Aröds kvarn får nytt liv

I arkeologiska lämningar och dokument har hittats att vattenkvarnens historia sträcker sig bak till 1100-talet i Sverige. Under medeltiden gjorde kvarnägarna stora vinster när bönderna betalade tull för att få mala sitt spannmål. De stora vinsterna var sällan omtyckta av kyrkan och adeln och försökte på så vis bromsas.
Noga reglerade
Under kommande tidsperiod till och med 1800-tal var kvarnar både för eget behov samt så kallade tullkvarnar noga reglerade. Då och då gjordes försök att helt och hållet sätta stopp för böndernas egna kvarnar för att värna om tullkvarnarnas skatteintäkter.
Aröds kvarn har funnits på platsen sedan 1815. Inuti vattenkvarnen finns ett vattenhjul samt två kvarnstenar med tillhörande maskineri. Vattnen från ån leds in i kvarnen via en ränna när det passerat dämmet. Efter renoveringar på 80 och 90-talet var kvarnen fullt fungerande fram till 2011.
Idag är kvarnen inte brukbar, men det är Ljungskile hembygdsförening i full gång att ändra på. Med stöd från Thorénstiftelsen, Gustaf den sjätte Adolfs kulturfond samt länsstyrelsen i Västra Götaland står några av hembygdsföreningens medlemmar för den ideella arbetskraften. Hembygdsföreningens ordförande Arne Bergström berättar att arbetet med restaureringen innebär mycket att tänka på.
– Det är det här med att lära sig hur man gör som det var förr i tiden. Länsstyrelsen är speciellt noga med att det ska göras på ett riktigt sätt kulturmiljömässigt, berättar Arne.
Starka kopplingar
En liten bit ifrån kvarnen, i en lokal på Backamo är snickeri av dämme och ränna i full gång. Ledare av projektet Greger Olofsson samt Bertil Johansson, som också är med och återuppbygger kvarnen, har båda två starka kopplingar till Aröds kvarn. Bertils förfäder var bönder och malde sitt spannmål vid samma kvarn som Gregers farfar var mjölnare vid fram till den togs ur bruk 1943.
– Jag växte upp 300 meter från kvarnen. Alldeles intill Bertil. Kvarnen var en lekplats för oss barn. Förbjuden sådan men ändå. Det var ett kul ställe att leka på. Säkert jättefarligt, säger Greger.
Greger Olofsson och Arne Bergström har båda noga studerat hur gamla kvarnar är konstruerade. De berättar att de gått kurs i kvarnmekanik och pratat med specialister inom området.
Just träarbete är inget nytt för Greger Olofsson. På ett foto från cirka 1905 syns ett järnvägsspår utanför kvarnen. Det användes för att transportera grus till bygget av Bohusbanan. I gropen som bildades reste Gregers far ett sågverk där åns mindre dämme användes för att driva sågen.
– Den sågen betalade mina studier. Jag tog över sågen och körde den på sommaren. Sågen ligger oss varmt om hjärtat men den har vi inga planer på att sätta igång utan nu gäller det kvarnen. Det är fantastiskt roligt. Vi har haft tur. Som Stenmark sa ”ju mer jag tränar ju mer tur får jag”.
Expertis
Greger tillägger att det inte bara är tur och menar att de fått bra hjälp och expertis från många håll, där han nämner sågverket Backa samt virket från Anders Söderlunds skogsmarker i Anfasteröd som exempel.
Jägmästare Anders Söderlund är även en av medlemmarna som hjälper till med snickeriet på Backamo.
– Det är al det här va? Säger Greger och sneglar lite finurligt på de nysnickrade ramarna som ska hålla upp konstruktionen.
– Ja precis, säger Anders skojsamt.
Femtio år
I själva verket restaureras kvarnen med träslaget Ek samt mindre detaljer i fura. Tidningen frågar honom hur länge han tror kvarnen kommer att hålla.
– Det var en bra fråga. Ramverken kommer nog 50 år. Sen finns det delar som säkert kommer få bytas ut. Men stommen tror jag ska hålla 50 år.