– Jag skulle behöva en travel manager, säger Sunniva, som mer och mer efterfrågas för folksång och folkmusik, inte minst i USA.
Hon har precis fått ett treårs artistvisum till USA och gläder sig åt möjligheterna det ger.
– Nu kommer det att bli många resor dit, säger Sunniva Brynnel.
När Sunniva Brynnel läste till sin Masters of Music på New England Conservatory i Nordöstra USA var fokus mycket på jazz och spelningar med jazzgrupper i New York och Boston. Men hon upptäckte att i USA är hennes kunskaper i svensk folkmusik och att spela för folkdans allra mest efterfrågade.
– Jag undervisar mycket där, i folkmusik och folksång bland annat på folkmusikläger för ungdomar och vuxna, berättar Sunniva Brynnel som tills nyligen har varit hemma i Ljungskile några veckor.
När hon var hemma passade hon på att spela med folkmusikföreningen Bokenäsets ådra. Nyligen uppträdde hon på Bohusläns Museum med en norsk mandolinist.
Dalarna
– De som spelar svensk folkmusik i England och USA har ofta en repertoar som är hämtad från Dalarna och däromkring. För mig blir det viktigt att visa upp folkmusiktraditionen från västkusten, berättar hon.
– För de som också har sina rötter i den keltiska musiktraditionen är det många gånger enkelt att också anamma det västsvenska, eftersom vi har många influenser därifrån i vår musik. Sjömännen förde med sin musik över haven till de olika hamnar de besökte, konstaterar Sunniva.
I början av nästa år åker hon till Malung för att studera folkdans i en distanskurs.
– Nu när jag spelar mer och mer för dansare känns det viktigt att sätta mig in också i folkdanser olika tekniker. Jag rör mig ibland på scenen när jag spelar till dans och då är det bra att också känna till de olika danserna, säger Sunniva Brynnel.
För inte så länge sedan var det inte Malung och svensk vinter som gällde utan Hawaii och sol, bad och värme.
– Jag kan åka dit också på mitt artistvisum, konstaterar hon nöjt.
Och uppträda också, fast ingenting var inplanerat.
– Jag hade inte en enda bokning innan jag kom dit, men sedan hade jag en spelning varje kväll, berättar Sunniva.
Hon spelade jazz och hon spelade till dans. Andra spelningen fick hon genom sin uber-driver som körde henne från flygplatsen.
– Det visade sig vara 70-talsmusik med underklädestema, men det var ett jobb det också, konstaterar Sunniva.
Efter Hawaii blev det Danmark och en cirkel i improvisationsmusik som hon ledde tillsammans med en kamrat från Köpenhamn. Därefter Finland och Womex, World Music Expo, och en världsmusikvecka, denna gång som representant för musiktidningen Lira, som hon är nyhetsredaktör för. Musikjournalistiken är ett andra ben i livet som hon försörjer sig på.
Lira
– Jag jobbar nog ungefär halvtid med Lira, säger Sunniva som alltså själv kan bidra med reportaget utifrån världen.
– En artikel blir det från Hawaii om ukelelens historia där, avslöjar hon.
I Finland träffade hon också Timo Alakotila som hon spelat in en skiva med. Skivor spelar hon in med jämna mellanrum, senast för ett par veckor sedan i Oslo.
Till sommaren kommer hon återigen att uppträda tillsammans med de övriga i folkmusikgruppen Blå Dager. Den består av kamrater från Uddevallatrakten: Patrik Wingård, Marcus Utbult och Henrik Mossberg.
– Jag tror att vi redan har några spelningar inbokade i sommar. Det blir nog en skivinspelning också snart, säger Sunniva om Blå Dager.
I Uddevalla är vi många som länge glatt oss åt och varit stolta över Sunnivas mamma Moas sångkonst. Moa är dessutom sångpedagog och logoped. En av dennas specialiteter har varit kulningen, som Sunniva nu också undervisar i.
– Hon har ju varit med mig ända sedan barnsben när jag har varit ute och sjungit, berättar Moa om sin dotter.
Hon berättar att kulningen är mer ett sätt att kommunicera än en sång. Det handlar inte bara om att ropa på kossorna när de skulle hem och mjölkas.
– Man kunde också ropa hem att en ko kanske saknades och ropa igen när den hade hittats.
Lite grann som visslingarna på ön La Gomera som man kommunicerade med mellan bergen.
På västkusten var det inte så vanligt med det man menar med kulning, däremot hände det att kvinnorna som väntade på att sina män använde en liknande metod för att ropa ut över sjön.
Man kan förstå att Sunnivas kunskaper på området är eftertraktade av svenskättlingar i Nordamerika som vill stärka och bevara banden till det gamla landet.
Improviserad dans
Just nu är Sunniva i Israel på äventyr i en och en halv månad. En annan resa blev oplanerat inställd och så träffade hon en lettisk jazztrummis i Bunkern i Göteborg som visste om en metod av improviserad dans som kallas Gaga, i Tel Aviv.
Bunkern är en övningslokal i Vasastan i Göteborg där musiker tränar och träffas.
– Det skall bli roligt att åka till Tel Aviv, säger Sunniva, som för framtiden gärna skulle vilja införskaffa en markbit någonstans i Bohuslän.
– Just nu är fokus inställt på området mellan Svenshögen och Forshälla, säger hon.
