de tolv kustkommunerna i Västkuststiftelsens område.
Med strandstädarbåten tar sig arbetsledaren Mattias Sannerholm och strandstädarteamets övriga deltagare ut till öarna runt Orust för att städa upp skräpet som flyter i land på stränderna. Foto: David Nyberg
Mattias Sannerholm som är arbetsledare för Orust kommuns strandstädarteam berättar att de tack vare många års strukturerat och enträget arbete idag ligger så pass bra till att de till och med har kunnat börja beta av vad han kallar för historiska städskulder.
Med det menar han att de utöver det ordinarie arbetet med att samla in det nya skräp som hela tiden sköljs upp på stränderna runt Orust även hinner med att plocka bort skräp som flutit i land på vissa platser där man tidigare inte haft lika effektiv strandstädning som man har idag.
En av platserna för de här städskulderna som de just nu fokuserar på att komma till rätta med ligger på Mollön på den västra stranden vid Mollö äng.
Vid en första anblick ser stranden ut att vara relativt plastfri, men så fort Mattias och hans kollegor sätter spadarna i marken blir det tydligt att platsen inte är så fri från skräp trots allt.
Arbetsledaren Mattias Sannerholm och nyanlända kongolesiska kvotflyktingen Jeremie Katsuva plockar skräp vid den halvsekellånga städskulden vid västra stranden på Mollö äng på Mollön utanför Orust. Foto: David Nyberg
Under markytan gömmer sig nämligen inte bara naturliga material som sand och jord utan också väldigt mycket gamla och slitna plastprodukter av olika slag som ackumulerats på stranden under det senaste halvseklet.
Mycket av plasten som de gräver upp är svårt att avgöra vad det ursprungligen haft för syfte och när det hamnade i havet, men vissa plastbitar är lättare att identifiera än andra. Som exempel nämner Mattias Sannerholm en godispåse som de nyligen grävde fram ur stranden på Mollön.
– Så vitt vi kunde bedöma av språket så kom den från Norge eller Danmark, och bäst före-datumet såg ut att vara från 1980. Alltså 42 år bort.
Utöver mängder av plastpåsar hittar de också mycket linor, rep, nät och andra fiskeredskap av plast.
– Jag kan tänka mig att mycket av det här inte bara kommer från utlandet utan även från det svenska fisket här i våra vatten, säger Mattias Sannerholm.
Annat skräp som de hittar mycket av är petflaskor, plastkorkar, plastpinnen i bomullspinnar och andra engångsartiklar som plastgafflar och sugrör. Om man bortser från virke och stockar utgör plast den absoluta majoriteten av allt skräp som flyter i land på stränderna.
Plastpinnen i bomullspinnar är ett av många engångsplastföremål som ofta flyter i land på Bohusläns stränder. Foto: David Nyberg
Sedan den 1 januari i år är flera av de här plastprodukterna förbjudna att producera och sälja i och med implementerandet av EU:s engångsplastdirektiv.
– De här engångsartiklarna ska ju göras av papp nu i stället och det är ju jättebra. Förhoppningsvis kommer det märkas på våra stränder så småningom, säger Mattias Sannerholm.
Florina Lachmann på Västkuststiftelsen förklarar att det största problemet med plast är att det inte är biologiskt nedbrytbart.
– Det försvinner inte som ett bananskal. Utan det blir poröst och faller isär till mindre och mindre bitar som man till slut inte längre kan plocka upp.
Eftersom plast bara har producerats i större skala sedan mitten av 1900-talet vet vi ännu inte vad de långsiktiga konsekvenserna kommer att bli av all plast som idag finns överallt på jordklotet. Till och med på så avlägsna och otillgängliga platser som Antarktis och på botten av djuphavsgravarna tusentals meter under vattenytan.
Människor och djur får i sig plast bland annat genom att både saltvattnet och sötvattnet idag innehåller små plastpartiklar i form av mikroplast och nanoplast.
Runt 200 ton skräp städas varje år bort från stränderna längs kusten mellan Kungsbacka och Strömstad. Foto: David Nyberg
Tidigare i år publicerades en uppmärksammad forskningsstudie i vilken man hade undersökt förekomsten av mikroplast och nanoplast i blodet hos 22 frivilliga bloddonatorer. Forskarna hittade plastpartiklar i blodet hos 17 av deltagarna i studien.
– Dessutom är det inte bara själva plastmaterialet i sig som riskerar att ställa till med problem utan många plaster har också toxiska tillsatser som kan läcka ut ur materialet, som mjukgörare och flamskyddsmedel.
