Gärdsmygen är en otroligt liten fågel som ofta rör sig snabbt på marken i tät vegetation. Det händer att man ibland uppfattar den som en liten mus som springer på marken tills den plötsligt flyger i väg. Under lång tid har man sagt att gärdsmygen är landets näst minsta fågel då endast kungsfågeln är mindre. Fast i naturen är allt föränderligt och i takt med lite varmare klimat så har den brandkronade kungsfågeln etablerat sig som häckfågel i landet. Det innebär att gärdsmygen blir den tredje minsta fågeln som häckar i Sverige. En fullvuxen gärdsmyg väger endast 14 gram och har en kroppslängd på 9-10,5 centimeter, vingspannet är 13-17 centimeter. På Färöarna heter gärdsmygen músabródir vilket betyder musens bror.
Det är ett namn som verkligen belyser att gärdsmygen är en liten fågel som ibland snabbt kilar runt på marken. Under våren blir många skogsvandrare överraskade när man hör gärdsmygens vackra och framför allt höga sång. Det är nästan helt otroligt hur högt ljud en så liten fågelkropp kan få ur sig. De flesta gärdsmygar flyttar nu söderut men de finns en hel del gärdsmygar som stannar kvar hos oss under vintern. Hittar gärdsmygen ett lämpligt område så kan den faktiskt bjuda på några sångstrofer även under vinterhalvåret. Då handlar det såklart inte om att locka till sig en partner utan mer om att hävda sitt revir och tillgången på föda som finns där. Det är inte svårt att känna igen en gärdsmyg när man ser den för oftast står den lilla stjärten rakt upp i luften. Snart plockar vi fram fågelborden för att mata våra småfåglar men det är inget som övervintrande gärdsmygar tar någon större notis om. Det händer att man får syn på en gärdsmyg vid fågelbordet men den är troligen inte ute efter vad vi människor lagt ut.
Under större delen av året består huvudfödan av insekter och spindlar men under vinterhalvåret blir det svårare att hitta dessa. Då äter gärdsmygen även puppor och frön. Som vanligt är övervintrande fåglar riktiga överlevnadskonstnärer och kan inte vara kräsna när det gäller födan. Övernattningen sker i håligheter eller på andra liknande platser som ger skydd för väder och vind. Vid extremväder kan gärdsmygar samlas och övernatta tillsammans för att lättare hålla kroppsvärmen. Gärdsmygen har krökta och hoptryckta klor som borde vara lämpliga för att klättra med men det kan den faktiskt inte. Nötväckan har samma typ av klor och den är en mästare på att klättra på trädstammar både upp och ner för stammen. På bilden ser vi en gärdsmyg i blek höstsol, lägg märke till den lilla uppstående stjärten.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
