I skuggan av arbetet med Quality Salmons jättesatsning på laxodling i Sotenäs mellan Hovenäset och Askum pågår sedan länge processen med Smögenlax ansökan om att få bygga en betydligt mindre laxodling, på 6 000 ton lax årligen, alldeles intill den befintliga fiskindustrin på Hagaberg i Kungshamn.
För Quality Salmon återstår fortfarande mycket arbete innan de ens kan lämna in en ansökan om miljötillstånd för deras planerade gigantiska laxfabrik. Smögenlax däremot lämnade in sin ansökan redan för över fyra år sedan. I april 2019 fick Smögenlax beskedet från Mark- och miljödomstolen att de inte får lov att bygga anläggningen med de utsläpp som de ansökt om.
Domstolen motiverade beslutet med att havsmiljön och bottenfaunan där utloppet från anläggningen skulle komma att ligga redan är så hårt drabbad av övergödning att de ytterligare utsläpp som laxodlingen skulle kunna innebära inte kan tillåtas.
Smögenlax var inte helt oväntat kritiska till beslutet och ansåg att domstolen tagit ett felaktigt beslut. De överklagade därför beslutet till Mark- och miljööverdomstolen. Samtidigt vässade de ansökan ytterligare med ännu lägre utsläppsnivåer än vad de först hade ansökt om.
Laxodlingen är tänkt att ligga alldeles intill den befintliga sjömatsindustrin på Hagaberg i Kungshamn. Foto: David Nyberg
Joel Oresten som är Smögenlax styrelseordförande och även en av grundarna menar att det är anmärkningsvärt att Mark- och miljödomstolen endast får lov att se till de lokala förutsättningarna och inte får väga in effekten som laxodlingen skulle kunna få i ett större perspektiv.
– Vi vill bygga en anläggning som kan ersätta lax från de norska fjordarna som släpper ut 75 ton kväveföreningar i havet per tusen ton odlad lax, med en lax i landbaserad recirkulerande odling som släpper ut endast ett ton. Om vi hade fått bygga det här nu så skulle det bli världens renaste laxodling, säger Joel.
– I Fredrikstad, precis på andra sidan gränsen mot Norge, får de släppa ut 36 ton kväveföreningar per tusen ton odlad lax i landbaserad odling. Och vi har inga problem att importera den laxen till Sverige. Det går bra. Vi importerar ungefär 50 000 ton lax per år från Norge. Men vi kan inte ha en egen odling här, som släpper ut ett ton, det går inte. För mig är det väldigt märkligt.
Mark- och miljööverdomstolen har redan tagit väldigt mycket längre tid på sig att komma fram till beslut jämfört med vad Smögenlax från början hade räknat med, och besked från domstolen skulle kunna komma vilken dag som helst nu.
Joel Oresten på platsen där en del av laxodlingen är tänkt att ligga. Foto: David Nyberg
Joel har tidigare sagt att om de får avslag även från Mark- och miljööverdomstolen så kommer de lägga ned planerna på laxodlingen i Kungshamn helt och hållet. Trots att laxodlingen är en viktig pusselbit i en större satsning som de till stora delar redan har färdigställt och satt i drift. Och det står han fortfarande fast vid.
– Absolut. Vi håller inte på med det här i fyra år till, det gör vi inte. Faktum är att vi får se hur länge vi klarar av att behålla investerarna över huvud taget. För de har redan nu gått vidare och investerat ganska tungt i två anläggningar i Danmark. Så det var inget hot som vi kom med sist utan det har faktiskt redan hänt. Men än så länge säger de att de är beredda att investera även här i Sverige, om vi får ett positivt besked snart, säger Joel.
Quality Salmon säger ju att deras laxodling ska vara helt cirkulär och inte ha några utsläpp över huvud taget. I och med att ni fick avslag på er ansökan med hänvisning till utsläppen till havet borde det väl vara en klok idé att använda er av samma sorts teknik som dem? Varför gör ni inte det?
– Vi kan inte få med investerare till att satsa 900 miljoner kronor på någonting som kanske fungerar. Om Quality Salmon tror på det så är ju det jättebra, inget är bättre än noll i utsläpp. Jag hoppas att de får med sig någon investerare på det då, säger Joel.
– Vi har kört en testodling i tre och ett halvt år för att testa vår lösning, som är bättre än något annat som finns i världen idag. Och den vågar vi lita på. Men vi kan inte föreslå något för våra investerare som vi inte har provat och kan stå för.
Testodlingen låg i en industrilokal på Fisketången och hade en produktionskapacitet på maximalt två ton lax per år, men den lades ned i maj 2019 efter det negativa beskedet från Mark- och miljödomstolen.
– Vi hade med oss universitet och forskare för att ta fram det här konceptet och det var en helt nödvändig och jättebra resa. Men testodlingen kostar ganska mycket att driva och vi kan inte fortsätta driva den utan att få vårt tillstånd till den fullskaliga odlingen, säger Joel.
Biogasen som produceras av Renahav används bland annat till att göra elektricitet och hetvatten. Foto: David Nyberg
Planen är att starta upp en ny och större forsknings- och utvecklingsanläggning för landbaserad recirkulerande laxodling så snart de får eventuellt positivt besked från Mark- och miljööverdomstolen. Det planerade projektet har döpts till AkvaCirkulär och inkluderar utöver Smögenlax även bland andra Göteborgs Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Även Swedish Algae Factory är en av deltagarna i forskningsprojektet AkvaCirkulär. Ett innovativt företag som just nu bygger upp en algfabrik alldeles intill platsen där Smögenlax hoppas på att få bygga sin laxodling. Swedish Algae Factory satsar på att producera kiselalger för användning i bland annat solceller.
