Det finns alltid ett skäl varför en fågel heter det ena eller andra och skälen är oftast väldigt logiska. Strandskatan springer runt på stranden som en skata, kungsfiskaren är en ”kung” på att fiska och buskskvättan sitter i buskarna där den ”skvätter” runt. Buskskvättans favorit-
biotop är buskiga och snåriga marker, inte sällan sitter den i toppen på områdets högsta punkt. Det kan vara en stängselstolpe, en buske eller ett vasstrå som växer i dikeskanten. Buskskvättan lever främst i jordbrukslandskapets dikeskanter och åkermarker oftast helt öppet men många känner ändå inte till denna trevliga småfågel. Arten häckar ganska allmänt i landet men främst i de södra och mellersta delarna. Gärna i närhet till någon väta som diken, tuvmarker, betesmarker eller närhet till vattendrag. Buskskvättan tillhör familjen flugsnappare vilket man förstår omedelbart om man får möjlighet att studera buskskvättan en liten stund. Den sitter på en hög plats för att få en bra överblick och den dyker snabbt ner och fångar insekter med en stor finess. Som många av våra insektsätare återfinns vinterkvarteren i Afrika och vi brukar se de första fåglarna hos oss i april, flytten söderut brukar starta i början av september. Buskskvättan lägger vanligtvis 5-7 ägg som ruvas i 13 dygn innan de kläcks.
Boet finns väl dolt direkt på marken bakom någon tuva, snårbuske eller liknande. Ungarna matas med insekter vilket de vuxna fåglarna fångar både från marken och i luften. Under den första perioden trycker ungarna på marken vilket gör dem extra utsatt för predation. Det är tillgången på insekter som styr hur jakten ser ut men man ser ganska omgående likheter med vår vanliga svartvita flugsnappare. Det finns stora mörka moln för alla våra insektsätare och buskskvättan är tyvärr inget undantag. Arten har minskat drastiskt och vid den senaste uppdateringen av rödlistan fick den statusen ”nära hotad”. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som administrerar artdatabanken beskriver att buskskvättan har uppvisat en beståndsminskning sedan 1975. Under de senaste 30 åren beskriver SLU att minskningen i Sverige har uppgått till 34-50 procent vilket är mycket alarmerande siffror. Vi dikar ut och förvandlar dikeskanter till sterila lerslänter vilket påverkar buskskvättan mycket negativt. Minskningen av lämpliga biotoper är en betydande orsak men som för många andra insektsätare är tillgången på insekter något som är ett annat allvarligt problem. Vi får hoppas att buskskvättan får luft under vingarna för när man väl har stiftat bekantskap med arten så kommer man bli förälskad. Det är mycket trevligt att både se och höra när buskskvättorna vid denna tid på året kämpar på med sina häckningar. Buskskvättan på bilden är en hane som sitter och spanar efter insekter.
Tack för att du stöttar oberoende lokaljournalistik! Läs alla artiklar i Tidningen Västsverige!
