I dag finns omkring 60 djurarter på Nordens Ark, varav många arter är starkt hotade eller redan utdöda. Både i och utanför parken sker många olika projekt för att skydda, bevara och återetablera utsatta djur. Den som besöker parken i sommar kommer att stöta på två för säsongen nya arter: Przewalskis vildhästar som återvänder in till parken och karpatiska lodjur som är helt nya. Åt dessa byggs nu nya hägn som väntas stå klara i juni.
På Nordens Ark finns fem vildhästar: två ston, två föl och en hingst. De bodde tidigare i parken, men har sedan fyra år tillbaka bott i ett hägn i Lunden som är stängd för allmänheten. Nu ska de flytta ut i parken igen.
– Det ska bli roligt att flytta tillbaka hästarna till parken, det har varit efterlängtat. Vi märker att våra besökare har saknat dem, säger Alfred Lindskog som är förman på Nordens Ark.
Przewalskis vildhäst är den enda kvarlevande vildhästen. Arten försvann helt från naturen på 1960-talet och ansågs utdöd i det vilda, men det fanns fortfarande individer kvar på djurparker runtom i Europa. Tack vare dessa individer lyckades man bygga upp en avelspopulation som senare gjorde att man kunde återintroducera arten i det vilda.
– Målet är att vi ska kunna skicka hästar till ett aktivt utsättningsprojekt i Kazakstan som vi är med i. Altyn Dala heter parken, det betyder ‘den gyllene stäppen’ och det är dit vi ska skicka hästar, berättar Alfred.
De karpatiska lodjuren får ett hägn bokskogen. Hägnet byggs med extra åtgärder så att det ska gå att dela av och sköta djuren via kameror när de fått ungar, detta eftersom ungarna kan bli aktuella för utsättning i framtiden och då får de inte bli vana vid människor.
– Vi bygger ett hus och vi bygger lite extra så att vi ska kunna dela av där inne, för när ungar föds på den här underarten av lodjur så får de inte ha någon mänsklig kontakt. Så när vi har ungar ska vi sköta dem helt med kameror. Då behöver man kunna slussa dem till en del så att man kan mata dem, och då har vi barriärer så de inte ska kunna se oss, säger Alfred.
Storkarna och gåsdrömmen
I parken huserar även ett tjugotal vita storkar som är en del i ett bevaringsprojekt. Den vita storken utrotades i Sverige på 1950-talet efter att våtmarkerna i dikats ut för att skapa åkermark, varpå storkarnas föda försvann. För att rädda arten skickar Nordens Ark varje år alla de ungar som kläcks i parken till Skåne, där de släpps ut i det vilda.
– Alla ungarna som kläcks här kommer vi att köra ner till Skåne och där man kommer släppa ut alla ungar som är kläckta inom projektet samtidigt. Då kan det vara uppåt 100 storkar som får flyga iväg och de ska då ta sikte på Afrika, där de stannar till de är könsmogna, sedan vänder de tillbaka till Skåne för att häcka, berättar djurskötaren John Söderlindh.
Några av storkparen är lite äldre, och därför är det några ägg som inte blivit befruktade.
– Vi har tolv par här, som alla ligger och ruvar just nu. Det är svårt att säga hur många vi får detta året, men får vi ungefär 15-20 ungar så ska vi vara glada, säger John.
John är även delaktig i ett annat projekt, som ämnar att återetablera fjällgäss. Fjällgåsen är Sveriges minsta gås och är fridlyst eftersom dess överlevnad är svårt hotad. Projektet är ett av Sveriges äldsta artbevaringsprojekt, där Nordens Ark sedan 1989 bidrar med att föda upp och sätta ut fjällgäss i det vilda varje år.
Just fjällgåsprojektet ligger John extra nära om hjärtat.
– Jag har en dröm med det här projektet. När mina barnbarn som idag är små har vuxit upp så ska jag ta med dem och åka upp till fjällen. Då ska vi stå där med en kikare och titta på mängder med fjällgäss, och så ska jag säga att jag har varit med och räddat den arten. Det är mitt syfte och jag tror att vi kommer lyckas med det.
”Får fortfarande gåshud”
Nordens Ark jobbar dygnet runt, årets alla dagar för att ge hotade djur och arter en framtid. Från trumgräshoppor och grönfläckiga paddor till fjällgäss och vildhästar får de alla en chans att återetableras i naturen tack vare arbetet som görs både i och utanför parken. Bakom det praktiska bevarandearbetet finns ett stort engagemang hos de som varje dag driver verksamheten framåt. Marknadschefen Therese Patriksson är inget undantag.
– Det finns så mycket unik kompetens och så stort engagemang här och det är verkligen en stolthet att jobba med det vi gör. Så tror jag många av oss känner, att man är stolt över det vi bidrar med. Jag har ju jobbat här länge, men jag får fortfarande gåshud när jag hör Alfred och John berätta om sina projekt och när de beskriver känslan av sina arbeten, säger hon.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