Både algfabriken och den planerade laxodlingen ingår i ett större helhetskoncept som inkluderar även den befintliga fiskindustrin i form av Orkla, Lerøy och Marenor, och reningsanläggningen Renahav som ägs av Smögenlax.
– Grundtanken var att ta flera problem och försöka lösa dem samtidigt genom att tänka i flöden. Och att på så sätt skapa samarbetsfördelar för alla parter, säger Joel.
– Det unika med Kungshamn är att det kommer in fisk till kommunen som blir till mat. Men när man gör mat av fisk så blir det också mycket rester, som industrin hade svårt att bli av med. Femton tusen ton fiskrester kördes bort från de här industrierna varje år. Till Halland, Skåne, Danmark och Norge. Transporter är dyrt och miljöbelastande och avfallet gick till dåliga grejer.
Joel förklarar att de funderade på om det gick att se fiskavfallet som en resurs istället för ett avfall. Och de konstaterade att det finns många beståndsdelar i fiskavfallet som gör att det borde kunna användas som råvara för produktion av till exempel kosttillskott och fiskfoder.
För att det skulle bli så enkelt och smidigt som möjligt för fiskindustrin var det viktigt att anläggningen Renahav skulle kunna ta emot allt avfall från industrin, både det som var värdefullt och det som inte var lika eftertraktat, inklusive även fiskindustrins avloppsvatten.
En viktig del i satsningen blev därför ett effektivt avloppsreningsverk som till stora delar bygger på biologisk teknik och som invigdes för ungefär två år sedan.
Joel Oresten framför röttankarna där biogas och ekologisk gödsel produceras av fiskrester. En del av laxodlingen är tänkt att ligga snett bakom till höger om röttankarna. Foto: David Nyberg
Slammet som bildas i reningsverket används sedan tillsammans med fiskrester från industrin för att producera biogas i en anläggning som invigdes i januari 2020.
– En stor del av biogasen går tillbaka till Orkla, där de använder den till att ersätta propan, alltså fossila bränslen. Resten av gasen går till gasgeneratorn där vi producerar el och hetvatten. Elen använder vi dels till vår egen utrustning här på anläggningen och resten kör vi ut på det allmänna elnätet, säger Joel.
– Av hetvattnet använder vi en del själva, en del går till Orkla, och så håller vi på att koppla upp oss till Swedish Algae Factory som vill ha värme till sin algodling.
Den biologiska restprodukten som de får ut från biogasanläggningen används som ekologisk biogödsel av lokala jordbrukare.
– Tack vare det här har Klevs gård börjat ställa om till Krav-gård, säger Joel.
När Renahav nu har fått på plats både systemet med rening av fiskindustrins avloppsvatten, och produktionen av biogas och biogödsel av avloppsslam och fiskrester, har de börjat fokusera på arbetet med att göra fiskfoder av de delar av fiskresterna som går bra att använda till det.
– Att formulera ett fiskfoder är inte så lätt och därför har vi med två olika universitet plus ytterligare några experter från utlandet i det här arbetet. Vi har redan producerat en del fiskfoder i mindre skala men vi har fortfarande en bit kvar. I slutet av det här året är det tänkt att vi ska ha producerat i större skala, säger Joel.
I och med att Smögenlax inte har fått tillstånd för laxodlingen än hoppas de på att hitta någon partner som de kan samarbeta med för att testa och utveckla fiskfodret i någon annan fiskodling.
– Det hade varit betydligt bättre att ha vår egen odling och testa fodret här, men vi tror att vi kan få de svar vi behöver även genom att testa fodret i någon annans odling, säger Joel.
Lokalproducerat fiskfoder. Foto: David Nyberg
Förhoppningen och planen var naturligtvis att de skulle ha haft fiskodlingen på plats redan nu och kunnat utfodra sina egna laxar med deras eget fiskfoder.
– Tittar man på miljöpåverkan från en laxodling så kommer en ganska stor del från fodret. Med småfisk som är fiskat i havet, soja från Amazonas och så vidare. I vårt foder använder vi istället fiskrester från den lokala industrin och vegetabiliska rester från Klevs lantbruk. Så att det blir ett lokalt foder med väldigt liten påverkan på naturen.
En viktig anledning till att Swedish Algae Factory bygger sin algfabrik alldeles intill platsen där laxodlingen är tänkt att ligga är att det näringsrika vattnet som bildas i laxodlingen ska kunna ledas vidare och komma till nytta för algerna i odlingen.
– De behöver vårt laxvatten och de tror på och hoppas att vi får vårt tillstånd så att vi kan börja bygga snart. Annars blir det problem för dem helt enkelt. Då får de blanda näring manuellt istället. Men det blir inte lika bra och framför allt inte lika miljövänligt, säger Joel.
Samtidigt som algodlingen är tänkt att fungera som biologisk rening av det näringsrika vattnet från laxodlingen kan även de delar av algerna som inte behövs till annat användas i laxarnas foder.
– Vår tanke är att allt det här blir ett väldigt cirkulärt system med extremt små cirkulära loopar och med minimalt med transporter och miljöpåverkan. Därför vill vi också till varje pris ha laxodlingen här vägg i vägg med de andra verksamheterna, säger Joel.
Kommer Renahav bli en stor förlustaffär för er, i och med att laxodlingen är en viktig del i helhetskonceptet, om ni får ett negativt besked från Mark- och miljööverdomstolen?
– Den här anläggningen går runt även utan Smögenlax, men det går naturligtvis inte lika bra. Ett plus ett kan bli fyra om vi får lov att bygga, och ge betydligt större positiva miljöeffekter.