Ett annat stort problem med plastskräpet är att många djur misstar större plastföremål för föda.
Mycket av plasten passerar rakt igenom magtarmsystemet utan att ställa till alltför mycket skada, men en del av de större bitarna fastnar i magsäcken där de blir kvar under återstoden av djurets livstid.
Följdeffekten blir att plastartiklarna fyller magsäcken med plast och gör att individen känner sig mätt och till slut svälter ihjäl eftersom plasten inte innehåller någon näring.
Ett annat problem är att de vassare plastbitarna kan skära sönder tarmväggarna.
Plastkork och annat gammalt plastskräp på Mollön. Foto: David Nyberg
Plastpåsar och andra större plastföremål hittar man ofta mycket av i magsäcken på större djur som exempelvis valar.
– Mindre plastföremål som flyter runt på havsytan äts ofta upp av havssulor och andra stormfåglar, säger Florina Lachmann.
När plasten så småningom brutits ner till så små bitar att vi människor inte längre kan se dem med blotta ögat kan till exempel djurplankton missta plasten för små partiklar av alger som är deras naturliga föda.
Ytterligare ett problem med plasten är att fåglar, sälar och andra djur riskerar att dö som en följd av att de trasslar in sig i linor, tampar, fisknät och andra plastföremål.
Uppskattningsvis 80 procent av allt skräp som landar på Bohuskusten kommer från utlandet.
– Bohuslän är en av de kuststräckor där det sköljs i land mest skräp i hela Europa, säger Florina Lachmann.
Huvudskälet till att så stora mängder skräp hamnar här är att hela Nordsjöns havsströmmar genom den Jutska strömmen möter den Baltiska strömmen från Östersjön utanför Marstrand och sedan passerar norrut alldeles intill Bohuskusten.
Strandstädarna Jeremie Katsuva, Mugarura Voma och Mattias Sannerholm försöker få loss ett gammalt fiskenät som verkar ha legat på stranden på Mollön länge. Foto: David Nyberg
Även de kraftiga västliga vindarna som ofta blåser på Västkusten bidrar till att extra mycket av allt det plastskräp som passerar utanför Bohuslän sköljs i land just här.
– Mycket kommer från Engelska kanalen och uppigenom där. Jag har hittat två flaskposter från Storbritannien, säger Mattias Sannerholm.
Trots att bara 20 procent av skräpet på stränderna kommer från Sverige menar Florina Lachmann att även vi svenskar behöver bli bättre på att låta bli att slänga plast i naturen.
– Även om 20 procent kanske inte låter så mycket så blir det ändå många ton plast varje år. Som vi skulle kunna påverka genom att ändra vårt beteende när det gäller nedskräpning.
Västkuststiftelsen arbetar därför parallellt med själva strandstädningen med bland annat informationskampanjer mot allmänheten för att öka förståelsen för varför man inte ska slänga skräp på marken.
Mycket av plasten i havet har nämligen hamnat där genom att det först slängts på land och sedan blåst ner i bäckar, åar och andra vattendrag som så småningom rinner ut i havet.
– Jag tycker att det är tydligt att det inte är så att det inte skräpas ned i Sverige. Anledningen till att det ser relativt okej ut är att det städas så mycket. I centrala Göteborg städas gatorna varje dag. Trots det hinner mycket skräp blåsa ner i kanalen som ju leder ut till Göta älv och vidare ut i havet, säger Florina Lachmann.
Avlastning av säckar med strandskräp i Stocken. Foto: David Nyberg
Förutom att strandstädningen bidrar till att minska mängden plast i naturen är Mattias Sannerholm på Orust kommun noga med att påpeka att den kommunala strandstädningen också gör nytta för människor som står långt från arbetsmarknaden.
– De får möjlighet att komma ut och bygga upp ett CV att visa för en arbetsgivare att kolla här, jag har faktiskt varit på den här praktikplatsen nu i sex månader utan en enda frånvarodag.
Även feedbacken från personer som de möter på stränderna och som ger dem en klapp på axeln och gör tummen upp menar Mattias Sannerholm är viktigt för att stärka deltagarna i teamet.
– Jag som har en hyfsat god självkänsla mår jättebra av det. Men för människor som kanske inte har varit i arbete på många, många år är det ännu mer värdefullt att få höra inte bara från mig utan även från allmänheten att de gör ett bra jobb och att deras arbete är uppskattat.
